Permalink

Boktipset stramas upp – men mer måste till

Sveriges Radios Kulturnytt berättar i dag att Adlibris nu börjat rulla igång de åtgärder de aviserade i våras gällande fusket hos Boktipset, som branschsajten Boktugg var först med att avslöja. och som jag själv kommenterade i ett par inlägg.

Det Adlibris enligt Kulturnytt gjort är att de dels kräver att mejladressen som anges när man skapar konto måste verifieras, samt att de säger sig rent generellt ha en ökad redaktionell närvaro på tjänsten, den ska alltså inte lämnas vind för våg vilket tidigare varit känslan utan man ska vara vaksam gällande misstänkt aktivitet.

Min spontana reaktion till detta måste tyvärr bli – öhm, är det allt? Verifiering av mejladress är något som är standard sedan hiskeligt många år på i princip alla sajter man kan registrera konto på, och knappast ett sätt att stoppa falska användare. Det är hur enkelt som helst att registrera en ny mejladress i antaget namn hos en mejlleverantör, sajna upp sig hos Boktipset med sin nya mejladress, klicka på verifieringslänken som dyker upp i mejlkorgen och sedan aldrig fundera över den där mejladressen igen, något jag själv nyss provade genom att skapa kontoprofilen Testar Testarson med en nypåhittad mejladress.

Kanske är det den andra delen – personalnärvaron – som är det viktiga, det får tiden utvisa. Hoppas bara att personalen kommer att få lägga lite tid på att fixa eget innehåll också och inte bara agera rastvakter, för att som nu på förstasidan ha en Boktipset tipsar-puff från 10 februari 2015 samt redaktionellt tipsa om böckerna Da Vinci-koden, Män som hatar kvinnor, Populärmusik från Vittula samt Ondskan under vinjetten Missa inte! känns sådär nytt och fräscht.

tips

Permalink

Rovvis

Vi drog till skogs, har sovit i stugan i Rovasuando, en natt som till stora delar tyvärr präglats av den något liberala öppna dörr-policy vi hade i går eftermiddag, myggen har surrat tätt här inne, trots att jag säkert slog ihjäl ett tjugotal före sänggång.

Men utsikten vid stugknuten är fin.

Permalink

24 151 tecken senare

Tre dagar in på den nya boken/säsongen/whatever verkar det som att 8 000 tecken per dag är mitt modus operandi. Det är lite snålt, jag skulle verkligen behöva nå ett femsiffrigt medel för att undvika att hamna i akut tidsnöd framåt andra halvan av hösten, men låt oss hoppas att det beror på att jag fortfarande är i sommarläge. Vädret här i Vittangi har dock bestått av regn till stora delar den här veckan, så något uteliv har knappast dragit. Snarare en allmän seghet i kryp och kynne.

På tal om sommar så blev jag intervjuad av TT för några veckor sedan i min roll som tv-serieexpert, de skulle göra en artikel om Twin Peaks inför nästa års nystart, en intervju som genomfördes över telefon på Kulturhuset i Stockholm då Tage och Ejda yrade omkring på Rum för barn. Artikeln har dykt upp lite här och där i tidningar runt landet, här är den i Metros nätupplaga.

Permalink

2 000 tecken kort

Första augusti, första dagisdagen, första arbetsdagen. Jag hade satt upp som mål att jag skulle nå 10000 tecken på Virus andra säsong denna premiärdag, men jag landade på 8000, vilket ändå får betraktas som godkänt. Men eftersom jag kallt räknar med att behöva skriva 50000 tecken per vecka för att hinna bli färdig i tid, och aldrig har varit mycket för att skriva på helgerna, får jag se till att nå det där 10000-strecket om vardagarna i fortsättningen.

Permalink

Dansklacken i Karesuando

Vi drog norrut till Karesuando i fredags eftermiddag, jag och Johanna, för att bevista Sveriges nordligaste kultur- och musikfestival – Dansklacken på Dosan i Karesuando.

