Permalink

Fin understreckare om ljudbokens historiska koppling

Det grämer mig lite att jag hade missat litteraturforskaren Alexandra Borgs fina understreckare i Svenska Dagbladet i lördags kallad Ljudboken tar litteraturen tillbaka till dess ursprung, som delvis handlar om det jag skrev om i min debattext som DN publicerade i går tisdag. Flera av sakerna hon tar upp är desamma, även om hon med sin forskning som bas – och det större utrymme som understreckarna erbjuder – går betydligt djupare än jag gjorde (och ens skulle ha kunnat, hon besitter betydligt större akademisk kunskap i ämnet än jag gör).

Fast på ett sätt är jag ändå glad att jag upptäckte hennes text först i går, för hade jag sett den redan helgen som gick, hade jag också gått omkring och svurit över att min egen text genom att den ännu låg opublicerad hos DN förlorade en del av sin fräschör.

Nåja. Och en del av sakerna hon nämner är faktiskt sådant som jag var inne på när jag intervjuades till DN-reportaget om ljudböcker för några veckor sedan (ett reportage som Alexandra Borg också var intervjuad i), som det här med att det knappast är en ny företeelse att lyssna på litteratur, utan snarare så att det som i dag framhävs som den sanna litteraturupplevelsen – den tysta, koncentrerade läsningen – är ett relativt nytt påfund.

Permalink

Varför ignoreras ljudboken i den löpande rapporteringen om litteratur?

Jag kunde inte riktigt hålla mig. När jag var på väg hem från Skellefteå för ett par veckor och satt på bussen mot Bastuträsk för byte till tåg mot Boden och senare Kiruna, drog jag iväg ett mejl till DN och frågade om de kunde tänka sig vara sugna på en till debattext om det här med ljudboken. Min tes var att utbudet för ljudböcker inte är så illa som det framställs, och att orsaken till varför den här bilden finns dels står att finna hos ljudboksaktörerna själva, men kanske allra främst i den ignorans för formatet som sådant som jag ofta tycker mig ha mött i mer litterära kretsar.

Och en sådan text ville de absolut ha, vilket jag tycker hedrar dem, kritiken handlar ju delvis om deras egen redaktion. Texten sändes in redan på morgonen förra måndagen, men under veckan nådde ju Nobelspektaklet sitt crescendo och sedan kom Aviciis tragiska bortgång, två händelser som möblerade om tidningsspalterna rejält, så jag tror att texten legat några dagar längre än det ursprungligen var tänkt. Därför står det också förra veckan på ett ställe där det med facit i hand borde ha stått häromveckan.

Man tycker ju att jag som garvad gammal nyhetsbjyråjournalist borde veta bättre än att skriva saker som i går eller i morgon eller liknande i en text som man inte har en aning om när den kommer att publiceras eller läsas, men uppenbarligen inte.

Hur som helst, texten kom i dagens tidning och hade fått rubriken Varför ignorerar kritikerna ljudboken?, vilket i ärlighetens namn kanske inte riktigt är det jag menar då det för tankarna till att jag skulle vilja att de ska recensera ljudböcker, och det är inte vad jag efterlyser i texten. Men okej, rubriken jag har satt på det här inlägget – som mer speglar det jag verkligen efterfrågar – är rätt så omständlig och föga braskande.

Nåväl. In och läs!

Permalink

Litterärt, norrländskt sommarmöte i Dalkarlså?

Jag är ju sedan ett år tillbaka vice ordförande i Norrländska Litteratursällskapet, Norrlitt vardagligt kallat. Varje sommar arrangerar vi ett sommarmöte öppet för norrländska författare och allmänt litteraturintresserade. Årets möte går av stapeln på natursköna Dalkarlså folkhögskola i Robertsfors kommun i Västerbotten den 5-7 juli. Det bjuds bland annat på författarsamkväm, workshops i dagarna två, släppfest för Provins #2 2018 samt utdelning av den fina utmärkelsen Norrlands litteraturpris. För att inte tala om att vi även slängt in en föreläsning av mig om att skriva för ljud.

Anmälan är nu öppen. Varför inte ta och komma, vetja?

Permalink

Sista minuten

Jag har åtminstone fått en del skrivet under helgen, om än inte riktigt så mycket som jag hade hoppats på. Målet var att avsluta ett avsnitt så att jag kunde börja på fräsch kula veckan som kommer, men det skulle kräva att jag får till slutknorren i kväll, och nu är klockan 23.26, så det känns föga troligt.

Permalink

Lördag

Skrev lite. Hjälpte Tage göra en stop motion-film med sin Darth Vader-figur. Fixade lite i Ejdas rum. Jobbade på bion – matinén Mästerdetektiven Sherlock Gnomes på schemat – innan middag och Tillbaka till framtiden 2-introduktion för Tage, tyvärr orkade han inte hela filmen, vi får kolla klart i morgon. Avrundning med Designated Survivor, där Michael J Fox dök upp igen i en gästroll, vilket ju alltid är mysigt.

Permalink

Långsamhetens olov

För första gången på jag vet inte hur länge lyckades jag i dag skriva så långt som jag föresatt mig. Att det är ett undantag är så klart oroande, det uppstår alldeles för mycket motstånd i den här berättelsen och jag vet inte om det är ett dåligt tecken eller inte.

Jag är alltid extremt dålig på att bedöma mitt eget skrivande under själva processen, det är först när jag ser helheten som det faller på plats, eller isär.

