Permalink

500-procentiga ringar på vattnet

På tal om den långa svansen, som jag nämnde i inlägget Peak Virus på topplistan, så har inte bara Virus tidigare säsonger stigit i popularitet till följd av att tredje säsongen kom ut, utan Virus som helhet har lett till att min förra roman Vi har redan sagt hej då har skjutit i höjden gällande lyssningar hos Storytel. Visserligen från ytterst modesta nivåer till normalt modesta nivåer, men ändå.

Jag gjorde ju en egen inläsning av den romanen och gav ut den själv hösten 2010, och våren 2012 kontaktade jag Storytel och fick in den i deras ljudbokskatalog. Efter att ha fått ett par hundra lyssningar de första två åren, sjönk den rätt brant nedåt i statistiken med start 2015. Så här såg antalet lyssningar ut då:

Halvår 1 2015: 23
Halvår 2 2015: 13
Halvår 1 2016: 11

Några dagar in på andra halvåret 2016 kom dock Virus första säsong ut, följt av tvåan i januari i år. Och då såg plötsligt siffrorna ut så här:

Halvår 2 2016: 47
Halvår 1 2017: 68

Som sagt, nivåerna är låga, men visst går det att konstatera en klar “viruseffekt” – ökningen i antalet lyssningar av Vi har redan sagt hej då mellan första halvåret 2016 och första halvåret 2017 ligger på drygt 500 procent. Inte så illa!

Permalink

Byfånen

Det slog mig häromdagen att jag inte lämnat Vittangi sedan vi återkom från New York för drygt tre veckor sedan. När jag påtalade det för Johanna – som hunnit med ett antal jobbdagar inte bara i Kiruna utan även i Luleå och Stockholm – rättade hon mig med: Nu tar du allt i, du har ju faktiskt kört till soptippen.

Och det har hon ju helt rätt i, den ligger ett par kilometer utanför bygränsen.

I dag tog jag dock igen det med råge, då jag körde ända in till Kiruna och hämtade upp min pappa på flygplatsen. Jag hann till och med klämma in ett snabbt besök på Coop Forum.

Permalink

Peak Virus på topplistan

Dags för den numera traditionsenliga summeringen av hur Virus agerar på Storytels topplista. Precis som för tidigare säsonger så nåddes peaken när Virus 3 fick en full vecka på listan (som alltså uppdateras varje dag och baseras på sju senaste dagarnas lyssningar). Glädjande nog nådde min bok även denna gång topp tio under ett par dagar, men det var med en hårsmån!

Storytel topp 10 onsdag 5 juli:

1. Uppståndelsen – Dan Buthler & Dag Öhrlund
2. Bakom din rygg – Sofie Sarenbrant
3. Top dogg – Jens Lapidus
4. Den lilla bokhandeln runt hörnet – Jenny Colgan
5. Annebelle – Lina Bengtsdotter
5. Det förlovade landet – Mari Jungstedt
7. Häxan – Camilla Läckberg
8. Vit syrén – Cecilia Sahlström
9. Heroine – Mons Kallentoft & Markus Lutteman
10. Virus 3 – Daniel Åberg

Första säsongen av Virus peakade på plats sex och säsong två låg som bäst fyra. Hur bör man resonera kring att säsong tre “bara” blev tia? Om jag tillåts göra en någorlunda välkvalificerad fri spekulation, så tror jag det ligger till så här:

I och med att säsongerna i Virus inte är fristående utan kräver att man har lyssnat på de tidigare för att man ska hänga med, är det naturligt att publiken minskar något för varje säsong, nya lyssnare måste börja från början och självklart finns det några som kliver av längs vägen. Avsnitt ett av säsong ett kommer alltid att förbli seriens mest lyssnade, och första säsongen kommer alltid att vara den säsong som har flest lyssningar totalt. På samma sätt kommer säsong tre att få ett antal färre lyssningar än säsong två, även om jag tror att tappet är som störst mellan första och andra säsongen, har man investerat tid och lyssnat på två säsonger är man nog att betrakta som ett fan som fortsätter lyssna.

