Permalink

Ett par läsvärda analyser om Storytels köp av Norstedts

Flera intressanta texter om Storytels köp av Norstedts i dag, jag fastnade särskilt för Linus Larssons analys i Dagens Nyheter, om hur det kanske är den streamade ljudboken som står för det verkliga digitaliseringsskiftet i litteraturbranschen, och inte e-boken:

Ljudbokstjänstens framgångar visar att digitaliseringen också vänder upp och ned på vad en bok är. Att lyssna i stället för att läsa är en sådan förändring. I kampen om människors tid lyckas ljudboken knipa stunderna när man kör bil eller promenerar, inte bara den lugna läsningen i hängmattan eller i fåtöljen. Man byter inte bara bokstäver på papper mot bokstäver på en skärm, man ändrar sitt beteende och sin relation till boken.

Kanske var det svårt för den gamla förlagsvärlden att ta in. Där har man tjatat sig blå om hur svårt e-boken haft att få luft under vingarna, samtidigt som en annan slags elektronisk bok har lyft på egen hand.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman är inne på ett spännande spår, när han jämför Storytels köp av Norstedts med Amazons vd Jeff Bezos köp av Washington Post:

Är då affären bra eller dålig för Norstedts? Ett svar kan finnas i en jämförelse med när just Amazons grundare Jeff Bezos förvärvade klassiska Washington Post för tre år sedan. Då steg ramaskrina mot himmelen, i dag är de flesta överens om att köpet var det bästa som kunde hända Washington Post – inte minst på grund av Bezos förmåga att kombinera sitt närmast fanatiska digitala engagemang och med en förståelse för den anrika tidningens unika traditioner och värden.

Om den nya ledningen för Sveriges äldsta bokförlag kan göra samma sak – men bara då – kan dagens affär bli en injektion för både Norstedts och den svenska bokbranschen.

Tror inte direkt att Storytels vd Jonas Tellander gråter av att jämföras med Jeff Bezos. Men han har nog ännu en bit kvar att vandra innan han nått den nivån.

——

PS. Glömde skriva det i morgonens inlägg, men för nytillkomna läsare här i bloggen kan det vara värt att nämna för transparansens skull: Jag utkommer själv med ljudboksföljetongen Virus på Storytel den 12 juli, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original. DS.

Permalink

Om Storytels köp av Norstedts

Att det nu på morgonen kom besked om att Storytel köper Norstedts Förlagsgrupp är tveklöst en stor nyhet, men kanske inte direkt förvånande. Dels har de varit en av de aktörer det spekulerats mest kring som potentiell köpare, och dels går det helt i linje med hur de tidigare agerat – så sent som för en månad sedan köpte de danska Mofibo för 125 miljoner kronor och några dagar före midsommar i fjol gjorde de det där bakvända mångmiljonköpet av Massolit som då nyligen förvärvat Forma (bakvänt så till vida att det på papperet var Massolit som köpte Storytel).

Dagens besked gör Storytel till en storspelare på allvar i den svenska bokbranschen, endast slagen i storlek av Bonniersfären. En viktig orsak till köpet lär handla om innehåll, Norstedts har inte digitaliserat särskilt mycket av sin backlist och det finns säkerligen en stor mängd titlar som kan fungera bra i Storytels ljud- och e-boksbibliotek. Och det ska bli intressant att se vad som händer med den femte Millenniumboken när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

storytel

Samtidigt är det troligen riskfyllt att gunga båten alltför mycket gällande Norstedts varumärke som anrikt kvalitetsförlag med snart 200 år på nacken (grundat 1823). Författare av i dag är rätt otrogna sina förlag, och det är inte svårt att se att en del av Norstedts tunga, mer litterära författare börjar se sig om efter ett nytt hem ifall det blir för mycket startupkultur på deras förlag. Natur & Kultur, som på senare år profilerat sig mer och mer som kvalitetsförlag inom skönlitteratur, kan säkert se en öppning att knipa några profilerade namn.

