Permalink

Långsamhetens olov

För första gången på jag vet inte hur länge lyckades jag i dag skriva så långt som jag föresatt mig. Att det är ett undantag är så klart oroande, det uppstår alldeles för mycket motstånd i den här berättelsen och jag vet inte om det är ett dåligt tecken eller inte.

Jag är alltid extremt dålig på att bedöma mitt eget skrivande under själva processen, det är först när jag ser helheten som det faller på plats, eller isär.

Vore mycket dåligt om det blev det senare.

Permalink

No sleep … to the Brooklyn!

I dag är det exakt ett år sedan vi inledde fjolårets två månader långa New York-vistelse. Tanken svindlar. När jag berättade det för Ejda i morse när vi var på väg till dagis blev hon helt gråtmild. Jag sa-a-knar New York, kom det efter ett tag. Jag kan inte annat än att hålla med.

Rubriken? Ejda och Tage såg Husdjurens hemliga liv sisådär 200 gånger i fjol, eftersom den utspelar sig delvis i Brooklyn och flera platser syntes i filmen som vi passerade närmast dagligen. Vid ett tillfälle i filmen är Beastie Boys stenhårda låt No sleep till Brooklyn med, och Ejda skanderade under en period refrängen med höjd, knuten näve varje gång tillfälle gavs. Dock vägrade hon att sjunga den på något annat sätt än No sleep … to the Brooklyn!

Tages fascination för Taylor Swift föddes för övrigt genom samma film, då den inleds med hennes dänga Welcome to New York, som blev något av vårt anthem under månaderna där.

Permalink

Vår i luften

Vi nådde 12,1 grader sent i dag på eftermiddagen, det har varit riktigt varmt ett antal dagar, även om det ännu är minusgrader om nätterna. Snön ligger fortfarande mer än halvmeterdjup på gräsmattorna men vägarna är i stort helt rena och vår uppfart likaså (det senare krävde dock att jag ägnade 2,5 timmar av måndagskvällen åt att hyvla bort ett närmare två decimeter tjockt istäcke från sagda uppfart, så går det när man stundom slarvar med snöskottningen om vintrarna).

De bara vägarna innebär att kidsen nu är ute och hojar mest hela kvällarna. Ejda skulle egentligen överta Tages gamla 16-tumscykel redan i fjol, men håller enträget fast i 12-tummaren hon lärde sig cykla på som treåring och nu vid fem definitivt är för stor för. Nåja, det ger väl sig. Tage var på kalas och cyklade hem själv, han blev en halvtimme sen för att han och en klasskompis tränade på att stegra samt cykla i full fart in i snödrivor.

Dagens ungdom.

Permalink

Jag ger er: Inlägg nummer 4001!

Hepp. Inte nog med att jag för första gången sedan jag startade min 100-dagarsbloggning den 1 mars i går missade att skriva – jag kom på det när klockan var 00.22 i natt och jag var på väg till sängs och då var det ju så dags – jag glömde även uppmärksamma i söndags att den dagens text var blogginlägg nummer 4000 sedan starten för den här bloggen.

Nåväl, jag får sikta på ett jubileum när jag når 5000. I den takt jag numera publicerar mig här torde det ske runt år 2024. Håll utkik!

Permalink

Virus 4 blev fyra

Just det ja, jag hade fel gällande Virus 4 häromdagen, den stannade inte på topplistans plats fem som bäst, utan klättrade passande nog till en fjärdeplats dagen därefter, innan den långsamt började dala.