Det till synes ologiska i att säsong två kunde hamna högre på topplistan än säsong ett trots att fler lyssnat på säsong ett är egentligen rätt logiskt: När tvåan kom hade ettan haft ett halvår på sig att bygga upp ett publikintresse för den, och många högg direkt när den kom, vilket gav en rejäl boost i starten och skjutsade upp säsong två till de allra högsta regionerna. Samma effekt har säkerligen inträffat nu, men säsong tre har släppts mitt i sommaren till skillnad från i slutet av januari, och sommaren är speciell på flera sätt. I semestertider håller färre full koll på sina flöden och upptäcker kanske inte nyutgivningen lika tidigt, och därtill befinner vi oss mitt i högsäsongen för den typ av böcker som Virus kämpar mot på topplistan – lata dagar är genre- och spänningslitteraturens högtid. I andra änden av spektrat så är slutet av januari en rätt lugn period på topplistorna, det är lågsäsong för utgivning av kioskvältare i dynerna av julruschen och i upptakten inför bokrean i slutet av februari, och möjligheterna att nå högt är därmed lite bättre.

Ytterligare en faktor som bör tas med i beräkningen är att Storytel fortsätter att växa kraftigt i användarantal, förra sommaren då första säsongen kom hade Storytel drygt 190 000 svenska abonnenter, denna sommar har de drygt 250 000. Så även om Virus-publiken är intakt i faktisk storlek, så blir den procentuellt mindre sett till tjänstens totala abonnentantal.

Okej, slut på sifferspekulation.

En intressant förändring som hänt de senaste månaderna är att Storytel numera endast låter första delen av sina egenproducerade serier medverka på listan. Det kan alltså inte längre bli som i exempelvis februari, då Virus 2 under några dagar ockuperade 10 platser på Storytels topp 20. Jag bloggade om det här som ett potentiellt problem redan förra sommaren i inlägget Topplistans betydelse som inkastare, där jag bland annat lyfte fram risken i att egenproduktionerna “skymde” det övriga utbudet på topplistan och att användarna då får svårare att hitta det övriga utbudet och ser ett mindre värde i att abonnera på tjänsten. Av vad jag har hört ryktas var en del förlag heller inte så nöjda med att deras titlar till synes drunknade bland alla serieavsnitt. Och även om jag personligen så klart fann en njutning i att se mina egna alster radas upp som ett pärlband på listan, så är den här lösningen tveklöst bättre för användarna som helhet.

En annan sak som är rolig att se är att de äldre säsongerna lyfter när en ny ges ut. När säsong två gavs ut klättrade första säsongen upp till någonstans runt plats 80 igen har jag för mig, och även denna gång stiger den, och ligger nu precis på “fel” sida av topp 100-strecket. Jag har inte orkat scrolla ner så långt att jag ser var säsong två befinner sig, men sorterar man en topplista enbart på Storytel Original-serier så är det lätt att notera att även den avancerar på grund av trean.

Chris Andersons decenniegamla teori om den långa svansen inom näthandel har uppenbarligen ännu en del liv i sig.

Permalink

Matigt test av svensk bokstreaming

Sajten 99mac.se har publicerat ett utförligt test av den svenska streamingmarknaden för litteratur, där Bookbeat, Mofibo, Nextory och Storytel ställs mot varandra och även amerikanska Audible slängs in som en joker i leken.

Genomgången är väl värd att läsa i sin helhet, men som summering kan nämnas att Amanda Reventlid som gjort testet landar i att Storytel vinner i utbud och funktionalitet, men hon känner samtidigt ett större lässug när hon använder Bookbeat då de serverar fyndigare och mer lekfulla kategorier. Minst entusiasm känner hon inför Nextory.

Slutligen konstaterar hon att det är trist att bokbranschen ännu helt missat det tåg som streamingbranschen inom musik och film/tv klivit ombord på – familjeabonnemang som möjliggör att fler än en person använder tjänsten samtidigt.

Här kan jag inte annat än att hålla med. I takt med att fler förlag gör aktiva satsningar på ljudböcker riktade till barn och ungdomar – och inte minst nu när Storytel börjat producera Original-serier för yngre målgrupper – känns det underligt att inte erbjuda ett familjealternativ. Jag har själv funderat på att introducera familjens sjuåring för ljudböcker, men så länge det kräver att jag införskaffar honom ett eget Storytelabonnemang för att min egen lyssning inte ska avbrytas när han drar igång en bok – nej, då avstår jag.

