Permalink

Boken som Årets julklapp? Låt oss i alla fall drömma

I morgon bitti presenterar HUI Research vad som blir Årets julklapp 2017. Händelsen till ära skrev jag i min litteraturkrönika på Västerbottens-Kurirens kultursida i helgen om bokens chanser att välsignas med utmärkelsen.

Jag har inte haft för vana att publicera mina krönikor här i bloggen tidigare (jag skriver dem var tredje lördag), men eftersom den här med stor sannolikhet blir inaktuell om mindre än ett dygn, så gör jag ett undantag. Håll till godo!

Kan boken få bli årets julklapp?

Kan det äntligen få bli dags att med Handelns Utredningsinstituts officiella välsignelse lägga en bok under granen i år? På tisdag den 21 november presenterar HUI Research, som institutet numera heter, Årets julklapp 2017. Vore det inte härligt om vi i dessa digitala tider kunde få något så analogt som en enkel bok att drämma till med?

Chansen är tyvärr liten, kriterierna som ska uppfyllas är bland annat att det ska vara en nyhet (eller ha fått ett nyväckt intresse under året som gått) samt representera den tid vi lever i, och frågan är väl på vilket sätt pappersboken passar in där, med sina tusenåriga anor som en black om foten. Inte ens om vi snävar in begreppet “bok” till “en roman” kan det bli tal om nyhetens behag, romanformen som vi känner den började ju populariseras redan för 250 år sedan.

Å andra sidan är ett annat kriterium att produkten ska ha ett högt försäljningsvärde eller säljas i stort antal. Och nog har man ibland stått i bokhandeln och svurit över att en volym man vill åt är alldeles för dyr, och ingen kan ju säga att exempelvis Camilla Läckberg, David Lagercrantz eller Dan Brown inte säljer i stora antal. Så helt hopplös är tanken inte.

Historien talar dock emot även utöver att boken som konstform är gammal. För “Boken” har faktiskt blivit Årets julklapp, år 1999 ansågs den av någon anledning vara särskilt nyhetsvärdig och fick HUI:s utmärkelse, ett faktum som ledde till vissa problem tre år senare när momsen på pappersböcker sänktes från 25 till 6 procent och boken för ett tag blev het på riktigt. För att undkomma nesan att tvingas utse den igen valde man då mellanvägen att para ihop boken med de då så populära tv-kockarna, och utsåg “Kokboken” till Årets julklapp.

Men om vi inte kan få den fysiska boken, hur ser det då ut med exempelvis ljudböcker, som är så i ropet? Tja, just “Ljudboken” blev faktiskt utsedd år 2006 i samband med att intresset för inlästa böcker på cd-skivor började växa. De digitala app-tjänster vi i dag nästan uteslutande använder för att lyssna på litteratur har däremot inte prisats och skulle kanske kunna vara en kandidat, men frågan är om de inte faller på att de är så knöliga att rubricera. För vad skulle man kalla det – “En tjänst för streamad ljudbokslyssning”? Inte så rubrikvänligt. Möjligen skulle “En streamingtjänst” kunna komma på tal, men då skulle nog tv- och filmtjänster som Netflix, Viaplay och HBO Nordic stjäla rampljuset, och de svenska ljudboksaktörerna hamna ohjälpligt i skuggan.

E-boken då, eller läsplattan? Det senare är inte helt omöjligt eftersom utredningsinsitutet gillar att premiera fysiska objekt – och gärna inom hemelektroniksektorn.

Men tyvärr finns väl inget som talar för att just 2017 skulle vara året då en läsplatta lyfts fram. Visserligen har Sveriges ledande läsplatteförsäljare Adlibris lanserat en ny version av sin Letto-platta under hösten som är rätt mysig med ett greppvänligt, inbjudande gummihölje, men den har fört en relativt anonym tillvaro till och med på Adlibris egen sajt, så jag skulle inte satsa pengar på det. Dessutom blev “Surfplattan” utsedd till Årets julklapp i Sverige redan år 2010 (och fick även elektronikbranschens alternativa Årets julklapp-utmärkelse 2011, 2013 och 2014) så även det tåget har nog gått, även om en läsplatta i mina ögon inte riktigt är samma sak som en surfplatta – en läsplatta är en pryl utvecklad särskilt för läsning och inget annat.

