Permalink

Inte ens i närheten av kaklet

Det har varit ett par rätt usla jobbveckor sedan återkomsten från min tripp till Stockholm och Boden. Egen sjuka plus fyra vabbdagar and counting av de små (först Tage förra veckan, nu Ejda den här), och därtill är den snabba genomredigering jag skulle göra innan jag skrev finalavsnitten – en redigering som ursprungligen tänkt att vara avslutad lagom till de här bläveckorna började – är fortfarande inte klar. Därtill kände jag mig tvungen att göra samma sak med Smittad 2 som jag gjorde i somras med första säsongen, nämligen låta två såsiga mittavsnitt skalas ner till ett gemensamt för att få upp tempot genom att kapa, kapa, kapa.

Oftast gillar jag att redigera ner text, jag tycker om att suga ut så mycket luft som möjligt ur den, men här får det effekten att jag nu i stället för att ha två finalavsnitt kvar att skriva har tre.

Jag får ofta frågan på vilka sätt det skiljer sig åt att skriva en ljudboksserie från en vanlig roman, och det här är ju en ytterst konkret skillnad. Känner jag att en roman såsar till sig i mitten och jag kapar, så blir resultatet bara en något kortare roman. Men eftersom formatet för Storytel Original-serierna är mallat och ska vara tio gånger en timme, vilket i konkreta siffror ger 10 x 50 000 tecken inklusive blanksteg, så måste borttagen text ersättas av ny sådan någon annanstans, förslagsvis i slutet.

Nu innebär detta visserligen en välgärning för själva berättelsen – jag hade lite ont i magen för hur jag skulle få plats med allt jag tänkt mig i de avslutande två avsnitten, och nu har jag i stället tre att breda ut mig på.

Men ändå. Tiden tiden tiden, och pengarna pengarna pengarna. För det är ju inte som att jag har timlön, mitt arvode blir inte högre för att jag tar längre tid på mig, snarare binder det upp mig längre än vad jag tänkt så att jag inte kan ta på mig andra jobb (eller börja skriva på den avslutande säsong tre).

Nåväl, slut på klag. Jag har ju en bok att skriva, för bövelen.

Permalink

Ljudbokspremiär för läsplattan Storytel Reader – jag testar

I går kväll dök ljudboksuppdateringen för läsplattan Storytel Reader upp, vilket innebär att plattan numera fungerar såväl för e-boksläsning som ljudbokslyssning.

Hur fungerar det då? Tja, ungefär som förväntat, skulle jag säga. I min recension av Storytel Reader i somras nämnde jag mina farhågor om att användarvänligheten kanske skulle bli lite sisådär jämfört med vad vi är vana vid från våra mobiltelefoner, hårdvaran i en dedikerad läsplatta av den här arten är helt enkelt väldigt basic jämfört med den som sitter i en modern mobiltelefon eller surfplatta à la iPad.

Blev det som jag förutspått? Ja, det tycker jag nog. Jag tänker inte bli långrandig och jag har heller inte testat funktionaliteten mer än under cirka en halvtimme i går kväll, men jag tycker att man bör vara medveten om vad man får respektive inte får, jämfört med om man tidigare lyssnat på sina ljudböcker via mobilen/surfplattan.

Streaming fungerar inte, böcker måste laddas ner i sin helhet först. Det finns ingen inbyggd högtalare i Storytel Reader och heller ingen bluetoothkapacitet, så du kan bara lyssna med hjälp av sladd, endera hörlurar eller om du kopplar Readern till en extern högtalare. Vad jag märkt kan man heller inte styra uppspelningen på något sätt via hörlurarna, du kan inte pausa/starta eller ändra volym via “minifjärrisen” på hörlurssladden.