Permalink

Tolv timmar kontra en vecka, vad är egentligen skillnaden?

Joanna Stern på Wall Street Journal är en av mina favoritjournalister när det gäller hemelektronik, inte minst för att hon visualiserar sina tester med väldigt roliga och informativa videor. I samband med att det nu i veckan var tio år sedan den första iPhonen släpptes och vände upp och ner på det mesta inom datorvärlden, gav hon sig på projektet att leva med en ur-iPhone i en vecka. Det gick väl sisådär, kan man lugnt påstå.

Själva artikeln är låst bakom betalvägg, men videon är öppen. Knappt fyra minuter lång och mycket sevärd med många aha-upplevelser. Som bonus får man också framåt slutet se den lätt bisarra inspelnings-setup hon använder när hon gör de här videorna.

Permalink

Ett par stories till kaffet, kanske?

Jag har ju helt glömt att här i spalterna skriva om Stories by Storytel, en gratisapp från Storytel (än så länge bara för iOS) som innehåller korta chattberättelser, som i pressmeddelandet vid lanseringen för några veckor sedan beskrevs som “dialogdrivna berättelser i kortformat, perfekta att läsa i busskön eller i en paus på jobbet”. Om jag förstått det hela rätt så är det här sedan ett antal år rätt stort i Japan.

Jag fick frågan förra veckan om jag inte ville bidra med en chatt, så jag skrev en sms-dialog som anknyter till Virus, i vilken Nick (som är en viktig birollsfigur i Virus 2) försöker få Stina, en kvinna han haft ett one night stand med några veckor före virusutbrottet, att tro på honom när han oväntat hör av sig och berättar att världen är på väg att gå under och att han vill försöka rädda med sig henne undan smittan. Det går väl så där, kan jag avslöja.

Det finns en del roliga (eller ja, otäcka är kanske ett mer passande ord) berättelser däri. Ladda ner och testa, vetja.

Permalink

Virus 3 släppt hos Storytel i dag

På dagen ett år efter utbrottets början (viruset drabbar Stockholm den 28 juni 2016) släpps i dag Virus 3 hos Storytel som ljud- och e-bok.

Virus 3

Ett extremt aggressivt, luftburet virus har på kort tid slagit ut civilisationen. Kvar finns ett litet fåtal människor – vissa ännu osmittade, andra smittbärande immuna.

Amanda, Iris, Dano och deras nya bundsförvant Ursula har lyckats ingå en bräcklig vapenvila mot den beväpnade, osmittade milis som med brutal effektivitet tagit makten över sydöstra Stockholmsområdet. Väster om huvudstaden försöker deras lilla grupp nu upprätta en fristad för såväl immuna som osmittade och det tiotal barn de räddade undan milisens forskningsexperiment.

Lugnet blir kortvarigt. Ett stort flygplan landar oväntat på Bromma flygplats och väcker frågor: Finns det ett fungerande samhälle kvar någonstans? Vilka är de mystiska nyankomna? Och varför vill de städa bort alla spår från laboratoriet där utbrottet började?

När en person i Amandas och Iris läger drabbas av viruset ställs allt på sin spets, och en till synes fruktlös jakt på ett botemedel börjar.

Totalt har jag skrivit lite drygt 1,5 miljoner tecken på Virus hittills, och de två första säsongerna har snart nått 200 000 lyssningar totalt.

En avslutande fjärde säsong ska det också bli, med planerad utgivning i god tid innan julstöket drar igång. Men tills dess, in och lyssna på trean nu!

Permalink

Virusrelaterat i media

Jag medverkar med ett par citat i en artikel om ljudbokens framfart som Svenska Dagbladet publicerade på nätet i dag. Tillbaka till lägerelden – lyssna är det nya läsa är rubriken, och jag pratar kort om de skillnader som finns mellan Virus och det jag skrivit tidigare, och på vilket sätt min publik förändrats och blivit större i och med det här mastodontprojektet.

