DN sommartipsar om ljudböcker – men var är ljudboksfenomenen?

I lördagens pappersversion av Dagens Nyheter (tror det gick ut på webben redan i går) finns en stor tipsartikel om ljudböcker i kulturdelen. Redaktionen har samlat ihop vad de menar är sommarens 33 bästa ljudböcker, som presenteras i kort notisform, och kulturchefen Björn Wiman har skrivit en krönika där han kommer ut som ljudbokslyssnare sedan fyra år tillbaka. Det senare tycker jag faktiskt inte ska förringas – det behövs fler offentliga ljudboksälskare på den litterära parnassen.

MEN. För det är klart att det kommer ett sådant, jag är ju sällan helt nöjd med tillvaron. Jag hoppas inte att det här är ett sätt för DN att känna att de nu gjort sitt när det gäller ljudböckerna, ett ”jahapp, nu har vi tipsat om sjyst sommarlyssning, bocka av ljudböckerna från att göra-listan nu”. I den debattartikel jag skrev i DN i april om ljudböckernas ställning efterlyste jag en kontinuerlig, vardaglig bevakning av det här området, och det är inte den här artikeln ett exempel på. Snarare tvärtom, faktiskt.

Med det sagt är det en bra lista de knåpat ihop med 33 kvalitativa titlar. Om jag får komma med ytterligare en invändning är det att den är väldigt traditionell i urvalet, det är uteslutande böcker som redan i tryckt form gjort avtryck på ett eller annat sätt, här återfinns inte en enda titel inom det område som lite svävande skulle kunna kallas ljudboksfenomen, det vill säga den växande flora av titlar som går oerhört bra i ljudboksform, men som gör nästintill noll avtryck i pappersform.

I konsekvensens namn bör jag erkänna att jag i min debattartikel delvis efterlyste just det DN nu gjort – nämligen att kulturredaktioner borde börja lyfta fram att en hel del kvalitativ litteratur faktiskt blir ljudböcker och att det inte bara är spänning och feelgood som kan lyssnas på. Av de tre exempel jag lyfte fram på detta i min text återfinns nu två i DN:s sommarlista (Agnes Lidbeck och Elena Ferrante). Så på det sättet är den här listan en bra ögonöppnare, den kommer säkert att bidra till att en del DN-läsare tänker jaha, finns den som ljudbok, intressant!

Men jag tycker också att ljudboksfenomenen – som exempelvis Mikael Ressem, Susan Casserfelt, Anne-Lise Boge eller Jenny Colgan – hade kunnat beredas plats på listan.

Jävel x 2

I Kiruna sedan en timme tillbaka, tog tidiga morgonbussen in. Vimmelkantig av sömnbrist, somnade först efter midnatt och vaknade strax efter fyra när kattjäveln – ja, i dag får han faktiskt heta så – började gnällskrika och gnällskrika och gnällskrika efter mat, och efter att Johanna först jagat ut honom ur sovrummet gick jag ner och gav honom den förbannade blötmaten som han tigger efter dygnet runt (samtidigt som han med illa dolt förakt tittar på den ständigt fulla skålen med hård mat), och strax efter klockan fem var han igång igen, jamandes och jamandes efter mer mat som hade han inget minne av vad han glufsat i sig 45 minuter tidigare. När jag utan att ha lyckats somna om stapplade upp vid klockan sex för att hinna med bussen satt han som ett ljus i soffan där nere och låtsades som att inget hänt.

Nej, jag är inte klar med boken. Nej, det känns på intet sätt bra. Ja, jag har deadline om två dagar och nej, jag kommer inte att lyckas hålla den.

Bokjävel. Kattjävel. Same same.

E-boken kommer – det tar bara lite längre tid

(Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren lördag 19 maj)

Det har gått tio år sedan den amerikanska näthandelsjätten Amazon sparkade liv i e-boken på allvar. Läsplattan Kindle lanserades visserligen redan inför julhandeln 2007 i USA, men tillgången var begränsad och det var först 2008 som människor i större utsträckning började köpa den och därmed också kunde börja läsa e-böcker på bred front.

Framgångssagan för Kindle var exceptionell – det tog bara tre och ett halvt år innan Amazon sålde fler e-böcker än pappersböcker och helt hade ritat om kartan för den amerikanska bokmarknaden.

