Bladen brann snabbt

Det gick fort! Det tog lite mindre än ett dygn, sedan var Bladen brinner-podden finansierad, i skrivande stund har Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck fått ihop 62 600 kronor, och nu hoppas de på 100 000 kronor i stället, så att de kan göra 15 avsnitt i stället för de tidigare planerade 10.

Så det är på intet sätt för sent att pytsa in pengar om du ser detta först nu och vill vara med och bidra.

Bladen brinner

Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (som ju också är min Johannas kollega på Bokhora) har dragit igång en kampanj för att få igång en kvalitativ podd om barn- och ungdomslitteratur. Förhoppningen är att Bladen brinner – ett väldigt bra namn för övrigt – ska bli verklighet delvis med hjälp av en Kickstarterkampanj, som startar i dag.

Jag citerar ur duons text på Kickstarter:

När tittade du senast på ett teveprogram som gav dig tips på en hel hög bilderböcker du gärna skulle vilja läsa för ett barn? När lyssnade du senast på ett radioprogram som analyserade en ungdomsbok på samma allvar som om det hade varit en bok för vuxna? När såg du recensioner av kapitelböcker för nioåringar breda ut sig på sida efter sida i en dagstidning? Det var ett bra tag sedan, va?

Exakt.

Vi vill starta podcasten “Bladen brinner” för att vi saknar ett levande samtal om barns och ungas böcker.

Målet är att få ihop 60000 kronor, jag bidrog själv just med 400 av dessa. Och jag skulle säga att målet för dem att nå i land är rätt god, när jag surfade in på Kickstartersidan för en kvart sedan hade de fått ihop 11000 och innan jag hunnit skriva ihop detta och gått ner för att hämta min plånbok och plita in mitt kreditkortsnummer hade de hunnit nå 16500. Så det verkar ticka på bra, även om det så klart oftast är just i början samt i slutet av Kickstarterkampanjer som det rasslar till.

Jag hoppas verkligen att det blir av.

Lördag

Vi drog till skogs i några timmar. Isen är borta från Torne älv vid Rovasuando och vattnet flödar fritt söderut. Här och där ligger lite snö kvar i skogen, men på det stora hela kändes det riktigt vårlikt.

På gården har vi en del snöhögar kvar, men veckan då vi var i Stockholm hade det som inte låg där jag skottat upp högar under vintern försvunnit. Att gungställningen åter är tillgänglig gillas av de små, de är där ute i detta nu.

I går kväll när jag var hemma själv med barnen och gick ut för att byta till sommardäck på bilen, tror jag att de stack ut huvudet genom dörren tio gånger under den halvtimme jag höll på. Pappa, kan jag få vatten? och Pappa, jag spillde och Pappa, jag fryser och Pappa, jag vill ha filten och Pappa, vad gör du? var några av spörsmålen som inte kunde vänta.

Barn. Roliga nästan jämt.

Sara Stridsberg invald i Svenska Akademien

This just in via nyhetsflash från Omni och DN:

Sara Stridsberg har valts in som ledamot i Svenska Akademien efter avlidna Gunnel Vallquist. Wow. Stort grattis, Sara!

Inte för att det på något vis är förvånande, få har väl tvekat gällande att hon den vägen skulle vandra, men ändå – så ung!

Fast sedan inser jag att vi ju inte är så unga längre, hon fyller 44 senare i år. Det kanske inte är så där särdeles ungt för inval, jag har dålig koll på det.

Hur som helst – stol nummer 13, utannonserat fredag den 13 maj. Siffersymbolik i det lilla.

Ömsa skinn

På väg norrut igen efter intensiva Stockholmsdagar, skriver detta från en mils höjd på Norwegianplanet. Det är så dubbelt med resorna söderut, så mycket man vill hinna göra, men i realiteten blir det mest en lekparksturné, eftersom barnen ser vistelserna som ren semester och förväntar sig underhållning nonstop.

Okej, man behöver inte alltid göra som de kräver, men ofta är det ju trots allt mysigt med glada och nöjda barn.

Måste jobba intensivt den närmaste veckan, det börjar brinna i knutarna för mitt pågående mastodontprojekt.

Jag brände mig rejält i nacken i helgen, och nu när skinnet ska ömsas kliar det rent otroligt i huden, det är som tusen konstanta nålar puttrande på låg värme vid tröjlinningen.

God natt tåget

Fin men sorglig krönika av Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren om den kontinuerliga nedmonteringen av tågtrafiken i Sverige, konkretiserad genom nedläggningen av nattågen till Jämtland.

Tänk om alla de hundratals miljarder som är tänkta att läggas på de nya höghastighetsbanorna i landets sydligaste tredjedel i stället skulle ha lagts på allmän upprustning och komplettering av det befintliga järnvägsnätet i hela Sverige i stället. Det kommer så klart aldrig att hända, att bara få tågtrafiken att fungera är ett alltför osexigt projekt för att ha någon chans att realiseras, men en kan väl åtminstone få drömma.

Jason Snell recenserar Kindle Oasis

Jag har personligen ännu mina dubier gällande Kindle på grund av deras hårdnackade motstånd till ePub-standarden, men jag måste trots detta medge att jag är väldigt sugen på att ge mig själv en Kindle Oasis i present, om jag blundar hårt för höga priset.

