Midsommar

För första gången i mitt liv firar jag midsommar i skärgården. Två timmar på plats, och Tage har redan hunnit ägna sig åt ett antal livsfarliga manövrar på branta klipphällar och haft ett rejält sjå att vakta de leksaker vi tagit med åt honom från Sigge, snart ett och ett halvt.

Gud förbjude att vår son skulle dela med sig av sin traktor och ambulans.

Team Bison #ftw

Vilken succé! Deltog i går kväll i Medieruset, Fredrik hade dragit ihop ett litet lag kallat Team Bison där även Morgan deltog, och som vi sprang!

Eller ja, åtminstone Morgan, Hampus Brynolf och Niklas Ek, medan jag, Fredrik och Annika Lidne tog det lite lugnare. Den förstnämnda trions älgande – de hetsade varandra att springa de 3,7 kilometrarna på lite drygt 16 minuter vardera – gjorde att vi landade på en finfin femteplats i lagtävlingen, av totalt 145 lag. Själv klockade jag in på tiden 20.51, vilket gjorde att jag kom på plats 191 av totalt 530 startande, något jag är mycket nöjd med. Det bleknar ju dock rejält när kollar in resultatlistan och ser att Morgan, som i år gjorde sin tionde nionde Stockholm maraton i följd, kom på plats 31. Respekt! Start och mål skedde inne på Stockholms stadion, och Tage och Johanna hade placerat sig en bit före mållinjen och hejade friskt, jag pressade mig till att plocka sju-åtta placeringar inne på upploppet bara för att stajla för dem.

En detalj värd att notera: Jag använde Runkeeper under loppet, och enligt den var rundan vi sprang 3,97 kilometer och inte 3,7. Vem i hela världen ska man lita på?

Översta bilden, som visar delar av laget inför loppet, har jag lånat av Fredrik.

Amazon vs Apple – läget just nu

Oroa er inte, det här ska inte förvandlas till en blogg som bara handlar om e-böcker, lovar att publicera en bild på Tage i morgon som omväxling, men jag tänkte bara tipsa om den här texten hos Cult of Mac (som i sin tur är baserad på en artikel i The New Yorker) där turerna kring det amerikanska justitiedepartementet, Apple och Amazon reds ut på ett kortfattat sätt.

En summering:

Innan Apple inledde ett samarbete med ett antal av USA:s ledande förlagshus, hade Amazon nästan totalt monopol på den amerikanska e-boksmarknaden. Förlagen tjänade bra med pengar på detta – de fick 15 dollar per sålt exemplar – men Amazon tog bara 10 dollar betalt när deras kunder köpte böckerna i Kindle Store. Det skapade en e-boksmarknad där ekvationen inte gick ihop, man kan säga att Amazon köpte sig till monopolställningen genom att acceptera en förlust på 5 dollar per såld bok.

Apples avtal med förlagen var annorlunda, det byggde på den 70/30-uppdelning Apple har för all försäljning i sina butiker. Såldes en e-bok för 10 dollar i iBookstore fick förlagen 7 dollar och Apple 3. Att förlagen trots att de tjänade mycket mindre på Apples modell valde att samarbeta med dem och även gick med på Apples omdiskuterade most favoured nation-klausul, som innebar att förlagen inte fick sälja sina e-böcker billigare hos någon av Apples konkurrenter, berodde på att de var rädda för vad som skulle hända den dag när Amazon bestämde sig för att de inte längre ville sälja e-böcker med förlust, och helt sonika sa sorry, nu tänker vi inte betala mer än 5 dollar per bok, lev med det, eller något liknande.

Vad Cult of Mac-texten inte tar upp, men som jag tror är viktigt i sammanhanget, är två ytterligare detaljer som bör ha spelat in i de amerikanska förlagens rädsla.