I Sverige var det många som väntade på att samma revolution skulle inträffa, åren 2009-2011 pratades det mycket inom bokbranschen och på landets kultursidor om e-bokens kommande världsherravälde.

Men det inträffade inte, som alla vet. E-boken har fortsatt vara rätt marginell i Sverige, även om den sakteliga knaprat i sig enstaka procentandelar av marknaden. Avsaknaden av en pådrivande yttre aktör som Amazon och en i internationell jämförelse ovanligt framskjuten position för pocketboken var två viktiga faktorer som gjorde att e-boken fick det svårt här. Att den ledande svenska nätbokhandeln Adlibris – som hade kunnat driva på e-boken betydligt mer de där första åren – ägs av landets största förlagskoncern Bonniers har också spelat in, de har inte sett någon anledning att vända upp och ner på en bokbransch som de tyckt fungerat rätt hyfsat som den är.

Men jag tror att 2018 är året då e-boken börjar flytta fram sina positioner. Nej, det sker inte med buller och bång – här har det ju varit ljudboksexplosionen som bullrat – men det finns ändå små, separata tecken som tillsammans formar en sådan bild.

Det mest subtila tecknet är att Adlibris, trots att de som sagt aldrig hårdsatsat på e-boken, ändå kontinuerligt produktutvecklar sin e-boksplattform Letto, något de som vinstdrivande företag knappast skulle göra om marknaden inte växte. Den fjärde versionen av läsplattan kallas Letto Frontlight 2 och kom i slutet av förra året. Företagets vd Johan Kleberg använde inga stora ord i branschtidningen Svensk Bokhandel om den nya modellen, men sa att Letton säljer bra och att den har en självklar plats hos dem.

Det tydligaste tecknet kommer dock ironiskt nog från de abonnerade ljudbokstjänsternas värld. Dessa är ju nämligen inte bara plattformar för ljudböcker även om de oftast kallas sådana, utan det går också att läsa e-böcker i de här tjänsternas appar – faktum är att deras kataloger innehåller fler e-böcker än ljudböcker. Nextory är den aktör på marknaden som hittills profilerat sig mest på e-böcker, och de växte med 200 procent första kvartalet i år jämfört med samma tid 2017, enligt bokbranschsajten Boktugg.

Nu tänker också Storytel, som är störst bland ”ljudboks”tjänsterna, börja konkurrera om e-boksläsarna. Nyligen presenterade de Storytel Reader, en läsplatta för e-böcker som ska börja säljas i sommar och enbart är till för att läsas på. Om den blir en framgång återstår att se – det ska inte gå att läsa e-böcker köpta någon annanstans på den och plattan kan överhuvudtaget inte användas om man saknar ett Storytelabonnemang – men precis som i fallet med Adlibris står det klart att ett kommersiellt företag som Storytel knappast skulle utveckla en produkt och ge sig in på det här området om de inte trodde att det fanns ett växande intresse.

Siffrorna backar dessutom upp det – enligt bokbranschens egen statistik växte ljudboken med knappt 50 procent i de digitala tjänsterna mellan 2016 och 2017, men e-boken ökade samtidigt nästan 100 procent, om än från en betydligt lägre nivå.

Så nog kommer e-boken allt. Det tog bara tio år längre och sker i en blygsammare skala än vi trodde.

Strandfixardag

Vi åkte bort till badstranden bredvid campingen tidigt i förmiddags, och ägnade dagen åt att delta i årets strandfix – eller kanske snarare decenniets med tanke på hur allmänt nedgånget området såg ut vid ankomst. Som de relativa nybörjare vi är på det här med lantliv hade vi tagit med oss manuella räfsor, men de mer ärrade kom med traktorer, röj- och motorsågar. När vi sedan inte trodde att det kunde bli mer avancerat anlände en stor lastbil med tippflaket fyllt av sand (när lasten var tömd åkte den för att hämta lika mycket sand till).

När dagen var all hade stranden återfått rätt mycket av den lyster den tydligen hade på nittiotalet, då den nu slumrande campingen hade sin senaste storhetstid.

Nu återstår bara att vi ska få sommar upp hit också. Jag hade som synes trots allt mössa på mig.

Blogg 94

Det arrangerades ju inget officiellt Blogg 100 i år, men jag beslutade mig för att trots detta försöka blogga i dagarna hundra med start 1 mars, om inte annat för att hålla uppe skenet av att jag ännu bloggar varje dag åtminstone en knapp tredjedel av året.

