Författare och skribent
Vi var på en väldigt intensiv heldagsutflykt till djur-/äventyrsparken Xcaret i dag och var hemma först efter midnatt svensk tid, så ajaj, jag missade att blogga under måndagen och bommade alltså rent tekniskt på #blogg100. Men nåja, det är fortfarande måndag mexikansk tid, så jag sörjer inte alltför mycket.
Jag har satt ihop ett väldigt corny filmklipp om dagens äventyr, men det får anstå till i morgon.
Efter en extrem utflyktsdag i går, då vi besökte ön Cozumel och i stekande sol letade badplatser och när vi väl fann en stack oss på sjöborrar (åtminstone jag), har vi i dag haft en extrem innedag. Vår lilla terrasspool har jobbat högtryck, jag har haft tid att kolla veckans The Walking Dead och som vanligt använt söndagskvällen (eller ja, söndagseftermiddagen här i Mexiko) till att chatta om avsnittet med mina fellow TVdagsare (inlägg läggs ut där i morgon måndag).
Nu väntar promenad i den något svalare kvällningen så att barnen åtminstone blir hjälpligt utomhusrastade. I morgon dags för heldagsutflykt igen.
Upp, ner, upp, ner. Om och om och om igen tills hon skrikande fick bäras därifrån när solen var på väg ner.
Vårt internet har gått sönder. Mucho olyckligo.
I övrigt: Fågelpark på förmiddagen, piratskeppslekpark gånger två och om allt går väl vuxenmiddag ute i kväll.
En sak som är bra med semester är att det äntligen finns tid att läsa de tidskrifter som dimper ner i brevlådan hemma och ständigt är ett dåligt samvete som stressbläddras igenom i vanliga fall. Jag såg några intressanta saker i den långa artikeln om Adlibris i senaste Svensk Bokhandel, där nya vdn Johan Kleberg är befriande ärlig och frispråkig gällande främst den digitala bokutvecklingen i Sverige:
• Han säger om e-böcker att Det är klart att en nyhet inte kan kosta mer än 99 kronor. Adlibris kunder verkar hålla med, på Adlibris Mondos topp 30 för e-böcker finns i detta nu blott två titlar som kostar över hundralappen. Det är svårt att se i vilken utsträckning de låga priserna beror på rean, till skillnad från Adlibris rea för fysiska böcker så verkar de inte skriva ut om en titel ingår i rean i ljud- och e-boksavdelningen.
• Att förlagen har ett stort ansvar i att e-böcker i Sverige inte tagit fart är Kleberg tydlig med. Han säger visserligen att det är ett kollektivt ansvar – Adlibris har inte lyckats driva marknaden – men sedan skräder han inte orden: Förlagens prissättning gör att man blir rasande. En sjuåring kan lista ut att det är billigare att producera en e-bok än en tryckt bok. Då är det ondskefullt att inte ge en del av den marginalförbättringen till kunden.
• På tal om Mondo så är Kleberg inte direkt överdrivet positiv över deras digitala avdelnings utveckling. På frågan om hur Mondo funkar i dag, svarar han: Mycket sämre än Storytel, som på något sätt är jämförelsepunkten. Men Mondo är okej. Precis som Letto. Det är okej.
• Adlibris hoppas sälja mellan 10 000-15 000 exemplar av nya läsplattan Letto Frontlight under året. Det är första gången jag sett dem nämna en någorlunda konkret siffra. Jag har fortfarande inte fått arslet ur och skrivit ihop min recension. Min absoluta ambition är att göra det innan Mexikovistelsens slut.
Vi badar. Poolen på terrasen på morgonen, havet på förmiddagen, poolen igen på eftermiddagen, troligen på igen på kvällen, vi har inte hunnit till den ännu.
Tog en promenad till storköpet Mega på eftermiddagen, kollade in det mexikanska blöjbeståndet men köpte i stället två tolvpack mellanöl, svettades floder i det drygt trettiogradiga solgasset och kom hem lagom till ananasfikat. I kväll står tacos på schemat.
Fint har vi det.
Vi åkte på semester till Playa del Carmen i Mexiko, charterflyg från Luleå, hyrd lägenhet tillsammans med Johannas systers familj. Fyra barn som vill bada dygnet runt, fem vuxna som stundtals tycker att det är rätt jobbigt med barn som vill bada dygnet runt.
