Permalink

Drömmen om det lätta datorlivet

Jag drömmer alltjämt om ett lättare datorliv.

Minnesgoda läsare kommer ihåg mitt test av externa tangentbord till iPad för två år sedan, då jag med hjälp av lite sifferexercis lyckades få ner den teoretiska vikten av min datorutrustning till 940 gram, i form av en iPad 2 och det externa tangentbordet Logitech Ultrathin Cover.

Mycket har hänt sedan dess. I fjol kom den kraftigt viktbantade iPad Air, och i onsdags kväll presenterades den ytterligare avskalade iPad Air 2. Vikten är nu nere i 444 gram för modellen med sim-kort, och då den senaste upplagan av Logitechs Ultrathin Cover väger 322 gram landar kalaset på en totalvikt på 766 gram. Det är mer än tre hekto mindre än de 1080 gram som den nu fyra år gamla Macbook Air jag skriver det här på klockar in på.

766 gram. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte vattnas i munnen på mig när jag tänker på det. Lägg därefter till en detalj som ofta glöms bort i beräkningen men som i regel också följer med i väskan – laddaren. En iPad/iPhone-laddare väger blott 18 gram, och en Macbook Air-laddare i sammanhanget närmast monstruösa 522 gram. Då pratar vi plötsligt totalvikt på 784 kontra 1602 gram.

Det är en skillnad som märks även för den som inte lider av en lätt störning.

Frågan är dock om jag är redo att slå till. De men jag angav för två år sedan gäller ännu, en iPad kan rimligen inte ersätta mina datorbehov fullt ut nu heller.

Men jag är förbaskat sugen på att försöka.

——

UPPDATERING 19/10: Jag tyckte att det lät mycket när jag skrev om vikten på datorns laddklump – att den skulle väga mer än ett halvkilo. Apple uppgav själv inte siffror på laddarnas vikt någonstans, men däremot fanns uppgiften om 522 respektive 18 gram på Amazons produktsidor. Men dessa visade sig vara FEL FEL FEL. När jag nu åter är i Sverige och har tillgång till en brevvåg kontrollvägde jag nu på morgonen båda prylarna, och verkligheten såg rejält annorlunda ut. Laddklumpen till min elvatums Macbook Air väger (inklusive den kortare sladden) 243 gram, och en iPhone/iPad-laddare med lightningsladd väger 42 gram.

Så:

iPad Air 2 + laddare + Logitech Ultrathin Cover = 808 gram

11 tums Macbook Air 11 + laddare = 1323 gram

Det rör sig alltså inte om någon dubblering i vikt, men ändock drygt ett halvkilo.

Permalink

South Kensington

London. Staden jag nog alltid kommer att vara lite kär i, även om vårt förhållande onekligen blivit en smula sporadiskt på senare år.

Vi bor på ett hotell i South Kensington, i morgon har Tage blivit lovad en heldag på närliggande Natural History Museum där Andys dinosaurieäventyr spelades in, han hoppas få se klockan som Andy använder för att resa tillbaka till dinosauriernas tid. Fredagen är Johannas jobbdag, hon har en del möten inbokade, så jag siktar på lekparker i Hyde Park, det utlovas drygt tjugogradig värme vilket blir en skön kontrast till de minus nio vi hade när vi hoppade in i bilen i Vittangi i förmiddags.

Att barn gjorda av samma föräldrar kan vara så diametralt olika övergår mitt förstånd. Ejda var galen på Arlanda, inte still överhuvudtaget, välte resväskor inne på taxfreebutiken, tog Johannas lilla chipspåse och strösslade innehållet över halva cafeterian, hällde med flit yoghurt över både sig och soffan hon satt i och röjde runt i korridorerna med sådan frenesi att affärsresenärerna inte vågade annat än att trycka sig mot väggarna då hon passerade.

Okej att minnet bleknar med tiden, men Tages småbarnsresor var, sedda genom backspegeln, ljuvliga i jämförelse.

Permalink

Kontraster

I Stockholm i dagarna två, körde bil i fjorton timmar i går, hade värkande gaspedalsfot när jag kom fram vid halv elva-tiden på kvällen.