När du lyssnar, kan du till skillnad från i mobilen/surfplattan inte använda Storytel Reader till något annat bortsett från att styra uppspelningen – försöker du exempelvis backa tillbaka till biblioteket för att leta efter en annan titel under lyssningen bryts uppspelningen direkt. Enbart full koncentration som gäller, alltså. (Å andra sidan kan man väl kanske argumentera för att det är så en dedikerad läsplatta fungerar när man läser med ögonen också – backar man tillbaka till biblioteket ser man ju inte längre e-bokstexten man läste.) Styrningen av läsningen är inte heller lika utbyggd som på andra plattformar, det du kan göra är att pausa, hoppa 15 sekunder framåt eller bakåt, ändra volym samt skärmstyrka och ställa in sömntimern. De som gillar att ändra lyssningshastigheten går bet, ingen sådan funktion verkar finnas, åtminstone inte ännu. Du kan heller inte snabbspola dig framåt eller bakåt i boken längre stycken genom att “scrubba” på tidslinjen. Vill du ta dig mer än 15 sekunder framåt eller bakåt gäller det alltså att trycka, trycka och trycka tills du nått din önskade position.

Ljudboksspelaren hos Storytel Reader. Just nu lyssnar jag på årets ljudkalender “Centralgången”.

Kommer jag att använda min Storytel Reader som ljudboksuppspelare? Absolut inte, jag vill kunna bära med mig min ljudbokslyssning var jag än går om det så är att jag står i köket, beger mig ner i källaren och hänger tvätt eller kör bil. Jag växlar dessutom ganska friskt mellan att lyssna dels i bluetoothlurar och dels genom den inbyggda högtalaren på min iPhone SE. Den fyller helt enkelt inte mina behov, och det förväntade jag mig heller inte att den skulle göra, det är inte därför jag har en Storytel Reader.

Jag såg däremot i går kväll i Facebookgruppen Snacka om ljudböcker att flera som laddat ner uppdateringen till läsaren (det måste man göra innan ljudboksfunktionaliteten börjar fungera) verkade nöjda, och då antar jag att det är människor som redan i dag främst lyssnar i hemmet och då kanske under rätt ordnade former, med sin mobil eller surfplatta inkopplad via tråd i exempelvis en extern högtalare. Och för dem som vill ha en dedikerad ljudboksuppspelare kan det här vara ett lockande alternativ. Däremot verkade en del besvikna över att de inte kunde ändra uppspelningshastigheten, tydligen ägnar sig ganska många åt “speeda upp” lyssningen till exempelvis 1,25 eller 1,5 gånger originalhastigheten, vilket jag själv aldrig gör.

Batteritiden då? Jodå, den verkar inte dränera batteriet – Storytel Reader har överlag blivit mycket bättre på den här fronten genom mjukvaruuppdateringar under hösten, i början var dränage dess enskilt största problem upplevde jag, men numera tänker jag aldrig ens på det.

Summa summarum: En enkel ljudboksuppspelare utan några krusiduller där en hel del funktionalitet vi vant oss vid från den vanliga Storytelappen saknas. Men det fungerar, och sett till hårdvaran de har att utgå ifrån, fungerar det till och med helt okej.

Men något för poweranvändaren är det inte.

Permalink

Virus – ¡ahora también en español!

Viva España! Virus första säsong finns nu utgiven på spanska hos Storytel i Spanien och är även tillgänglig i Mexiko (jag är relativt okunnig gällande det spanska språkets varianter och dialekter, men som jag förstått det är den alltså inläst på “spansk spanska” och inte latinamerikansk spanska). Kul att viruset sprider sig!

Intressant bild de hittat till omslaget för den delen, väldigt typisk svensk sommaroutfit på kvinnan till vänster, perfekt i den värmebölja som råder när Virus utspelar sig. Antar att det från vänster till höger ska ses som Amanda, Dano och Iris, men bebisen där i famnen på Iris, ska det verkligen vara hennes sexåriga dotter Sigrid…?

Men detaljer deschmaljer, tufft ser det ut, lite så där steampunkigt. Som sagt – kul!

——

Fick för övrigt en fråga varför man inte kan komma åt översättningarna av Virus även på svenska Storytel, den finns ju exempelvis också utgiven på finska som är ett stort minoritetsspråk i Sverige, inte minst i nordligaste norr där jag bor. Mitt svar är – inget skulle göra mig gladare och tro mig, jag har legat på Storytel om det här (det rör ju inte bara Virus, många andra Storytel Original-serier översätts också till andra Storytelmarknader). Fråga och ligg på ni också, de är rätt duktiga på att svara på sin Facebooksida. Många bäckar små och så vidare.