Dels har Amazon börjat visa ambitioner på att själv bli en förläggande enhet, det vill säga att de skapar plattformar för författare att helt gå förbi förlagen och själva sälja böckerna till kund utan annan mellanhand än Amazon själva. I Sverige skrattar än så länge förlagen åt sådana plattformar och initiativ och ser det inte som ett hot, men i USA ser situationen helt annorlunda ut. Förlagen riskerade alltså en situation där de hjälpte Amazon att bygga upp en fungerande infrastruktur för försäljning av böcker, för att sedan riskera att se Amazon segla iväg på egen hand med författarna.

Det andra som var bekymmersamt med Amazons sätt att resonera kring prissättningen av e-böcker var att det helt enkelt inte gick ihop. Det kan väl i och för sig vem som helst se redan i det som beskrivs ovan, men det hade kunnat vara så att de resonerade i form av det vi förlorar på gungorna tar vi igen på karusellerna. Länge sades det till exempel att Apple knappt tjänade något alls på att sälja musik i iTunes store, men att butiken drev försäljningen av iPods, som de i sin tur hade väldigt höga vinstmarginaler på. För Amazon har det aldrig varit så. De är rent generellt ett företag som levererar väldigt låg vinst sett till sin omsättning, och till skillnad från Apple har de ingen hårdvara de tjänar igen pengar på, tvärtom säljer de även sina Kindleläsare med förlust för att få så många som möjligt att köpa dem. Första kvartalet 2012 hade Amazon intäkter på 90 miljarder kronor, men drog bara in en vinst på 900 miljoner kronor, vilket ger en vinstmarginal på ynka en procent. På sikt skulle helt enkelt Amazon vara tvungna att få sin e-boksekvation att gå ihop utan dagens konstgjorda andning, och allra troligast var det förlagen som skulle få betala genom att få kraftigt sänkt ersättning per såld e-bok.

Alltså nappade förlagen på Apples locktoner, trots att de åtminstone i förstaläget skulle tjäna mindre pengar på det. Ett framtidsscenario med Amazon som ensam härskare på e-boksmarknaden sågs som mer otäckt än en marknad med (åtminstone på kort sikt) lägre vinster men fler verksamma aktörer. Och beslutet gav de resultat de önskat, Amazons dominans minskade till en marknadsandel på cirka 60 procent innan det amerikanska justitiedepartementet gick in och stämde Apple och bokförlagen tidigare i år för att ha bildat en priskartell.

Fortsättning följer.

E-böckerna i Sverige kontra USA igen

Läser att e-böcker nu säljer bättre än inbundna böcker överlag i USA. Liknande sådana här texter har publicerats länge, men då fokuserat på att marknadsledande nätbokhandeln Amazon säljer mer e-böcker än inbundet (och numera även pocket). Men det här är mig veterligen första gången som e-böckerna gått om försäljningen av inbundet totalt i USA, alla sorters försäljningsställen inräknade. Samtidigt kämpar vi i Sverige på att få e-böcker att passera milstolpen en procent av den totala försäljningen. Häpnadsväckande att världarna kan vara så skilda.

På tal om e-böcker och den svenska marknaden skrev jag en text till UNT om just detta i samband med att Adlibris presenterade sin Letto. De verkar bara ha publicerat den texten i papperstidningen, så jag tar mig friheten att lägga ut den här också.

Nysatsning kan bli ny chans för e-böckerna

Den svenska e-boksrevolutionen har kommit av sig. I höstas talades om ett genombrott när Zlatans självbiografi blev en storsäljare, men sedan har det varit relativt tyst. Samtidigt går e-boken som tåget i USA och fortsätter att plocka marknadsandelar. Nu gör Adlibris en nystart för sina e-böcker – kan det äntligen få fart på marknaden?

Hösten 2009, när de första renodlade e-boksläsarna lanserades i Sverige och alla ville prata om det nya spännande formatet på bokmässan i Göteborg, skrev varje tidning med självaktning minst en ”Nu tar e-boken över!”-artikel. Publiken brydde sig dock föga.

Två år senare var det dags igen. På bokmässan i fjol lanserade nätbokhandeln Bokus sin e-bokssatsning Dito, som följdes upp med en rejäl annonskampanj. Ett par månader senare hände det som den svenska e-boksbranschen så hett längtat efter, de lyckades hitta en ”indragare”, en bok så attraktiv att kunderna var villiga att prova ett helt nytt sätt att läsa på bara för att inte känna sig utanför.