Har hittills lyckats springa elva kilometer med uruselt resultat, redigera ihop en TVdags-text, få parkeringsböter trots betald avgift (hej datumparkering) samt ätit sen lunch på Louie Louie, där jag nu ska skriva en dryg timme innan det är dags för allehanda hushållspyssel innan kvällen tar vid för redaktionsfest med mina forna kultur- och nöjeskollegor på TT Spektra, vi ämnar göra Söder osäkert, åtminstone Pelikan.

I Vittangi ska det ha varit sex grader kallt i natt, här sprang stapplade jag Södermalm runt i t-shirt och shorts (okej, inte i natt men ni fattar) och löven är i regel fortfarande gröna. I Vittangi har jag den senaste veckan krattat ihop åtta säckar björklöv i arbetet med att göra gården färdig för vintern. I fjol kom snön som stannade den 15 oktober.

Permalink

Några rader om det här med Northlands kris

Jag stod ute på gården och krattade löv när mobilen i fickan surrade till och Omni levererade en flash: Gruvbolaget Northland stoppar verksamheten i gruvan i Kaunisvaara utanför Pajala. Företaget har inte begärts i konkurs, men de flesta anställda sägs upp, och framtiden för gruvbrytningen verkar extremt oviss.

Förr oss drygt tio mil norrut verkar förändringen inledningsvis bli måttlig. Enligt Aftonbladet kommer den malm som hittills producerats att levereras, alltså torde de tunga Northlandbilarna som fullastade med malm var åttonde minut passerar genom byn på väg mot omlastningsstationen till järnväg strax norr om Svappavaara fortsätta att rulla en tid till.

Eftersom den sista av de sex sopsäckar som fanns kvar på rullen från förra hösten tog slut nu på morgonen, gick jag strax efter flashen till Konsum för att köpa flera. Där fick jag höra att en av Northlandbilarna stannat utanför affären strax efter nio, stått där ett tag på tomgång innan den rullat vidare. Kanske var det då föraren fick beskedet.

De grönsvarta lastbilarna är omdiskuterade här. Eftersom de passerar genom hela byn både på dit- och hemvägen med sådan intensiv frekvens dygnet runt har de blivit en del av gatubilden på gott och ont. Gott eftersom de stått för sysselsättning och framtidstro, ont eftersom tung trafik alltid medför risker och miljöpåverkan. Till pluskontot har även legat att företaget varit smarta och vid två tillfällen anordnat fotograferingar i de byar som berörs av trafiken, porträttfotograferingar med syfte att dekorera lastbilarna, något som varit populärt hos inte minst barnfamiljer i trakten. Vi var på den andra av dessa fotograferingar i fjol, och således har det rullat en Northlandbil med Tages porträtt på sedan i slutet av förra året och en med Ejdas och hennes kusin Hjalmars sedan i våras. Främst ett sätt att stryka den lokala opinionen medhårs på så klart, men samtidigt också en utsmyckning som gjort lastbilarna mindre dystra att se på och som jag tror att alla har välkomnat.

Men populära har transporterna inte varit. Förra sommaren exploderade ett däck på ett av företagets lastbilar utanför Johannas mosters hus, det blev en mindre krater på vägen och det regnade sten och grus in i trädgården, på andra sidan huset. Ett annat däck exploderade i korsningen vid Karesuandovägen i somras, en smäll jag själv hörde. Som jag har förstått det är kraften i ett exploderande lastbilsdäck att jämföra med den i en handgranat, så råkar man gå på trottoaren när en lastbil rullar förbi och ett hjul smäller är det tack och adjö. Visserligen berodde de exploderande däcken med stor sannolikhet på att byns väg både den här och förra sommaren höll på att rustas upp och det var stundtals rätt grovkornigt väglag, men det är klart att det inte funkar i längden med sådan tung, kontinuerlig trafik genom centrum i ett samhälle där de flesta samhällsfunktioner som affär, skola, restaurang och gångstråk ligger i direkt anslutning till vägen.