I fjol mäktade jag med att nå endast fyra plumpar i protokollet och landade på totalt 96 inlägg. Men när jag nu i dag summerar (den ickeexisterande) 100-utmaningen, landar jag detta år på 94. Lite sämre utfall alltså, men ändå helt okej (2016 skrapade jag ihop 95, och 2015 94, så jag är hyfsat konsekvent i mina misslyckanden).

Likt tidigare år dominerar de alldagliga vardagsinläggen, men en del annat har trots allt också hänt. Jag skrev ett par längre inlägg i ljudboksdebatten som blossade upp i slutet av mars (inlägg som jag sedan lånade lite av när jag skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i ämnet), jag skrev lite om den eviga frågan om Amazons Sverige-vara eller inte vara, bloggen fyllde 4000 inlägg (vilket jag uppmärksammade först i och med inlägg 4001) och jag gav ut Virus 4 som toppade på plats 4 på Storytels topplista.

Vardagen då? Tja, Tage fyllde 8 och Ejda 5 och jag våndades över bokjäveln ungefär 712 gånger (och den är fortfarande inte alls klar, tyvärr).

Jag avslutar väl med att säga som vanligt: Nu håller jag i det här, och bloggar vidare i samma takt (och missar antagligen grovt redan i morgon).

Väl mött 2019!

Vårfest

Vårfest på skolan i dag, mer formellt mitt på dagen med återinvigning av skolans nyrestaurerade takkonstverk Ormen, vars egentliga namn visade sig vara Intensitetslinjen, följt av lekar och efterföljande konsert i sporthallen på kvällen (Tages klass sjöng både på dagen och kvällen). Det var dragkamp, säckhoppning, spökboll och kast med liten bönpåse mot mjukisdjur (Ejdas mjukisdjur var det till och med, och till min förvåning hade hon inga problem med att såväl små som stora kids tog i så det vitnade i försöken att kasta omkull hennes älskade mjukisar).

Fin kväll, om än lite kall och grå. Det där högtrycket ni tydligen dragits med söderöver i en månads tid har vi mest sett om på tv här uppe.

Nationaldagen

Vi sprang 6 juni-loppet här i byn i dag, kidsen 1,5 kilometer och jag 15 kilometers-varianten. Det blev knappast en topptid, men det var skönt att jag kom runt och inte skämde ut mig totalt (och vann en mugg!). Enligt Johanna var Ejda superfokuserad under sitt lopp (mitt gick samtidigt så jag missade deras) och hon spöade såväl Tage som sin kusin Ville.

Därefter var det sommaravslutning på kyrkis med efterföljande nationaldagsparad genom byn och 6 juni-andakt i kyrkan som Ejda var nyfiken på, så vi gick dit, hon och hennes gepardansiktsmålning satt på första raden och uppträdde mestadels någorlunda andaktsfullt. När det var över ville hon gå vidare till det efterföljande fikat i församlingshemmet, men där någonstans kände jag att vi överskridit vad som är rimligt i nationaliatisk yra, och gick hem med henne i stället (vilket i praktiken innebar att vi fortsatte ytterligare 20 meter när vi nått församlingshemmet, som ligger granne med vår gård).

Kirunakväll med Ejda

Eftersom Johanna tog med sig Tage till Luleå på jobbresa i går (och sedan tog ledigt i dag för att de skulle kunna gå på multiarenan Alcatraz och förlusta sig på fängelseäventyret Prison Island) fick även jag och Ejda hitta på något för att sätta guldkant på tillvaron. Efter jobb och dagis i dag tog vi bilen till Kiruna, gick till Café Oscar och åt pannkaka och drog sedan till badhuset och plaskade runt i de fyra bassängerna i cirka en och en halv timme. Därefter hann vi förbi Stora Coop för lite snabbt handlande (Ejda krävde att få köpa en blågul nationaldagsbukett på grund av nationaldag, jag har visst lyckats uppfostra en patriot) innan vi slutligen körde ut till tågstationen för att hämta upp Luleåfararna.

Knappast lika spektakulärt som en resa ner till länsresidensstaden med översovning på hotell (även om vi visserligen sjöng ikapp till Pup star-soundtracket hela resan in vilket kändes festligt), men ändå så pass mysigt och intensivt att den enda bild jag hann ta på hela kvällen var när hon stack huvudet i en potatis (tror jag i alla fall att det är). Bara en sådan sak.