Permalink

Storytel lanserar familjeabonnemang och “kids mode”

I dag lanserade Storytel sin nya familjelösning – dels ett par dyrare flerkontoabonnemang, och dels ett helt nytt barnläge (kids mode på nysvengelska) som även förbättrar grundabonnemanget rejält för den som har barn som använder tjänsten.

Så här beskrivs de nya kontovarianterna i Storytels eget pressmeddelande:

Storytel har tidigare haft en abonnemangsform men med nya familjelösningen adderas två nya abonnemang. Storytel Unlimited Family kostar 209 SEK i månaden och ger användaren två konton med tillgång till hela biblioteket och två barnströmmar med tillgång till barnböckerna. Storytel Unlimited Family Plus kostar 259 SEK i månaden och ger tre konton och tre barnströmmar. Storytel Unlimited kostar 169 SEK i månaden och ger ett konto samt från och med idag, även en barnström med tillgång till barnutbudet i Storytels bibliotek.

Startsidan i nya barnläget i Storytel-appen, eller “kids mode” som det kallas.

En rak jämförelse med konkurrenterna låter sig inte helt lätt göras eftersom varken Bookbeat eller Nextory har något särskilt barnläge (och den tredje konkurrenten Bokus Play har inget familjeabonnemang överhuvudtaget). Är man två vuxna utan barn som vill ha separata profiler och bokhyllor kostar det 198 kronor hos Bookbeat, 199 hos Nextory och 209 hos Storytel. Men är man en familj med två vuxna och två barn som alla vill ha separata bokhyllor kostar det 209 kronor hos Storytel, samtidigt som priset hos Nextory stiger till 279 kronor och Bookbeat 296 kronor.

Detta förutsatt att de två barnen i Storytels fall nöjer sig med barnutbudet vill säga, kids mode innehåller böcker för barn upp till tolv år, vill man ha tre vuxenprofiler och en barnprofil hos Storytel blir priset 259 kronor. Värt att ha i åtanke kan också vara att man hos Storytel inte kan ha mer än tre vuxenprofiler på ett konto, medan Nextory och Bookbeat har ytterligare steg i sin abonnemangstrappa – hos Nextory kan man ha fyra (279 kronor/månad) och hos Bookbeat fem (345 kronor/månad).

Personligen är jag är mest upphetsad över det förbättrade barnläget, att min åttaåring Tage nu kan ha en Storytelapp på sin telefon som bara visar ljud- och e-böcker han är intresserad av är en klar förbättring – och att jag dessutom slipper få hans bibliotek uppblandat med mitt eget, som fallet varit hittills.

Vad som återstår att se är huruvida Storytel i och med det här kommer att göra det svårare för de vuxna som i dag “tjuvlyssnar” två stycken på ett konto, något som officiellt inte ska fungera men i praktiken ändå gjort det. Om den kranen nu vrids åt på ett mer effektivt sätt ökar kostnaderna för dessa från 169 till 209 kronor i månaden vilket säkert kan irritera en del, men å andra sidan får de nu förbättrad funktionalitet med separata konton och bokhyllor.

Permalink

På Eyvind i Boden i dag

Har påbörjat dagens resa mot Boden och litteraturfestivalen Eyvind. Klockan 14 blir jag intervjuad i salen Forum på Bodens Folkets Hus av journalisten Eivor Bryngelsson om Virus, Smittad och det här med att skriva för ljud. Efteråt är det meningen att jag ska sitta i närliggande bokhandeln Bok & Bläck och signera Virus-pocketar om någon känner sig manad att köpa en.

På kvällen blir det middagsmingel och en konsert med Johan Airijoki, inför vilken det tänkt att jag och David Väyrynen ska agera förband genom att reprisera det anförande och den läsning vi gjorde på bokmässan i Kiruna i oktober om Norrländska Litteratursällskapets verksamhet. Jag lovar, det är mycket roligare än det låter i skrift, eftersom den text av Sara Parkman som vi läste från tidskriften Provins #3 2018 är en riktig pärla som gör sig fantastisk som dialog.

Så befinner du dig i nedre Norrbotten i dag är det bara att komma dit!