Så har också Trafikverket, med grund i Northlands omfattande trafik, beslutat att dra vägen mot Pajala utanför byn. Förberedande arbeten i form av trädröjning gjordes redan i somras, den nya vägen ska stå klar hösten 2016. Frågan är om den satsningen påverkas av dagens besked.

Bortsett från trafiken då? Jag vet faktiskt inte hur många här i trakten som arbetar där nere, men min spontana bild av regionen är att det i Vittangi är kraftig slagsida åt arbete inom LKAB:s anläggningar i Svappavaara, Kiruna och Malmberget/Gällivare, och inte särskilt mycket arbetspendling söderut mot Pajala. Men självklart berörs en del, konstigt vore annars.

Permalink

Familjens ekonomi i fokus

Den här veckan kör Dagens Nyheter en artikelserie om familjers ekonomi, en serie som tar avstamp i Johannas och Jenny Rosander Neys nya bok Mamma, pappa, pengarförsta artikeln i serien var en intervju med dem.

Och från vad jag kan se verkar det finnas ett uppdämt behov efter ökad kunskap om hur familjer bör hantera sin ekonomi. Och det är konstigt att det är ett sådant eftersatt ämne, med tanke på hur viktig ekonomin är i våra liv. Som min gamla Uppsalakompis Henrik Fröjmark uttryckte det när jag delade artikeln på Facebook i går:

– Det där är en fråga som ständigt förvånar mig att så få pratar om. Och så förvånar det mig rätt ofta att folk som lever ihop ibland inte ens har koll på vad den andre tjänar och dessutom har hyfsat separerade ekonomier. En småbarnsfamilj omsätter ju gärna minst en halvmiljon om året.

En tes som förstärks när man läser dagens artikel i serien hos DN, med titeln “Många män vet inte vad hushållet egentligen kostar”.

Men som sagt, det är ett i mycket outforskat område. Eller som Johanna uttryckte det i DN-intervjun i tisdags:

– När jag väntade mitt första barn fann jag böcker med tips och råd om vilken mat som var bäst för ettåringar. Likaså om vad jag skulle göra när mitt barn verkade vara sjukt och hur jag skulle få mitt barn att sova lugnt om nätterna. Men ingenting om hur ekonomin påverkas när man får barn och vad ett par bör tänka på.

Nåväl. Nu finns ju ett bra första steg på vägen till att ändra på det här. Läs boken!

Permalink

Mofibo nu lanserad – tyvärr dock ej korrläst

Det är lite förvirrande gällande den danska e-bokstjänsten Mofibo. I lördags skrev jag om tjänsten som kommande, att den skulle lanseras senare i höst för det var vad jag hade hört från flera personer, samt vad Svensk Bokhandel skrev för några dagar sedan. Nu på morgonen kom dock ett pressmeddelande på mejlen där tjänsten beskrevs som lanserad, och mycket riktigt går det nu också att registrera ett svenskt konto på Mofibos svenska hemsida.

Men med tanke på hur extremt illa korrläst sajten är i detta nu, så undrar jag om den här lanseringen inte skett lite för snabbt bara för att surfa på den uppmärksamhet de fick i media förra veckan. Överlag andas texterna på sajten väldigt mycket direktöversatt danska, och på sidan Funktioner, där tjänsten gås igenom, räknar jag i detta nu till sju direkta skrivfel enbart bland rubrikerna och överskrifterna.

Det inger inte direkt förtroende när det handlar om en prenumerationstjänst för litteratur.

Nåväl. Jag har i alla fall registrerat ett konto nu. Återkommer i ärendet när jag testat att använda tjänsten.

——

UPPDATERING EFTERMIDDAG: Fem timmar senare har nu korrfelen till stora delar åtgärdats på Mofibos sajt.

Permalink

Rapport från bokmässan (3)

• Som traditionen bjuder gjorde jag i dag ett besök i Trafik-Nostalgiska Förlagets monter för ett inköp. Världens nordligaste spårväg, en bok om Kirunas sedan länge försvunna spårvagnssystem, blev resultatet. Det var också den enda bok jag köpte på årets mässa.

