Jag var kanske lite snabb att avfärda erotiken i fredagens topplisteinlägg (puritanen i mig, antar jag). Fick en kommentar av Lars Rambe som är vd på Hoi Förlag, som jag tyckte förtjänade ett eget inlägg.
——
Lars Rambe, vd på Hoi FörlagEftersom Hoi och vår genreimprint Lusthuset (för erotik) är ett klart digitalt förlag med stor utgivning vill jag gärna kommentera dina tankar kring erotikgenren och dess popularitet.
Jag skulle säga att det är alldeles uppenbart att erotikgenren har vuxit mycket kraftigt i popularitet och att tillväxten fortsätter. Samtidigt är det självklart många fler läsare som läser spänning eller feelgood. Vad som är speciellt med erotiken är att det är i första hand novellformatet som drar läsare och de som är intresserade konsumerar väldigt många olika berättelser.
Det här betyder att det inte alls förvånar mig att det bara finns en erotiknovell på den absoluta topp 50-listan, men jag kan samtidigt se att många av våra erotiska noveller laddas ner mer än i princip allt annat vi har, inklusive titlar av Varg Gyllander, Anne-Marie Schjetlein, Mats Ahlstedt med flera. Flera av novellerna är också långkörare. Värdet i backlist har aldrig varit tydligare. Gränsland av Amalia Vilde kom ut för flera år sedan och ligger ständigt på topplistan i genren. Den har mer än 20 000 nedladdningar enbart hos Storytel.
Eftersom erotik i första hand skrivs av författare under pseudonym bygger vi inte författarnamn på samma sätt som i ”den verkliga världen”. Författarna och deras verk blir därför oftast inte snackisar på samma sätt som gäller i annan litteratur. I stället konsumeras de i streamingtjänsterna av en tydlig och stor fanbase.
——
Intressant inlägg tycker jag. Att den här typen av litteratur ofta har en lågintensiv men samtidigt långvarig framgång gör ju helt klart att det är svårt för utomstående att se framgångarna – en titel som ligger någonstans bortom två- eller trehundrastrecket på en topplista skapar inga rubriker – men ligger den där och puttrar på rätt stadigt under en lång tidsrymd ger den så klart intäkter till förlag och författare ändå.
Trist dock för dem som lyckats få en karriär inom den novelltunga erotikgenren, när Storytels nya ersättningssystem som lanserades vid årsskiftet tydligt missgynnar kortare berättelser (och tvärtom premierar böcker längre än tiotimmarsgenomsnittet).
Dags för lite topplistenörderi i samband med att det är dags att summera Nära gränsen-månaden.
Så här såg topp 50 ut hos Storytel i går, torsdag 1 augusti:
1. Förföljda av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
2. Hannah – en släktsaga: Krigstid av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
3. Ingen lämnas kvar av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
4. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
5. Skamvrån av Sofie Sarenbrant, inläst av Katarina Ewerlöf
6. I fikonträdets skugga av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
7. Fjällrosor: Återförening av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
8. Blodspengar av Johan Kant och Anders Gustafson, inläst av Katarina Ewerlöf
9. Kalla fötter avsnitt 1 av Karin Janson, inläst av Frida Hallgren
10. Nära gränsen avsnitt 25 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
11. Nära gränsen avsnitt 27 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
12. Nära gränsen avsnitt 26 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
13. Ornömordet av Louise Björnlund, inläst av Gunilla Leining
14. En sommar av David Baldacci, inläst av Gunilla Leining
15. Försvunnen av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
16. Midsommarmord av Owe Liljeberg, inläst av Ludvig Josephson
17. Villa Havsbris av Caroline Säfstrand, inläst av Gunilla Leining
18. Krönikan om Ylva Alm: Silverådern av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen
19. Nära gränsen avsnitt 28 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
20. Besökaren av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
21. Thea del 12: Glädjetårar av Trine Angelsen, inläst av Maria Lyckow
22. Allt jag fått lära mig av Tara Westover, inläst av Katharina Cohen
23. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
24. Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
25. Spårlöst av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
26. Nära gränsen avsnitt 29 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
27. Bakom stängda dörrar av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
28. Monstret och Miraklet – Tiden innan av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
29. Nära gränsen avsnitt 30 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
30. Hannah – en släktsaga: Livskraft av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
31. Nära gränsen avsnitt 24 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
32. Gunillas man försvann av Gunilla Söderholm och Ulla-Lene Söderholm, inläst av Charlotta Jonsson
33. Se till mig som liten är av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
34. Monstret och Miraklet – Händelsen av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
35. Harry Potter och de vises sten av J K Rowling, inläst av Björn Kjellman
36. Ta mig tillbaka av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
37. Monstret och Miraklet – Framtiden av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
38. Klädpoker – erotisk novell av Alexandra Södergran, inläst av Fredrika Eriksson
39. Broder Jakob av Emelie Schepp, inläst av Gunilla Leining
40. Döden vid ån av M Levin Blekstad, E Eriksson, R Grandin, M Östnäs och S Piehl, inläst av Anna Maria Käll
41. Nära gränsen avsnitt 1 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
42. Nära gränsen avsnitt 23 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
43. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Mats Eklund
44. Nära gränsen avsnitt 31 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
45. Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle, inläst av Martin Wallström
46. Fjällrosor: Vittnet av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
47. Nära gränsen avsnitt 22 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
48. Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
49. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
50. Krönikan om Ylva Alm: Överfallet av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen
(Barnböcker är bortsorterade ur listan på samma sätt som de presenteras i en separat lista i de officiella topplistorna hos Svensk Bokhandel)
De sex mest lyssnade titlarna på Storytel torsdag 1 augusti 2019.
