Permalink

Udda sätt att spoila Star Wars

Sorteras under ”Upprördhetsattacker vi inte anade att Toy Story skulle framkalla”.

Vi ser Toy Story 2. Ejda blir lite frågande när jag och Johanna skrattar åt scenen i hisschaktet när Buzz slåss mot ärkefienden Zurg, och Zurg avslöjar att han är Buzz pappa strax innan han faller mot vad som verkar vara hans död.

– Ja, alltså, vi skrattade för att det var en ganska rolig blinkning till Star Wars, när Luke Skywalker får veta att Darth Vader är hans pappa.
– Men han föll ju! Dör Darth Vader?
– Öhm, ja, inte så som i Toy Story-scenen, men ja, han dör. Senare.
– DÖR DARTH VADER?! Varför då?!
– Tja, han … är ju ond.
– MEN HAN HAR JU EN GOD SIDA! Han har ju GOTT inom sig också!

Permalink

Gör om, gör rätt, gör enkelt

Åkte in till Kiruna med 06.40-bussen i morse, tänkte skriva järnet dagen lång, sista bussen hemåt går klockan 17 på fredagar (16.40 övriga vardagar).

Hamnade dock åter i en svacka, egentligen för att det jag skrev kändes värdelöst, utan snarare för att det blev för krångligt, jag rörde till ett scenario, blev omständlig och tvingades till sist inse att jag var tvungen att backa och göra om, göra enklare.

Förhoppningsvis blev det bättre. Hann dock inte riktigt få till slutpunchen trots att jag skrev så att fingrarna glödde på mobilen under bussresan hem, då jag egentligen hade tänkt ta en tupplur, på grund av trött. Som följd av det ligger jag nu till sängs redan klockan 23.11, redo att släcka lampan.

Två kvällar kvar till midnattssol, för övrigt. Mörkläggningsrullgardinen jobbar hårt.

Permalink

20 miljarder?

Såg tidigare i kväll någon som skärmdumpat ett citat från Financial Times där en person i insatt position inom EU uttalade sig om GDPR, och uttryckte förvåning över att i princip varje företag man någonsin varit ens i närheten av på internet nu skickar mejl till en och berättar om sina förändrade integritets- och databaspolicyer. En feltolkning av det nya direktivet, menade den här personen, så var det inte tänkt att företag ska behöva göra.

Jag har inga belägg för att den här personen hade rätt. Men om så är fallet, tja, då finns det onekligen en viss humor som ligger här och skvalpar någonstans, med tanke på de bisarra mängder mejl i det här ämnet som skickats de senaste dagarna.

Någon borde göra en uträkning på det totala antalet.

Permalink

Storytel satsar på “writers room” till ljudkalendern

De senaste två åren har Storytel haft en ljudkalender i december, en Storytel Original-serie i 24 halvtimmeslånga avsnitt som publicerats ett avsnitt per dag till skillnad från standarden med 10 entimmesavsnitt som alla släpps samtidigt. Fjolårets kalender Dalagatan 14 av författarduon Karina Berg Johansson och Magnus Nordin lyssnade jag på dag efter dag, och tyckte att det var en rätt trevlig mordhistoria med vissa övernaturliga inslag.

Nu rapporterar Boktugg att Storytel i år tar konceptet ett steg längre och skapar ett writers room där fyra författare som sedan tidigare skrivit Original-serier tillsammans ska utveckla och skriva serien utifrån en grundberättelse som Storytelredaktionen själva föreslagit, alltså mer liknande den metod som ofta används när manus till tv-serier skrivs. Författarna är Karin Janson (Byvalla), Felicia Welander (Önskebrunnen), Carl V Andersson (Deadline) och Magnus Abrahamsson (pod-såpan Livet x 3 åt Storyside).

Min förläggare Anna Öqvist Ragnar intervjuas i artikeln, och säger följande om författarna:
– Vi har jobbat med dem tidigare och de har visat att de är bra på att samarbeta, hålla deadlines, har en gnistrande fantasi och en förmåga att hålla ihop en historia, att tänka i både korta och långa bågar samt att de skriver med mottagaren i bakhuvudet hela tiden.