Permalink

Kom igen nu Albert Bonniers, gör ljudbok av Aednan!

Spännande med Linnea Axelssons Aednan som årets skönlitterära bok! Jag trodde faktiskt inte att Augustprisjuryn skulle välja en så pass i sammanhanget udda titel, diktsamlingar har ju blott en gång i Augustprisets 30-åriga historia rosats, och det var Tomas Tranströmers Sorgegondolen 1996. Hög tid, med andra ord.

Nu ska det bli spännande att se om Albert Bonniers förlag ger sig i kast med att göra en ljudbok av det mäktiga verket. Jag tror faktiskt att det skulle kunna bli hur bra som helst med rätt inläsare. Gör de en grej av det och försöker pusha lite för den när utgåvan kommer, skulle det också kunna bli en titel som banar väg för lyriken eller den lyriska prosan – som väl kanske Aednan mer bör kallas – i ljudbokstjänsterna. Poesi lämpar ju sig faktiskt många gånger utmärkt för uppläsning.

Nej, jag tror inte att vi snackar höga topplisteplaceringar, men jag tror det skulle kunna bli en fin framgång. Och Aednan har redan brutit ny mark genom Augustpriset, så varför inte låta den göra det ytterligare en gång och försöka visa att den här typen av litteratur inte behöver underprestera digitalt, för att citera ett numera bevingat uttalande.

Mottagarna av Augustpriset 2018, med Aednans Linnea Axelsson i förgrunden.

Och Magnus Västerbros Svälten som jag skrev om i går fick ta emot fackbokspriset. Kul det också! En väldigt fin bok som sagt, som redan finns som ljudbok inläst av Tomas Bolme.

Permalink

Augustpriset fortfarande inga ljudböcker har

När årets mottagare av Augustpriset presenteras i kväll är chansen precis som i fjol liten att publiken kan lyssna på dem som ljudböcker. Faktum är att läget är ännu värre än förra året – endast tre av totalt arton nominerade finns i denna stund utgivna som ljudböcker, en i varje kategori (i fjol var det fyra av arton).

Visserligen hör dessa tre – Karin Smirnoffs Jag for ner till bror i skönlitterära klassen, Magnus Västerbros Svälten i fackboksklassen samt Jenny Jägerfelds Comedy Queen i barn- och ungdomsklassen – till de titlar som nämnts som favoriter i år, så helt kört för ljudbokspubliken är det inte. Samtidigt finns det i alla tre kategorierna åtminstone en bok som det talats mer om som favorit – Sami Saids Människan är den vackraste staden, Jens Liljestrands Mannen i skogen samt Emma Adbåges Gropen – så det kan lika gärna bli noll “ljudboksvinnare”.

De tre nominerade titlar som dagen för Augustgalan finns utgivna som ljudböcker.

Skillnaden från i fjol är alltså liten, men visst går det att se detta faktum utifrån att juryn i den skönlitterära klassen i år fått en del kritik gällande att de valt oväntat smala titlar (och smalt brukar ju sägas funka dåligt i ljudbokstjänsterna). Av de tre romaner som oftast nämnts som förbigångna i årets nomineringsfält – Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis, Jonas Gardells Till minne av villkorslös kärlek och Theodor Kallifatides Slaget om Troja – finns de två förstnämnda utgivna som ljudböcker och den tredje är under produktion och ska komma ut i januari.

En intressant detalj i sammanhanget är att en av de saker som nämnts som en nackdel när det kommer till vinstchanserna för Karin Smirnoffs nominerade debutroman Jag for ner till bror är att den är en aning experimentellt skriven, texten saknar helt kommatecken och alla personnamn skrivs ihop med genomgående gemener. Visserligen är det något man vid läsningen snabbt kommer förbi och inte längre tänker på – jag läser romanen själv just nu som e-bok – men det lustiga är att i ljudboksversionen märks inte de här språkliga egenheterna alls, när Lo Kauppi läser skapar hon små naturliga andningspauser som fungerar som en kommatering och likaså studsar man inte alls på de udda utskrivna personnamnen när man som lyssnare bara hör och inte ser dem (när vi säger en persons namn med för- och efternamn pausar vi normalt inte mellan namnen, det låter helt enkelt i princip likadant att säga eskilbrännström som Eskil Brännström, för att ta ett exempel från boken).