Storytels topp 10 torsdag 12 april 2018:

1. Motstånd – Anne-Lise Boge
2. Kvinnan på bänken – Anna Jansson
3. Ondskans ansikte – Mats Ahlstedt
4. Virus 4 del 1 – Daniel Åberg
5. Gärningen – Ramona Fransson
6. Nådastöten – Christina Larsson
7. Skymningstid – Anne-Lise Boge
8. Virus 4 del 2 – Daniel Åberg
9. Se till mig som liten är – Dag Öhrlund
10. Virus 4 del 3 – Daniel Åberg

I övrigt stämde mina förutsägelser rätt bra så till vida att övriga delar fortsätter att klättra uppåt, i dag söndag återfinns samtliga tio delar av Virus 4 mellan plats 7 och 24 på topplistan. Långa svansen-effekten har också förstärkts, första avsnittet av Virus 1 avrundar i dag listans topp 50, och kollar man på topplistan för enbart Storytel Original-serier ligger de fyra Virus-säsongerna i detta nu på plats 1, 2, 4 och 7.

Nå, nog med sifferexercis för den här gången.

Permalink

Upprop mot sexismen inom Akademien

I Göteborgs-Posten publiceras i dag ett upprop mot sexismen inom Svenska Akademien som drygt 200 författare och dramatiker undertecknat. Jag är en av dem som skrivit på.

En del av texten, som finns i sin helhet här, lyder:

Horace Engdahl har kallat Sara Danius ledarskap för det sämsta någonsin i Svenska Akademiens historia. Han menar alltså att hans egen undlåtenhet att agera mot de sexuella trakasserierna, som Akademien fick kännedom om redan 1996, är bättre. Vi känner igen detta agerande från så många håll: den som gör motstånd eller försöker uppmärksamma sexuella övergrepp och maktmissbruk pekas själv ut som ett problem.

Permalink

#knytblusförsara

Alltså antalet knytblusar i mina flöden i dag är så överväldigande många att jag blir gråtfärdig av hur fint det är. Ja, visst, det är blott en symbolhandling, men den bottnar i en genuin frustration över sakernas tillstånd. Och det är verkligen inte bara de man på förhand kunde tänka sig som i dag burit plagget, det har slagit så mycket bredare än åtminstone jag kunde ha anat.

Synd att man även blir gråtfärdig över att tänka på orsaken till varför alla dessa knytblusar ens behöver synas.

Permalink

Virus nu topp 5 igen på topplistan

När Virus 3 kom ut i fjol nådde den ”bara” plats tio på Storytels topplista (första och andra säsongen nådde plats sex respektive fyra), och jag siade om att det skulle bli svårt för den fjärde säsongen att nå högre, detta då antalet abonnenter hos Storytel ökar kraftigt och de som följer mitt undergångsdrama därmed skulle bli färre sett till totalen vilket skulle ge ett svagare avtryck på topplistan, om ni förstår hur jag menar.

Men uppenbarligen svamlade jag, för i går tisdag nådde Virus 4 plats fem på Storytels topplista, en placering den håller även i dag onsdag. Samtidigt har den långa svansen-effekten gett än större effekt än vid tidigare utgivningar, Virus 1 ligger i dag på plats 62 på topplistan och trenden är fortsatt stigande (när säsong 2 och 3 gavs ut klättrade den till ungefär plats 80 som bäst).

Vadan detta? Jag kan inte se någon annan förklaring än att de extra månader som förflutit mellan säsong tre och fyra jämfört med de tidigare utgivningarna – som skett med cirka sex månaders mellanrum jämfört med nio nu – arbetat i dess favör. Fler har helt enkelt hunnit lyssna ikapp än tidigare och därmed kunnat kasta sig över säsong fyra redan de första dagarna.

Kan den nå ännu högre? Nej, jag skulle tro att första avsnittet vänder ner några steg i morgon, Storytels topplista bygger på den senaste veckans lyssning, och i morgon har den varken premiärdagen eller dag två med sig i ryggsäcken. Däremot kommer nog samtliga tio delar att ligga på topp 30 i morgon, i dag var det bara finalavsnittet som nesligt nog inte orkade ända upp, den ligger på plats 32.

