Permalink

Kämpa Daniel!

Jag har ju varit rätt tydlig med att jag på senare år varit en hopplös skönlitterär privatläsare, jag somnar obönhörligen efter blott ett par sidor varje kväll. Böckerna tar en evighet att ta sig igenom.

Alltså köper jag en 900-sidig tegelsten på engelska och börjar läsa. För det kommer ju att gå i en handvändning.


Ses 2019, bokhögen på nattduksbordet.

Permalink

Den stora paraddagen

Vi åkte upp till Upper East Side och besökte Museum of the City of New York i dag tillsammans med digitala medier-gurun Brit Stakston, som var i stan för att gå på INMA-galan å Blank Spot Projects vägnar då de var nominerade till ett pris – som de också vann).

Museet kändes såväl modernt som sympatiskt och skildrade stadens framväxt och dess människor främst med hjälp av foton, en del kartor och nästan inga föremål. Museibutiken innehöll i princip allt som fanns i aktuell utgivning om New York i bokväg, det kändes som att vi ville äga varje bok i hyllorna, och eftersom det var omöjligt att välja gick vi så klart därifrån tomhänta – ja, bortsett från att vi köpte en blomsterpenna som kunde lysa och ett New York-pussel till barnen då.

Därefter lekpark i Central Park där jag samtidigt deltog i ett styrelsemöte för Norrländska Litteratursällskapet i mobilen över Skype (tack mute-funktionen så att övriga slapp barnskrik och New Yorks ständiga larmande) innan det var dags för dagens huvudattraktion: Den stora paraden.

Ejda hade nämligen vaknat denna dag och proklamerat att i dag var den stora paraddagen, vi skulle alla bygga paradvagnar (som hon har målat ritningar till de senaste dagarna) och därefter skulle det paraderas, lite oklart var. I brist på material (och lust att bygga) lyckades vi dock i stället styra om det till häst och vagn-ridning i Central Park.

Synd bara att jag hade missförstått priserna när vi gick förbi där förra gången, jag trodde att det gick att få en kort tur för 21 dollar, men det visade sig vara tilläggspriset om man ville åka längre än den obligatoriska grundturen, som gick loss på 54 dollar exklusive dricks. Men när vi väl stod där med en Ejda som bokstavligen vibrerade av entusiasm var det inte direkt läge att backa, så det blev till att punga ut med 60 dollar för den i ärlighetens namn rätt bleka turen. Men kidsen var mycket nöjda (även om Ejda vägrade se glad ut när vi skulle fixa fotobevis på henne med hästen efteråt), så vi får väl se det som lyckat ändå, antar jag.

Propagandaaffisch för införande av sommartid på Museum of the City of New York. Fint att det faktiskt propagerats FÖR den numera ofta så bespottade sommartiden en gång i tiden.

Skypemöte pågår.

Vår paradhäst hette Clarence.

Åter i Crown Heights gick jag och handlade ny kattmat, och hittade en fin vägg.

Permalink

25 000 tecken för mycket – för tredje gången

Men herre jösses, jag insåg just att jag helt glömt bort att berätta här i spalterna att Virus 3 äntligen är klar. Först var den klar i onsdags förra veckan, sedan i fredags och en tredje gång nu i måndags, när jag efter helgens kontemplerande insåg att jag missat en liten men ack så viktig detalj.

När min förläggare tvingades kontakta ljudproducenterna för tredje gången med en nytt “färdigt” manus tröttnade de dock på mig en aning i andra änden, så nu har jag lovat att aldrig öppna manuset igen.

För er där ute som likt undertecknad gillar siffror kan jag meddela att slutresultatet landade på 528 220 tecken, att jämföra med 524 669 för säsong två och 454 519 för ettan. Att den första är så mycket kortare än de övriga har att göra med att det ursprungligen sades att varje Storytel Original-avsnitt skulle ligga på cirka 43 000 tecken text, men det ändrades sedan till 50 000 när de upptäckte att avsnitten överlag blev lite för korta när de lästes in (många av avsnitten av Virus 1 ligger på cirka 50 minuter i stället för den efterönskade heltimmen).