Bortom mina Nära gränsen-bravader finns det en del intressanta saker att se genom att studera topplistan. Här kommer några noteringar:
• De norska släktkrönikeböckerna går fortsatt starkt hos Storytel – något de inte verkar göra hos konkurrenten Bookbeat. 7 av 50 titlar på Storytels topp 50 tillhör släktkrönikorna Hannah, Fjällrosor, Thea och Krönikan om Ylva Alm i detta nu, och vad jag kan se finns inte en enda av dessa på Bookbeats topp 100 (om det inte är så att de sorteras bort av någon anledning, såväl Hannah, Fjällrosor som Ylva Alm ges ut av Storytels eget ljudboksförlag Storyside, och det är väl inte helt omöjligt att Bonniers/Bookbeat döljer Storytel/Storysides titlar på samma sätt som Storytel döljer Bonniers titlar). Eller så gör de inte det, och de här släktkrönikorna är helt enkelt bara Storytelfenomen. Det skulle mycket väl kunna vara så, då det var Storytel som ”skapade” framgången för dem i svallvågorna av den enorma succé de fick med Margit Sandemos Sagan om isfolket-serie (som Storytel i flera år hade exklusivitet på). När alla 47 Isfolket-delarna var utgivna sökte man en ny långkörare, och fann den i Anne-Lise Boges Malin på Granlunda-bokserie som gavs ut i 26 delar, vardera lite drygt sex timmar lång. Dessa blev dunderframgångar hos Storytel (när Virus 4 peakade som femma på topplistan i april 2018 låg Malin på Granlunda del 23 och 22 som etta respektive fyra på samma lista), och i svallvågorna av Granlunda har man sedan sökt nya, liknande serier. Uppenbarligen går även dessa bra.
• Ettan på listan Lotta Luxenburg är Lind & Co:s senaste ljudbokskomet. Sveriges piggaste förlag när det kommer till digital utgivning har varit oerhört duktiga på att plocka upp författare som inte gjort något direkt väsen av sig i tryckt format och skapat succéer av dem som ljudböcker (som Mikael Ressem, Samuel Karlsson och Lotta Lundh tidigare, exempelvis). Lotta Luxenburg har tre titlar på topp 25 i detta nu, och endast hennes debut Försvunnen från 2013 har getts ut i fysisk form (på det lilla Smålandsförlaget Isaberg). Återigen är skillnaden mellan Storytel och Bookbeat slående – hos dem återfinns Storytels etta Förföljda först på plats 50.
• Tidigare i år talades det i media om att erotik går bra i digital form eftersom man inte behöver skylta med vad man lyssnar på i sina lurar eller läser på sin e-boksskärm. På Storytels topp 50 finns dock i detta nu bara en erotisk titel, så den spaningen känns lite sisådär (vilket även Förlagspodden poängterat i ett avsnitt tidigare i somras).
• Dag Öhrlund – också en Lind & Co-författare – har hela sin deckarserie om polisen Ewert Truut på topp 50-listan (vilket mycket väl kan bero på att Storytel puffat rätt hårt för Truut under sommaren eftersom man fick den femte delen i serien exklusivt det första halvåret). Det medför även att Stefan Sauk har flest titlar som inläsare på listan, men med tanke på hur poppis Sauk är överlag som inläsare är jag ändå lite förvånad över att han i nuläget inte har någon annan titel på listan utöver Öhrlund-böckerna. Fyra titlar har Katarina Ewerlöf, Gunilla Leining och Maria Lyckow. Ja – visserligen har min inläsare Lo Kauppi hela elva i och med att det finns så många Nära gränsen-avsnitt på topp 50, men det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i kortare delar.
• Fördelat på genre ser de 50 titlarna ovan ut så här (baserat på min egen bedömning): 19 spänning, 11 följetong (det vill säga Nära gränsen), 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Dock skulle listan så klart se lite annorlunda ut om jag bara gav en plats åt Nära gränsen, det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i totalt 31 avsnitt (samtliga avsnitt fanns den 1 augusti bland Storytels 100 mest lyssnade, tror att avsnitt 6 som av någon okänd anledning låg sist fanns på plats 93). Ger man de elva Nära gränsen-platserna bara en notering, och klassificerar denna som spänning, får man en topp 40-lista med följande fördelning: 20 spänning, 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Den brett spridda spaningen i media från tidigare i år som sa att feelgood är den nya deckaren visar sig alltså också vara rätt svajig (vilket för övrigt Förlagspodden var inne på i samma avsnitt som de kritiserade det där påståendet om erotiken).
• Ja, även den där topp 40-fördelningen blir en liten gnutta svajig eftersom den tredelade Storytel Original-dokumentären Monstret och Miraklet – som jag klassificerat som fakta – också skulle kunna räknas som en titel i stället för tre – men vi låter den detaljen vara, okej? Någon måtta får det vara.