Eller som Mr Millennium himself, David Lagercrantz, säger i en intervju med DI Digital gällande köpet:

– Ett förlag är inte som andra företag. Ett förlag är en bärare av kultur och måste, som Norstedts alltid har gjort, hitta en balans mellan smal och bred kultur.

– Det är så oerhört viktigt att inte genrelitteraturen tar över. Jag talar väl emot mig själv när jag säger såhär, men litteratur är inte bara underhållning. Det är alltid någonting mer än så. Jag hoppas, vid gud, att man förstår detta.

Permalink

Omtagning

Tre veckor kvar tills Virus släpps i dag, men ännu finns tid för fix, lustigt hur förutsättningarna ändras när det inte finns en fysisk bok med i ekvationen. Fick ett mejl av min förläggare i går, de hade funderingar kring en scen i berättelsen som om den publicerades ledde till påtaglig risk att ett stort multinationellt bolag skulle vilja kräva oss på ersättning för återgivande av annans verk, och det var kanske lite onödigt. Kunde jag tänka mig att skriva om scenen, och det redan nu direkt, eftersom uppläsaren Disa Östrand skulle komma in för omtagningar och korr i dag och kunde ta den här ändringen direkt då? Det var bara att skrida till verket.

Jag hade i ärlighetens namn själv tänkt i de där banorna när jag skrev den berörda scenen, men eftersom det då kändes så avlägset med en publicering struntade jag i det, tänkte att det fick bli ett senare problem. Senare visade sig alltså bli måndag den 20 juni.

Resultatet som jag skickade över ett par timmar därefter blev nog därtill bättre än originalet, det blev mörkare och förstärkte förtjänstfullt en av konflikterna som finns i relationerna huvudpersonerna emellan. Synd bara att det krävdes att det skedde under galgen.

Tre veckor kvar som sagt. Tiden går väldigt långsamt nu.

Permalink

148 000 kronor senare för Bladen Brinner

Jag skrev tidigare om Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Kickstarterkampanj för Bladen Brinner, en podd om barn- och ungdomslitteratur. Nu är den månadslånga kampanjen avslutad, och jösses vad pengar de fick in. 148 000 kronor landade slutsumman på, vilket innebär att de fixat finansiering nog till två säsonger. Ursprungsmålet 60 000 kronor nådde de redan inom loppet av ett dygn.

Grattis! Ska bli väldigt spännande att höra slutresultatet.

Permalink

Från ovan

Strejken är över, jag kunde flyga mot Kiruna enligt ordinarie plan. Vädret var nästan klart och efter att vi lyft i sydlig riktning och vänt nosen norrut gick det tydligt att se landskapet, E4:an som med svaga svängar tar sig mot Uppsala, vi flög rakt över staden och från min fönsterplats på planets vänstra sida såg jag de västra delarna, urskiljde Flogsta och Stenhagen innan vi svängde något åt nordost, 272:an som for iväg mot Gästriklands sydliga spets vid Gysinge, gamla E4:an som nu bara är en anonym länsväg, nya E4:an som bredbent fyrfiligt tar för sig över de mer glesbefolkade trakterna strax öster om det pärlband av samhällen som den gamla Europavägen gick längs med. Hur den nya och den gamla vägen stundtals är brett isär, stundtals så nära varandra att man bör kunna se mellan dem, allt tydligt åskådliggjort från skyn. Och 272:an som försvann i fjärran i takt med att vår rutt gick ut mot kusten och i höjd med vad jag tror var Älvkarleby tog oss ut över Bottenviken och gjorde Gävle och Sandviken där strax ovanför till avlägsna bebyggelser jag bara kunde skönja konturerna av.

Jag saknar de där vägarna. Det har inte direkt med flytten norrut att göra, jag åkte dem sällan även under de många åren i Stockholm, det var främst under Uppsalatiden vi frekventerade dem var och varannan vecka, men det är ändå så tydligt när jag flyger över dem och kan namnge ställe efter ställe och känner stråken med sådan självklarhet – det är mina platser.

