Etikett: #blogg100

Narvik (3) och skräpvärlden

Förmiddagsfacit: 3 000 tecken och en del mejlroddande kring en artikel som släpar efter. Nu en liten promenad i ett väder som jag mer känner igen hemifrån – sju grader ”varmt” och snålblåst, tur att jag i ett anfall av verklighetsförankring tog med en mössa.

Läste i NSD nu på morgonen om ökad nedskräpning längs E10:an från Kiruna mot Norge, och skulle vilja påstå att det tyvärr inte bara gäller just den sträckningen, jag var ute med sportklubben i måndags kväll och städade vägrenen de första kilometrarna ut från byn mot Kirunahållet, och jösses vad mycket skit folk bara slänger ut från sina bilar. De av er som sett Mad Men minns kanske scenen från första säsongen när Don Draper med familj var på picknick och helt sonika bara skakade av allt skräp i form av tomma burkar och förpackningar från filten och reste sig upp och gick när de var färdiga och även minns hur ni förfasades över att det var så det gick till då, men seriöst, sakta ner en smula nästa gång ni kör längs en landsväg och kika ut mot vägrenen, världen har inte förbättrats ett dugg sedan 1960.

Narvik (2)

Cirka 7 000 tecken skrivna i dag, 2 000 mer än jag hade satt upp som mål, så det får betraktas som en seger. Hoppas det håller i sig i morgon, då jag tänkt nå femsiffrigt.

Det här är ju inget som ingen redan vet – men jösses Norge, era priser! Drack en pint helt vanlig fatöl i skybaren på det nybyggda Scandichotellet som jag promenerade bort till för kvällens skrivpass, och den skulle de ha 119 norska kronor för. Okej, det är 17 centiliter mer i en sådan än i en normal stor stark, men kom igen, kycklingsalladen jag åt kostade bara 20 kronor mer än drycken. Sansa er för sjutton gubbar.

Nåväl. Nu ska jag vandra tillbaka till mitt budgetrum och kolla klart Daredevil på Netflix.

Narvik (1)

Framme i Narvik, installerad på ett budgetrum på Best Western vid Narvikfjellets fot, vilket innebär en sorts förfinad tältsäng på åttio centimeter i ett spartanskt rum utan några som helst krusiduller. Det stör mig dock föga, jag är inte här för att hänga på hotellet, även om jag för tillfället satt mig i lobbyn och dricker av gratiskaffet för en dryg timmes mjukstart av den författarbonanza som den här trippen är tänkt att tjänstgöra som.

Norge är verkligen ett geografiskt besynnerligt land med sin dramatiska natur. Hopplöst att färdas rakt genom, jag tror jag hunnit med fler kurvor av rallybanekaraktär bara under de dryga fyra mil som jag vindlat mig ner från Riksgränsen fram till Narviks stadskant än jag gjort sedan jag senast besökte Norge för snart tre år sedan. Vackert så det förslår med ännu helt snötäckta berg och frodigt grönskande dalar, men som sagt – besynnerligt.

Vädret är för den delen betydligt bättre här än 25 mil österut hemmavid, det var +17 grader och sol när jag anlände för ett par timmar sedan. Golfströmmen FTW!

48 timmar Narvik

I min iver att lära känna mina breddgrader bättre, samt få något gjort på romanen, kör jag i morgon förmiddag till Narvik för 48 timmars skrivarbootcamp.

Men bortsett från att ägna mig åt romandokumentet, vad bjuder Narvik på förutom krigsmuseet, dramatisk natur och LKAB:s utskeppningshamn? Och finns det något trevligt café jag kan sitta på när jag ägnar mig åt skrivandet?

Jag vet inte. Någon?

Stockholmsblicken

Intressant studie som Institutet för Mediestudier gjort gällande journalisters bostadsort som presenteras i dag. Kort uttryckt kan man väl säga att det finns en rejäl överrepresentation av journalister på vissa ställen i landet, och många områden där det inte finns några alls. Åtminstone inte yrkesverksamma som är medlemmar i Journalistförbundet – det är enbart dessa som ingår i studien.