• Jag, Julia Skott och Per Perstrand passade på att spela in ett avsnitt av TVdagspodden i fredags när vi alla var på mässan. Vi diskuterade bland annat varför vissa bokfilmatiseringar blir just filmer och andra tv-serier.

• Det blev som jag förutsåg inget Park för undertecknad detta år. Jag och Johanna åkte dock upp till Heaven 23 och åt middag efter att barnen somnat i går, med mommo som barnvakt. Två mellanöl inom loppet av två timmar blev därmed det närmaste jag i år kom en festivalfylla.

• Johanna och Jenny hade ett rätt välbesökt seminarium för sin bok Mamma, pappa, pengar i dag. Ejda satt snällt på en bakre rad och lyssnade under någorlunda tystnad första halvan, men när hennes babblande tog överhanden avlägsnade vi oss.

• Tove Leffler på Svensk Bokhandel har också fått en genomgång av Bonniers kommande självpubliceringsplattform och skrivit ett informativt blogginlägg där hon går igenom tjänsten. En detalj verkar vi dock ha fått olika presenterad, jag vill minnas att de inte skulle kräva att man publicerade boken som e-bok, men att tjänsten i bakgrunden skulle generera en e-bok och spara den i systemet även om man valde bort det alternativet, bara för att den ska finnas tillhanda om författaren i ett senare läge skulle vilja köpa till e-boksfunktionen för sin bok.

• Tåget mot Stockholm nu, där vi stannar tills i morgon då vi flyger upp till Kiruna igen. Ejda sover i min famn, Tage håller låda med sin mommo på raden framför. Hej då bokmässan.

Permalink

Rapport från bokmässan (2)

• Jag tror att det här blir min första bokmässa där jag inte bevistar Park. Har legat i min hotellsäng bredvid sussande barn före klockan tio två kvällar i rad, och allt i min kropp talar för att så kommer att ske även i kväll.

• Kön till signeringen av Fredrik Backmans nya bok Britt-Marie var härär närmast komiskt (samt till synes konstant) lång. Det för den svenska bokbranschen unika draget att en agentur ger ut en roman i egen regi må ha väckt en del ont blod, men Jonas Axelsson på Partners in Stories och inte minst Fredrik Backman själv skrattar nog hela vägen till banken.

• Min fundering från i går om det inte är osedvanligt lugnt på lanseringsfronten i år får medhåll från dem jag pratat med på mässgolvet. Av vad jag har hört hade den danska e-boksprenumerationstjänsten Mofibo ursprungligen tänkt slå upp sina svenska portar lagom till mässan, men planerna verkar ha stött på patrull för nu sägs lanseringen vara tänkt först framåt jul.

• När jag botaniserade omkring i Bonniers monter blev jag invinkad för en presentation av deras kommande självpubliceringsplattform. Tjänsten har ännu inget namn och väntas lanseras någon gång efter nyår, men den såg tveklöst snygg och användarvänlig ut, med en del smarta detaljer som jag inte sett hos övriga aktörer.

• Har hängt på fik på Avenyn i en timme med sovande Ejda nu. Dags att återvända till mässlivet.

Permalink

Rapport från bokmässan (1)

Är det lugnet före stormen vi betraktar eller bara en indikator på att läget i bokbranschen är helt stillastående?

För ärligt talat – händer det verkligen så lite som jag tycker att det verkar på årets mässa? Inga utspel att tala om, inga fräcka tjänste- eller produktlanseringar, bara ett varv till i dagens DN i Jan Guillou kontra resten av världen gällande vad man visste eller inte visste om förintelsen under krigsåren-affären, men det har ju inget med bokmässan att göra.

Inget gällande Amazon, inget om någon ny läsplattesatsning från Adlibris (som jag i somras siade om skulle komma eftersom de då reade ut Letton för hundrade gången), inget om något annat heller. Kollar man på Svensk Bokhandels sajt är det lika tunt där – lite om bokvideopriset (grattis Lisa!), lite om ljudbokspriset, lite om deras nya bloggare, men i övrigt inget som helst.