Vore mycket dåligt om det blev det senare.

Permalink

No sleep … to the Brooklyn!

I dag är det exakt ett år sedan vi inledde fjolårets två månader långa New York-vistelse. Tanken svindlar. När jag berättade det för Ejda i morse när vi var på väg till dagis blev hon helt gråtmild. Jag sa-a-knar New York, kom det efter ett tag. Jag kan inte annat än att hålla med.

Rubriken? Ejda och Tage såg Husdjurens hemliga liv sisådär 200 gånger i fjol, eftersom den utspelar sig delvis i Brooklyn och flera platser syntes i filmen som vi passerade närmast dagligen. Vid ett tillfälle i filmen är Beastie Boys stenhårda låt No sleep till Brooklyn med, och Ejda skanderade under en period refrängen med höjd, knuten näve varje gång tillfälle gavs. Dock vägrade hon att sjunga den på något annat sätt än No sleep … to the Brooklyn!

Tages fascination för Taylor Swift föddes för övrigt genom samma film, då den inleds med hennes dänga Welcome to New York, som blev något av vårt anthem under månaderna där.

Permalink

Vår i luften

Vi nådde 12,1 grader sent i dag på eftermiddagen, det har varit riktigt varmt ett antal dagar, även om det ännu är minusgrader om nätterna. Snön ligger fortfarande mer än halvmeterdjup på gräsmattorna men vägarna är i stort helt rena och vår uppfart likaså (det senare krävde dock att jag ägnade 2,5 timmar av måndagskvällen åt att hyvla bort ett närmare två decimeter tjockt istäcke från sagda uppfart, så går det när man stundom slarvar med snöskottningen om vintrarna).

De bara vägarna innebär att kidsen nu är ute och hojar mest hela kvällarna. Ejda skulle egentligen överta Tages gamla 16-tumscykel redan i fjol, men håller enträget fast i 12-tummaren hon lärde sig cykla på som treåring och nu vid fem definitivt är för stor för. Nåja, det ger väl sig. Tage var på kalas och cyklade hem själv, han blev en halvtimme sen för att han och en klasskompis tränade på att stegra samt cykla i full fart in i snödrivor.

Dagens ungdom.

Permalink

Jag ger er: Inlägg nummer 4001!

Hepp. Inte nog med att jag för första gången sedan jag startade min 100-dagarsbloggning den 1 mars i går missade att skriva – jag kom på det när klockan var 00.22 i natt och jag var på väg till sängs och då var det ju så dags – jag glömde även uppmärksamma i söndags att den dagens text var blogginlägg nummer 4000 sedan starten för den här bloggen.

Nåväl, jag får sikta på ett jubileum när jag når 5000. I den takt jag numera publicerar mig här torde det ske runt år 2024. Håll utkik!

Permalink

Virus 4 blev fyra

Just det ja, jag hade fel gällande Virus 4 häromdagen, den stannade inte på topplistans plats fem som bäst, utan klättrade passande nog till en fjärdeplats dagen därefter, innan den långsamt började dala.

Storytels topp 10 torsdag 12 april 2018:

1. Motstånd – Anne-Lise Boge
2. Kvinnan på bänken – Anna Jansson
3. Ondskans ansikte – Mats Ahlstedt
4. Virus 4 del 1 – Daniel Åberg
5. Gärningen – Ramona Fransson
6. Nådastöten – Christina Larsson
7. Skymningstid – Anne-Lise Boge
8. Virus 4 del 2 – Daniel Åberg
9. Se till mig som liten är – Dag Öhrlund
10. Virus 4 del 3 – Daniel Åberg

I övrigt stämde mina förutsägelser rätt bra så till vida att övriga delar fortsätter att klättra uppåt, i dag söndag återfinns samtliga tio delar av Virus 4 mellan plats 7 och 24 på topplistan. Långa svansen-effekten har också förstärkts, första avsnittet av Virus 1 avrundar i dag listans topp 50, och kollar man på topplistan för enbart Storytel Original-serier ligger de fyra Virus-säsongerna i detta nu på plats 1, 2, 4 och 7.

Nå, nog med sifferexercis för den här gången.

Permalink

Upprop mot sexismen inom Akademien

I Göteborgs-Posten publiceras i dag ett upprop mot sexismen inom Svenska Akademien som drygt 200 författare och dramatiker undertecknat. Jag är en av dem som skrivit på.

En del av texten, som finns i sin helhet här, lyder:

Horace Engdahl har kallat Sara Danius ledarskap för det sämsta någonsin i Svenska Akademiens historia. Han menar alltså att hans egen undlåtenhet att agera mot de sexuella trakasserierna, som Akademien fick kännedom om redan 1996, är bättre. Vi känner igen detta agerande från så många håll: den som gör motstånd eller försöker uppmärksamma sexuella övergrepp och maktmissbruk pekas själv ut som ett problem.

Permalink

#knytblusförsara

Alltså antalet knytblusar i mina flöden i dag är så överväldigande många att jag blir gråtfärdig av hur fint det är. Ja, visst, det är blott en symbolhandling, men den bottnar i en genuin frustration över sakernas tillstånd. Och det är verkligen inte bara de man på förhand kunde tänka sig som i dag burit plagget, det har slagit så mycket bredare än åtminstone jag kunde ha anat.

Synd att man även blir gråtfärdig över att tänka på orsaken till varför alla dessa knytblusar ens behöver synas.