Att det skulle bli en biografi om vår största fotbollsstjärna som blev den första e-bokssuccén i Sverige är på ett sätt ironiskt – Zlatan Ibrahimovic har aldrig framstått som någon större litteraturvän – men på ett annat sätt är det fullt logiskt. Boken ”Jag är Zlatan” lockade delvis en publik som vanligen inte läser böcker, de hade inga inkörda spår att lämna och tyckte inte att det var så märkligt att köpa en e-bok när den inbundna upplagan på blott någon dag sålts slut.

Men ett halvår senare känns e-boksframgången för ”Jag är Zlatan” som ett undantag. E-boken har inte fått något brett genombrott i Sverige, försäljningen ökar visserligen men det rör sig fortfarande inte ens om en procent av bokförsäljningen.

I USA däremot, går utvecklingen snabbt. I januari 2012 stod e-boken för en tredjedel av den samtliga försäljningen av skön- och facklitteratur, enligt siffror från den amerikanska förläggareföreningen.

Hur kan det vara så olika? Enligt min mening är det två faktorer som samverkar.

Dels har pocketboken en unik ställning i Sverige – ingenstans i världen säljs det så många pocketböcker per capita som här – dessutom till ett internationellt sett väldigt lågt pris. I och med att bokförlagen på det stora hela lagt e-bokspriserna högre än pocketpriserna gör dessutom att incitamentet för bokälskare att börja köpa e-böcker inte blir så stort – varför testa något nytt som dels verkar bökigt, och dels är dyrare?

Den andra faktorn är avsaknaden av ett svenskt Amazon. USA:s största nätbutik – som ju började som en renodlad nätbokhandlare en gång i tiden – har marknadsfört sin lågt prissatta e-boksläsare Kindle så hårt i snart fem års tid samt satt priserna för e-böckerna i den tillhörande Kindle Store så lågt att Amazon på egen hand skapat (och i dag fullständigt dominerar) den amerikanska e-boksmarknaden. Inget sådant har skett i Sverige. Bokus har som sagt lanserat en e-boksbutik, men att jämföra Dito med Amazons helhetskoncept går inte. Det är ett lovvärt initiativ, men långt ifrån ett tillräckligt sådant.

Nu gör dock Adlibris en nystart för sin två år gamla satsning kallad Letto. En läsplatta för 1400 kronor som i likhet med Kindle har e-boksbutiken inbyggd. Skapa ett konto, koppla betalkortet till det och köp i fortsättningen böcker med två klick. Just så enkelt som det måste vara för att publiken ska nappa. Nu är det bara att hoppas att Dito lanserar något liknande, så att konkurrensen hålls igång.

Ett problem återstår – priserna. Många e-boksnyheter säljs i dag för runt 160 kronor i Sverige, vilket är samma prisnivå som nya inbundna böcker har hos nätbokhandlarna. Ska marknaden få fart måste e-bokspriserna sänkas. 99 kronor för nyheter känns som den logiska nivån.

Jag har ju för den delen fått hem en Letto för test. Har inte hunnit ta tag i det på allvar ännu, men det kommer, och det i en välkänd form, så håll utkik!

——

Uppdatering eftermiddag: Nu har Svensk Bokhandel gjort en artikel gällande det här med e-böckerna och USA-marknaden. Känns fint att jag kunde inleda veckan som nyhetsledande! Bara att hålla i och öka takten framöver helt enkelt.

Nu även officiellt: Tove Leffler tar över Svensk Bokhandel

Nu verkar de ha bestämt sig på Svensk Bokhandel även officiellt. Lasse Winkler skriver i sin sista ledare att Tove Leffler blir ny chefredaktör. Så – grattis Tove till det nya jobbet! Se nu även till att återaktivera den där intervjun ni felpublicerade redan i samband med att förra numret kom ut. Det duger ju inte att beskedet enbart levereras genom en ledare, väl?