Samtidigt har ju ljudboken gått och blivit fysisk bok, något Sydsvenskan uppmärksammade i en liten kommenterande text häromdagen. Maria G Francke skriver:

Det är en intressant baklängesproduktion, att först erbjuda en ljudbok och låta intresset avgöra vad som därefter trycks på papper. Då når man i slutänden dessutom läsare och inte enbart lyssnare – träffbilden är alltså bredare. Det som ursprungligen var en idé hämtad från 1800-talet har nu utvecklats till kanske inte framtidens utgivning, men i alla fall en variant som kan existera bland andra varianter.

Själv har jag skam att säga det ännu inte sett den fysiska boken i verkligheten, när min förläggare i slutet på förra veckan väl kom ihåg att hon skulle skicka några exemplar till mig hade pressavdelningen redan sänt ut allt som fanns på kontoret till media och bloggare. Och Kiruna har jag ännu inte besökt sedan hemkomsten från New York, så om den finns till försäljning där någonstans vet jag ännu inte.

Permalink

Dagens poddtips: Förlagspodden

Har ni koll på Förlagspodden, som görs av forne Svensk Bokhandel-chefredaktören Lasse Winkler och Lind & Co:s förlagschef Kristoffer Lind? Hittills har tre avsnitt utkommit, det senaste damp ner nu i morse i min poddapp (jag använder Overcast), och innehöll bland annat samtal om varför författare ofta har så undermåliga hemsidor, om det spelar någon roll för läsare vilket förlag en bok ges ut på och hur man ska se på prestigebokhandeln Hedengrens senaste försök att få folk att donera pengar för att de ska kunna överleva.

Initierat, underhållande och stundtals vasst så till vida att de försöker sticka ut hakan, även om jag tycker mig ana att främst Kristoffer Lind håller tillbaka lite ibland. Han är ju en person som ofta brukar uttala sig i branschfrågor och ibland kanske på sätt som vållat debatt, och kanske har han med tiden blivit mer diplomatisk. Men vi får väl se, de har ju knappt blivit varma i kläderna ännu.

Gällande det här med författare och deras hemsidor så ringde det svaga klockor någonstans i bakhuvudet, och jodå, våren 2009 pratade jag och Johanna om författare som bloggar i ett DJtv-avsnitt, vår saligen insomnade videopodd som jag ofta saknar, och därefter skrev jag ett par uppföljande inlägg i frågan, som nog inte är helt inaktuella ens nu, trots att det gått åtta år.

Så prenumerera på Förlagspodden, vetja! Enklaste sättet är ju att bara söka på namnet i er poddapp, men det verkar dessutom som att de har valt att publicera podden via Lind & Co hos Storytel, den ligger i deras kommande-lista och första avsnittet ska ges ut där i morgon, vad jag kan se. Smart att få in den även i den kanalen.

Lustigt för den delen det här med poddar och hur och var man lyssnar på dem. Förra avsnittet av Förlagspodden hade jag i lurarna när jag vandrade runt en morgon i Greenwich Village i New York, och det nya när jag var ute och gick med svärföräldrarnas hundar på en regnvåt skogsväg utanför Vittangi. Skilda världar, men ändå inte.

Nu ska jag fundera över vad min egen podd som jag alltjämt drömmer om att starta men aldrig får rumpan ur gällande ska handla om. Det borde vara bokbransch- eller teknikrelaterat eller kanske allra helst en symbios av de båda ämnena, men hur gör man det på ett bra och publikt sätt? Jag tänker en hel del på det, men når aldrig ett bra svar.

Permalink

Landat

Så vi kom hem, snöskyfflarna stod lutade mot garaget, vinterkläderna hängde på krokarna i hallen, vinterdäcken satt kvar på bilen och gräset var … ja, rätt så moget för klippning, kan man väl säga.

Sex dagar senare så börjar vi någorlunda komma i fas. Barnen vill fortfarande inte gå och lägga sig om kvällarna – till och med Tage är kvällspigg och i går hade såväl han som Ejda kompisar här till halv nio på kvällen – och omställningen av tiden underlättas inte direkt av midnattssolen, det finns ju inget kvällsmörker för kroppen att fästa tag i. Men det ger väl sig. Dessutom går vi ju om några dagar mot mörkare tider.