Jag har alltså relativt konstant överlevererat med 25 000 tecken. Fint att jag är konsekvent i alla fall.

Permalink

Söndag i Dumbo

Vi åkte till Dumbo-området i söndags och gick först på Brooklyn Flea Market …

… där vi bland annat köpte My Little Pony-hästar …

… och sockervadd. Notera att detta är EN portion som barnen fick uppdelad på varsin pappersstrut. Namnet Dumbo är för den delen ungefär en lika krystat som de försök till nya områdesnamn som präglar Stockholm numera – Down Under Manhattan Bridge Overpass.

Därefter gick vi vidare ner mot vattnet för promenad längs kaj- eller strandpromenaden eller vad det nu kan tänkas heta.

Vädret låg runt 20 grader och var synnerligen behagligt i jämförelse med de 32-33 grader vi hade ett par dagar tidigare.

Finansdistriktets skyline på nedersta Manhattan. “Där är ju nya tvillingtornet!” utropar Ejda varje gång hon ser spiran på nya World Trade Center.

Den lokala ekonärbutiken på Franklin Avenue, åter hemma i Crown Heights. Tage orkade inte följa med in och jag förstår honom, kön tog hundra år.

Permalink

En lördag i livet

En mellandag, som dock inkluderade rätt mycket ändå – Karlsson levde rövare vid femsnåret på morgonen vilket fick Ejda att vakna och kräva sin papi som sällskap och låg sedan vaken och snurrade i två timmar innan hon behagade somna en sväng igen, vi drog iväg för ett besök på det lokala shoppingdistriktet Downtown Brooklyn där vi besökte Cookie’s – “the world’s largest kids department store” – och det var ju ungefär så avslappnande som man kan tänka sig (och då nöjde vi oss ändå med att besöka bara en av varuhusets tre våningar), jag drog ut i Prospect Park på årets första – och förhoppningsvis långsammaste när året summeras – joggingtur och därefter åts det pizza på Rosco’s, som blivit något av vårt stammishak.

Nu har jag sövt Ejda genom att berätta en spökhistoria (halvvägs in pep hon från under täcket “snällare spöke papi, snällare” och jag fick korrigera kursen en aning), och nu ska vi äta glass och se säsongsavslutningen av Scandal.

Permalink

E-böckerna och krånglet, åtta år senare

För cirka ett och ett halvt år sedan gjorde jag ett utförligt test av läsplattan Tolino Vision 2 (som numera är utgången, aktuell modell i dag är Tolino Vision 4 HD). Testet verkar ha varit mycket uppskattat sett till min besöksstatistik och har lett till att en del köpt plattor av Tolino på nätet.

Nu har dock tydligen en bugg någonstans i systemen på den svenska sidan medfört att en av Tolinos unique selling points inte längre fungerar – att direkt från plattan kunna låna kopieringsskyddade e-böcker från bibliotek, vilket ett flertal personer de senaste veckorna skrivit om i kommentarsfältet till testet. Då jag själv inte längre har en Tolino-platta – jag sände tillbaka mitt låneexemplar till nätbutiken Cyberphoto efter genomfört test – kan jag inte själv delta i felsökandet, men utifrån kommentarerna så är ett antal personer i kontakt med såväl supportavdelningar i Tyskland som Sverige, så förhoppningsvis når problemet snart en lösning.

En sak står dock klar: Att e-böcker fortfarande år 2017, snart ett decennium efter att det började talas om dem på bred front, fortfarande är omgivna av så mycket tekniskt krångel är ett stort underbetyg för hela branschen. Nedanstående skrev jag i ett inlägg sommaren 2009:

Så länge det finns någon som helst risk att tekniskt krångel uppstår och en manual måste tillfrågas – vilken risk som helst – så kommer e-boken att vägra att lyfta. Så djupt analogt inrotat är läsning av litteratur.