• Vilka förlag kommer titlarna ifrån på de olika ljudbokstjänsterna? Om man nöjer sig med att jämföra topp 10 på Storytel och Bookbeat ser det denna dag ut som följer: Storytel har 3 Lind & Co, 2 Storyside, 2 Storyside/Storytel Original, 1 Printz Publishing, 1 Bokfabriken och 1 Bookmark. Bookbeat har å sin sida 8 Bonnier Audio, 1 Bookmark och 1 Natur & Kultur. Att sia om hur listorna sett ut om det inte pågått en konflikt mellan Bonniers och Storytel är så klart omöjligt att säga, men klart är hur som helst att den får praktiska konsekvenser.
Okej, nog med listnörderi. Från och med i dag räknas för övrigt Nära gränsen som en färdig serie (alla delar är ju publicerade), vilket får resultatet att alla avsnitt utom förstaavsnittet suddas bort från topplistan. Topp tio-placeringarna är alltså därmed historia för den här gången, seriens första avsnitt peakade för flera veckor sedan.
——
Uppdatering: Lyfte fram Lars Rambes kommentar nedan gällande erotiken till ett eget inlägg.
Mer om min senaste ljudbok! (Och en del andra ljudböcker.)
Lo Kauppi fick besök i inspelningsstudion när hon läste in min Nära gränsen, vilket nu blivit en tiominutersfilm på Storytels Youtubekanal Snacka om ljudböcker. Hon berättar bland annat om hur det går till när hon gör sina inläsningar, hur hon tänker kring dialekter samt berättar lite om vilka av de böcker hon läst in som gjort störst intryck på henne, däribland Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis, Karin Smirnoffs Vi for upp med mor och Malin Persson Giolitos Störst av allt. Och vi får även höra när hon gör en del av inläsningen av min bok, vilket av en slump (eller antagligen inte) råkar vara en snutt av avsnitt 25 som lades ut i dag.
Jag tycker att Lo har gjort ett toppenjobb med Nära gränsen, och hon var därtill väldigt engagerad i arbetet inför att inspelningen startade, var väldigt noga med att jag skulle berätta varifrån de olika personerna kom och vad de hade för bakgrund och liknande detaljer, så att hon skulle kunna gestalta dem på rätt sätt. Det tycker jag att hon har lyckats ypperligt med.
Jag skrev om Storytels litteraturprogram Snacka om ljudböckernär det hade premiär i april, och i det fjärde, senaste avsnittet är jag gäst! Programmet spelades in för några veckor sedan i en studio i Stockholm, och det var väldigt roligt att medverka. Vi snackar Nära gränsen, Virus och när jag spelade in ljudboksversionen av min roman Vi har redan sagt hej då i vårt eget källarförråd, och tvingades pausa varje gång någon spolade i en toalett i huset, vilket annars skulle ha hörts på inspelningen. Good times! Bortsett från intervjun med mig är temat för avsnittet true crime.
Tycker faktiskt att programmet överlag är rätt bra. Alltså inte bara mitt avsnitt, utan även de tre tidigare. I dessa har Anna Jansson, Jenny Colgan och Emelie Schepp varit gäster. Fint sällskap!
Programledare är Jenny Zunko som är content manager på Storytel, och bokbloggaren Sincerely Johanna är fast panelmedlem (den andra panelmedlemmen roterar lite bland Storytels personal).
Har ju helt glömt bort att återpublicera vårens sista krönika från Västerbottens-Kuriren här i spalterna. Följande krönika publicerades på VK:s kultursida lördag 25 maj:
——
Får man som föremål för kritik ställa sig upp och kritisera den som kritiserat? Debatten dyker med ojämna mellanrum upp, nu senast i vår när två händelser kunde fogas samman till en större berättelse.
Dels var det Göteborgs stadsteater som högg tillbaka på ledningsnivå mot en pjäsrecension i Göteborgs-Posten, och dels var det musikkritikern Nicholas Ringskog Ferrada-Noli som i sin blogg i skarpa ordalag kritiserade recensioner han fått för sin bok Dröm och skådespel – en introduktion till opera. Debatten har sedan förts på många kultursidor – även denna – och ett sammanvägt svar på min inledande fråga är väl att ja, det får man – typ, men vore det inte för nätet och sociala medier så hade vi kanske sluppit det mesta av det.
Som vanligt är det internets fel, alltså.
I debatten har jag dock inte sett någon författare skriva om sin syn på saken. Då jag dessutom är en författare som har ägnat mig åt det här oskicket, så tänkte jag helt opåkallat ge min åsikt.
Kort bakgrund: När min andra roman Vi har redan sagt hej då gavs ut 2010 gjorde jag det som ett egenutgivningsprojekt, jag ville undersöka hur långt jag som halvetablerad författare kunde nå själv i en bokbransch stadd i teknisk förändring. Förutom pärsen att skriva själva boken gav jag mig på att även redigera den, sätta inlagan, formge omslaget, skapa e-boken, läsa in samt redigera ljudboken och därefter även sköta marknadsföring och inte minst posthantering på egen hand. Allt dokumenterades – såväl framgångar som motgångar – på min egen blogg.