Gästrikland i första hand och norra Uppland i andra hand kommer alltid att vara platserna jag förstår. Jag har svårt att förklara det bättre.

Permalink

Frukostträff om Virus, könsfördelning och Boktuggintervju

Åter från morgonens blogg- och pressträff för Storytel Original-satsningen på biografen Sture. Jag blev intervjuad på scenen för Virus och det gick bra anser jag nog, hoppas att publiken tyckte detsamma.

Det är fyra titlar som har presenterats hittills, Gustav III checkar in av Christian Holmqvist, Svart stjärna av Jesper och Joakim Ersgård, Vargland av Björn Olofsson och så Virus av Daniel Åberg, då.

Virus i Storytels folder

Såg att det på Instagram uttryckts kritik över könsfördelningen vid frukosten, särskilt med tanke på att det av de fyra titlarna som hittills presenterats bara är min som har en kvinnlig inläsare i Disa Östrand (som dessutom inte hade möjlighet att medverka nu på morgonen). Tittar man i den folder som medföljde goodiebagen alla fick när de gick därifrån blir dock bilden en annan, på baksidan listades tolv kommande titlar utöver premiärkvartetten och av dem är sex skrivna av kvinnor, fyra av män och två av en kvinnlig/manlig duo. Totalt blir alltså könsfördelningen av de 16 första titlarna 6/8/2, vilket känns som en mer sund fördelning. Men visst, med tanke på att det utöver författarna och inläsarna även var en manlig konferencier (Fredrik Bergling som också läst in Gustav III checkar in) samt att Storytels vd Jonas Tellander intervjuades om konceptet, så blev det väldigt mycket män på scen.

Men hey – åtminstone en av premiärtitlarna har 75 procent kvinnliga huvudpersoner, och det är en jäkligt cool trio, om jag får säga det själv.

På tal om Virus så blev jag intervjuad av branschsajten Boktugg i går, och de lade ut artikeln nu på morgonen. De har även intervjuat min förläggare Anna Öqvist Ragnar i en övergripande artikel om Storytel Original.

Permalink

Min nya bok: Virus

Så jag har skrivit en ny bok, den utan tvekan mest actionfyllda och rafflande jag hittills satt på pränt.

Den 12 juli ges Virus ut på Storytel, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original.

VIRUS

En stekhet sommardag drabbas Stockholm av ett mystiskt och våldsamt virus. Inom loppet av dagar är staden, landet och kanske hela världen ödelagd.

Ett fåtal överlever smittan. Amanda, en oberoende och tuff person som aldrig riktigt vuxit ur sin ungdomliga livsstil. Iris, som trots en bruten arm är redo att gå över lik för att skydda sin dotter Sigrid från kaoset i sjukdomens spår. Dano, en 12-årig pojke som flytt krigets fasor i Syrien bara för att tvingas se sin familj utplånas vid ankomsten till Flemingsberg när viruset når Stockholms förorter.

Tillsammans flyr de och tvingas snart inse att hoten de möter i en civilisation som dör är fler än de kunnat ana. Samhället må ha nått sitt slut, men något måste komma därefter. Har de en plats där?

Virus är en tät historia om fyra människors kamp för överlevnad i en värld som inte längre vill ha dem, berättad i ett skoningslöst tempo.

Virus – omslag

Att Virus ges ut inom ramen för Storytel Original betyder att den enbart kommer att finnas tillgänglig som ljudbok samt e-bok på Storytels plattform, det kommer alltså ingen fysisk bok, åtminstone inte till en början, och den kommer inte att gå att köpa som e-bok eller ljudbok hos någon nätbokhandlare. Det är en Storytelexklusiv titel, på samma sätt som serier som House of Cards, Orange is the New Black och Jessica Jones är Netflixexklusiva titlar.