Det var en väldigt sympatisk liten festival, driven av några eldsjälar som för några år sedan beslöt sig för att dra igång en alternativ verksamhet när Karesuando marknad lades ner. I takt med att festivalen vuxit från en till två och i år tre kvällar, har marknaden kunnat startas upp igen, om än i mindre skala än tidigare. I fjol besökte ett tusental personer festivalen, årets siffror har inte summerats än vad jag sett.

Kvällen då vi var där var Gabriel Kelley, folkmusiker från Nashville som förra hösten medverkade i Jills Veranda, huvudnumret.

Det fanns en festivalcamp för tältande, men eftersom vi lånat Johannas föräldrars husbil (och dumpat barnen hos dem), huserade vi i stället på en parkering fylld av husbilssemestrare precis vid Muonioälven mellan festivalcampen och Karesuando kyrka. Vi vågade inte riktigt gå all in på husbilslivet, när alla andra satt i campingstolar och samspråkade utanför sina bilar förfestade vi inne i bilen på en flaska vin och ostar i stället. Men nästa gång! Då.

Det var en mysig festival! Trots tal om regn sken solen större delen av kvällen, musiken var bra och omgivningen vacker. Jag är fascinerad av gränstrakter, och här bodde vi bokstavligen vid den svensk-finska gränsen, vi stod parkerade ett tjugotal meter från bron över älven mot Finland. På lördagen körde vi över en sväng till den finska delen av Karesuando, Kaaresuvanto, och köpte Muminläsk till barnen innan vi styrde kosan ner mot Vittangi igen.

Johanna plåtar musikern Lars-Ánte Kuhmunen.

Johanna plåtar musikern Lars-Ánte Kuhmunen.

IMG_6068

Nashvillefolkrockaren Gabriel Kelley var fredagens huvudnummer.

IMG_6126

När vi skulle promenera hem mot husbilen på natten låg dimman tät över vattnet.

IMG_6141

Delar av festivalcampen vid Muonioälven, fotot taget från brofästet över mot Finland.

IMG_6145

Muonioälven i sydlig riktning fotad från bron, Karesuando kyrka syns till höger.

Permalink

Topplistans betydelse som inkastare

Jag var för övrigt rätt ute i att skriva om Virus och topplistan hos Storytel precis när jag gjorde, dagen efter att jag bloggat om sjätteplaceringen vände den sakta nedåt igen och har sedan dalat lite dag för dag, och just nu ligger första delen av Virus på plats 14. Det är dock i praktiken inte ett sådant kraftigt ras som siffrorna låter påskina, det som har hänt är att Svart stjärna, den Stefan Sauk-inlästa Storytel Original-följetongen som släpptes veckan före min bok, som har fyllt på bakifrån. När Virus första del låg sexa var bara två Svart stjärna-delar före, nu är det nio.

Topp 30 hos Storytel vid lunchtid i dag torsdag 28 juli:

1. Midnattsflickor av Jonas Moström
2. Svart stjärna del 1 av Jesper och Joakim Ersgård
3. Svart stjärna del 2 av Jesper och Joakim Ersgård
4. Tiggaren av Sofie Sarenbrant
5. Det andra ansiktet av Mari Jungstedt
6. Svart stjärna del 3 av Jesper och Joakim Ersgård
7. Svart stjärna del 4 av Jesper och Joakim Ersgård
8. Svart stjärna del 10 av Jesper och Joakim Ersgård
9. Svart stjärna del 5 av Jesper och Joakim Ersgård
10. Svart stjärna del 6 av Jesper och Joakim Ersgård
11. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
12. Svart stjärna del 7 av Jesper och Joakim Ersgård
13. Svart stjärna del 8 av Jesper och Joakim Ersgård
14. Virus del 1 av Daniel Åberg
15. Svart stjärna del 9 av Jesper och Joakim Ersgård
16. Virus del 2 av Daniel Åberg
17. Virus del 3 av Daniel Åberg
18. Virus del 4 av Daniel Åberg
19. Prio ett av Emelie Schepp
20. Arvet efter dig av Jojo Moyes
21. Virus del 5 av Daniel Åberg
22. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
23. Virus del 10 av Daniel Åberg
24. Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
25. Virus del 6 av Daniel Åberg
26. Livet efter dig av Jojo Moyes
27. Virus del 7 av Daniel Åberg
28. Virus del 8 av Daniel Åberg
29. Virus del 9 av Daniel Åberg
30. Lingon och lust av Annica Wennström och Eva Swedenmark