Till det här hörde även att dokumentera utfallet, och där var kritiken som romanen fick en viktig beståndsdel. Alltså länkade jag till, samt kommenterade, alla recensioner jag fick i såväl traditionell press som hos bokbloggare.
Jag vill verkligen kunna hävda att jag var hundraprocentigt rakryggad och neutralt redovisande i det jag skrev. Men när jag nu snart ett decennium senare tittar på de här genomgångarna, ser jag ändå att jag var mer benägen att försöka förklara mig själv i mina kommentarer till negativa recensioner, jämfört med de positiva. Det ÄR svårt att betrakta sig utifrån och hur ödmjuk jag än inbillar mig vara så går det att se att jag i ett par fall hamnade i försvarsställning.
Med det sagt ångrar jag ändå inte de här genomgångarna, oskrivna regler om att aldrig gå i svaromål just när det gäller kritik mot ett konstnärligt verk man skapat blir lätt absurda i en värld där folk i övrigt har högljudda åsikter om allt och alla. Visst vore det kanske skönt om det fanns fredade zoner, men i praktiken blir det omöjligt att upprätthålla.
Däremot tycker jag att det är tråkigt att det är just det högljudda som gång efter annan går hem vilket gör möjligheterna till resonerande samtal så begränsade. På ett plan var inte de recensionsgenomgångar som Ringskog Ferrada-Noli gjorde för sin operabok särskilt annorlunda mina egna, men tonläget är betydligt mer konfrontativt och spetsigt, helt i linje med vad som anses behövas för att nå ut samt – omedvetet eller medvetet – bli en viktig ingrediens i en debatt på landets kultursidor.
Men en korvspadsvarm kulturdebatt som resultat är väl en sak. När beteendet skruvas upp ytterligare några varv blir det olyckligt på allvar. När P1-programmet Medierna gjorde ett inslag om kritikdebatten, lyfte Gunilla Brodrej på Expressen exempel på där influencers i sociala medier mer eller mindre aktivt bussat sina tiotusentals följare på recensenter som misshagat dem. I sådana fall har ju gränsen för rimlighet passerats för länge sedan.
Men vad är rimligt då? Jag vet inte. I mitt fall resulterade genomgångarna i en småsyrlig notis i Gävletidningen Arbetarbladet författad av kulturredaktören, och en ganska lång kommentarstråd till ett av mina blogginlägg där jag och fyra, fem personer uttryckte varierade åsikter i vad jag tyckte var hövlig ton.
I dag är det dags! Första avsnittet av Nära gränsen är släppt, och nu rullar ett avsnitt per dag ut under hela juli månad. Lyssnade själv på premiären nu på morgonen när vi rullade norrut med nattåget efter att ha spenderat helgen i Gästrikland, och om jag tillåts säga det själv så läser Lo Kauppi berättelsen fantastiskt!
Jag i centrala Pajala förra veckan. I helgen under Pajala marknad är det i runda slängar cirka 44999 fler människor på plats.
Men vad är då Nära gränsen, för er som missat det jag skrivit om den tidigare? Jo:
Det är marknadshelg i midnattssolens Pajala nära finska gränsen. 35-åriga Lisa Korhonen har för första gången på två år fått möjlighet att spendera en helg ensam med sin nioåriga son. Sedan hon förlorade vårdnaden har hon gjort allt för att ordna upp sitt liv och bevisa att hon är att lita på. Men när hon kallas in akut till sitt arbete på Puben, marknadsfestens stökiga mittpunkt, anar hon föga att ett par rånare som tidigare under dagen sprängt traktens enda bankomat rör sig i samma riktning. Efter att ha lämnat sonen Nils i vilorummet på Puben går Lisa ut till kassan, där hon möts av de två maskerade männen…
Snart är hennes son tagen som gisslan och Lisa är huvudperson i en internationell gränskonflikt. För varje timme som går blir insatserna högre. Lisa vet bara en sak – hon tänker inte förlora Nils igen, kosta vad det kosta vill.
31 avsnitt som sagt, varje del är cirka 25 minuter lång, i vad som är Storytels första ”julikalender”. Ni som gillat mina ljudboksserier Virus och Smittad lär känna igen er – tempot är detsamma, antalet cliffhangers är otaliga och rollfigurerna lika enkla att fatta tycke för (hoppas jag!). Vad Nära gränsen saknar är de dystopiska inslagen – inte ett superaggressivt laboratoriemuterat virus som ödelägger civilisationen så långt ögat når. Bara gripande action och raffel vid den svensk-finska gränsen i timmarna tolv (vilket också är det antal timmar berättelsen utspelar sig under).
Verklighetens Pajala marknad går av stapeln helgen som kommer. Förhoppningsvis blir den inte lika traumatisk för Tornedalen som den version jag målar upp i Nära gränsen.
Fin intervju i Norrländska Socialdemokraten om Nära gränsen i dag. Informativ och lokal i anslaget, men samtidigt intressant även för dem utanför Tornedalen, inbillar jag mig. Kul!
Ska komma en artikel i Norrbottens-Kuriren också vad det lider. Roligt!
Då återstår bara riksmedierna. Komsi komsi, ingen orsak att vara blyg, jag bits inte.