Ser att ganska många verkar göra något sorts självironiskt narr av undersökningen i mitt twitterflöde i dag, och visst – självklart finns det logiska förklaringar till att det finns en överrepresentation av journalister i exempelvis Stockholm eftersom det är där många jobb finns, men självklart är det också så att det finns ett problem i det här, eftersom vi färgas väldigt mycket av den omgivning vi befinner oss i. Många verkar försvara sig med att de egentligen är lantisar eftersom de är inflyttade stockholmare, men jag tycker att Po Tidholm uttrycker det bra i den här intervjun i Journalisten gällande undersökningen, när han pekar på att problemet är var man bor, inte var man kommer ifrån. Vi färgas oerhört fort av den vardag vi lever i och eftersom notiserna om den pågående nedmonteringen av den journalistiska verksamheten utanför Stockholms tullar är närmast dagliga nu, är det här ett problem som bara fortsätter växa.

Jag har länge haft ambitionen att försöka få ur mig något vettigt och genomtänkt om just det här, hur mina egna perspektiv har förändrats de senaste åren i och med flytten norrut och hur det har fått mig att se på stockholms- eller kanske till och med södermalmslivet annorlunda, men tiden tiden tiden kontra pengarna pengarna pengarna.

Någon gång.

———

Kiruna kommun når för den delen nästan upp till riksgenomsnittet – 1,2 journalister per 1000 invånare jämfört med 1,4 i snitt. Den kraftiga journalistöverrepresentationen i Stockholmsregionen gör dock att rikssiffrorna blir rätt skeva, för trots att Kiruna som sagt ligger under snittet för hela landet, så hamnar de på plats 28 av 290 i kommunrankningen.

———

Det är för den delen inte bara journalister som är överrepresenterade i Stockholm, utan även författare, något jag bloggade om i samband med Författarförbundets årsstämma i fjol. Det jag skrev då gällande den snedfördelningen gäller så klart även för journalisterna: Vad blicken vilar på i vardagen påverkar vad vi väljer att skriva om.

Majväder

Maj månad lämnar oss utan någon egentlig värme.

Våra tidigare majmånader här har det båda gångerna kommit en tidig sommarvåg, med bad i pool på gården för barnen – älven är ännu alldeles för kall – men i år orkade årets femte månad aldrig över sexton grader, vilket vi nådde i går, då jag jobbade i trädgården i t-shirt ett par timmar och vi åt pizza ute på altanen på kvällen.

Men låt oss nu rikta blickarna framåt. Vore väl inte för mycket begärt att hoppas på tjugo grader åtminstone någon gång i juni? Och så glömmer vi att det snöade ymnigt inne i Kiruna kvällen före midsommarafton i fjol, okej?

Okej.

Famous last words

Tage var på heldagsutflykt till Luleå med storbarnsavdelningen på dagis i går – 30 mil ner med buss, besök på Teknikens hus, besök på Leos Lekland, buss hem 30 mil, och han och Johanna var hemma först vid kvart i nio på kvällen.

Allt blev således lite upp och ner, Ejda vägrade gå till sängs innan de kom hem och väl åter alla fyra i hemmets lugna vrå var Tage så uppspelt av sina äventyr att han inte alls hade några tankar på sänggång och således trynade in först vid tio och Ejda – som alltid ska vara värre än sin bror – höll ut ytterligare en halvtimme.

Nu MÅSTE de ju sova länge i morgon bitti, suckade jag och Johanna innan vi också slocknade.

/mvh, Uppe med tvååring sedan 05.20

Norrlandspodden tillbaka

Fina Norrlandspodden med Sofia Mirjamsdotter och Po Tidholm är tillbaka! Och till den här sommarsäsongen har de åkt på turné och bland annat gästat våra trakter – ett av avsnitten är inspelat vid Icehotel i Jukkasjärvi.

I en nyss publicerad intervju som Journalisten gjort med Sofia Mirjamsdotter avslöjar reportern för övrigt en rätt träig syn på vad en podcast är:

Jag trodde att en podd handlade om att två personer sitter och pratar med varandra?
– En podd kan vara vad som helst. Sveriges Radio gör poddar som låter som ett radioreportage. Man kan göra som man vill.

Min poddapp Overcast plingade till om att det första avsnittet fanns färdignedladdat i morse, så jag ska ta mig an det så fort den här arbetsdagen är över.