Personligen inbillar jag mig att jag skulle ha oerhört svårt att skriva i grupp, jag tycker det är jobbigt att överhuvudtaget diskutera min text med någon innan den är klar (jag klarar ju inte ens av att be om hjälp gällande research), men det ska bli väldigt spännande att ta del av resultatet i december. Och roligt att de vågar tänka nytt!

Permalink

Bra skrivdag

I morse när jag vaknade kände jag mig närmast deprimerad över att det går så extremt segt med boken plus att det aldrig händer något.

Det är så klart visserligen en lögn, det händer en hel del i den, men det … tja, tickar inte, eller det kändes i alla fall inte så i gryningen.

Men så fick jag ihop närmare 15 000 tecken i dag, fartfyllda tecken, med ett par rätt bra cliffhangers.

Jag är ännu långt från mål, men en bra dag är ju ett bra (om än litet) steg mot målet, eller hur?

Permalink

Tipsrundemåndag

Tipsrunda i sportklubbens regi för tredje måndagen i följd, fjärde och sista gången nästa vecka. Barnen fick tio av tio på sina frågor, jag bara åtta av tio på vuxenfrågorna, bland annat missade jag på antal SM-guld Charlotte Kalla tagit, jag gissade på alternativet 32, men rätt svar var 28. Illa.

Efteråt gick vi till lekparken, Ejda och ett par dagiskompisar spann runt i snurrgungan så länge att jag ville kräkas. Själva brydde de sig föga, dock.

Permalink

Att skriva för ljud – nu som video

Eftersom Tage alltid tycker att det är spännande att tänka på att det finns en hel del klipp på Youtube där jag och Johanna är med (han sitter ibland och tittar på gamla avsnitt av vår saligen insomnade litteraturkanal DJtv), är det väl lika bra att jag publicerar inspelningen av det där framträdandet jag gjorde på Berättarfestivalen i Skellefteå förra månaden. Visserligen brukar han ju inte läsa min blogg, men jag kan ju tipsa honom.

Jag hade förberett föreläsningen dagen innan på datorn, bara för att finna denna tvärdöd på morgonen (en effekt av att jag tappade en hel kaffekopp ner i tangentbordet under New York-vistelsen i fjol, men till skillnad från tidigare gånger när den vaknat igen efter någon timme eller dag var den denna gång tvärdöd för evigt). Situationen räddades i sista stund av att en av de andra föreläsarna hade en lightning till hdmi-adapter med sig som jag fick låna, så jag kunde koppla in min iPhone och dra igång Keynote på den efter att ha fiskat upp själva filen från iCloud Drive. Rent visuellt märkte alltså publiken ingen skillnad, men att jag inte kunde se skärmen med mina punkter på samtidigt som jag talade (lite svårare att snegla ner på en 4,7-tumsskärm jämfört med en på 12), gjorde att jag hamnade lite snett några gånger. Tyckte jag själv i stunden i alla fall.

MEN. Nu när jag tittat ett par minuter här och där under den dryga halvtimmen föredraget håller på känns det inte så farligt. Och alltid kan väl snacket intressera någon (mer än Tage). Så – här kommer det, under den klatschiga rubriken “Digital värld – Hur påverkas språket i en roman främst avsedd att lyssnas på och inte läsas?”:

Permalink

Utelördag

Utedag i det lilla. Ägnade förmiddagen åt att kratta de delar av gräsmattan som inte hanns med förra helgen eller i veckan, samt fyllde skottkärran med ett par lass jord som bildat högar efter att Johanna grävt ett litet avrinningsdike. Lagom tills jag var klar blev det i princip storm, så det var i sista stund som lövhögarna jag byggt upp hann ner i sina sopsäckar.

Därefter körde vi ut till Rovasuando och hängde i stugan i några timmar med kidsens mommo och moppo. Ejda har bestämt att moppon ska bygga en trähäst åt henne, så dagen avslutades med att han och jag med spännband surrade fast en tjock meterlång stock som ska bli hästens kropp i en trädstam och bar den mellan oss likt ett fällt bytesdjur från stugan bort till bilparkeringen. Moppon försökte under promenaden övertyga Ejda om att hästen han ska tillverka är en hingst och inte det sto som Ejda beställt – allt för att han ska slippa bygga även det föl som beställningen innefattar.