Jag borde börja skriva på Virus 4, men det tar emot när trean inte kommit ut än. Den skulle egentligen ha släppts i dag men sköts upp en vecka (Original-serierna ges alltid ut på tisdagar), något tekniskt med inläsningen. Dessutom skulle jag vilja göra en liten rekognosceringsresa innan jag sätter igång på allvar, men vi får se om det finns praktiska möjligheter till det.

Något annat jag borde notera? Säkerligen. Men det får anstå just nu.

Permalink

Fotograf: Ejda Ögren

Ett par veckor in i New York-vistelsen fick Ejda en present av Tage. Utan att först konsultera mig slog han in min gamla iPhone 5 (som jag tagit med för att ha mitt svenska sim-kort i) i ett paket och gav till Ejda med hälsningen: Varsågod, nu har du en egen iPhone!

Det var inte riktigt läge att neka henne den efter det (hon älskar presenter), så vi införskaffade ett guldglittrigt skal som hon fick välja ut själv, och sedan var telefonen hennes. Därefter började hon ta bilder, och ta bilder, och ta bilder. Då telefonen snart är fem år gammal är bildkvaliteten inte den allra bästa och det var långtifrån alltid hon kom ihåg att först sätta fingret på skärmen där hon ville ha skärpa, men trots detta måste jag säga att jag ofta förvånades över hur flink hon var med kameran.

I dag åker vi hem till Sverige igen, flyget går strax före midnatt svensk tid, och jag tyckte att det kunde vara fint att runda av resan med att visa upp en del av hennes foton. Här har jag valt ut 25 stycken från hennes fotorulle som jag på olika sätt tycker blev fina. Hon är kreativ, den lilla envisa filuren.

Tage tisdag den 16 maj, i full språng längs vår gata Sterling Place, troligen är vi på väg mot tunnelbanan vid Franklin Avenue.

Tunnelbaneperrongen vid Atlantic Avenue/Barclay’s Center, måndag den 8 maj. Vi var rätt ofta vid det stora köpcentrumet här och handlade.

Jag i en tunnelbanevagn någonstans i New York på Norges nationaldag, onsdag den 17 maj. Har troligen precis konkat in sulkyn med Ejda i, och tar en chans att kolla telefonen innan vi rullar iväg och mobiltäckningen försvinner.

Korsningen Franklin Avenue/Saint John’s Place i väntan på grönt (eller rättare sagt vitt) ljus, vi är på väg mot tunnelbanan på Sveriges nationaldag, tisdag den 6 juni. Bagel Pub som skymtar till vänster frekventerade jag ett antal morgnar när jag skrev klar Virus 3. Rätt många av Ejdas foton är tagna från sulkyn jag ofta drog runt henne i, därav den låga vinkeln.

Ejda ser Tage bli insmord inför dagens utflykt, fredag den 2 juni.

Färdiginsmord och på jakt efter nya Pokémons en kvart senare.

Ungefär halvvägs in på resan upptäckte Ejda iPhonens frontkamera. Därefter blev det MÅNGA selfies.

Jag på dinern John’s Pancake Place i Montauk, där vi åt såväl lunch som frukost under vår tvådagarsvistelse i delstaten New Yorks östligaste lilla stad.

Tage väntar på en laddning chicken fingers på ett snabbmatställe i korsningen Nostrand Avenue/Atlantic Avenue, efter att han, jag och Ejda hängt i en lekpark vid Brooklyn’s Children Museum medan Johanna hade möte via Skype. Bortsett från pizza är chicken fingers, eller chicken nuggets som det väl oftare kallas i Sverige, den enda snabbmat våra barn äter. I ett land som är mer eller mindre byggt på hamburgare och strips gjorde det stundtals livet en smula krångligt. Inte ens det allestädes närvarande mac ‘n’ cheese gick det att lura i dem. Bilden tagen måndag 5 juni.

Ännu en väntan vid ett övergångsställe, vi är på väg från snabbmatstället på förra bilden. Den upphöjda järnvägen rakt fram är Long Island Rail Road, som vi tog ut till Montauk.