En vecka kvar i dag tills första avsnittet av Nära gränsen släpps hos Storytel. Får erkänna att jag är lite nervös inför den här lanseringen. Med Virus/Smittad vet jag sedan länge att det finns en publik som längtar efter varje ny säsong, men nu är det en helt ny berättelse som ska stå på sina egna ben. Och då återstår det att se om publiken hittar fram. Jag hoppas så klart det, men säker kan man aldrig vara.
Sedan är det följetongsformatet. De vanliga Storytel Original-serierna är ju visserligen också följetonger egentligen, men då publiceras alla avsnitt på en gång, nu blir det bara ett per dag. Storytel har visserligen gjort det här med framgång när det gäller julkalendrar i några år, men nu är det mitt i sommaren, och inte ett sedan decennier invant beteende från tv- och radiojulkalendrarna.
Nära gränsen, Jamåhonleva samt Herravälde, tre litteraturtitlar som erbjuds som sommarföljetonger i olika medier i år.
Eller – det är ju på sätt och vis även här ett invant beteende, dagspressen har publicerat aktuella böcker som sommarföljetonger under lång tid, i år har exempelvis Dagens Nyheter Anders Roslunds Jamåhonleva som följetong, Mittmediatidningarna har Elin Olofssons Herravälde och Svenska Dagbladet publicerar en något förkortad version av filosofen Eva Meijers Djurens språk, där delarna visserligen är fristående och inte en rak följetong.
Men bara för att sommarföljetongen är etablerad hos prasselmedia för läsning i sommarbersån behöver det ju inte fungera i en ljudbokstjänst när det ska öronkonkurreras med fågelkvitter och hummelsurr. Vi får se helt enkelt. Jag är försiktigt förväntansfull (juli månad är trots allt en av Storytels historiskt sett starkaste lyssningsperioder).
På tal om övriga följetonger så publicerar DN även Jamåhonleva som ljudbok inläst av Thomas Hanzon, uppdelad i 57 avsnitt, i lyssnasektionen i DN-appen (jag tror att det är första året de gör så). De nya avsnitten där är dock bara tillgängliga i två dygn från publiceringstillfället, vilket jag tror är ett misstag. Glömmer man av att lyssna några dagar (vilket torde vara lätt hänt i semestertider) så står man där med ett hål i berättelsen som man i sådant fall får fylla genom att läsa de saknade delarna i papperstidningen eller på nätet i stället. Det låter sig så klart göras, men det känns ända som en lite halvdan lösning som torde medföra att många helt enkelt slutar lyssna när de upptäcker att de glömt i några dagar och missat ”publiceringsfönstret”. Men det är väl rättigheter som spökar, antar jag, Bonnier Audio vill antagligen inte att boken ska ligga tillgänglig i DN-appen hur länge som helst inför den publika lanseringen i augusti.
Jag lyssnade på första delen av Jamåhonleva i går, och till skillnad från många andra av böckerna i Roslunds (och tidigare Hellströms) Ewert Grens-serie tycker jag den här tog fart direkt, vilket nog var ett måste för att få in följetongspubliken. Hade vissa tekniska problem när jag skulle återuppta lyssningen halvvägs in i avsnittet efter att ha pausat i en halvtimme eller så, jag fick tvångsavsluta appen och starta den på nytt för att få fart igen.
Ska försöka komma ihåg att ta mig an del två i dag.
Några publiceringsfönster existerar dock inte med Nära gränsen, när avsnitten väl publicerats i Lo Kauppis fina inläsning kommer de att finnas där så länge Storytel fortsätter existera. Se det som ett löfte! Eller ett hot – det beror väl på hur ni väljer att se det.
Så Storytel/Norstedts backade mot Akademibokhandeln gällande tremånadersexklusiviteten för den kommande Millennium-boken Hon som måste dö. Bokus Play undantas, boken kommer att finnas för streaming även där från dag ett samtidigt som Bookbeat och Nextory får vänta tre månader. Därmed kommer inte Akademibokhandeln att bojkotta titeln i sina fysiska butiker eller i sin nätbokhandel Bokus.
Nu är visserligen Bokus Play den otvetydigt minsta aktören på marknaden. Men när två av fyra aktörer får boken i stället för en av fyra blir ordet exklusiv ändå missvisande, snarare blir det så att två aktörer bojkottas eller utestängs, på samma sätt som att Storytel bojkottas av Bonnierförlagen gällande nya titlar.
Lite surt för Lind & Co kan jag tycka. När de lät Dag Öhrlunds nya Truut-deckare Ingen lämnas kvar bli Storytelexklusiv i ett halvår ”belönades” de med att boken slängdes ut från Akademibokhandeln, men när Storytel/Norstedts själva ställdes inför samma risk med Millennium, backade de i god tid innan försäljningsstart. Jag hoppas att Lind & Co får möjlighet att nu göra detsamma, men i det fallet är nog skadan redan skedd, Öhrlunds bok är snart en månad gammal, närmast antik i den nyhetshetsande bokhandeln där nya sommartitlar står på tur.
