Kategori: Livet och sånt

Katten Karlsson

Ett sådant där stressigt Stockholmsbesök avklarat igen. Flög ner i går eftermiddag, tog pendeln till Södra station, hastade till lägenheten, slängde av mig väskan och tog på mig shorts och löparskor, sprang till tunnelbanan och hann på biljetten från Arlanda åka ner till Sköndal efter byte till buss vid Gullmarsplan. Gick hem till Julia och spelade in TVdags-podd, sprang sedan de 7,5 kilometrarna hem igen genom de södra närförorterna jag lekt som barn, eller åtminstone som 25-åring under mina första Stockholmsår då jag bodde i först Skarpnäck och därefter Gullmarsplan. Landade i lägenheten igen vid åtta och slängde iväg ett sms till Morgan med förfrågan om en kvällsöl eftersom solen sken så fint. När han avböjde på grund av utlandssemester var det dock inte utan att jag någonstans kände en viss lättnad, jag var rejält trött och nöjde mig med pizza, folköl och ett avsnitt Better call Saul i tv-soffan i stället, innan jag jobbade lite före sänggång.

Upp kvart i sex i dag, hastig promenad till pendeln igen men den här gången åkte jag ända till Uppsala, promenerade längs studentårens gator och drabbades som vanligt av akut nostalgi av det bitterljuva slaget. Framme vid målet hos Gunnar och Elin blott ett stenkast från Carolina Rediviva där jag spenderat så mycken studietid åt ena hållet och ett stenkast från lägenheten jag bodde i ett par år på Åsgränd åt andra hållet hälsades jag i dörren genom att bli riven på handen av kattungen Fluffis så att blodvite uppstod.

För det var det som var målet med denna resa. Fluffis, eller Karlsson som vi tänkt kalla honom, född i Pelle Svanslös hemkvarter (bokstavligen), har nu flyttat norrut. Jamandes i den lilla kattväska vi köpt för ändamålet följde han mig trots allt utan större tecken på oro ner till pendeln igen, ut till Arlanda, genom säkerhetskontrollen, in i flygplanet och upp i luften. Nu har vi precis börjat inflygningen mot Kiruna, och Vittangi får snart en ny invånare.

Det här är Karlsson. Han är med oss nu.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Säg hej till Karlsson.

Småbarnslivet

När läggningen går in på andra timmen och man har sjungit Bä bä vita lamm cirka trettio gånger på repeat för sin tvååring och man tror att hon nog faktiskt till sist äntligen har somnat och hon bokstavligen studsar upp ur sängen, vildsint kastar sig mot en och närmast aggressivt utbrister Jag älkar dig! utan tillstymmelse av trötthet i röst eller rörelse.

Då kan man väl säga att man befinner sig mitt i gränslandet mellan skratt och gråt.

Lätt haltande målgång i #blogg100

Nej, det blev inga 100 inlägg i årets #blogg100-utmaning. Om jag inte får något ryck senare i kväll, och det betvivlar jag, så landar jag i och med det här inlägget på 94 i år.

Och det är jag trots allt rätt så nöjd med.

Jag tror att jag efter varje #blogg100-år sagt att jag ska försöka hålla i mitt (nästan) dagliga bloggande efter att utmaningen gått i mål, något jag misslyckats rätt kapitalt med. Men trägen vinner kanske, så jag säger detsamma även i år – jag hoppas kunna hålla igång flödet här i spalterna även framledes.

Och hoppas så klart även att det jag skriver ska vara intressant.

På tal om intresseklubben antecknar: Det externa tangentbord jag använt till arbetsdatorn vi har på nedervåningen (en gammal Macbook Air inkopplad till en 23-tums Philipsmonitor) har för övrigt tvärdött. Så nu använder jag mitt iPadtangentbord, Logitech Keys-to-go som jag skrev om häromdagen, tämligen konstant.

Vänteläge

Det ryktas att sommaren kommit till landets södra delar. Kul för er. Här ser den kommande tiodygnsprognosen deprimerande statisk ut: +10 grader, risk för nederbörd 40 procent, vind 5 m/s.