När det gäller Winklers nya sysselsättning, som han hintade lite om på sin avskedsfest och som jag kommenterade en aning i samband med förvirringen kring felpubliceringen, skriver han nu följande: Själv flyttar jag hem till Göteborg och börjar på ny kula. Jag ska, ihop med några fantastiska kollegor och vänner, bygga upp en ny tidning riktad till nyfikna läsare. Det blir ingen litterär tidskrift men något helt annat. Och inget gulligull i texterna. Jag avskyr det. Fråga vem ni vill på SvB:s redaktion.

Jag förstår fortfarande inte vad det kan röra sig om. Det grämer mig att jag är för dum för att fatta.

Du menar att du vill instifta Cannesfestivalen?

Jag har recenserat en del (inte så bra) filmer den senaste tiden. Amerikanska radioaktivitetsskräckisen ”Chernobyl diaries” som hade premiär i fredags, och den fullständigt hopplösa svenska skärgårdsthrillern ”Mörkt vatten” som går upp på bio i dag, till exempel.

På tal om ”Mörkt vatten”, så är regissören Rafael Edholm intervjuad hos Moviezine och uttrycker en del … eh, ja låt oss säga underliga saker om hur synd det är om män i Sverige som försöker göra film.

Citat ett: Det här inte en politiskt korrekt film. Jag är för det första man, så jag står upp och kissar. När ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra, det är jävligt tråkigt.

Citat två: Man får nästan be om ursäkt att man är man och vill göra film. På sätt och vis vore det skönt om man instiftade en manlig festival med manligt pris, så man slapp be om ursäkt. Att slippa skämmas för sitt kön.

Samtidigt, i den verkliga världen, var i år samtliga filmer som tävlade i Cannes regisserade av män, och av totalt elva svenska filmer med biopremiär under våren var blott två regisserade av kvinnor.

Synd om männen my ass.

Vardag igen

Vi är hemma igen sedan några timmar, Tage fick ta en knapp halvdag på dagis för att vi skulle hinna vispa undan några jobbgrejer. Sitter och klipper med ögonen på mitt nya stamlokus Pause vid Greta Garbos torg, att kliva upp kvart över fyra på morgonen som pricken över i efter en i övrigt rätt sömnfattig helg var inte direkt vad kroppen behövde.

Men oj vad trevligt Bryssel var! Och Tage älskar verkligen Jocke, eller Abro Oakim som han kallar honom. Han blev helt förtvivlad i morse när det visade sig att Jocke inte skulle följa med till flygbussen, utan bara vinkade hej då nere i porten.

Apple-keynote klockan 19, svensk EM-fotbollspremiär 20.45. Hade ju inte kunnat tajmas bättre ens om man försökte. Vet ärligt talat inte vilket av de två jag är mest peppad på.

 

Arla morgon i EU:s hjärta

Vi är i Bryssel i helgen och hälsar på Jocke. I går ägnade Tage mycket tid åt sin nya favoritgren springa fort! och i morse följde han upp med sin gamla favoritgren gå upp kvart över fem och vägra somna om!

Vilket ju så klart är extra kul när ens mamma och pappa dristat sig till att sitta uppe och dricka vin med farbror Joakim till klockan halv ett.

 

Indieförfattare

Just nu pågår bokmässan Book Expo i New York, och Svensk Bokhandel är på plats och spanar. Lasse Winkler skriver intressant i ett blogginlägg (SvB:s blogg berörs inte av deras nya inlåsningspolicy) om hur självpublicerande författare tar allt större plats på den amerikanska bokmarknaden. Trenden går också från att kalla dem self published authors till independent authors, det vill säga oberoende författare eller kanske ännu bättre indieförfattare.

Begreppet innebär visserligen en viss glidning gentemot hur det används inom musik och film där ju indiebegreppet mer handlar om bolaget är fristående från de stora jättarna. Att ges ut på ett mindre förlag utan koppling till någon av förlagsjättarnas sfärer skulle alltså med den definitionen räcka för att man skulle kunna kalla sig indieförfattare. Men att vara helt egen är så klart höjden av frihet.

Indieförfattare. Jag gillar ordet.