Vad blir nästa steg? Kan Bonniers börja använda sin nätbokhandel Adlibris som hot på ett liknande sätt som Akademibokhandeln gjort? Ge oss Millennium till Bookbeat, annars raderar vi boken från Adlibris databas? Situationen är inte lika självklar, Akademibokhandelns resonemang har varit att de vill kunna erbjuda titlar i samtliga sina egna kanaler om en bok existerar i de aktuella formaten. Adlibris har ingen formell koppling till Bookbeat mer än att de båda ägs av Bonniers – det är inte ”deras” streamingtjänst på samma sätt som Bokus Play är Akademibokhandelns. Men vem vet, det verkar vässas knivar överallt för tillfället, så inget skulle längre förvåna mig.
På ett personligt plan kan jag känna att Bokus Play framöver skulle kunna bli ett attraktivt komplement till mitt Storytelabonnemang om den uppkomna bojkottsituationen från Bonniers gentemot Storytel blir bestående. Onekligen är det så att de olika Bonnierförlagen publicerar en del titlar som jag gärna skulle ha tillgång till, och till skillnad från konkurrenterna erbjuder Bokus ett basabonnemang för 79 kronor där man får lyssna på en titel per månad, vilket jag tror skulle täcka mitt ”Bonnierbehov”. Det som bromsar är att Bokus Play till skillnad från Storytel, Bookbeat och Nextory bara är en ljudbokstjänst, och jag vill gärna ha möjligheten att kunna växla mellan lyssning och läsning, något jag börjat göra mer och mer beroende på situation.
På pressträffen i fredags gällande Nära gränsen och Storytels andra sommarsatsningar blev jag som jag nämnde i fredagens inlägg intervjuad på scenen. Och till den intervjun hade jag fått frågorna i förväg, och förberett mig dagen innan genom att skriva ner preliminära svar. Nu var det väl inte riktigt exakt så här jag i slutändan uttryckte mig, men på ett ungefär. Och det kan väl tjäna lite som en introduktion i vad Nära gränsen är för sorts berättelse.
Kan du börja med att berätta lite om vad Nära gränsen handlar om?
– Den handlar om Lisa, en 35-årig kvinna i Pajala i norra Norrbotten som det gått riktigt illa för, en nedåtgående spiral som man kan säga tog sin början när Northlandgruvan där uppe gjorde sin spektakulära och förödande mångmiljardkonkurs 2014. Hon har förlorat vårdnaden om sin son till följd av missbruk, men har börjat få ordning på tillvaron igen, och har nu getts chansen att för första gången på två år spendera en helg ensam med sin nioårige son Nils. Det är två veckor efter midsommar, helgen för Pajala marknad, som är norra Sveriges största marknad. Efter en heldag där är Lisa och Nils på väg hem, när hon får ett telefonsamtal och kallas in akut för att lösa en IT-kris på sitt arbete på den pub som är navet för marknadshelgens festområde. Väl där hamnar hon mitt i ett rån, där två desperata, maskerade män försöker komma över festområdets dagskassor. Rånet spårar ur, och när rånarna lämnar platsen har de tagit med sig Lisas son Nils som gisslan. Men Lisa tänker inte förlora sitt barn igen och tar upp jakten på dem, och det blir starten på en lördagsnatt som kommer att vända hela Pajalaregionen upp och ner och utvecklas till en internationell gränskonflikt.
Det publiceras ju ett avsnitt varje dag under juli månad. Hur känns det att skriva 31 cliffhangers?
– Snarare 42 cliffhangers, faktiskt! Min ambition var att i varje dagsavsnitt följa en person – främst huvudpersonen Lisa, men också hennes son Nils, exmaken Anders, en polischef och seriens ”superskurk” eller vad man ska kalla honom – men i takt med att spänningen skruvas upp, så kände jag att det behövdes kortare episoder framåt slutet, så då växlar jag mellan rollfigurerna inom avsnitten också, för att liksom vrida upp det till elva. Och när jag räknade så var det faktiskt exakt elva ytterligare cliffhangers, så det landar på 42. Och jo – att skriva dem känns! Men det känns nästan bara roligt, faktiskt. Jag älskar verkligen känslan av att ha fått till en bra punch i slutet av ett avsnitt, när man redan på förhand liksom längtar till att få höra hur det blir i inläst form, när avslutningsmusiken är pålagd och man liksom får en skön rysningskänsla av det man själv skrivit.
En julkalender förknippar man ju med värme och mys, men vad ska en julikalender innehålla?
– Faktum är att när jag började fundera på den här berättelsen, så visste jag inte om att Storytel Original-gänget börjat fundera på en julikalender, så när jag pitchade idén till dem strax före jul var det faktiskt som en julkalender för 2019. Men jag ville ställa konceptet med värme och mys på ända, så jag såg framför mig den första Die Hard-filmen, som ju faktiskt är en julfilm, när jag försökte sätta tonen i berättelsen. Tror till och med jag skrev ”Die Hard får en oäkting med det svenska livspusslet” i pitchmejlet. Så jag hade liksom en väldigt tydligt driven, desperat actionberättelse i tanken redan från början, även om det var snö och bjällerklang i den och inte högsommarvärme, midnattssol och raffel vid den svensk-finska gränsen. Så värme har en julikalender definitivt också, men värme av den art som framkallar svett och hög puls i stället för ett behagligt mys. Och så har den högt tempo, en stark framåtrörelse och en desperat önskan om att återigen få omfamna sitt barn.