Men björkarna har i alla fall sakteliga börjat slå ut och vilken dag som helst måste jag bege mig ut och klippa gräsmattan för första gången i år. Och ju längre sommarvärmen anstår, desto längre innan myggen kläcks på allvar. Alltid något.

155 steg per minut

Premiärtestade Spotify Running när jag sprang det årliga 6 juni-loppet här i Vittangi tidigare i dag. Brukar vanligen lyssna på ljudböcker eller podcaster när jag springer, men jag var nyfiken på hur pass väl den skulle anpassa musiken till mitt springtempo, och jag får säga att jag blev positivt överraskad, tempot i låtarna synkade genomgående mycket bra med mitt löpsteg. Särskilt framåt slutet, när jag efter tolv avverkade kilometer kände att jag ännu var rätt pigg och vågade mig på en lågintensiv trekilometersspurt, kom musiksynkningen väl till pass. Jag sänkte min personbästatid från när jag sprang samma lopp för två år sedan med sex minuter, och jag har svårt att se att det skulle ha skett om jag hade lyssnat på Stephen Kings Finders keepers, ljudboken jag för tillfället håller på med.

Om jag ska ha någon kritik, så är det att musiken som kan väljas (än så länge i alla fall) är rätt så begränsad. Dels har Spotify tagit fram egen löpmusik i sex olika stilar med namn som Burn, Epic och och The chase, och därutöver kan man välja nio olika spellistor med namn som Upbeat run, Throwback hits och Total metal. Själv valde jag spellistan Indie kick och bjöds under loppet på musik från bland annat Franz Ferdinand, Smallpools, LCD Soundsystem, Pixies och Broken Social Scene. Absolut inget fel med det, men längre fram hoppas jag på möjligheten att exempelvis utgå ifrån en specifik artist, och låta Running-funktionen välja låtar med denna som bas och sedan plocka snarlik musik.

För ska jag vässa min tid ytterligare nästa år måste det nog till en rejäl dos av Pet Shop Boys-låtar i trakterna kring 155 steg/minut.

Narvik (5) och Logitech Keys-to-go

Under de båda kvällspassen de här dagarna i Narvik – då jag känt att jag helt kan fokusera på romanskrivandet och inte riskerar att behöva ta tag i någon jobbgrej som dyker upp – har jag valt att bara ta med mig iPaden och det trådlösa tangentbord jag har till den, ett Logitech Keys-to-go. Jag var initialt lite skeptisk till det eftersom det knappast är en optimal skrivkänsla i det nästan stumma tangentbordet, men det växer på en, och för en datorviktfanatiker som jag är det nästan som en dröm – tillsammans med en iPad Air 2 (444 gram) i axelremsväskan landar totalvikten på blott 624 gram. Keys-to-go är därtill – utöver den nätta vikten om 180 gram – spillsäkert. Perfekt för koncentrerade skrivsessioner.

skrivaskriva

——

Nej, nu måste jag dra österut, barnen ska ju hämtas från dagis om tre och en halv timme! Skrivfacit: 5 200 tecken i dag, totalt alltså 22 700. Helt okej.

Narvik (4)

Spenderade även eftermiddagen i hotellets restaurang, nyttjade gratiskaffet och skrev vidare, stack in en smula jobb också, ingenting är ju heligt numera, inte ens mina skrivarresor. Tog en kvällssession nere på Rallar’n Pub og Kro (80 kronor där för en halvliter av samma sorts öl som i går kväll i Scandicbaren, det tar sig!) som avslutning på dagen.

10 500 tecken skrivna i dag, målet nått med en aning råge. Siktar på att komma upp tidigt i morgon så jag kan få ur mig en försvarlig mängd ytterligare innan jag rattar bilen hem mot Sverige, jag lovade Ejda att vara hemma i tid för hämtningen på dagis när vi pratade i telefon.

Narvik (3) och skräpvärlden

Förmiddagsfacit: 3 000 tecken och en del mejlroddande kring en artikel som släpar efter. Nu en liten promenad i ett väder som jag mer känner igen hemifrån – sju grader ”varmt” och snålblåst, tur att jag i ett anfall av verklighetsförankring tog med en mössa.