20 av de 30 högst placerade titlarna hos Storytel är alltså i detta nu Storytel Original-produktioner vilket ger en något ensidig topplista, en trend som “hotar” att öka i takt med att fler Original-följetonger släpps. Serien Byvalla av Karin Janson som gavs ut den här veckan har exempelvis ypperliga chanser att hamna högt då feelgood funkar bra hos Storytel, vilket flera av de övriga titlarna på topplistan vittnar om.

topplista0728

Frågan är om det inte på sikt är att föredra om Storytel börjar redovisa följetongernas säsonger som en sammantagen titel på topplistan där de enskilda avsnittens placeringar viktats samman, i stället för att som nu redovisa del för del. Topplistan som skyltfönster bör inte underskattas, och ligger bara egenproduktioner på listan och “skymmer” det övriga utbudet, finns risk att användarna inte hittar det och ser mindre värde i att abonnera på tjänsten. Risken att det föder irritation när en ljudbokslyssnare tvingas se en titel hen är fullständigt ointresserad av tio gånger när topplistan scrollas igenom ska nog heller inte underskattas.

Att avsnitten nu presenteras enskilt gör dock att man kan se ett intressant mönster som går igen både hos Svart stjärna och Virus. I stort är populariteten för såväl min som bröderna Ersgårds följetong kronologisk, första avsnittet har flest lyssningar, andra näst mest och så vidare. Men så kommer plötsligt sista delen redan i mitten för oss båda, innan den kronologiska listan fortsätter. Betyder det att en del inte orkar lyssna på hela serien, men ändå vill veta hur det ska gå och hoppar direkt på tian?

Hmmnjaa, vet inte vad jag ska tycka om sådant beteende.

Permalink

Virus nu topp 6 på Storytel!

Jag hade verkligen hoppats kunna sätta rubriken Virus nu topp 5 hos Storytel! på det här inlägget, men efter att första avsnittet nu stått och stampat på sjätte plats två dagar i rad efter att tidigare ha klättrat varje dag sedan utgivningen förra tisdagen, vågar jag inte vänta med det här inlägget längre, tänk om det börjar gå bakåt, vilken nesa att tvingas publicera ett inlägg som berättar att boken har legat högt, men nu faller bakåt.

iPad-skärmdump av Storytels topplista, 20 juli 2016.

Storytels topplista bygger på de senaste sju dagarnas mest lyssnade/lästa böcker, och uppdateras dagligen någon gång under eftermiddagen, det diffar lite hit och dit (tro mig, jag refreshar ofta mellan halv två och halv fyra…).

Den senaste listan har samtliga delar av Virus bland de 33 första platserna, vore ju fint om de två eftersläntrarna som just nu ligger på “fel” sida om strecket kunde masa sig uppåt lite, hade gärna haft hela säsongen på topp 30 någon dag, och även gärna två avsnitt på topp 10 (andra delen är för närvarande på plats 13).

Ni får ursäkta mig sifferexercisen, men som vana läsare vet gillar jag dels siffror rent generellt, och dels har mina romaner aldrig placerat sig på en topplista tidigare.

Permalink

Det perfekta surfmyset

Fin text hos Fredrik i dag om det perfekta surfmyset, något som det blir alldeles för lite av i dessa smartphonetider, för jo, en riktig surfmyssession kräver datorer, inte surfplattor eller mobiler. Fredrik exemplifierar med tre bilder från mitt och Johannas besök hos honom när han bodde i San Francisco 2009, kanske peak surfmys för oss alla, Fredrik surfade så hårt på sin Macbook att den gick sönder (det kan ha varit ett utspillt glas Diet Coke involverat också) och han tvingades införskaffa en mini-PC på Walmart, något jag uppmärksammade i ett med tiden smått legendariskt videoklipp, vars epilog jag fortfarande skrattar så jag gråter av:

En dagstur till Det Riktiga Amerika from Daniel Åberg on Vimeo.

