Stockholmsblicken

Intressant studie som Institutet för Mediestudier gjort gällande journalisters bostadsort som presenteras i dag. Kort uttryckt kan man väl säga att det finns en rejäl överrepresentation av journalister på vissa ställen i landet, och många områden där det inte finns några alls. Åtminstone inte yrkesverksamma som är medlemmar i Journalistförbundet – det är enbart dessa som ingår i studien.

Ser att ganska många verkar göra något sorts självironiskt narr av undersökningen i mitt twitterflöde i dag, och visst – självklart finns det logiska förklaringar till att det finns en överrepresentation av journalister i exempelvis Stockholm eftersom det är där många jobb finns, men självklart är det också så att det finns ett problem i det här, eftersom vi färgas väldigt mycket av den omgivning vi befinner oss i. Många verkar försvara sig med att de egentligen är lantisar eftersom de är inflyttade stockholmare, men jag tycker att Po Tidholm uttrycker det bra i den här intervjun i Journalisten gällande undersökningen, när han pekar på att problemet är var man bor, inte var man kommer ifrån. Vi färgas oerhört fort av den vardag vi lever i och eftersom notiserna om den pågående nedmonteringen av den journalistiska verksamheten utanför Stockholms tullar är närmast dagliga nu, är det här ett problem som bara fortsätter växa.

Jag har länge haft ambitionen att försöka få ur mig något vettigt och genomtänkt om just det här, hur mina egna perspektiv har förändrats de senaste åren i och med flytten norrut och hur det har fått mig att se på stockholms- eller kanske till och med södermalmslivet annorlunda, men tiden tiden tiden kontra pengarna pengarna pengarna.

Någon gång.

———

Kiruna kommun når för den delen nästan upp till riksgenomsnittet – 1,2 journalister per 1000 invånare jämfört med 1,4 i snitt. Den kraftiga journalistöverrepresentationen i Stockholmsregionen gör dock att rikssiffrorna blir rätt skeva, för trots att Kiruna som sagt ligger under snittet för hela landet, så hamnar de på plats 28 av 290 i kommunrankningen.

———

Det är för den delen inte bara journalister som är överrepresenterade i Stockholm, utan även författare, något jag bloggade om i samband med Författarförbundets årsstämma i fjol. Det jag skrev då gällande den snedfördelningen gäller så klart även för journalisterna: Vad blicken vilar på i vardagen påverkar vad vi väljer att skriva om.

Lårplasket

Fixar- och badarhelg. Vi har satt upp stringhyllor, byggt ihop klädförvaringssystem, tokfastnat med stövlarna i lera på gården (vissa av familjens yngre medlemmar i alla fall) samt åkt in till Kiruna för att äta brunch på Spis samt gå på badhuset. Tage hoppade från ettans trampolin säkert femton gånger, och när jag skulle stajla för honom och göra ett dyk med rejäl svikt missbedömde jag nedslaget och fick lårplask, om ett sådant ord kan tänkas finnas.

Avslutade helgen med att gå på bybion och se Avengers: Age of Ultron, samt att kolla TV4:s Svenska fall för FBI, som jag ska recensera åt TVdags i morgon.

Och just det ja, Tage har bestämt att vi ska ha en Lego Chima-affisch i köket. Jippi.

  

Färder slutar i kärleks famn

Det är en omvälvande känsla att resa från våren till vintern inom samma land. Från nästan femtongradig vårvärme och gröna gräsmattor i Stockholm till de här vyerna, jag tog bilden genom flygplansfönstret tio minuter före landning i går.

20140329-193924.jpg

Jag gillar att leva i den här kontrasten, en fot på varje plats.

Jag stannade på 15 500 tecken. Ett resultat jag är väldigt nöjd med, och som inger ett visst hopp om att jag borde kunna skriva uppåt 5 000 tecken även andra dagar om jag lyckas rensa kalendern ren. Kanske blir det en bok inom överskådlig tid trots allt.