Det som eventuellt alltså ligger hennes skrivna text i fatet när juryn fäller avgörandet hade alltså inte alls varit något de reflekterat över om de lyssnat på boken. I det här sidospåret med text kontra ljud finns en helt annan diskussion man skulle kunna lyfta, men det får bli en annan gång.

Lo Kauppis inläsning av Jag for ner till bror är för övrigt jättefin, jag har växellyssnat lite under läsningen av boken. Likaså lyssnade jag redan innan Augustnomineringen på Magnus Västerbros Svälten i Tomas Bolmes inläsning, en oerhört fascinerande berättelse om Sveriges senaste hungerkatastrof åren 1867-1869.

Permalink

Black Friday hos Storytel och Bookbeat

Jag är kluven till Black Friday, tycker visserligen att det kan vara smart att kolla om de julklappar jag tänkt köpa går att hitta billigare just denna dag (drog iväg en beställning på Marvel’s Spiderman till PS4 nu på morgonen av just den anledningen, över 600 kronor överallt förra veckan, 299 hos flera återförsäljare de senaste dagarna), men den bisarra mängden av mejl som kommit med Black Friday-erbjudanden den senaste veckan – herreminjävlajösses. Att kommersialismens kvarnar ohejdat maler på – och till och med ökar takten känns det som – trots att vi borde ha lagt i backen för länge sedan ger onekligen en fadd smak i munnen.

Vilket så klart gör det här inlägget såväl bakvänt som hycklande, eftersom jag tänker tipsa om Storytels Black Friday-erbjudande på läsplattan Storytel Reader. Köper man den just i dag för 999 kronor, får man med ett presentkort som ger sex månaders fri lyssning och läsning på Storytel, vilket i reda pengar blir 1 014 kronor (169 x 6). Har man redan i dag ett Storytelabonnemang och planerar att fortsätta ha det det närmaste halvåret, kan man alltså beställa en Reader och i realiteten få den “gratis”, eftersom man sedan matar in värdekoden på sitt presentkort och inte behöver betala för sitt Storytelabonnemang igen förrän framåt sommaren.

Är man helt ointresserad av e-böcker tycker jag visserligen inte att man ska hoppa på erbjudandet, men är man i dag exempelvis en Storytelabonnent som även äger en Adlibris Letto-platta och brukar låna e-böcker från bibblan till den och tycker att det är bökigt med hanteringen när de måste synkas över via sladd från datorn, så kan en Storytel Reader absolut förenkla tillvaron. Är man inne i Storytelvärlden och gillar e-böcker är den extremt praktisk, det går inte att komma ifrån. Dess enda nackdel enligt mig är att den är så extremt hårt knuten till Storytel att den inte ens går att använda utan ett aktivt Storytelabonnemang. Det tycker jag rent ut sagt är dåligt.

Det ska bli intressant att se om dagens erbjudande är en one shot, eller om vi kommer att få se fler liknande erbjudanden framöver. I min utförliga recension av Storytel Reader i somras skrev jag att jag trodde att vi framöver skulle få se abonnemangserbjudanden från Storytel där man i utbyte mot att binda upp sig för en viss tid skulle få en läsplatta på köpet (enligt klassisk mobiloperatörsmodell). Det här är ju i praktiken samma sak, även om Storytel väljer att lösa det hela med värdekoder.

Bland de svenska digitala boktjänsterna är det inte bara Storytel som har ett specialerbjudande i dag, konkurrenten Bookbeat drar till med en Black Weekend-kampanj där de sänker priserna på sina abonnemangspresentkort med 30 procent. För den som ändå tänkt slå till på ett sådant presentkort exempelvis som julklapp kan ju det vara ett alternativ.

Men en sak står klart – det verkar vara presentkort som allt snurrar kring hos de svenska digitala boktjänsterna.

Permalink

Om ljud, Virus och Smittad på Eyvind 1 december

Har ni vägarna förbi nedre Norrbotten om två helger? I sånt fall tycker jag ni ska komma till litteraturfestivalen Eyvind i Boden lördag 1 december, där jag deltar i en programpunkt då jag ska intervjuas av Eivor Bryngelsson om mitt skrivande med fokus på ljud och Virus och Smittad. Läs mer om min programpunkt här.