——
Två veckor kvar i dag tills första avsnittet släpps. Pirrigt!
I dag på morgonen höll Storytel en pressträff på gamla Riksarkivet för att presentera sina sommarsatsningar. Först ut på scenen var jag, för att berätta om min nya bok Nära gränsen, som kommer att publiceras som en daglig följetong hos Storytel under juli månad, i formen av deras första julikalender. Här är den:
Nära gränsen av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
Hur långt kan man gå för att rädda sitt barn?
Det är marknadshelg i midnattssolens Pajala och Lisa Korhonen har för första gången på två år fått möjlighet att vara ensam med sin nioåriga son. Sedan hon förlorade vårdnaden har hon gjort allt för att ordna upp sitt liv och bevisa att hon är att lita på. När hon kallas in akut till jobbet på Puben, marknadsfestens stökiga mittpunkt, gör hon därför vad hon kan för att få det avklarat så snabbt som möjligt. Samtidigt har rånare sprängt traktens enda bankomat och rör sig åt Lisas håll. Ovetandes lämnar hon sonen i vilrummet på Puben och går ut till kassan, där hon möts av två maskerade män…
Snart är hennes son saknad och Lisa huvudperson i en internationell gränskonflikt. Och för varje timme som går blir insatserna högre.
Nära gränsen är Storytels första julikalender – skriven av Daniel Åberg, författare till lyssnarsuccéerna Virus och Smittad. Så förbered dig på en riktig nagelbitare som kommer att fylla även de mest regniga sommardagarna med spänning.
Det här är alltså boken som jag brottats med under vintern och våren, och som jag har brottats! Det är den längsta bok jag har skrivit, och samtidigt den som har skrivits på kortast tid (med Virus och Smittad har jag alltid kunnat be om mer tid om jag inte hunnit klart till den egentliga deadlinen, men här fanns inte det alternativet, eftersom följetongens startdatum var satt i sten. Så det var bara att bita ihop. Men jag tror att den faktiskt blev rätt bra. De är väldigt nöjda inne hos Storytel i alla fall, så förhoppningsvis gillar lyssnarna den också (och läsarna, den finns ju även som e-bok i Storytels app och i läsplattan Storytel Reader).
Julikalendern är alltså Storytels sommarvariant av de julkalendrar de gjort de senaste tre åren. Följetonger (följetänger?) är ju vanliga i sommartid i dagstidningsvärlden, där oftast någon av säsongens större kriminalromaner publiceras i typ fyrtio avsnitt från midsommar och framåt. Så det ska bli spännande att se hur konceptet tas emot av Storytelpubliken.
Men! Mer om Nära gränsen i några senare inlägg. Nu på morgonen var det ju inte bara jag själv som klev upp på den där scenen, de har en hel del annat i sin sommarsatsning också. Nedan följer hela pressmeddelandet som skickades ut på morgonen.
——
Fängslande berättelser i Storytel Sommar
Sommaren hos Storytel lämnar ingen oberörd. Det blir nervkittlande cliffhangers i julikalendern Nära gränsen, intressanta avslöjanden i Kattis Ahlströms pratshow Bakom berättelsen och kända skribenter som visar upp otippade sidor av sig själva och sitt skrivande i nya Stories by Storytel. Och Åsa Erlandssons dokumentär Monstret och Miraklet ger nya infallsvinklar och perspektiv på den fruktansvärda händelsen som skakade Sverige när en pappa 2016 släppte sin bebis 15 meter ned i en kraftverksdamm i Jämtland.
Den elva månader gamla flickans tillstånd var livshotande när räddningspersonal lyckades ta sig fram till henne där hon låg på betongfundamentet i kraftverksdammen. Hon hade inre blödningar, brutna armar och ben, skallfrakturer och svåra sårskador. Detta efter att hennes pappa släppt ned henne från 15 meters höjd, inför flickans panikslagna mamma.
För första gången delar nu mamman med sig av sin historia – och berättar om Miraklet som är hennes dotter.
Den flerfaldigt prisade journalisten Åsa Erlandsson har gjort Monstret och Miraklet, en dokumentär i tre delar, som får premiär den 15 juli på Storytel.
”Att en pappa försökte mörda sitt eget barn på det här sättet skakade ett helt land. Det har skrivits spaltmeter om det, men hittills har den viktigaste berättelsen inte kommit fram: mammans egna ord. Nu väljer hon för första gången att prata om hur livet var före katastrofen, hur livet är nu och hur kärleken till dottern gör att hon ändå ser ljust på framtiden. Det är en mycket personlig och gripande berättelse som innehåller många nya uppgifter som inte kommit fram förut”, säger Åsa Erlandsson.
Julikalendern – Nära gränsen av Daniel Åberg
Att sommar är lika med högsäsong för lyssnandet är sedan gammalt. I sommar presenterar Storytel den allra första julikalendern – en nervkittlande följetong i 31 delar att avnjuta dagligen under hela juli månad. Storytel Original-författaren Daniel Åberg, författaren bakom succéerna Virus och Smittad, har skrivit Nära gränsen, en gastkramande spänningsroman som utspelar sig i Pajala nära gränsen till Finland.