När jag kom hem satt Johanna och Ejda i soffan. Den yngre av de två tjöt av lycka när hon såg mig, slet sig studsande loss från sin mammas grepp, halvtrillade ner på golvet och ettårssprang på sina rultiga ben fram till mig och kastade sig in i min famn. De tio sekunder det tog henne att nå fram innehöll utan tvekan den mest koncentrerade form av kärlek som någonsin riktats mot mig.

Lägesrapport

I dag har jag inte så mycket att säga. Jag var i Kiruna och jobbade från café och bibliotek första halvan av dagen, tog bussen klockan 06.40 – lika bra att passa på när jag ändå är vaken – och har efter hemkomst vid halv fyra försökt underhålla två egna och två kusinbarn, innan vi gick på skolans julfest på Folkets hus och kollade på luciatåg och sånguppträdanden. Därefter trilskades Ejda å det grövsta vid läggningen och somnade till sist av utmattning minst en timme försent, vilket sabbade min planerade jobbkväll en aning.

I morgon kommer ett långt inlägg här redan på morgonen plus två inlägg på TVdags. Det är väl det som brukar kallas medial bombmatta.

Ömheten även som video on demand

På tal om ”Ömheten” som jag skrev om i senaste blogginlägget, så kom det ett pressmeddelande i går om att distributionsbolaget Nonstop Entertainment ingått ett avtal med Telia om att börja visa filmen via Telias video on demand-tjänst blott två veckor efter biopremiären i slutet av november.

Andreas Bratt som är ansvarig för vod-tjänsten hos Telia säger i pressmeddelandet att Ömheten blir så vitt vi vet den första svenska spelfilmen som får On Demand-premiär så här nära biopremiären, men det stämmer inte, för i fjol gick ”Hassel – Privatspanarna” upp på bio, dvd och vod helt simultant, utan ens ett par veckors eftersläpning. Redan 2010 gjorde dessutom Nonstop Entertainment ett liknande experiment när Joaquin Phoenix-mockumentären ”I’m still here” släpptes samtidigt för visning på bio och vod-tjänsten Voddler. Fast okej, den sistnämnda var inte en svensk film.

Men hur som helst – roligt initiativ! Skulle dock vara kul att se någon våga göra så här med en tippad storsuccé och inte bara smalare filmer.

Ömheten

Nämen! En långfilm som utspelas i Kiruna med stadsflytten som backdrop med Sebastian Hiort af Ornäs i huvudrollen, killen som spelade huvudrollen i ”Sebbe”. Regissören Sofia Norlin fick Stockholms filmfestivals långfilmsstipendium för att göra filmen. På något sätt har jag helt lyckats missa det här.

Hur som helst. Trailern ser fin ut, och premiär blir det i vinter. Skoj!

Jo, det går att driva bokhandel

Jag gillar verkligen Kiruna Bokhandel. Ett fint exempel på att det faktiskt går att få snurr på en bokhandel i dag, trots alla domedagsprofetior. Mycket arrangemang, en vilja att vara en kulturell samlingspunkt i samhället och en öppen attityd till samarbeten med andra aktörer som exempelvis stadsbiblioteket, har gjort den nu snart två år gamla bokhandeln till en stor framgång.

I fjol porträtterade jag dess innehavare Tora Lindberg för Svensk Bokhandel. I dag hängde jag där utanför en sväng när de arrangerade bokloppis på trottoaren framför butiken, dit ett femtontal tillfälliga försäljare tagit sig med sina bananlådor och fällbord. Jag nöjde mig med ett inköp på fem kronor, ”Hokus pokus, Alfons Åberg” som jag gissar att familjens treåring kommer att uppskatta, då han befinner sig i en svår Alfonsperiod just nu.

20130625-122312.jpg

En dag i stan

20130530-145934.jpg

Tog morgonbussen in till Kiruna och hängde på låset när Café Safari öppnade vid klockan åtta. Från mitt bord kunde jag se snön på fjälltopparna i norr, en underlig känsla när värmen lagt sig som ett lock över regionen, 28 grader hemma i Vittangi i dag enligt Johanna. Följaktligen har jag nu köpt med mig en liten plaskpool hem åt barnen.