Det är nog bara att inse faktum – inte i någon form blir boken Årets julklapp. En tröst är dock att HUI:s utmärkelse sällan speglar vad som verkligen hamnar under julgranen. För vad tror ni vid en jämförelse – vad sålde bäst av VR-glasögon och böcker under fjolårets julhandel?

Knappast den av de två som utsågs till Årets julklapp.

Permalink

Knyter ihop trådar

Ja herregud, jag tragglar ännu på om dagarna och kvällarna.

Något jag har lärt mig av det här – om jag nu får chansen att göra ett liknande projekt igen framöver – är att det är ren idioti att inbilla sig att delen som ska knyta allt samman tar lika lång – eller kort beroende på hur man ser det – tid att skriva som de tidigare delarna, då jag i princip bara kunde kötta på och ta infallen som de kom, vilket jag ju var inne på redan i förra inlägget.

Att nu tvingas komma på hur de där infallen ska hänga ihop, och presentera resultatet i en rafflande final, tar visst mycket längre tid och tankearbete i anspråk än jag anade.

Men snart nu så. Tre, kanske fyra arbetsdagar till, peppar peppar ta i trä.

Permalink

Upploppet

Angående gårdagens något uppgivna inlägg gällande Virus 4.

I dag inledde jag dagen med att skicka över avsnitt 8 till min redaktör, och ägnade därefter dagen åt att gå igenom korrekturet jag fått på avsnitt 1-7, och jag tyckte – möjligen helt inbillat – att det kändes som att ändringsförslagen och anmärkningarna var färre jämfört med de tidigare säsongerna.

Möjligen inbillat, som sagt.

Två avsnitt återstår alltså att få ihop, och på det stora hela handlar det om att skriva ut det som måste in, pusselbitarna behöver läggas på plats och säcken knytas ihop och utrymmet för de infall jag älskar att komma på minskar därmed för varje ord jag skriver.

Fullt möjligt är det därför jag släpat benen efter mig så mycket den här säsongen, eller att det åtminstone känns som att jag gjort det, i verkligheten har jag nog hållit nästan samma tempo som med de tidigare tre. Men när jag skrivit dem har jag när som helst kunnat låta berättelsen snirkla iväg och ta nya, helt oplanerade vägar, vilket gjort arbetet oförutsägbart och roligt. Men ju närmare det oundvikliga slutet jag kommer, desto mer stängs de fönstren – storyn måste ju gå ihop.

Så egentligen vill jag väl bara säga: Kom igen nu Daniel, kämpa!

Permalink

Stockholm och livsfarliga bokhyllor

Ett dygn av resande har passerat, jag åkte ner till Stockholm i går förmiddag för att gå på releasefesten för Peters nya, mycket fina roman Julia & Paul. Trevlig tillställning, även om mitt huvud i dag är lite upprört på Peter eftersom han stack åt mig så fasligt många drinkbiljetter. Inte vad den här kroppen behövde i denna intensiva period där jag gång efter annan verkar behöva skjuta fram deadlinen för Virus 4. Hade utlovat en första leverans till min redaktör i går, och lyckades resandet till trots få ner de 10 000 tecken som saknades för att kunna sända iväg avsnitt 1-7 innan det var dags att dra på sig festkavajen, alltid något.

På tal om böcker, så vaknade tre fjärdedelar av vår familj (Tage sov som en stock) med ett ryck natten till söndagen, om den slitna klyschan tillåts. Bokhyllan i vardagsrummet, som gissningsvis härbärgerade runt 500 volymer, släppte helt enkelt från väggen och rubb och stubb brakade ner i golvet. Vill inte ens tänka på hur illa det kunde ha gått om det hänt på dagtid, golvytan där allt hamnade är en plats där barnen regelbundet leker. Bättre plugg innan den får komma upp igen, på min ära.

Åter i norr nu, har promenerat från flygplatsen ut till E10:an och hoppat på bussen hem.

Permalink

Bokmässa, löv och en mystisk general

En inte direkt avslappnad helg, men ändå en på det stora hela bra sådan.

