Permalink

Landets roligaste lekstuga?

Tidningen Land anordnar en tävling där landets roligaste lekstuga ska utses. Johanna anmälde Tages och Ejdas stuga, och den togs ut till final. Nu pågår omröstningen på Lands hemsida, och självklart ska ni gå in och rösta!

I nuläget ser det mörkt ut att nå förstaplatsen, en svampliknande (mycket fin!) lekstuga har dragit iväg i omröstningen, men vi är helt klart med och fajtas i kampen om andra- och tredjeplatsen. Ett aber i sammanhanget är att man måste klicka in på själva inlägget för att se färgexplosionen som rubriken utlovar (om man nu inte tycker att grönt och vitt är en explosion i sig), det är ju invändigt som vår stuga levererar till fullo.

Hur som helst – klicka på länken och scrolla ner till botten av inlägget för att hitta omröstningen. Och just det ja – varför benämns den bara som Tages stuga i tävlingen? Well, det är ju i dag lika mycket båda barnens stuga (Ejda är nog dessutom den som rumsterar omkring där mest i nuläget), men färgerna är helt valda av Tage förra våren när vi byggde den – vi litade helt enkelt inte på Ejdas då blott fjorton månader gamla omdöme.

tageslekstuga

Permalink

55 e-böcker för 0 kronor

Jag vet inte om det här ska tolkas som att försäljningen går lite knackigt eller om de bara vill allmänt hjälpa den på traven, men Adlibris har hur som helst alldeles nyss presenterat ett rätt fördelaktigt erbjudande på sin läsplatta Letto Frontlight. Köper man plattan i detta nu får man den laddad med 55 e-böcker av varierande slag. Vissa av titlarna är klassiker med utgången upphovsrätt vilket gör att de är i princip gratis att ge ut och ge bort, men här finns också hyfsat aktuella titlar från storsäljare som Carin Gerhardsen, Jan Guillou, Christoffer Carlsson, Liza Marklund, Ian McEwan, Kjell Eriksson, Sofie Sarenbrant och Kristina Ohlsson. E-böckerna ska enligt Adlibris betinga ett värde på 3000 kronor, men läsplattans pris är detsamma som i går när erbjudandet inte fanns, det vill säga 995 kronor.

Intressant hur tydligt sådana här kampanjer visar hur lite en e-bok är värd – eller åtminstone kan vara värd – jämfört med i den fysiska bokvärlden, där ett liknande erbjudande inte skulle kunna vara möjligt eftersom distributionskostnaden skulle bli astronomisk. En bok är en bok är en bok, hävdar Förläggareföreningen i sin kamp för att få ner den digitala bokmomsen, men sådana här erbjudanden tycker jag visar rätt tydligt att verkligheten är mer komplex än så.

Det är helt klart en bra deal för dem som köper en Letto Frontlight just nu (men trist för dem som köpte en i går…). Jag undrar dock om inte sådana här kampanjer på det stora hela skjuter bokbranschen i foten, när den så oförblommerat visar hur lätt böckers värde kan förringas.

——

Min utförliga recension av Letto Frontlight kan för övrigt hittas här.

Permalink

Makaroner byggde denna kropp

Sedan Ejda sent omsider tillfrisknat från sin magsjuka lever hon för makaroner. Visst har hon uppskattat välsmakande treminuters snabbmackisar även tidigare, men nu har det börjat ta sig komiska uttryck. Dessa komversationer har alla utspelat sig denna söndag:

– Ejda, ska vi gå och fixa välling till dig?
– Makaroner!

– Ejda, vad vill du ha till lunch i dag?
– Makaroner!

– Ejda, vill du ha en banan till mellis?
– Makaroner!

– Ejda, nu har jag sjungit för dig i fyrtio minuter, nu MÅSTE du försöka sova, klockan är nio!
– Makaroner!

Permalink

Lite om det här med Storytels och Massolits samgående

Intressant bokbranschnyhet i dag – Storytel och Massolit går ihop. Jag ska inte låtsas vara mer ekonomiskt bevandrad än jag är och påstå att jag förstår hur det hela går till rent tekniskt, men enligt Svensk Bokhandel så är det som ska ske följande:

Formellt går affären till så att Massolit Media köper Storytel för 576 miljoner kronor. Men inga pengar kommer att byta ägare, utan Storytels aktieägare får Massolitaktier och vice versa. Därefter slås aktierna ihop. Efter affären kommer Massolits aktieägare äga fyra procent av det nya bolaget som värderas till totalt 600 miljoner kronor. Resten ägs av Storytels cirka 30 ursprungsägare.

Säkert glasklart för en del, men jag nöjer mig med att konstatera att det är intressant att de två till synes hungrigaste aktörerna på den svenska bokmarknaden väljer att bli ett. Lilla Massolit blev ju en storaktör när de under uppmärksammade former köpte Forma Books häromåret, och Storytel har kommit att bli något av en de facto-standard för ljudböcker i Sverige, med 150 000 betalande streamingprenumeranter.