Frågor och svar om Storytel Reader

När jag publicerade ett inlägg för ett par veckor sedan om att Storytel i sommar ska släppa en egen läsplatta, skrev jag bland annat att jag räknade kallt med att bokbranschmedierna skulle ställa de nödvändiga frågor kring satsningen som det inte gavs svar på i pressmeddelandet – exempelvis skulle det gå att läsa ”vanliga” e-böcker på den, och vad var det för sorts platta i grunden, för inte har de väl byggt den själva?

Det kom inga artiklar av den arten vid det tillfället, men i fredags publicerade Boktugg en intervju med Storytel Readers projektledare Anders Carlén, där svar på en hel del frågor gavs. Bland dem: Nej, inga vanliga e-böcker ska kunna laddas in i Storytel Reader, den blir helt kopplad till Storytels abonnemang.

Jag måste medge att jag är lite skeptisk till det beskedet, men ber att få återkomma i frågan, för:

Jag har själv varit i kontakt med Storytel om att få hem en Reader för test när de blir tillgängliga, och lovar då att utvärdera den såväl på längden som tvären.

——

UPPDATERING 18 JULI: Här finns mitt utförliga test av Storytel Reader.

Växthuslördag

Utedag på gården i mestadels solsken, jag klippte gräsmattan första gången för säsongen, spelade lite brännboll med Tage, fick ett växthus levererat av svärföräldrarna som vi placerade ut och började förbereda, grillade korv och majs till lunch och lät för första gången Ejda cykla iväg ut på byn utan förälder, dock hade hon Tage med sig när de styrde kosan mot lekplatsen. Det gick bra, men det vore lögn och förbannad dikt att säga att jag var lugn under den tid de var borta.

Mer då? Eftersom tiden går med stormsteg mot deadline hade jag för avsikt att redigera en hel del i boken, men av det blev det blott en tummetott. Kanske bättre lycka i morgon.

Bookbeat får familjeabonnemang, följer Storytel efter?

Det här med familjeabonnemangens vara eller inte vara är en ständigt småvarm potatis bland streamingtjänsterna för ljud- och e-böcker – mitt inlägg från i augusti i fjol om att Storytel införde ett familjeabonnemang light genom att tillåta att vuxen- och barnmaterial tillåts lyssnas på parallellt är alltjämt välbesökt via googleträffar.

Nu skriver Boktugg att konkurrenten Bookbeat lanserar ett riktigt familjeabonnemang och samtidigt sänker grundpriset för en användare med 20 kronor per månad. Abonnemanget kostar alltså 149 kronor för en person, och sedan kan man lägga på ytterligare familjemedlemmar, som får egna profiler, för 49 kronor/månad per person.

Konkurrenten Nextory har redan sedan tidigare ett familjeabonnemang, där upp till fyra personer kan lyssna eller läsa samtidigt för 199 kronor per månad. Fyra familjelyssnare hos Bookbeat landar alltså på 296 kronor. Frågan är dock om det är särskilt vanligt med fler än två användare i de flesta familjer, och då blir kostnaden i princip densamma hos de två tjänsterna.

Kommer Storytel att kontra på något sätt, eller tycker de sig kunna sitta still i båten? Svårt att säga, jag skulle nästan gissa att det här med Bookbeats prissänkning till 149 kronor irriterar mer än familjeabonnemanget, tidigare har de ju kostat exakt lika mycket.

Som fotnot kan inflikas att det i praktiken fortfarande verkar vara lite si och så med att endast en person kan nyttja ett Storytelabonnemang åt gången. Jag tycker mig se relativt ofta när den här frågan kommer upp i olika Facebookgrupper att många fortfarande påstår sig kunna lyssna fler än en samtidigt (på vuxenmaterial), även om det inte ska fungera.

Huvudvärk

Jag är inte en person som brukar ha huvudvärk särskilt ofta, men i dag vägrade den lämna mig i fred. Lite sömnbrist, mycket stress inför bokavslutningen. Jag har inte riktigt styrsel på finalavsnitten känner jag, det är för mycket som måste falla på plats på för kort tid.

Å andra sidan börjar jag känna igen den här känslan nu. Att det aldrig kommer att gå att få ihop. Men så gör det det till sist, på något jäkla sätt, trots huvudvärken.

Måtte det bara bli ett bra sätt.