Jag tror det blir en fin litteratur- och berättarfestival! Det är tredje året den arrangeras, och de jobbar hårt med att etablera den som ett norrbottniskt litteraturnav, de delar ut Eyvind Johnson-priset och ser ut att ha försökt hitta aktuella författare med stark nordlig koppling. Förutom jag – som av någon outgrundlig anledning fått äran att sitta i “vänsterkrysset” på festivalbilagans framsida – deltar bland andra Anna Jörgensdotter, Andrea Lundgren, Mats Söderlund, Jenny Rogneby, Bengt Pohjanen, Kerstin Wixe, Hynek Pallas, Bernt Hermele, Elin Jäderström, Alfred Ruth och Mia Öström, som likt Anna Jörgensdotter tilldelades “vårt” Norrlands litteraturpris tidigare i år (jag är ju vice ordförande i det utdelande Norrländska litteratursällskapet).

Min partner in crime där David Väyrynen (som förutom att vara en grym poet även är ordförande i sällskapet) deltar också i en programpunkt på söndagen som kretsar kring P1-klassikern Tankar för dagen. Det ryktas även om att David och jag under lördagskvällens festligheter ska reprisera den uppskattade läsning vi gjorde ihop på Kirunas bokmässa, när vi presenterade senaste numret av vår tidskrift Provins.

Permalink

August är en man två gånger av tre

Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 25 oktober.

——

Är August en man? Med tre decennier på nacken – Augustpriset instiftades 1989 och delas i år ut för 30:e gången – känns det som en fråga som borde höra dåtiden till. Numera borde väl mottagaren av Augustpriset lika gärna kunna vara en kvinna?

Svaret på den andra frågan blir ja – men då måste vi fokusera på de senaste åren. Ser vi Augustpriset som en helhet, vilket jag tycker bör göras ett sådant här jubileumsår, blir bilden tyvärr betydligt mer ojämställd.

Borrar man ner sig i statistiken finner man relativt snabbt att det finns betydande skillnader i hur nomineringarna och vinsterna fördelar sig mellan könen i de tre kategorier som stora Augustpriset delas ut i (jag lämnar alltså Lilla Augustpriset därhän nu). Och koncentrerar man sig på den skönlitterära kategorin – den utan tvekan tyngsta medialt och publikt sett – går det tyvärr att säga att August ännu är en man.

Av de nu totalt 180 nomineringar som gjorts i den skönlitterära klassen sedan startåret 1989, står män som författare till 101 av verken, det vill säga 56 procent. Det är ingen jätteövervikt, men studeras vinsterna blir bilden tydligare – 19 av hittills 29 mottagare (årets vinnare presenteras först 26 november) är män, det vill säga 66 procent. Så även om männen inte har någon graverande övervikt på nomineringsstadiet, står det alltså till sist ändå en man längst fram på scenen två gånger av tre när statyetten delas ut.

Tittar man på enskilda år är bilden också entydig. Fyra gånger i prisets historia har det varit kvinnlig dominans bland de nominerade inom skönlitteraturen, fördelningen då har varit fyra kvinnor och två män. Manlig dominans i listan har det varit tretton år, elva av dessa i favören fyra/två och två i favören fem/ett.

Kvinnor har heller aldrig stått som mottagare mer än två år i rad, samtidigt som män vunnit tre år i rad tre gånger, och fem i rad en gång (åren 1998-2002).

Fokuserar man på de senaste åren finns anledning till glädje – från 2010 och framåt har vinsterna hittills gått fyra gånger i varje riktning. Att det i årets skönlitterära nomineringslista återfinns fyra män och två kvinnor är alltså inte symptomatiskt för nuläget, faktum är att 2018 är det första året sedan just 2010 som det är manlig övervikt, oftast på sistone har utfallet varit tre-tre.

