I Kiruna sedan en timme tillbaka, tog tidiga morgonbussen in. Vimmelkantig av sömnbrist, somnade först efter midnatt och vaknade strax efter fyra när kattjäveln – ja, i dag får han faktiskt heta så – började gnällskrika och gnällskrika och gnällskrika efter mat, och efter att Johanna först jagat ut honom ur sovrummet gick jag ner och gav honom den förbannade blötmaten som han tigger efter dygnet runt (samtidigt som han med illa dolt förakt tittar på den ständigt fulla skålen med hård mat), och strax efter klockan fem var han igång igen, jamandes och jamandes efter mer mat som hade han inget minne av vad han glufsat i sig 45 minuter tidigare. När jag utan att ha lyckats somna om stapplade upp vid klockan sex för att hinna med bussen satt han som ett ljus i soffan där nere och låtsades som att inget hänt.
Nej, jag är inte klar med boken. Nej, det känns på intet sätt bra. Ja, jag har deadline om två dagar och nej, jag kommer inte att lyckas hålla den.
Bokjävel. Kattjävel. Same same.