Wyclef Jean om kärleken till bruket

Som sandvikare i exil är sådana här uttalanden väldigt svåra att få grepp om:

– Om två år kommer jag att börja titta efter ett hus där. Jag flyttar runt mycket, och då kommer min dotter att vara i rätt ålder. Jag vet automatiskt att Sandviken är ett av de ställen jag kommer att vara på. Vi har 365 dagar om året, och jag vet redan nu att minst 50 av dem vill jag tillbringa i Sandviken. Jag får en sån energi där. Naturen är underbar. Det är konstigt, jag vet inte… Ibland kan du komma till ett ställe och bara… jag vet inte, kanske min ande har varit där tidigare? Det känns bara som att Sandviken är hemma.

Wyclef Jean berättar om sin kärlek till Sandviken i en intervju med Aftonbladet i dag. I sak är det inga konstigheter, Sandviken är väldigt fint på sina platser, även om inte själva staden som sådan bjuder på någon vacker helhet, det är mer att den har potential att vara det, om man på bättre sätt lyckades ta till vara på den slumrande skönhet som finns i områdena kring kanalen, Gamla Bruket och kyrkan. I stället dras samhället isär med det nybyggda handelsområdet i norr och en illa belägen resecentral i söder och kvar i stadskärnan i mitten famlas det mest omkring.

Det är synd. Men hey, Wyclef Jean har ju nästan blivit president på Haiti, kanske kan han styra upp och skapa ett resultat av de slumrande förutsättningarna när han dyker upp om ett par år.

Kampanj för sänkt e-boksmoms på gång

DN och SVT rapporterar i dag att Förläggareföreningen ämnar dra igång en kampanj för att få EU att tänka om gällande e-boksmomsen. 200 personer – författare, skådespelare och förläggare – ska hittills ha skrivit på för kampanjen, som ska starta den 11 juni. Målet är att få svenska EU-politiker på plats i Bryssel att börja jobba aktivt för att få unionen att överge tanken på att digitala tjänster måste ha full moms som i dag. Branschen vill i Sverige kunna sänka e-boksmomsen från 25 till 6 procent, som är den momssats som gäller här för fysiska pappers- samt ljudböcker sedan 2002.

Lite bakvänt kan jag tycka, att gå ut i media och berätta om en kampanj som ska starta om två veckor. Känns som att det finns risk att de stjäl sitt eget momentum eller vad man ska säga, nu lär ju alla medier haka på och skriva om det här i dag i någon form, hur pass intresserade är de då att skriva om det igen om ett par veckor när det drar igång?

Oh well, jag önskar dem all lycka, även om jag personligen tycker att differentierade momssatser överlag bara leder till byråkratiskt krångel och gränsdragningsproblematik.

Och ärligt talat – har inte den svenska bokbranschen snöat in lite väl hårt på det här med momsen gällande e-böcker? Är det verkligen bara slutpriset gentemot kund som är problemet till att e-böcker inte tar fart i Sverige? Jag blir mindre och mindre övertygad om det.

———

Jag har skrivit om det här med e-boksmoms 712 gånger på bloggen genom åren, känns det som. Senast var förra månaden, då jag även försökte mig på att förklara varför EU anser att tryckta och digitala böcker inte är samma sak.

——

UPPDATERING: Även Svensk Bokhandel skriver (bakom betalvägg), och till dem beskriver Förläggareföreningens vd Kristina Ahlinder kampanjen så här: Det är en digital kampanj. Det första steget är uppropet, det kommer att lanseras den 11 juni, och då kommer även särskilt paketerad information om frågan så att man förstår den i ett större sammanhang.

78 eller 87 – är det ens någon skillnad?

Tog lite tid för att kolla hur det går med min #blogg100-utmaning i år. Så där, tvingas jag väl erkänna.

På de 87 dagar som hittills gått sedan starten den 1 mars har jag i och med denna postning producerat 78 inlägg. Det innebär att jag måste få ur mig 22 inlägg på de 13 dagar som återstår innan utmaningen går i mål på dag 100 måndagen den 8 juni. Det blir ingen lätt uppgift, men med vinden i ryggen och lite tur så kan det gå.

Visst, egentligen har jag väl redan stupat i och med att jag inte har bloggat varje dag i hundra dagar, vilket är utmaningens uttalade syfte. Men jag tror inte ens att jag är officiellt anmäld till årets upplaga, så jag väljer att sätta mina egna regler.