I dessa tider då begreppet vertikal integration blivit så poppis i bokbranschen är det så klart spännande att notera att det är en annan aktör än Bonniers som knyter till sig Storytel och får tillgång till deras produktion och distribution av ljudböcker (enligt en artikel i DN i dag om Storytels Sagan om isfolket-succé producerar Storytel numera en tredjedel av böckerna de distribuerar genom sin tjänst själva).

Vill man läsa mer om ekonomin bakom samgåendet kan man läsa det hos Cornucopia.

Permalink

Sommartid

Äntligen kom så sommaren, om så blott för någon dag. Enligt vår väderstation nådde temperaturen 21,2 grader i dag, efter att tidigare ha orkat upp blott strax över 17-strecket ett par gånger. Vi packade picknickmat och begav oss med ett gäng andra småbarnsfamiljer bort till fotbollsplanen – en gång i tiden utsedd till Sveriges bästa gräsplan (troligen eftersom den på grund av snösituationen här uppe kunde börja användas först i juni och blev obrukbar redan i oktober) – men som numera mest används av skolan och för rekreationsändamål som dagens. Annat var det i Johannas barndom, då Vittangi SK under en säsong spelade i damallsvenskan, vilket berättigar klubben till plats 79 i damfotbollens maratontabell.

Vi åt, sparkade lite boll och gjorde vårt bästa för att få i Ejda lite mat, magsjukan må ha bedarrat men nu har hon blivit dyngförkyld i stället, med nya höjder av jämmer och ständigt behov av att sitta i famnen.

Permalink

Kräksjuk och kelsjuk

Vi har haft sjukstuga här, Ejda började kräkas i går kväll och fortsatte under natten och större delen av dagen. Sängkläder och madrassöverdrag till två olika sängar, handdukar, kuddöverdrag och kläder – tvättmaskinen i källaren har rullat nonstop. Nu ligger jag i den renbäddade sängen bredvid henne (galonlakan överst), och har svårt att slappna av, vill helst slippa en repris på gårdagsnattens kladdiga, mycket abrupta uppvaknande. Men hey – det var sex timmar sedan sist och hon drack en deciliter välling för fyra timmar sedan, så kanske har vi lämnat mörkret bakom oss för den här gången.

Hon var dock oemotståndligt söt i all misär i soffan tidigare i dag. Karlsson lät inte lite kräksjuka bekomma honom, ville vara nära henne hela tiden.

Permalink

Bokhistoriker kritiserar Bokvalet

Angående den pågående kampanjen Bokvalet med syfte att få ner den digitala bokmomsen till samma nivå som för fysiska böcker så levererar Kristina Lundblad, lektor i bokhistoria vid Lunds universitet, en rejäl sågning av förslaget i dagens Sydsvenskan. Lundblad menar att det vore ett misstag att undanta ännu ett område från den ordinarie momssatsen, särskilt med tanke på att sänkningen av fysiska böckers moms från 25 till 6 procents moms år 2002 inte gav de läsfrämjande effekter som var målet:

Huvudsyftet med momssänkningen var att bokpriserna skulle sjunka och att folk, och helst de som inte brukar läsa, därmed skulle börja läsa mer. Men bokpriserna sjönk inte så mycket som de borde ha gjort. Vilka tjänade, och tjänar fortfarande mest på det? Jo, de förlag som ger ut titlar i stora upplagor. Åren efter sänkningen exploderade den svenska kriminallitteraturutgivningen och bestsellers hör definitivt till de böcker som fått störst del av det statliga stöd den sänkta momsen på böcker finanspolitiskt sett utgör. Det kan man kalla dumt. Säkert hade upplagorna gått åt som smör i solsken även om folk fått betala ett par kronor mer per pocket, pengar som hade gjort större nytta inom exempelvis bibliotek och skola.

Texten är väl värd att läsa i sin helhet.

Permalink

Katten Karlsson

Ett sådant där stressigt Stockholmsbesök avklarat igen. Flög ner i går eftermiddag, tog pendeln till Södra station, hastade till lägenheten, slängde av mig väskan och tog på mig shorts och löparskor, sprang till tunnelbanan och hann på biljetten från Arlanda åka ner till Sköndal efter byte till buss vid Gullmarsplan. Gick hem till Julia och spelade in TVdags-podd, sprang sedan de 7,5 kilometrarna hem igen genom de södra närförorterna jag lekt som barn, eller åtminstone som 25-åring under mina första Stockholmsår då jag bodde i först Skarpnäck och därefter Gullmarsplan. Landade i lägenheten igen vid åtta och slängde iväg ett sms till Morgan med förfrågan om en kvällsöl eftersom solen sken så fint. När han avböjde på grund av utlandssemester var det dock inte utan att jag någonstans kände en viss lättnad, jag var rejält trött och nöjde mig med pizza, folköl och ett avsnitt Better call Saul i tv-soffan i stället, innan jag jobbade lite före sänggång.