Men känner jag Ejda (och hennes moppo) rätt står det nog snart såväl ett sto som ett föl på vår gård, redo för omvårdnad.

Permalink

Bokhora-Marcus om Bokus Play: “Som att ha Ingmar Bergman som pappa”

När ljudbokstjänsten Bokus Play lanserades tidigare i våras skrev jag ihop ett litet snabbtest, men har i ärlighetens namn därefter inte återvänt till tjänsten. Någon som däremot gett den en rejäl genomkörare är Marcus Stenberg på Bokhora, han publicerade för några dagar sedan ett utförligt test i sin sedvanligt roliga och stundtals bitska stil.

Han har en del gott att säga, men det onda väger tyvärr över, och mycket verkar handla om buggar. Följande stycke sammanfattar recensionen rätt väl:

Om den här appen var en karaktär i ett Seinfeldavsnitt skulle den vara en person som Jerry dejtar som blir extremt sur bara för att någon mm:ar på fel ställe eller gör minsta avbrott i berättelsen som hon håller på och berättar.

VARJE GÅNG jag får ett meddelande eller någon notifikation med ljud så stannar appen och jag måste ta upp den och trycka play igen. Det är okej om ljudet pausas och sen fortsätter, det är okej om ljudet spelas upp ovanpå ljudboken. Men att stanna ljudboken är orimligt. Det gör att den inte går använda för den som vill cykla, köra bil, måla en vägg eller helt enkelt inte gå med sin mobil i handen hela tiden. Detta driver mig till vansinne. Att leva med den här appen är som att ha Ingmar Bergman som pappa, det måste vara knäpptyst när geniet arbetar och jag tvingas välja mellan kontakt med yttervärlden eller att lyssna på ljudbok. I nästa uppdatering önskar jag mig en buggfix som gör att appen slutar bete sig som en svartsjuk högstadiepojkvän.

Permalink

Skriv- och researchdag i Kiruna

Drog till Kiruna med 06.40-bussen i morse för en heldags skrivande som även inkluderade en del research i krokarna runt sjukhuset. Så om någon såg en man i fyrtioårsåldern som gick runt och filmade på lite halvudda ställen (dock bara utomhus på vad jag tror var publika platser) – det var ingen som förberedde något fuffens, bara en författare som planerade något halvspektakulärt i fiktiv, skriven form.

Sedan i våras finns inte längre något fik inne i stan som är öppet redan vid halv åtta på morgonen när bussen anländer (tidigare öppnade Café Oscar i gallerian Galaxen klockan sju), så förmiddagen spenderades på Oscars filial nere på handelsområdet (där öppnar det likt tidigare vid sju) dit byggjobbarna kommer för fikalunch vid nio. Eftermiddagspasset hängde jag därefter på Björhns inne i stan, där jag även tog bilden.

Landade på drygt 17 000 tecken, vilket jag med tanke på den närmare två timmar långa pausen på mitten var väldigt nöjd med. Hann till och med förbi leksaksaffären för att inhandla en födelsedagspresent.

Permalink

Storytel satsar på e-boken med läsplattan Storytel Reader

Storytel meddelade i dag på morgonen väldigt överraskande att de lanserar en egen läsplatta före sommarsemestrarna. Plattan Storytel Reader ska till en början enbart vara en e-boksläsare, det går alltså inte att lyssna på Storytels ljudböcker i den, “men den är förberedd för att även kunna hantera ljudböcker i framtiden”, enligt pressmeddelandet.

Plattan är bakgrundsbelyst, har en sextumsskärm, väger under 200 gram, kopplas upp via wifi och kommer att kosta 999 kronor i Sverige (den ska också säljas i Danmark och Finland), men där slutar också de tekniska detaljerna som presenteras. I pressmeddelandet står enbart att man loggar in på sitt Storytelkonto och därefter kan läsa de e-bokstitlar som finns i Storytels utbud (och ladda ner dessa offline om man ska läsa bortom sin wifiuppkoppling) men inget står att läsa om ifall plattan fungerar med ePub-filer och om man alltså kan ha sitt “vanliga” e-boksbibliotek på den också parallellt, men det räknar jag med att bokbranschsajterna frågar om när de ringer Storytel om det här i dag, något annat vore tjänstefel. Likaså vore det spännande att höra vad för sorts platta det i grunden är, jag har svårt att se att Storytel byggt den själva.