När man läser i kommentarstråden och ser hur de som felsöker tvingas använda ord som factory reset, korrupta filer, återskapande recover till firmware 1.7.x, förändringar i Adobes DRM, mjukvaruversion 10.0.1 och hur boklånare ombes mejla över en unfulfilled .acsm-file till en IT-avdelning för att de ska kunna felsöka, ja då känns det tyvärr som att vi inte kommit ens en millimeter närmare.

Permalink

Coney Island

Vi tog linje Q ner till Brooklyns sydliga ände i dag med vårt nyinköpta parasoll – eller beach umbrella som det tydligen heter här – och besökte stränderna och nöjesfälten på Coney Island, den 32-gradiga värmen till ära.

Tre timmar bad, ett par timmar nöjesfält och sedan norrut igen. Det var förbaskat kallt i vattnet ännu, vilket inte bekom Tage, som tvärtom verkar ha gjort det till sitt livsmål att visa att det knappast är en slump att han är född i stjärntecknet fisk.

Permalink

Målrakan

Jag kan i princip lukta mig till slutet nu. 20 000 tecken kanske, i den bästa av världar blir jag färdig i morgon, sedan genomläsning, redigering, förhoppningsvis slutlig inlämning på onsdag, möjligen redan tisdag kväll. Då har jag fyra veckor New York kvar då jag kan vara hundra procent ledig, lagom tills den verkliga sommarvärmen sveper in, enligt prognoserna ska den göra det just på tisdag, och på onsdag har vi tänkt göra den första turen ner till stranden vid Coney Island.

Herre jösses vad fint.

Vi besökte för första gången sydligaste delen av Prospect Park i dag. Tio minuter efter att bilden togs började regnet ösa ner, men ett tjockt lövverk räddade oss galant under tiden skuren pågick.

Permalink

Tidssnurr hos TVdags

Skrev en liten grej om serien Timeless på TVdags till i morse. Jag fann serien rätt trivsam när jag såg den i vintras, även om det knappast var något som fick klockorna att stanna. När det gäller nedläggningen av serien var det dock exakt vad som hände – klockorna stannade och började sedan snurra baklänges några dagar så att nedläggningen aldrig hade ägt rum och en andra säsong kunde beställas.

Fast … hade inte NBC först lagt ner den och sedan ändrat sig, hade de aldrig fått den här gratispubliciteten. Välregisserad pr-kupp à la all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet?

Nja, så cynisk är jag inte. Men fint med en andra säsong hur som helst.

Permalink

Parklek och Roosevelt Island

En dag i lekparkernas tecken, vi bockade av dem en efter i Central Park, rätt trivsamt på det stora hela i cirka 16-gradig värme och mestadels sol med bara enstaka skurar av meltdowns.

Manhattanbesöket inleddes dock med att vi tog linbanan över till Roosevelt Island, en färd under vilken jag råkade nämna att den amerikanska remaken av japanska skräckisen Dark water utspelar sig just där och att de åker linbanan över i början, och innan jag hann hejda mig själv hade jag berättat större delen av handlingen, spökande barn dränkta i vattentankar till trots. Bara att hoppas att det inte leder till mardrömmar.

Permalink

Heureka

Det är sluttampen nu, sista avsnittet på Virus 3, jag borde bli klar på måndag om allt går väl här i världen. Kom på en ny vändning i kväll när jag borstade tänderna, otroligt befriande när man inser att en detalj man nämnt endast i förbigående i en tidigare bok blir en perfekt pusselbit här och nu.

Har skrivit in några korta komihåg-meningar i botten på romandokumentet. Förhoppningsvis tycker jag tanken är lika briljant om sju timmar när det är dags att lyfta på datorlocket igen.