Upp kvart i sex i dag, hastig promenad till pendeln igen men den här gången åkte jag ända till Uppsala, promenerade längs studentårens gator och drabbades som vanligt av akut nostalgi av det bitterljuva slaget. Framme vid målet hos Gunnar och Elin blott ett stenkast från Carolina Rediviva där jag spenderat så mycken studietid åt ena hållet och ett stenkast från lägenheten jag bodde i ett par år på Åsgränd åt andra hållet hälsades jag i dörren genom att bli riven på handen av kattungen Fluffis så att blodvite uppstod.

För det var det som var målet med denna resa. Fluffis, eller Karlsson som vi tänkt kalla honom, född i Pelle Svanslös hemkvarter (bokstavligen), har nu flyttat norrut. Jamandes i den lilla kattväska vi köpt för ändamålet följde han mig trots allt utan större tecken på oro ner till pendeln igen, ut till Arlanda, genom säkerhetskontrollen, in i flygplanet och upp i luften. Nu har vi precis börjat inflygningen mot Kiruna, och Vittangi får snart en ny invånare.

Det här är Karlsson. Han är med oss nu.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Säg hej till Karlsson.

Permalink

Ja till samma moms på alla böcker. Nja till kampanjen Bokvalet.

Så har då Förläggareföreningens kampanj för att få bokmomsen på digitala böcker sänkt inletts på riktigt, efter tjuvstarten för några veckor sedan. Sajten Bokvalet är lanserad, det bjuds på en lista med författare som skrivit på uppropet och ligger en del ljudklipp uppe där kända ljudboksinläsare förklarar att det är fel att straffa digitala böcker med högre moms än tryckta.

Konstigt nog består kampanjsajten i princip inte av något mer, i stället upprepas samma kärnbudskap ett tiotal gånger när man scrollar nedåt, och ungefär lika många gånger dyker dela-knapparna upp så att man ska kunna sprida budskapet på Facebook, Twitter och Linkedin.

Och innan jag börjar med mina om och men som så klart kommer, vill jag få följande sagt: Jag sympatiserar med grundtanken för den här kampanjen, jag tycker att det är rimligt att litteratur beläggs med samma momssats oavsett vilken form den intas i.

Men. Jag tycker verkligen att det är trist att kampanjen är så extremt tom på verkligt innehåll. Visst förstår jag syftet med att hålla krångligheterna nere, men att man ska behöva scrolla igenom nästan hela sajten, och därefter klicka sig vidare till en pdf för att ens få lite information om varför momssatserna är olika, det känns väl förenklande. Ingenstans på själva huvudsajten nämns att det är EU-regler som ligger bakom det här och inte griniga svenska politiker som vägrar förstå att framtiden är digital.

Därtill känns den lilla uns av fakta som presenteras på startsidan rätt tendentiös. Bredvid en illustration av hur massiv den digitala bokmomsen är jämfört med den på fysiska böcker har en graf placerats som visar hur bokläsning bland unga har sjunkit de senaste 20 åren. Ska det tolkas som att det är den höga e-boksmomsens fel att de unga inte läser längre? Det är ju rent nys, om momsen vore skurken borde kurvan ha vänt uppåt år 2002 då sänkningen av den vanliga bokmomsen från 25 till 6 procent ägde rum. Men så skedde inte, bokläsningen fortsatte att stadigt tappa mark. Det här är så klart ett jättebekymmer inte bara för bokbranschen utan på sikt för hela det demokratiska samhällsbygget skulle jag vilja påstå, och att då försöka få frågan om digital bokmoms att åka snålskjuts på den oroande utvecklingen – nej, det känns billigt.

Vill man vara välvillig gällande intentionen de haft med att sammankoppla dessa uppgifter kan man kanske tolka det som att tanken är att sänkt digitalboksmoms kan hejda den här utvecklingen – men som sagt, inget hände vid den stora momssänkningen 2002, och den nedåtgående trenden för bokläsning har pågått åtminstone sedan första halvan av 1990-talet (och berör hela befolkningen, inte bara unga), så anledningarna till varför vi läser allt mindre har helt andra orsaker.

Att uppgiften om att det här egentligen är en EU-fråga så uppenbart tonats ner för att förenkla känns dessutom extra konstig då kampanjens syfte är att påverka svenska EU-politiker att agera mer kraftfullt i frågan nere i EU-korridorerna. Är det då inte rimligt att man upplyser de som ställer upp och sprider kampanjens budskap i sociala medier om hur det ligger till?