In till Kiruna i går morse för medverkan på Kiruna Bokmässa å Norrländska Litteratursällskapets vägnar, vi hade ett bokbord och jag höll ett kort anförande om vår verksamhet ute i cafésalen. När det mycket välbesökta och lyckade arrangemanget stängde vid klockan 16 hade jag och ordförande David (jag är vice ordförande i sällskapet) ett strategimöte eller vad man ska kalla det, och vid 19 när vi var klara styrde jag kosan (bilen) åter mot Vittangi via en storhandling på Coop Forum. Väl hemma blev Ejda speedad galore av att jag åter fanns vid hennes sida, med rejält bökig och utdragen läggning som resultat. Vid klockan 22 kunde jag i alla fall få glida ner i soffan för två avsnitt av Halt and catch fire.

Upp vid halv åtta i morse för frukostbestyr följt av utgång i trädgården, lövräfsning stod på schemat. Knappt fyra timmar och fem fullproppade sopsäckar löv senare fick det vara nog för i år. Eftermiddagen gick i tvättens tecken, två maskiner kördes och hängdes, och jag lyckades även peta in en liten vila när första maskinen snurrade, följt av att jag var tvungen att rasta Ejda, som den senaste veckan mestadels lekt att hon är en hund (hon är mycket förtjust i att leka apport). Därefter bistod jag i att städa undan röran som uppstod när en tvåliters påse med frysta blåbär sprack och hela innehållet rann ut över köksgolvet (hunden Ejda var mycket förtjust, hennes husse och matte inte fullt likaså). Därefter var det dags att hasta iväg till bion på Folkets Hus (Snömannen stod på schemat) och sköta cafét, innan jag gick hem och städade köket och vardagsrummet som vovven Ejda gått bärsärk i. Efter lite trugande accepterade hon sänggång, och nu (klockan 21.45) har hon äntligen trynat in för kvällen. Glöm inte att generalen ska komma i morgon, var det sista hon sa innan hon somnade, ska bli spännande att se vad han har för ärende.

Det som grämer mig är att jag inte har skrivit en rad på Virus i helgen. Hade behövt ta mig åtminstone 10 000 tecken närmare målsnöret för att dämpa det dåliga skrivsamvetet.

Permalink

Om bokmässorna, Nobelpriset och effektivt ljudboksskrivande

Alldeles för mycket Virus-stress nu för att jag ska få ur mig något vettigt här, men några länkar i alla fall.

Min senaste litteraturkrönika i Västerbottens-Kuriren ligger öppen, och handlar om mina bekymmer att ta mig ner till Göteborg och bokmässorna och min ambivalens inför årets begivenhet.

Jag var även med i VK och kommenterade utnämningen av Kazuo Ishiguro som årets mottagare av Nobelpriset i litteratur.

Och sedan har jag blivit intervjuad av sajten bliutgiven.nu under rubriken “Så skriver du effektivt direkt för ljudboksmarknaden”.

Effektivt, var det ja. Kanske bäst att återgå till manuset nu, det verkar som att jag lyckats få till lite oväntad söndagsskrivtid.

Permalink

Virusutbrott på Vasamuseet och Gröna Lund?

Många förslag på var Virus-finalen ska äga rum rasslade in på Storytel Originals instagramkonto i fredags och i lördags – bland förslagen kan nämnas Skansen, Naturhistoriska Riksmuseet, Café Fåfängan, Gröna Lund, Stadshuset, Vasamuseet, Gärdet, Arlanda, Centralen, arenorna Friends, Tele 2 och Stockholms stadion, Waterfront, Mall of Scandinavia, Operahuset, Dramaten, Rosenbad, Storkyrkan, Mosebacke och Sergels Torg. En del intressanta tankar har väckts i min skalle och flera av dessa platser kan helt klart komma att dyka upp. Ett ställe jag tänkt på lyser dock (ännu) med sin frånvaro, men det kan väl inte vara så att jag bara får skriva om de platser jag föreslagits, utan har möjlighet att utöver det tänka lite fritt?

Ja, det tycker jag nog.