Jag noterar för övrigt att jag på en av bilderna hos Fredrik – som rent juridiskt torde vara min eftersom det är jag som håller i kameran och jag därför utan samvetskval klipper in nedan – verkar läsa en artikel i Arbetarbladet om att Gefle IF vid tiden för bilden låg fyra i Allsvenskan.

surfmys2

Kan vara värt att ha som ett ljust minne denna svarta fotbollssommar när GIF ligger stadigt parkerat i nedersta botten av tabellen.

Permalink

Nu går världen under – Virus är ute

Så är det ute i det vilda, mitt Virus. Eller ja, vilda och vilda, boken ligger ju fast förankrad i Storytels abonnemangstjänst, vilket gör att dagens boksläpp känns annorlunda, inte lika nervöst, mer begränsat, jag har ingen möjlighet att febrigt springa runt i Stockholms boklådor och kolla om de skyltat med mitt alster.

Tidigare gånger har jag alltid funderat över recensioner i samband med den officiella utgivningsdagen, men den här gången har det inte ens varit teoretiskt möjligt för kulturredaktioner eller bokbloggare att få tillgång till boken före första recensionsdag. Jag frågade Storytel om hur möjligheterna för det såg ut för någon vecka sedan, men de hade inte fått några rutiner för detta på plats ännu, nackdelen med att vara bland de första ut i en ny satsning, alla detaljer hinns inte med.

Inte för att jag vet om någon tidning skulle ha recenserat ändå, kulturredaktioner brukar vara försiktiga med nymodigheter. Men lite grämer det mig att det inte ens varit möjligt.

hetatitlarstorytel

De hittills fem läsarkommentarer som inkommit på första avsnittet hos Storytel är positiva i alla fall, vilket gläder mig. Under förmiddagens färd med barnen upp till Mulle Mecks lekpark i Solna lyssnade jag med ett öra på de två första av de tio avsnitten och jo – fan i mig, det låter bra, tycker jag. Huruvida det är så spännande som jag försökt få det att vara är svårt för mig att avgöra, jag kan ju berättelsen utantill, men jag fick lite rysningar av välbehag ett par gånger över ett par episoder som jag tyckte funkade extra bra. Och Disa Östrand fungerar mycket bra som uppläsare, tycker jag, hon läser historien på just det sätt jag hoppats på, det finns en aning av andfåddhet i uppläsningen som jag gillar, en medveten stress som speglar den växande desperationen när samhället faller samman kring huvudpersonerna.

Hur som helst, sajna upp er på ett abonnemang om ni inte redan har ett och börja lyssna (eller läs, den finns i e-boksform hos dem också). Är du helt ointresserad av deras tjänst i övrigt går det att avbryta abonnemanget inom två veckor utan att några pengar dras, och på den tiden torde även modesta ljudbokslyssnare hinna ta sig an såväl min samt minst en ljudbok till.

Happy listening!

Permalink

Hej då farfar

Vi begravde min farfar i dag, han somnade in 96 år gammal för några veckor sedan i Årsunda, platsen en mil söder om Sandviken där min pappa växte upp och dit farfar återvände på ålderns höst efter uppåt ett kvartssekel i Gävle.

Det var en fin, enkel ceremoni i Årsunda kyrka, som är en av de vackrare kyrkorna i Gästrikland med anor från tidig medeltid.

Tage hann träffa min farfar fyra eller fem gånger, Ejda däremot bara en. När vi var där och hälsade på honom julen 2014, och jag anade att det kanske inte skulle hinna bli fler träffar med tanke på hur sporadiskt vi besöker Gästrikland, kom jag på precis när vi skulle gå att jag ville fånga dem på samma bild åtminstone en gång.

Fotot, som tyvärr inte är tillgängligt i min mobil utan enbart i en dator uppe i Vittangi, är därför en något suddig historia där Ejda står i farfars hall med vinterjacka på och en mössa med öronlapparna på svaj, och farfar sitter i sin soffa långt bort i bakgrunden, tittandes åt ett annat håll. Knappast ett foto att rama in, men i alla fall ett fint minne.