Läste i NSD nu på morgonen om ökad nedskräpning längs E10:an från Kiruna mot Norge, och skulle vilja påstå att det tyvärr inte bara gäller just den sträckningen, jag var ute med sportklubben i måndags kväll och städade vägrenen de första kilometrarna ut från byn mot Kirunahållet, och jösses vad mycket skit folk bara slänger ut från sina bilar. De av er som sett Mad Men minns kanske scenen från första säsongen när Don Draper med familj var på picknick och helt sonika bara skakade av allt skräp i form av tomma burkar och förpackningar från filten och reste sig upp och gick när de var färdiga och även minns hur ni förfasades över att det var så det gick till då, men seriöst, sakta ner en smula nästa gång ni kör längs en landsväg och kika ut mot vägrenen, världen har inte förbättrats ett dugg sedan 1960.

Narvik (2)

Cirka 7 000 tecken skrivna i dag, 2 000 mer än jag hade satt upp som mål, så det får betraktas som en seger. Hoppas det håller i sig i morgon, då jag tänkt nå femsiffrigt.

Det här är ju inget som ingen redan vet – men jösses Norge, era priser! Drack en pint helt vanlig fatöl i skybaren på det nybyggda Scandichotellet som jag promenerade bort till för kvällens skrivpass, och den skulle de ha 119 norska kronor för. Okej, det är 17 centiliter mer i en sådan än i en normal stor stark, men kom igen, kycklingsalladen jag åt kostade bara 20 kronor mer än drycken. Sansa er för sjutton gubbar.

Nåväl. Nu ska jag vandra tillbaka till mitt budgetrum och kolla klart Daredevil på Netflix.

Narvik (1)

Framme i Narvik, installerad på ett budgetrum på Best Western vid Narvikfjellets fot, vilket innebär en sorts förfinad tältsäng på åttio centimeter i ett spartanskt rum utan några som helst krusiduller. Det stör mig dock föga, jag är inte här för att hänga på hotellet, även om jag för tillfället satt mig i lobbyn och dricker av gratiskaffet för en dryg timmes mjukstart av den författarbonanza som den här trippen är tänkt att tjänstgöra som.

Norge är verkligen ett geografiskt besynnerligt land med sin dramatiska natur. Hopplöst att färdas rakt genom, jag tror jag hunnit med fler kurvor av rallybanekaraktär bara under de dryga fyra mil som jag vindlat mig ner från Riksgränsen fram till Narviks stadskant än jag gjort sedan jag senast besökte Norge för snart tre år sedan. Vackert så det förslår med ännu helt snötäckta berg och frodigt grönskande dalar, men som sagt – besynnerligt.

Vädret är för den delen betydligt bättre här än 25 mil österut hemmavid, det var +17 grader och sol när jag anlände för ett par timmar sedan. Golfströmmen FTW!

48 timmar Narvik

I min iver att lära känna mina breddgrader bättre, samt få något gjort på romanen, kör jag i morgon förmiddag till Narvik för 48 timmars skrivarbootcamp.

Men bortsett från att ägna mig åt romandokumentet, vad bjuder Narvik på förutom krigsmuseet, dramatisk natur och LKAB:s utskeppningshamn? Och finns det något trevligt café jag kan sitta på när jag ägnar mig åt skrivandet?

Jag vet inte. Någon?

Majväder

Maj månad lämnar oss utan någon egentlig värme.

Våra tidigare majmånader här har det båda gångerna kommit en tidig sommarvåg, med bad i pool på gården för barnen – älven är ännu alldeles för kall – men i år orkade årets femte månad aldrig över sexton grader, vilket vi nådde i går, då jag jobbade i trädgården i t-shirt ett par timmar och vi åt pizza ute på altanen på kvällen.

Men låt oss nu rikta blickarna framåt. Vore väl inte för mycket begärt att hoppas på tjugo grader åtminstone någon gång i juni? Och så glömmer vi att det snöade ymnigt inne i Kiruna kvällen före midsommarafton i fjol, okej?

Okej.