Pigga branschsajten Boktugg intervjuade mig för övrigt i fredags om mitt läsarhjälpsinitiativ, och jag fick även chansen att lägga ut texten lite om Virus och mitt skrivande i övrigt.

Permalink

Virushjälp efterlyses!

Trots att Virus nu alltså fått ett halverat konferensrum döpt efter sig så kan jag inte lägga mig ner och vara nöjd – kampen för att skriva klar Virus 4 går oförtrutet vidare. På Storytel Originals instagramkonto efterlyser jag i dag förslag på hur säcken ska knytas ihop när det kommer till var den ska äga rum. Välkända platser som Skrapan, Västerbron, Globen, Bromma flygplats, Nytorget på Södermalm och Läkarhuset vid Odenplan har redan spelat dramatiska roller i handlingen – men vart ska spektaklet ta slut? Jag tänker mig att det bör vara stort och inbjuda till något riktigt rafflande bombastiskt. Klicka er dit och lämna bra förslag, vetja!

Permalink

Distraktioner

Jag börjar smått inse att jag inte kan hantera frestelserna det innebär att arbeta vid datorn. Jag har aldrig riktigt köpt att de ständiga distraktionsrisker som de sjuttiotolv samtidigt öppna programmen och Safari-flikarna innebär skulle vara ett problem för mig, jag har helt enkelt stått över sådant. Har jag inbillat mig, alltså.

Men jag vet inte. Jag tycker jag blir allt mer ineffektiv framför mitt Worddokument för var dag som går, och jag hittar oavbrutet på ursäkter för att kolla mejlen, kolla rss:en, kolla Facebook, söka på webben, kolla mejlen, kolla Facebook, kolla … ja, ni fattar galoppen.

Faktumet att jag i måndags – dagen då jag drog ner till Stockholm och tillbaka – lyckades få ur mig den största textlängden på länge trots att jag enbart skrev på flyget och flygbussen och därtill enbart på min iPad mini måste betyda något. Visst, jag kan ständigt ägna mig åt alla de förströelser jag räknade upp ovan på iPaden också då det är en 4G-variant, men faktumet att Worddokumentet ständigt täcker hela skärmen och att jag inte kontinuerligt ser den lockande sidolisten med alla appar som drar och pockar – ja, det betyder något.

Och jo, jag vet att man sätta textdokumentet i helskärmsläge på datorn också, men det blir inte samma sak. Jag vet ju att de ligger där under och väntar.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken väg jag ska gå för att lösa det här problemet ännu. Men det känns … ja, futtigt att ha drabbats av det.

Permalink

9 timmar Sthlm, 11 timmar resa

Måndag i Stockholm. Klockan ringde 04.20, bil till Kiruna flygplats, tog gryningsflyget ner, flygbussen in mot stan, klev av vid Sankt Eriksplan och vandrade söderut, satte mig på Kulturhuset och jobbade lite. Gick vidare ner till Norstedts på Riddarholmen där jag höll i ett seminarium om att skriva med ljudbokspubliken i fokus, höll ett liknande förra veckan. Därefter promenad och buss ut mot Gärdet för lite research vid Kaknästornet, har en spektakulär tanke gällande Virus 4 som jag ville se om den höll i verkligheten (tror den gjorde det), och promenerade sedan längs Djurgårdsbrunnsviken in mot stan för en alkoholfri ölträff (har ju en bilresa Kiruna-Vittangi att klara av innan den här långa dagen når sitt slut) med Peter för att fira att hans nya roman gått till tryck i dag (dock hittar jag den tyvärr inte länkbar på internet ännu) och därefter ny promenad till Cityterminalen och flygbussen. I detta nu passerar vi … Infra City kanske och jag är mosigare än pulvermos i skallen.

Måste försöka skriva lite på flyget, har inte alls hunnit nå dagens kvot ännu.

De två stockholmsbesöken den senaste veckan har varit fina, om än hektiska. Nog saknar jag stadens brus ibland.

Såg för övrigt i morse att gårdagens kvällsflyg var två timmar försenat, och landade först klockan ett på natten i Kiruna. Låt oss alla unisont hoppas att något liknande inte sker i kväll.