Storytels topp 10 onsdag 11 april 2018:

1. Motstånd – Anne-Lise Boge
2. Kvinnan på bänken – Anna Jansson
3. Ondskans ansikte – Mats Ahlstedt
4. Skymningstid – Anne-Lise Boge
5. Virus 4 del 1 – Daniel Åberg
6. Nådastöten – Christina Larsson
7. Gärningen – Ramona Fransson
8. Virus 4 del 2 – Daniel Åberg
9. Se till mig som liten är – Dag Öhrlund
10. Virus 4 del 3 – Daniel Åberg

Kul!

——

UPPDATERING 15/4: Något förvånande fortsatte Virus 4 att klättra en aning, och tog sig till en fjärdeplats på listan.

Permalink

Bra föredrag, superbra jogg

Det gick bra, men inte superbra, på mitt föredrag i dag, jag hade lite inledande teknikstrul med Keynotepresentationen vilket rubbade mitt lugn och gjorde mig en smula svamlig, tyckte jag (min dator tvärdog oväntat i går kväll vilket fick konsekvenser). Det filmades och skulle enligt uppgift läggas upp på Region Västerbottens hemsida vad det lider, får väl se om jag ids bädda in det här.

Dagens händelse var dock det som skedde efteråt. Jag saxar från min Facebookuppdatering:

Tog med joggingkläder till Skellefteå, tänkte att jag kanske kunde ta en anspråkslös runda efter mitt föredrag på Berättarfestivalen. Men så satt jag i fiket på Nordanå efter förrättat värv och tänkte njaee, är jag inte lite förkyld, borde jag inte dra till hotellet och slappa i stället? Jo, sanna mina ord. Kliver ut från byggnaden, och står plötsligt bokstavligen – och då menar jag verkligen bokstavligen bokstavligen – i startfållan för årspremiären av femkilometersloppet Broarna runt, som tydligen är en grej här i stan (evenemanget både livesändes och rapporterades flitigt från hos Norran, såg jag). Då var det ju bara att dra på sig tajtsen, snöra skorna och swisha in startavgiften.

Permalink

Jag talar om det litterära uttrycket i en digital värld

I dag drar årets upplaga av Berättarfestivalen igång i Skellefteå, och i morgon tisdag deltar jag där under en temadag där kallad Författaren och det litterära uttrycket i en digital värld, som arrangeras av Länsbiblioteket i Västerbotten på Nordanå Kulturcentrum.

Så här beskrivs arrangemanget:

Hur behöver författaren förändra sitt litterära uttryck när hen skriver för olika digitala plattformar och publikationsformer? Vad händer med språket? Vad händer i mötet med läsaren? Det är frågor som ställs, diskuteras och prövas i seminariet “Författaren och det litterära uttrycket i en digital värld”, som riktar sig till alla som är intresserade av att skriva och läsa.

Det ges också möjlighet att lämna litterära spår i appen härlitt, som är utvecklad av Länsbiblioteket i Västerbotten. Seminariet är uppdelat i två delar, med inspirerande föreläsningar på förmiddagen (ingen anmälan krävs) och workshop på eftermiddagen (anmälan krävs).

Jag är först ut i programmet, och börjar hålla låda direkt efter att publiken hälsats välkommen klockan halv tio. Så här presenteras jag:

Hur påverkas det språkliga uttrycket i en roman främst avsedd att lyssnas på och inte läsas?
Författaren Daniel Åberg, som skrivit följetongsromanen Virus speciellt för ljudbokstjänsten Storytel, berättar här om hur rytmen, dialogerna och rollfigurerna förändras när en text anpassas för att passa öronen.

Alla ni i norra Västerbotten, kom dit vetja!

Permalink

Vår lille wigger

Någon av de youtubers Tage kollar på har släppt musik där han rappar, och Tage lyssnar på repeat och rappar med. Av någon anledning jag inte förstår blir han dock oerhört upprörd när man påtalar att det är rap, vet inte om han fått en bild av att rapmusik skulle vara töntigt eller något liknande, men det är oavsett orsak en mycket öm tå.

Men jag vet inte, han poserar ju till och med som en rappare.