Forne Macworld-chefen Jason Snell på Six Colors är en inbiten läsplatteentusiast, och han har gjort en väldigt bra recension av den nya flaggskepps-Kindlen. Hans slutsats är en summering så god som någon:

So let it be known: The Kindle Oasis is a really great ebook reader, probably the nicest one ever built. And if you are a Kindle fanatic like me or you just like nice things, if you buy one you’ll be happy. But at a starting price of $290, it’s a high-end product for a narrow audience. If you’re just curious about the Kindle or want to replace an older model, I highly recommend the Kindle Paperwhite, which is still the best buy in the product line. It starts at $100, lights itself, has the same 300 dpi resolution of the Oasis, and runs more or less the same software.

Mm, Paperwhiten är helt klart ett mer sansat val. Men också bra mycket tråkigare…

Semesterhelg

Vi fick besök av min mamma i helgen. Det känns som att vi bör ha gått uppåt två mil i den brännande solen (jag har en svidande bonnabränna i nacken som bevis), vi har besökt lekplats efter lekplats efter lekplats, vi har badat i Tanto (de av oss som går i förskolan i alla fall), spelat minigolf och besökt Gröna Lund. Det sistnämnda var för övrigt en superhit – vi gick dit först efter klockan 17 i dag, med effekten att det i princip inte var några som helst köer till barnattraktionerna. Skoja att vi alltid tänker göra så även i fortsättningen. Dessutom kom vi så sent till lasagne- och pannkaksbufférestaurangen att de höll på att stänga, varvid vi fick gratis tillgång till deras wienerbrödshylla eftersom de annars ändå bara skulle ha slängt dem.

Som med allt annat här i livet var för övrigt Ejda fullständigt måttlös och oförstående inför faror på Grönan. Hade inte måttgränserna satt stopp för hennes framfart (96 centimeter räcker inte så långt på de tuffare attraktionerna) hade hon varit såväl Fritt Fall- som Insane-åkare vid det här laget.

Tage summerade helgen fint när vi promenerade hem från färjan från Djurgården. Det har varit en både rolig och tråkig helg. Rolig för att vi gjorde så mycket skoj, och tråkig för att farmor åkte hem.

IMG_0332

Förändringar på gång på Boktipset

Jag undrade ju i mitt inlägg om det här med misstankarna om fusk på Boktipset vilka åtgärder som Adlibris kunde tänkas ta för att undvika att liknande saker sker i framtiden, och hoppades att företagets vd Johan Kleberg skulle ta chansen att skriva om Boktipsets framtid i sin gästblogg hos Svensk Bokhandel.

Och det gjorde han, redan samma kväll till och med:

Boktipset var och är en bra grundidé (om än överambitiös i sin funktionalitet då man typ ville ta upp konkurrensen med Facebook). Men jag är en stor anhängare av tjänsten och tror att den också kan ha en kommersiell bärkraft till exempel genom något så enkelt som köplänkar till oss. Tre av mina kollegor har under några månader redan jobbat med hur vi ska göra om sajten. Bättring härmed offentligt utlovad.

Ska bli spännande att se vilka förändringar som blir resultatet.

Himmelfärd

Jag har sannerligen inte hedrat helgdagen och begrundat Kristi Himmelfärd i dag, mer än att jag hört Tage berätta för alla och envar att i dag är dagen Jesus åkte till himlen, varefter han begärt att få veta om personen han pratar med tror på Gud.

I ställer har jag jobbat, har väl aldrig haft så mycket text att producera i mitt liv som nu.

I morgon åker vi till Stockholm och blir kvar i dagarna sex. Fint att ni där nere ordnat sommarvärme lagom tills vi kommer!

Minns i november

Olle Ljungströms död gör mig mycket ledsen. Jag var aldrig någon som lyssnade på David Bowie och Prince särskilt frekvent, men Olle Ljungström var mina sena tonårs eviga soundtrack, den självbetitlade debuten från 1993 och Världens räddaste man året därefter – jösses vad vi har umgåtts, Olle och jag.

Jag såg honom live ett par gånger i Uppsala, jag var på samma efterfest som honom en gång och tyckte även att han var lite jobbig någon vecka vid millennieskiftet när en tjej jag hade en historia med hade träffat honom på en fest och därefter fick sms av honom stup i kvarten. Eller ja, några gånger i alla fall.

Har jag intervjuat honom en gång också tro, i telefon under TT Spektra-åren? Det känns plötsligt så. Men jag kan ha fel.

Så här skrev jag i bloggen för tre år sedan:

Efter avslutad frukost sitter jag kvar vid köksbordet och läser DN. Tage knatar in i köket, han vill sitta i famnen, det har blivit mer sådant sedan Ejda kom, hans behov av trygghet och närhet har ökat.
– Vem är det där pappa?
– En artist som heter Olle Ljungström.
– Var bor han?
– Förut bodde han i Stockholm, men nu bor han visst i Alingsås, står det här.
– Ska vi åka och hälsa på honom efter dagis i dag?

Vi borde ha åkt.