Men även om framtiden för oss som gillar att litteraturen är jämställd verkar ljus, tycker jag ändå att de här siffrorna är värda att lyfta – inte minst för att arrangören Svenska Förläggareföreningen gärna undviker det. Går man in på Augustprisets sajt och klickar på sidan för prisets historia, möts man direkt av två tårtdiagram som visar hur oerhört jämnt könsfördelat priset är som helhet – 50/50 bland nomineringarna, och 52/48 i männens favör bland vinnarna.

Bara faktumet att dessa diagram är det första besökaren möter, visar att frågan är en het potatis. Men bakom den välputsade fasaden finns en historisk verklighet där två klasser – skönlitteraturen samt fackböckerna – har manlig dominans, men där den tredje – barn och ungdomskategorin – har så stark kvinnlig dominans att den höjer totalen till någorlunda jämvikt. Att den kategorin är skev är inte heller oproblematiskt men det bottnar i ett delvis annat problem – färre manliga författare skriver helt enkelt för barn och unga jämfört med kvinnor, ett bekymmer värt att belysa i en kommande krönika.

Så är dock inte situationen inom skön- och facklitteraturen. Även om August i detta nu verkar vara hyfsat könsneutral, bör vi hålla detta i minnet, så vi slipper upprepa de gamla misstagen.

Permalink

Tre decennier med Introspective

Hittade en fin jubileumsrecension av Pet Shop Boys fantastiska tredje album Introspective, som fyller trettio år i dagarna. Tre decennier gammalt, cheezus. Tiden, ack den tiden.

Hur som helst, jag delade artikeln på Facebook och skrev nedanstående inlägg. Tänkte det kunde passa här också.

Introspective var det första Pet Shop Boys-albumet jag köpte när det var sprillans nytt, och det är även mitt mest traumatiska PSB-köp genom tiderna.

Jag såg den på Åhléns i Sandviken, jag var där med min pappa och mina systrar, och jag minns att jag då tyckte att omslaget var rätt fult. Men jag hade året innan fallit för PSB under den makalösa Tracks-era de hade de här åren, och kände nu ett extremt sug efter att ha deras nya album i min ägo. Jag hade inga egna pengar och jag fick tjata rätt länge, pappa tyckte nog också att skivan såg mysko ut – jag gissar att hans tankar gick i stilen kan det verkligen vara nåt det där, det ser ju ut som testbilden på tv?

Men jag fick min vilja igenom och han köpte skivan till mig. När vi sedan satt i bilen på väg hem mot Kungsgården läste jag på baksidan av konvolutet där det långt ner i det finstilta stod This is a digital recording. Jag blev fullständigt iskall, för det enda jag kunde tänka mig att det betydde – 1988 visste jag exakt noll om digitalisering av musik – var att skivan var instrumental, att ingen skulle sjunga på den. Och det kändes ju helt värdelöst, för instrumental musik var klassisk musik, och sånt kunde man ju inte lyssna på. Så jag skämdes jättemycket där i bilen, jag ville inte att skepsisen jag uppfattat hos pappa inför köpet skulle visa sig stämma, jag ville ju själv ha rätt.

Väl åter i hemmet fanns bara en bandspelare i mitt eget rum, så jag blev tvungen att göra premiärlyssningen på vardagsrumsstereon. Och Introspective har bara sex låtar, varje spår är åtta-nio minuter långt. Och i inledande Left to my own devices byggs också låten mycket riktigt upp instrumentalt i nästan två minuter. Jag satt där på vardagsrumsgolvet och blev mer och mer övertygad om att jag begått mitt livs misstag när jag köpt den där fula, konstiga skivan.

Men så, efter 1.55, bröt Neil Tennant tystnaden och sjöng äntligen I get out of bed at half past ten, phone up a friend who’s a party animal, turn on the news and drink some tea, maybe if you’re with me we’ll do some shopping.

Och det var den vackraste strof jag någonsin hört.

Permalink

Lena Nyman

Som om vi inte hade nog att göra i den här familjen fick vi i fredags hämta hem vår andra katt, som därefter i princip har suttit fast i Ejdas famn. Seniorkatten Karlsson är föga nöjd och går mest runt och småmorrar åt nykomlingen när han inte håller sig undan, men övriga i familjen är nöjda med nytillskottet.

Så säg hej till fröken Lena Nyman: