Permalink

Tretton timmar kvar

Vi har spenderat veckan i Stockholm och Gästrikland, inledningsvis tre nätter i huvudstaden, sedan två hos mamma i Sandviken och avslutningsvis en hos min ena syster i Gävle. Intensiva, barnfyllda dagar, med en kväll vuxet umgänge insprängt någonstans i mitten.

Och nu nattåg norrut, sittplatser i fjorton timmar. En knapp timme efter avgången från Gävle, när vi blickade ut genom fönstret över tomheten vid tågstationen i Söderhamn, muttrade Ejda: Ååh, är inte det här tråkiga tåget framme snart?!

Kämpa Daniel.

Permalink

9 januari 2007

I dag är det exakt tio år sedan iPhone presenterades av Steve Jobs vid keynoten för det årets upplaga av mässan Macworld i San Francisco. Jag ska inte lägga ut texten om vilken betydelse detta fick för världen av i dag, men jag tror de flesta kan enas om att jo – förändring innebar den.

Berättelsen om iPhonens tillblivelse och hur presentationen genomfördes är på många sätt spektakulär (jo, på riktigt!), och Internet History Podcast har gjort ett fantastiskt arbete med att grotta ner sig i historien. Här finns såväl bakgrunden som de fantastiska detaljerna, som hur noga det var att Steve Jobs genomförde demonstrationen av iPhonens funktioner i exakt rätt ordning för att inte demotelefonen skulle krascha (operativsystemet var långtifrån färdigbyggt), hur mobiloperatören AT&T hade beordrats ställa fram en extra basstation för att vara säkra på att samtalet Jobs ringde från scenen skulle kopplas fram och hur Apples tekniker fuskade genom att ersätta de riktiga täckningsplupparna med en bild som visade full mobiltäckning oavsett verkliga förhållanden under presentationen.

Teknikhistoria blir inte bättre än så här. Fantastisk lyssning (eller läsning, poddavsnittet finns transkriberat i det länkade inlägget).

Permalink

iTunes-biblioteket är återuppståndet

Det började med att jag skulle rippa av Tages cd-skiva med fiollåtar (han har börjat spela fiol i skolan) så att den blev tillgänglig via iTunes iCloud-musikbibliotek, men slutade med att jag på lediga stunder de senaste dagarna gått all in gällande något så analogt och pre-spotifyigt som att fixa till mitt iTunesbibliotek. Jag började med att sålla bort en del sådant jag numera fann helt ointressant (jag har recenserat många album genom åren som jag gett betyget 2/5), slängde därefter bland annat en hel del uddlösa Melodifestivallåtar från åren då jag jobbade med den, och började därefter googla albumomslag och lägga in på de ställen där iTunes gått bet på att hitta dem automatiskt.

Slutligen tog jag mig friheten att hitta på en del egna samlingar med artister som Pet Shop Boys och Saint Etienne, grupper jag satt en ära i att äga det mesta av, men där jag inte alltid rippat singlar och udda utgåvor och dylikt i fullständighet utan bara valt ut de unika spår jag köpt utgåvorna för. Jag ser exempelvis ingen poäng med att ha fem olika singlar och EP:s av Can you forgive her? – som i iTunes alla räknas som egna album (och vars omslag i varje fall inte finns att tillgå på nätet) – utan slog samman låtarna jag rippat från de olika utgåvorna i ett gemensamt Can you forgive her?-album, bildsatt med vanliga singelns omslag. Så klart helt fel ur skivsamlarperspektiv, men jag inbillar mig att det ökar chansen för att jag faktiskt spelar låtarna om de ligger samlade på det här sättet, än om de ligger utspridda.

Jag vet inte om det finns någon egentlig mening med det här, majoriteten av min lyssning kommer väl fortfarande att ske streamat via Apple Music, men jag finner ändå en glädje i att sortera och styra upp mina “fysiska” digitalfiler, de har negligerats sedan … tja, åtminstone 2008 skulle jag tro, och trots att deras omfång så klart är väldigt mycket mer begränsat än de 30-miljonskataloger som Spotify och Apple Music erbjuder, så skänker det på något sätt min själ ro att pyssla med dessa 5 000-nånting filer. Och det ska inte underskattas hur mycket det glatt mig att återupptäcka den musik jag en gång ägnat så mycket tid åt att lyssna på, bara genom att se dem ligga där.

Nästa fråga nu är om jag ska börja rippa ytterligare skivor från cd-samlingen, som jag under ett stort antal år hade undanstoppade i kartonger i vindsförråd men som numera pryder en hyllvägg i filmrummet jag inrett i husets källare.

Några kan jag väl börja med, i alla fall?

Permalink

Kallt

Kallt de senaste två dagarna, -38,6 som lägst här på gården i natt, tänkte låta barnen åka bil till dagis och fritids i dag men den gick inte att starta, trots att motorvärmaren suttit i sedan i tisdags kväll när det började sticka nedåt. Nu har jag satt batteriet på laddning, hoppas det hjälper. Skulle nog verkligen behöva ett garage. Eller ja, garage har vi (om än ouppvärmt men det går väl att ordna någorlunda med elelement), dock är det för litet för att få in en fullstor, modern bil i, och carporten som jag byggt under det sidotak till garaget där det tidigare var ved- och allmänt skrotförråd ger ju bara skydd mot snön. Får nog fundera lite över situationen till sommaren.

Men nog om garaget. Kallt som sagt, det har varit en utmaning att få Ejda till dagis de här dagarna, hon är verkligen inte byggd för kyla och skriker och grinar så fort hon varit ute ett par minuter. Detta i kombo med att hon vägrar ha något sorts skydd för ansiktet … nej, inte helt klockrent.

Men redan i morgon ska det visst vända uppåt till mer ljumma temperaturer runt -10. Fast då är ju dagis stängt. Jaja.

Permalink

Dags att ringa till Tyskland, Bokus

I december 2015 skrev jag bland annat så här då jag recenserade läsplattan Tolino Vision 2 och jämförde den med Adlibris platta Letto Frontlight:

Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta.

I ljuset av gårdagens nyhet hos Svensk Bokhandel att kanadensiska Kobo inleder ett samarbete med Tolino och blir deras hårdvaruleverantör framöver, kan jag inte undvika att önska att detta ska ske ännu mer. Från SvB-texten i går:

Tolino startades våren 2013 av de tyska bokhandelskedjorna Hugendubel, Thalia och Weltbild. Anledningen var bland annat att konkurrera med Amazon och Kindle på e-boksmarknaden.

Sedan dess har företaget växt stadigt. 2014 började Libri och över 1 500 oberoende boklådor att sälja Tolinos enheter och e-böcker. 2015 anslöt kedjorna Mayersche och Osiander. I dag är Tolino tillgängligt i Österrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna och Italien vid sidan av Tyskland, enligt Bookseller.

Att företaget nu börjar samarbeta med den internationella e-boksspelaren Kobo, som enligt Publishing Perspectives kommer att leverera operativsystemet till Tolinos plattform, tros få stor betydelse för den europeiska e-boksmarknaden.

Frågan är dock om Adlibris är intresserade av att integrera sig med ett annat system, det verkar ju åtminstone försäljningsmässigt gå rätt så bra för Letton på egen hand. Men samtidigt, visst vore det smutt om vi fick en riktigt bra och bred europeisk aktör som tog ett samlat grepp på läsplatte- och e-boksmarknaden?

Det finns ju dock en annan stor aktör vars e-boksplattform verkar ha gått något i stå utvecklingsmässigt de senaste åren, och som skulle kunna avancera fram rejält om de vågade satsa – en aktör som likt Tolino är ägd av den traditionella bokhandeln.

Så vad säger ni Akademibokhandeln, är det inte dags att ringa Tyskland och kolla vad Tolino kan göra för era bolag Bokus och Dito?

Permalink

Virus 2 framskjuten till 24 januari

I dag var ju den tänkta utgivningsdagen för Virus 2, men den som glad i hågen i dag gått in i Storytels app har mötts av ett nedslående besked, de senaste dagarna har datumet för utgivningen flyttats fram tre veckor i tiden, och inträffar nu först 24 januari.

Ja, det är lite surt tycker även jag, men tydligen behövdes längre tid än planerat för efterbearbetning och korrlyssning än vad de först trott. Först talades det om blott en veckas uppskjutning, men nu i dag fick jag veta att nej, bättre att använda både hängslen och livrem och bestämma tisdag 24 januari i stället. Och eftersom även jag så klart helst ser att det blir så bra som möjligt, så biter jag ihop och väntar.

Hoppas ni som längtat efter fortsättningen håller med!

Och som en bonus för er som väntar bjuder jag nedan på den rykande färska baksidestexten. Men hör ni – har ni inte lyssnat/läst första säsongen ännu men har tänkt göra det, SLUTA LÄSA DÅ BESKRIVNINGEN INNEHÅLLER SPOILERS:

––––––

Ett dödligt, mycket aggressivt och luftburet virus har ödelagt civilisationen. Mitt i förödelsen står några få immuna. Men att ha överlevt apokalypsen är ingen välsignelse – snarare är det nu helvetet börjar.

Amanda, Iris, Sigrid och Dano ville bara få läka sina sår. Men en osmittad, kraftigt beväpnad milis iförda gasmasker och med en idé om att immuna barn är nyckeln till ett botemedel ville annorlunda. Nu är sexåriga Sigrid kidnappad och mörkret faller. Kan de inte hitta milisens gömställe före morgonen kommer Iris dotter att dö som försökskanin.

Utrustad med endast en polisbatong och ett fälgkors inleds en räddningsaktion. Men den desperata planen har en mörk baksida, och i takt med att dödstalen stiger måste frågan ställas: Hur långt är det moraliskt försvarbart att gå för att rädda den du älskar?

I Virus 2 skruvas insatserna upp. Samhället må ha gått under, men än finns mycket att förlora.

Permalink

Framåt, hörni, framåt!

Jag gillar verkligen att det äntligen blivit nytt år. Inte för att jag tror att 2017 blir bättre än 2016 – tvärtom tror jag att vi som öppet, framåtsträvande samhälle bara kommer att fortsätta sjunka nedåt såväl gällande medmänsklighet och allmän anständighet. Och då har vi inte ens nämnt miljön, där det ju verkligen börjar gå åt käpprätt med temperaturen nu.

Nej, nu tänker jag faktiskt bara på något så trivialt som att jag är otroligt less på att alla flöden de tio senaste dagarna i princip bestått av sammanfattande listor av typen Det hände under 2016. Tack, jag var där, vill inte vara med om det igen, tack. Kan vi inte vända blad och blicka framåt nu, trots att det ser mörkt ut?

En annan sak som stört gnällspiken i mig (och det här är helt klart olika beroende på vilken typ av bransch man jobbar i, förlåt mig alla som måste befinna sig på sin arbetsplats för att kunna jobba) men: Det har talats mycket om att jul- och nyårshelgerna 2016 var förlagda så att maximalt få helgdagar inföll på vardagar, vilket sägs gynna statskassan eftersom inte så mycket normal arbetstid förloras. Jag undrar dock hur mycket av detta som inte är en papperskonstruktion. För har inte detta till betydande delar fått den praktiska effekten att de som har möjlighet att kunna jobba hemifrån gick från sina kontor vid lunchtid torsdag 22 december, för att sedan inte återkomma förrän nästa måndag, den 9 januari, och däremellan ägnat sig åt att “jobba”? Sett till hur få människor som svarar på anrop via telefon eller mejl sedan torsdagen före julafton får jag känslan av att röddagarnas infallande på “vanliga” helgdagar fått effekten att två i princip normala arbetsveckor förvandlats till ljusröda i kalendern hos miljoner svenskar.

Okej, slut på gnäll.

Permalink

Nu vänder vi blad

Jag avslutade mitt tänkta helmånadsbloggande med två raka missar. Nåväl, lika bra att vara tidigt ute på det nya året i stället!

Ejda höll ut ända till tolvslaget med mycket sång, dans och akrobatik och kunde sätta på sig overallen på egen hand när vi skulle sparka bort till kyrkan för att se på fyrverkerierna över sjön, Tage behövde dock lite hjälp på traven för att komma igång, men väl ute var han den som visade störst vigör och ville stanna tills den sista raketen landat.

Åter hemma upptäckte vi att tomten som är satt att vakta öppna spisen hade tittat lite väl djupt i glöggflaskan.

Gott nytt år!

Permalink

Bokus fyller 20

I år lämnar Bokus (och konkurrenten Adlibris) tonåren och firar 20 år. Nu har Bokus slagit upp en jubileumssajt, där man bland annat kan läsa en intervju med ena grundaren Kajsa Leander, en årshistorik samt en all time topp 20-lista.

Topp tre? Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, följd av “nya Stieg Larsson” David Lagercrantz Jag är Zlatan och Dan Browns Da Vinci-koden.

Permalink

Svarta, platta hattar poppis i juletid?

På tal om populära inlägg:

Av någon för mig helt oförståelig anledning har ett anspråkslöst inlägg jag skrev i maj 2009 när jag bevakade Eurovision i Moskva för TT:s räkning haft många besökare på senare tid. Inlägget i fråga heter Svart hatt, platt hatt och handlar om min fascination för de platta hattar som uniformsklädda människor ofta bär i forna östblocksländer. Kolla skärmdumpen nedan för att se hur träffarna på mina mest populära inlägg för stunden fördelar sig i jämförelse med min startsida:

Någon som har en förklaring till varför svarta, platta hattar plötsligt är i ropet?

Permalink

Letto Frontlight poppis i juletid?

Jösses vad folk googlar läsplattor vid juletid! I går på juldagen hade jag årets högsta besökarantal här på bloggen, och målet för folks läsande var till stora delar bestående av mitt test av Adlibris Letto Frontlight från i maj i fjol, och på andra plats finns min recension av läsplattan Tolino Vision 2 från december i fjol (där jag jämförde rätt mycket med Letto Frontlight).

Endera har många fått en Letto i julklapp och vill nu läsa på om den, eller så är många intresserade av att köpa en Letto i den pågående kampanjen som Adlibris har just nu och googlar av den anledningen.

Tyder det här på en svensk boom för e-boken just nu? Oklart, skulle jag säga. Jag får ofta besökstoppar när Adlibris kör kampanjer för sin läsplatta, även om jag tror att den här kanske är större än de tidigare. Som sagt, juldagen brukar traditionellt vara en ganska slö dag på internet – även om det där varit på väg att förändras de senaste åren tycker jag – så något tyder det kanske på. Att e-boken sakteliga ökar sin marknadsandel torde stå rätt så klart.