Precis som hos Netflix är det också tänkt att Storytel Original-titlarna ska bli serier, faktum är att de själva inte kallar dem böcker, utan snarare följetongsberättelser, uppdelade i avsnitt och säsonger. Således är jag redan igång med att skriva Virus andra säsong, som är tänkt att ges ut före jul. Eller – jag borde vara igång och skriva den, hittills har jag mest suttit och funderat på hur jag ska lyckas ta mig vidare från cliffhangern som avslutar säsong ett.

Mängden cliffhangers är egentligen den enda skillnaden för mig jämfört med om jag skulle ha skrivit Virus som en ”vanlig” bok. För oavsett faktumet att Virus hos Storytel presenteras som en följetong om tio timslånga ljudboksavsnitt i en serie tänkt att spänna över ett antal säsonger, så är slutresultatet för mig tveklöst min roman #3. De som läst Dannyboy & kärleken och Vi har redan sagt hej då kommer att känna igen såväl tonen i berättandet som miljöerna som berättelsen utspelar sig i, och för de som kan mitt författarskap i detalj (ni är väl åtminstone några stycken…) torde namnen på ett par av huvudpersonerna i Virus också klinga bekant.

Och faktum är att inte ens det här med ständiga cliffhangers är något nytt för mig, jag läste nyligen igenom Dannyboy & kärleken igen, och jösses, det är ju en cliffhangerorgie i 28 kapitel i sträck.

Men Virus är så klart på många sätt något helt annat. Det är en otäck (och spännande!) berättelse om civilisationens undergång berättad ur en oväntad kvartetts ögon, och om jag får säga det själv innehåller boken (säsongen? följetongen?) ett antal genuint hjärtskärande och hemska scener. Det är därtill min längsta bok, den klockar in på drygt 450 000 tecken, jämfört med cirka 340 000 för båda mina tidigare romaner.

Virus är inläst av skådespelerskan Disa Östrand, som tidigare läst in Carina Bergfeldts senaste deckare Fotografen samt Sofia Nordins En sekund i taget-trilogi. Hon hade även en av huvudrollerna i Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg och sågs nu i vintras i andra säsongen av 30 grader i februari. Det är också Disa som agerar modell på omslagsbilden samt spelar i boktrailern för Virus, som släpps i samband med att boken ges ut.

Förlåt, jag menar så klart säsongen.

De fyra Storytel Original-berättelser som ges ut i första omgången presenteras i morgon på en releasefrukost på Biograf Sture i Stockholm, på vilken jag ska medverka. Min är sist ut i kvartetten, med utgivning om fyra veckor. Eller ja, med premiär om fyra veckor kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på, om jag ska anamma tv-serielingo.

Jag är extremt nyfiken på vad ni kommer att tycka!

——

PS. Jag kommer att skriva mer om Virus och min medverkan i Storytel Original senare i veckan, men just nu ville jag bara att det jag jobbat med på heltid de senaste månaderna skulle bli publikt känt. DS.

Permalink

En inställd resa ger en inre resa

Jag går i väntans tider. Tanken är att jag ska flyga ner till Stockholm i morgon för två dagars vistelse, men jag har bokat flyg med SAS, och på grund av strejken börjar det se allt mer mörkt ut gällande nedresan. Jag har därför även bokat en sittplats på det sena nattåget i dag, som avgår vid 18-tiden från Kiruna och är nere vid lunchtid i Stockholm i morgon (18 timmar och 7 minuters resa enligt tidtabellen, 68 km/h i snitthastighet, snabbt värre).

Med tanke på de återupptagna förhandlingarna antar jag att de väntar så länge de kan med att meddela ifall även morgondagens SAS-flygningar ställs in. På ett sätt hoppas jag nästan att det blir tåg, för då får jag en hel del tid att jobba undan en del grejer, men det är så klart samtidigt en extra kostnad som jag gärna slipper, även om (den ombokningsbara) tågbiljetten med sina 700 kronor i kostnad var relativt billig.

Nåväl, det är väl bara att packa väskan och invänta 17-snåret och i sådant fall hoppa i bilen och köra mot stan.