I pressmeddelandet säger Storytels vd Jonas Tellander:
– Vår målsättning är att få e-boksläsandet i Sverige att ta fart på riktigt. Kombinationen av Storytel-tjänsten och Storytel Reader är en riktig höjdare för alla som är trötta på att binge- watcha tv-serier i sovrummet. Nu kan folk återigen läsa vid läggdags, precis som som folk gjorde före tv-streamingtjänsternas intåg.

Avsaknaden av blygsamhet är det inget fel på, att ge sken av att det aldrig tidigare funnits något vettigt alternativ för e-boksläsning i Sverige vid läggdags är kanske något Adlibris som med den mångåriga satsningen på Letto skulle vilja protestera mot, men onekligen kommer det att bli lättare för den som är Storytelkund att krypa till sängs med en Storytel Reader. Redan i dag antar jag att en del växlar över till e-boksläget i Storytelappen och läser boken de lyssnar på vid sänggång, men långtifrån alla är bekväma med att läsa i telefonen och så är det ju det där med de distraktioner som den inbjuder till som vi alla är medvetna om. Med Storytel Reader försvinner det, samtidigt som man har fördelen av att fortfarande vara inloggad på sitt konto.

Det är ju just detta som Storytel är ute efter, antar jag. Att man aldrig ska behöva lämna deras ekosystem, oavsett om man lyssnar eller läser. Det upplevda värdet av att betala 169 kronor per månad för tjänsten ökar, även om det läsplattan egentligen bara gör är att bättre belysa en redan existerande del av abonnemanget. Räkna även med att Storytel Reader längre fram kommer att användas i införsäljningen av deras tjänst – teckna upp dig för ett år och få en Reader på köpet, eller liknande. För jag har extremt svårt att tänka mig att plattan i fråga, som verkar vara rätt basic till form och funktion, är särskilt dyr i inköp.

Att Storytel Reader saknar krusiduller tror jag snarast är en fördel om man siktar brett, folk i gemen vill ha något enkelt som bara fungerar. Och där passar en avskalad platta hårt knuten till ett slutet ekosystem som handen i handsken. Att de är så sparsamma med de tekniska detaljerna kring plattan i pressmeddelandet är i det sammanhanget helt logiskt, produkten riktar inte in sig på dem som undrar hur hög upplösningen är i skärmen, hur stort inbyggt minne den har eller vilket operativsystem den i grunden jobbar med.

Den stora förloraren på det här torde vara Storytels konkurrent Nextory, som försökt profilera sig i kampen om ljudbokslyssnarna som alternativet för dem som också gillar e-böcker. Nu tar Storytel udden av deras marknadsföring och erbjuder något jag har svårt att se att de skulle kunna ha muskler att själva erbjuda. Även Bookbeat tar så klart stryk av det här, för även om de precis som Storytel också erbjudit e-böcker i sitt abonnemang tidigare så har de likt hos Storytel hamnat i skymundan. Nu ökar trycket på dem att också lyfta fram e-böckerna. Nya Bokus Play, som inte ens har e-böcker i sitt erbjudande, får det därmed ännu svårare nu.

Om man ändå ska göra en liten jämförelse utifrån det som är känt, så kan nämnas att “under 200 gram” är vad Adlibris äldre Letto Frontlight-platta väger (190 gram), medan den nya Letto Frontlight 2 med silikonskal som inte går att ta bort är betydligt tyngre (315 gram). Inte heller Letto-plattorna har någon mobil uppkopplingsmöjlighet (vilket lejonparten av Amazons Kindleläsare har, exempelvis).

Hur som helst – jag ska självklart se till att skaffa mig en Storytel Reader så fort den kommer, och ge ett omdöme.

Permalink

Karl för sin hatt

Tage älskar sina sommarhattar. Helst vill han ha dem under cykelhjälmen när han cyklar, så han alltid kan ha den på.

I kväll fick han dock lämna hjälmen av, sportklubbens tipspromenad runt sjön måste promeneras om man går i ettan eller är äldre. Ejda, dagisplutt som hon är, tillåts dock hoja och måste således stanna och vänta på oss andra tre gång efter annan.