Ägnade ett par av timmarna åt början på en text jag gått och värpt inför hela vintern och våren. Om slutresultatet blir som jag ser det framför mig i mitt huvud kan nog texten bli rätt läsvärd. Återstår att se om det finns något forum att publicera den i bara.

Nu buss hem genom hettan igen.

Som att prata med en treåring

Min syster med familj var på besök i helgen. I fredags besökte vi Kiruna, Tage och jag åkte i en bil, Tages kusiner med föräldrar i en annan. På väg från lite utsiktssightseeing uppe vid Luossavaara skulle vi vända hem mot Vittangi igen via Coop Forum, där jag lovat att köpa en lila skottkärra till Tage. På väg dit tog jag en annan väg, så att vi skulle köra förbi Kirunas vackra träkyrka.

– Tage, vi tar en liten omväg nu, så att din faster får se kyrkan från bilen i alla fall, vi glömde ju bort att åka dit.
– Vad är en omväg?
– Jaa, det är en väg som inte … ja som inte är den närmaste vägen dit man ska. Förstår du?
– Nä.
– Ja men, om … om du ska gå hem till Ville, och i stället för att gå raka vägen hem till honom går vägen förbi mommo för att ta dig hem till honom, det är att gå en omväg.
– Men jag kan ju inte gå hem till Ville själv.
– Eh, nej, men om vi säger att du och jag ska gå hem till Ville då, och så går vi inte raka vägen utan går vägen runt sjön förbi mommo, då går du och jag en omväg hem till Ville.
– Kan vi inte gå till Ville?
– Nej, alltså, jag menade inte att vi … jag skulle bara … vi är ju i Kiruna nu och på väg till Coop för att …
– Snääälla pappa, kan vi inte gå hem till Ville? Nu nu nu!
– Men … vi … alltså …
– NUUUUUU!

Den dynamiska duon

I kväll är det dags för mig och Johanna att hålla låda på Folkets Hus i Kiruna och prata om vår gemensamma bok och våra övriga skriverier. Johanna är orolig för vår duodynamik inför publik, men jag är inte så orolig. Och tydligen hade det i torsdags åtminstone sålts tjugo biljetter till evenemanget, så tomt lär det hur som helst inte bli.

Okej, 19.00 i Lars Janson-salen i Folkets Hus i Kiruna alltså. Be there!

Boka in 22 april i kalendern!

Hör ni!

På kvällen den 22 april, klockan 19 närmare bestämt, vad gör ni då? Inget inbokat? Ja men ta och pallra er till Lars Janson-salen på Folkets Hus i Kiruna då, där jag och Johanna ska prata om ”När två blev tre” i synnerhet och våra respektive skrivanden i allmänhet. Arrangemanget är en del av Kiruna Bokfestival, som Kiruna Bokhandel samt Stadsbiblioteket står bakom. Övriga deltagare är Björn Ranelid, Marianne Cedervall och Tomas Bresky.

Kul vad? Det tycker vi också. Det enda som oroar en smula är att bokfestivalen är utspridd över fyra dagar, vi kan alltså inte räkna med draghjälp från Ranelid & Co, utan förväntas dra dit publik av vår egen lyskraft. Och säga vad man vill om mig och Johanna, någon Björn Ranelid är ju ingen av oss.

Men roligt ska det bli. Kom!

Om ni nu råkar befinna er i landets allra nordligaste stad med omnejd, alltså.

Fotnot: Här uppe räknas en radie på 20 mil som ”omnejd”.

Nu tydligen i version 2.0

Det var tvärstopp här i går och i morse, Binero migrerade min sajt till sin nya miljö som ska vara mer driftsäker, men på köpet slutade min databas att fungera. Det krävdes manuell handpåläggning från deras support på morgonen innan knutarna hade lösts upp.

Har åkt in till Kiruna med svärföräldrarna i dag, sitter nu och skaldar på Café Oscar (jag, inte de vad jag kan se), och tänkte bege mig förbi Kiruna bokhandels rea en sväng innan hemfärd.

Är så outsägligt trött i dag, Tage bökade runt i sängen halva natten och jag känner en ny förkylning diffust komma krypandes. Har därför köpt en dammsugare till kaffet som tröst.

Bakverket alltså.