Jag och Tage poserar utanför entrén till FN:s generalförsamlingsbyggnad torsdag den 9 juni. Vi fick en guidad tur av vår kompis Jasmin som jobbar för den svenska FN-delegationen, och var inne såväl i säkerhetsrådets som generalförsamlingens stora salar. Rolig fotnot: Tröjan Tage bär fick han i present av Jasmin och vår kompis Jocke när Tage var fyra år. Den börjar bli lite kort i midjan.

Tage framför FN-skrapan, efter genomförd rundtur.

Senare samma dag. Ejda fångar Johanna i en möjligen spelat förvånad min.

Ejdas leksakslåda och bokhylla i sovrummet i lägenheten, ett rum hon direkt vid ankomst annekterade som sitt eget. Elsa-peruken har fått åka med från Vittangi, hon har även en Elsaklänning som hon gärna klär sig i och dansar till “Slå dig fri” i trädgården med.

När Ejda själv får välja: Frost-skor, Frost-strumpor, Frost-tajts, regnbågsklänning och rosa huvjacka. Hade hon HELT fått välja skulle nog huvisen ha varit lila, dock, men den är ett ärvt plagg från Tage.

Tunnelbanefärd med familjen Modlitba/Söderlund, som vi hängde en hel del med när de var i stan i maj. Särskilt Tage och Wim, som delar säte på bilden, blev fina polare. Bilden tagen onsdag 17 maj.

Tom Söderlund i vår trädgård, när vi bjöd hem familjen på Taco Friday. Bilden tagen fredag 19 maj.

Ännu en selfie, denna tagen nu i helgen, lördag den 10 juni, när vi promenerade runt i Brooklyn Heights och åt sen lunch på en diner. American pancakes så klart, när Ejda själv fick välja.

Samma tillfälle, men den här gången riktades kameran mot mig.

Johanna när vi åt middag på en trevlig italienare som jag tyvärr glömt namnet på. Den låg i alla fall på Franklin Avenue i vårt grannkvarter. Måndag den 22 maj var dagen, som jag vill minnas var lite regnig.

Tage med sin Pokémonmobil i högsta hugg igen, måndag den 8 maj. Han har lyckats levla upp rätt rejält här, det finns lite större utbud av Pokémons att fånga i New York jämfört med i Vittangi…

Ett konditori vi besökte i Williamsburg. Ejda höll på att få dåndimpen av den långa bakelsedisken, och tog i runda slängar på sig tio minuter att välja ut vad hon skulle ha. Måndag 29 maj.

När vi besökte den stora godisbutiken It’Sugar i Coney Island i fredags, den 9 juni, valde Ejdas till allas stora förvåning att INTE köpa godis, utan ett mjukisdjur som hon raskt döpte till Rainbow Diamond. De sista dagarna följde den med på alla turer. Här låter hon den posera på en parkbänk i Brooklyn Heights.

Ejda verkar här som vanligt ha lämnat frukosten i förtid, och ägnar sig i stället åt fotografi. Det här är en av de första dagarna då hon plåtade, bilden är från söndag 7 maj.

Okej, den här sista bilden har jag tagit, men jag ville visa hur hon har sett ut mest hela tiden. Här står vi och väntar på tunnelbanan för att åka ner till södra Brooklyn och gå Bounce U, ett sorts mecka för dem som gillar hoppborgar och allehanda uppblåsbara studsgrejer. Dagen var måndag 8 maj.

Permalink

Vatten- och väderleksrapport

Tre dagar kvar. Eller, egentligen bara två, tisdagen blir en lång väntan på avfärd, flyget går klockan 17.20, men vi måste lämna lägenheten redan klockan 11. Med katt, vagn, ett antal resväskor samt två barn i släptåg lär det bli en härlig dag, särskilt med tanke på att väderprognosen säger +34 grader och åska.

Högtrycket har för övrigt lagt sig över staden redan nu. “Bara” 29 grader som mest i dag dock, en lördag som vi spenderat i lekparker som äntligen dragit igång sektionerna med vattenlek, som ända fram till nu varit stängda, trots temperaturer tidvis upp mot 30 även tidigare. Samma sak med New Yorks offentliga utomhuspooler, de öppnar samtliga för sommarsäsongen först den 29 juni, trots att även juni ofta brukar vara stekande på det där berömda New York-sättet när asfalten i smältdegeln bokstavligen smälter. Vet inte riktigt vilken orsaken till detta är.