Korrigera mig gärna om jag har fel, men nog brukar olika aktörer använda mässan till lanseringar i större utsträckning? Eller är alla rädda att försvinna i det allmänna bruset?

Permalink

Några ord om DN:s artiklar om Amazon

Alltså. Vet DN något som ingen annan vet gällande ryktena (som väl snart firar hundraårsjubileum, känns det som) om Amazons eventuella framtida Sverigelansering? Om inte så tycker jag att deras artikelserie densenaste veckan känts en aning alarmistisk (he, autocorrect ville ändra till altruistisk). Finns det något konkret som faktiskt tyder på att de är på väg hit, bortom avtalet med Bokrondellen som slöts i våras? Svensk Bokhandel gjorde en artikel efter att avtalet slutits där det inte kändes så, har något förändrats sedan dess? Jag har i grunden så himla svårt att se varför de skulle vilja ge sig in på en marknad som dels är extremt perifer storleksmässigt, och dels en marknad där prispressen redan är så stor. Jag får inte ihop det.

Nåväl. Eller så sitter jag där i morgon bitti med lång näsa när DN lagom till bokmässans första dag fått göra en förhandsintervju med Jeff Bezos där han meddelar att de nu slår upp Sverigeportarna.

(Skulle så mot all förmodan ske tror jag dock inte att det innebär någon domedag, se mitt inlägg Nej, Amazon innebär inte döden för svensk bokmarknad från i våras).

——

Bokmässan i morgon som sagt. Vi anländer någon gång vid lunchtid med vårt entourage av barn, mormödrar och mostrar. Känner mig förväntansfull, även om jag medvetet har valt att i princip inte alls kolla i programmet eftersom jag anar att jag inte kommer att hinna bevista så mycket ändå, trots de goda förutsättningarna i form av barnvakter. De har ju trots allt inte enbart följt med för att vakta våra telningar.

Permalink

Hej mitt (kortlivade) vinterland

Det började snöa här i morse. Jag instagrammade ut en bild, vilket fick min gamla TT-kollega Marko att vädra vinterluft. Kunde jag månne bege mig ut och filma lite?

Sagt och gjort. Vi drog på barnen vinterkläder, rotade fram pulkan ur förrådet och beordrade Tage att dra runt med Ejda på gården, något hon uppskattade betydligt mer än han.

Resultatet kan nu på eftermiddagen beskådas som ett nyhetsklipp lite här och där på svenska nyhetssajter. Nedan från GP:s sajt, det enda jag hittat som går att bädda in.

Snöns beständighet? Nja, gräsmattorna har nästan redan hunnit bli gröna igen.

Permalink

Någonstans mellan vitt och svart

Världen är grå.

Ingen är riktigt frisk. Ingen är riktigt sjuk. Ejdas vägrar till stora delar fortfarande dagis, Tage älskar det men blir hemskickad varannan dag för att hans feber återvänder gång på gång i småputtrig form, aldrig direkt varm, mest ljummen. Ingen kan jobba, båda behöver jobba. Barn som vaknar mitt i natten attackgråtandes utan synbar orsak. Gnälliga barn som klänger klänger klänger så att man vill skrika tills lungorna tar slut, barn som blott ett ögonblick  senare är så underbart ljuvliga och charmiga att man inget annat vill än frysa tiden, stanna i ögonblicket, aldrig låta det ta slut.

Och det var bara på det personliga planet. Låt oss inte ens gå in på nationell nivå och det som utspelats där den senaste veckan.

Men jag är glad att Feministiskt Initiativ knep en plats i Kirunas kommunfullmäktige. Att det sedan är hela havet stormar i den lokala politiken här med TOLV partier i fullmäktige efter valet – vilket tydligen ska vara svenskt rekord – är en annan femma. Stadsflytten rör om, ställer till, får gamla strukturer att fara all världens väg.

Bokmässan nästa helg. Vi går all in, tar med oss inte bara en utan två barnvakter.

Oh the joy.