Men okej, det finns värre bekymmer här i världen.
Ett exempel på ett småirriterande sådant: Ett Okänt nummer har tidigare i dag ringt och lämnat ett röstmeddelande till mig. För att kunna lyssna av det från utlandet måste jag ha en personlig kod. För att ställa in en personlig kod verkar jag behöva befinna mig i Sverige. Jag antar att ansvaret för att fixa sådant före avresa faller på mig själv, men ändå, en smula knasigt blir det, Halebop.
Nu drar vi, barnen och Bamsetidningarna till Mexiko. Adios så länge!
Stolt son åkte skidlopp och fick medalj, galen dotter klättrade på tågväggarna.
Med tanke på hur insyltad jag var som inbäddad schlagerreporter i ett antal år då jag var ute på melloturnén å TT Spektras räkning, är det nästan brottsligt hur oengagerad jag varit i tävligen de senaste åren. I år har jag sett knappt en timme totalt, och det var finaltimmen i kväll.
Oavsett engagemang, måste jag ändå säga att det gjorde mig varm inombords att det var Måns Zelmerlöw som vann i kväll. Jag minns hans debut i Melodifestivalen så väl, deltävling tre i Örnsköldsvik 2007, Cara Mia-succén som skulle komma att räcka till en tredjeplats i Globen några veckor senare, han och Sebastian Karlsson gick vidare från delfinalen. Det var även mitt debutår på turnén och just det veckoslutet lärde jag även känna DN-Mattias, som jag sedan dess räknat som en av mina närmaste vänner. Han var så ung då, den gode Måns, jag intervjuade honom redan några dagar innan vi reste upp till Övik, vi sågs på ett fik inne på Fältöversten på Östermalm vill jag minnas, och han gjorde ett sympatiskt intryck, något jag tycker att han fortsatt att göra när jag sprungit på honom å jobbets vägnar genom åren.
Nu var det visserligen några år sedan jag såg honom, jag lämnade ju till stora delar nöjessvängen när jag sade upp mig 2011.
Men ändå – jag tycker att det var fint att han vann. Grattis Måns.
Angående inlägget tidigare i veckan om mitt kommande datorköp så har MG Siegler skrivit bra om det här med det eventuella steg bakåt den nya Macbooken innebär i processorkraft, och hur det i praktiken inte längre spelar någon roll för de allra flesta av oss, även om vi inte riktigt vill eller vågar kännas vid det, eller kanske inte ens förstår det.
Själv tycker jag att det kan vara intressant att jämföra med bilindustrin. I den världen var det mycket länge sedan det viktiga var att motorn för varje ny modell blev starkare. Mer bränsleeffektiv, miljövänligare, tystare, bekvämare att sitta i, större bagageutrymme och allt mer krock- och körsäker – absolut, det är parametrar som hela tiden förbättras och därför marknadsförs, men rå motorstyrka? Det är en faktor som ytterst få bryr sig om, eftersom alla bilar klarar av att nå de hastigheter vi tillåts köra i på vägarna.
Detsamma gäller våra datorer. Dagens processorer överstiger i regel de praktiska behov vi verkligen har, ändå stirrar vi oss blinda på processorsiffrorna och drömmer alltjämt om snabbare, högre, längre. Jag tror det börjar bli dags att vi släpper det där nu.
Men visst. 1,1 ghz. Det låter klent, visst gör det?
Han fyllde fem år i dag, den här stjärnan. Tage Sven Edvard Åberg Ögren, som väldigt länge var fast övertygad om att han heter Tage Ögren Sven Edvard (att vi lade till Åberg som ett mellannamn på honom efter att vi gav Ejda båda våra efternamn när hon föddes har han ännu inte accepterat). Trots att vi hade försökt förklara det här med att efternamnet kommer efter alla förnamn i flera år, trillade polletten ner först en dag nyligen när han kom hem och förvånat meddelade att han fått veta på dagis att Ögren är ett efternamn, och att det kommer sist.
Det fanns en sådan stolthet i det där med hans namn och hur han vägrade inse hur det hängde ihop med de andra förnamnen. Varje gång vi försökte förklara ruskade han på huvudet, avbröt och sa indignerat: Men jag är ju Tage Ögren!
Ja, min älskade son, det är du verkligen.