Permalink

Blogg 95

När jag inledde årets Blogg 100-utmaning den 1 mars skrev jag att målet för året var att klå fjolårets resultat, vilket var 94 inlägg på de 100 dagarna. När jag i morse satte mig ned för att skriva ett summeringsinlägg, upptäckte jag att siffran för i år också skulle landa på 94, och så kunde jag ju inte ha det.

Alltså skrev jag ett inlägg om vädret, och summerar nu framåt kvällen i stället, och når därmed 95 inlägg. Häpp!

Årets 95 inlägg har tyvärr till stora delar varit rätt oinspirerade – väldigt lite bokbransch och Applerelaterad teknik, väldigt mycket familjeliv och prat om väder. Lite småtrist.

Det har sina rutiga och randiga skäl, som jag ska skriva mer om inom några dagar.

Men för att avsluta denna det femte årets Blogg 100 i god stil – jösses vilket väder vi har haft i dag. Det regnar, det snöar och det stormar så att trappräcket verkar vara på väg att släppa i sina fästen. Och i morgon ska visst nederbörden bli än värre, om än vinden lite svagare.

Kul!

Permalink

Vädrigt

Ursäkta mig den billiga ordleken, men dagens väder – vidrigt. I detta nu har vi cirka 1 plusgrad, hård vind på gränsen till storm, snöblandat regn och allmän jävlighet. Att vi för tio dagar sedan hade värmebölja med 26-gradig värme och barnen ägnade sig åt livsfarliga åkturer i en vattenpreparerad rutschkana där de på grund av för hög fart bokstavligt talat flög över badbassängen vi placerat under rutschkanan känns overkligt. Ja, filmbevis finns, men då den innehåller glada, nakna barn skulle jag väl åka dit för barnpornografi om jag tillgängliggjorde den här, så jag låter det bero. Ni får tro mig på mitt ord.

Morgonens mer påpälsade gårdsbild bör dock klara alla sedlighetsfilter. Ejda var väldigt stursk hela morgonen, hon skulle absolut inte åka bil till förskolan utan gå, men några sekunder efter att jag tagit nedanstående bild gav hon upp och skrek BIIL! Ingen av oss övriga i familjen blev särskilt ledsen över den helomvändningen.

1,5 plusgrader, hård blåst och kladdig yrsnö. Kul sommarväder.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Måste dock säga att NSD:s mycket dramatiska rubrik om morgonens väder inne i Kiruna – “Här slår snösmockan till”, är oerhört mycket mer dramatisk än det beskedliga videoklipp de låter ackompanjera artikeln.

Permalink

Ett avbrutet lopp är inget lopp

Det blev verkligen ett antiklimax med dagens 6 juni-lopp.

Jag vet ärligt talat inte vad som hände, men efter bara drygt två kilometer av loppets femton (i visserligen något högre tempo än jag vanligen brukar springa i) gick jag totalt in i väggen. Jag blev underligt varm i hela kroppen, tappade all kraft och kunde inte ta mig fram en meter till så länge jag sprang. Att gå var inga större problem, jag promenerade i någorlunda normal takt ytterligare ett par kilometer innan jag vände hemåt mot målet vid fotbollsplanen med svansen mellan benen. Tage och Ejda, som jag inbillade mig skulle bli ledsna över att jag kastat in handduken eftersom de var på plats för att heja fram mig (och springa barnloppet på 1,5 kilometer) noterade knappt ens att jag kom åter, de var allt för upptagna med att:

1) Äta hamburgare
2) Cykla med sina kompisar

Total flopp, med andra ord.

Jag har känt en förkylning ligga och lura långt bak i halsen de senaste tre-fyra dagarna, men den har inte brutit ut, och gjorde det heller inte senare under dagen. Jag känner mig på det stora hela rätt normal.

Men springa kan jag uppenbarligen inte.

Barnen däremot, sprang som gaseller båda två under sitt lopp. Önskar nästan att jag hade struntat i att starta själv så jag kunnat se dem springa i stället.