Kattis Ahlström får egen pratshow
I början på juli, tisdagen den 2 juli närmare bestämt, är det också premiär för Kattis Ahlströms nya pratshow Bakom berättelsen, där hon går just bakom berättelsen tillsammans med kända författare. David Lagercrantz, Anna Jansson, Hans Rosenfeldt, Sofie Sarenbrant, Jonas Jonasson och Jonas Karlsson gästar pratshowen i varsitt avsnitt.
”Det ska bli väldigt spännande att komma närmare inpå några av våra mest lästa och älskade författare. Det blir samtal om varifrån historierna och karaktärerna kommer, drivkrafter, skrivkramp och hur det känns att ta livet av så många människor – om än fiktivt”, säger Kattis Ahlström.
Författare skriver i chatform
Jonas Karlsson är dubbelt aktuell hos Storytel i sommar. Tillsammans med Anders Jacobsson, Sören Olsson, Malin Wollin, Sara Kadefors, Sandra Beijer, Rachel Molin, Klas Beyer, Jessica Schiefauer, Babben Larsson, Navid Modiri och Bob Hansson skriver han berättelser i ett nytt format för Stories by Storytel. Det blir personliga, påhittade, roliga, läskiga, fräcka och tankeväckande historier där användaren själv klickar sig fram i handlingen som berättas genom en chatkonversation. Historierna finns i appen Stories och Babben Larsson är först ut av skribenterna med en berättelse som finns ute den 14 juni.
Hyllade podcasten Spår blir dokumentär
Anton Berg och Martin Johnson är radiojournalisterna bakom den populära podcasten Spår, som uppmärksammats stort inte minst för bevakningen av fallet med morddömde Kaj Linna som de ägnade åtta hela avsnitt av podden. Linna frikändes 2017 efter 13 år i fängelse, mycket på grund av nya bevis som presenterades i Spår. Nu släpper Berg och Johnson den omtalade bevakningen som en fem timmar lång dokumentär med premiär den 26 juni.
Intressant sak som lyftes i nya avsnittet av Förlagspodden som kom i morse. Lasse Winkler och Kristoffer Lind börjar med att prata om Bonniers och Storytels pågående konflikt, och övergår sedan till att diskutera det exklusivitetsavtal som Lind & Co slutit med Storytel gällande streaming av Dag Öhrlunds senaste deckare Ingen lämnas kvar (något som i sig blev en nyhet i bokbranschmedierna förra veckan), den femte delen i hans framgångsrika deckarserie om kriminalaren Ewert Oswald Truut.
Twisten som avslöjas i podden har dock inte rapporterats någonstans ännu – att Akademibokhandeln med följd av detta enligt Kristoffer Lind helt valt att bojkotta Öhrlunds bok, det vill säga såväl i de fysiska Akademibokhandelsbutikerna samt hos nätbokhandlaren Bokus. Inte så att de inte lyfter fram den, utan de vägrar helt enkelt sälja den som en följd av att de inte får tillgång till den i sin egen streamingtjänst Bokus Play. Söker man på Dag Öhrlund hos Bokus dyker Ingen lämnas kvar helt enkelt inte upp.
Jag kan hålla med om att exklusiva avtal är av ondo och något branschen bör försöka undvika, men det här känns som en överreaktion av Akademibokhandeln – särskilt när det bara för ett par veckor sedan kom en nyhet om att de själva slutit ett exklusivitetsavtal med Triumf förlag som ger Akademibokhandeln ensam försäljningsrätt för en ny barnboksserie i ett halvår, vilket är samma tid som streamingexklusiviteten mellan Lind & Co och Storytel gäller.
Det här är en twist som ingen riktigt hade förutspått, tror jag. Kan man se en framtid där en annan jätte i Bokhandelssverige – det vill säga Bonnierägda Adlibris – också börjar flexa sina muskler på liknande sätt för att deras streamingtjänst Bookbeat inte får tillgång till alla titlar? Då har vi ett öppet och mycket olyckligt krig inom bokbranschen.
Ja, jag vet att jag kastar lite sten i glashus i den här frågan i och med att jag skriver en ljudboksserie som i digital form endast finns hos Storytel. Men jag tycker ändå att det finns en viss nyansskillnad – de är såväl mitt förlag som min distributör. Men visst, Virus och Smittad är till liten del med och driver den här utvecklingen, det går inte att förneka.
Hur som helst, ska bli intressant att följa utvecklingen. Sista ordet i frågan är antagligen inte sagt.
——
UPPDATERING MÅNDAG KVÄLL:Nu har Svensk Bokhandel skrivit en artikel, där de intervjuat Akademibokhandelns vd Maria Edsman. Däremot verkar SvB inte ha frågat hur bojkotten till följd av ett exklusivitetsavtal går ihop med att de själva slutit ett exklusivitetsavtal med Triumf förlag. Det avslutande svaret från Edsman blir därför väldigt märkligt:
Är du orolig för att exklusiva avtal kommer att bli vanligare i framtiden? – Ja, det finns en viss oro för det. Jag tänker främst att det ur konsumentperspektiv är olyckligt.
En helt rimlig hållning, det ÄR olyckligt ur konsumentperspektiv. Men den hållningen borde gälla dem själva också.
