Permalink

Föreskolestart, coach Taylor och gästrikelitteratur

Vardag i morgon igen, har börjat förbereda barnen på förskolan. Tage suckar och säger att det är mycket roligare med sommarlov, trots att han tre minuter tidigare ondgjort sig över hur tråkigt han har det och hur synd det är om honom, att det inte finns något att göra här hemma (sittandes i ett hav av leksaker, iPadar, kojor, lillasyster och husdjur). Ibland går det inte att vinna. Rätt ofta, när jag tänker efter.

Har skrivit några kortare grejer på TVdags de senaste dagarna, om streamingtjänsten Film2Homes konkursansökan och Kyle Chandlers (mycket korta) återinträde i paradrollen som coach Taylor i mitt älskade Friday Night Lights.

Fin resetext i DN i dag om Gästrikland som litterärt landskap. Tycker dock att artikeln är lite snål när det gäller att nämna författarnamn, nog finns det fler som bör uppmärksammas i sammanhanget än Per Gunnar Evander, Joe Hill, Agnes von Krusenstjerna och Anna Jörgensdotter. Vart tog exempelvis bruksskildraren Bernt-Olov Andersson och poeten Stig Sjödin vägen? Men oavsett – väldigt fint att gästrikebygderna får uppmärksamhet, det sker alltför sällan. Och okej, även Per-Agne Erkelius nämns, dock blott i en bisats.

Permalink

Gamla kyrkogården

Dagarna går. Ledighetens sista vecka, vi kämpar oss framåt, går varandra på nerverna ibland, har det väldigt fint ibland.

I dag tog vi kyrkbåten över till byns gamla begravningsplats, som ligger på den udde där Torneälven och Vittangi älv rinner samman, belägen så att de döda skulle få det svårt att ta sig ner till själva byn om de vaknade. Att älvarna är isbelagda åtminstone sju månader per år och det alltså borde ha varit enkelt att ta sig ner under de perioderna verkar de inte ha tänkt på, eller så kunde de inte ta sig upp när det var tjäle i marken, vad vet jag.

Vi har besökt den nya begravningsplatsen som ligger en kilometer söder om byn längs Torneälven ett flertal gånger, men jag hade aldrig gjort den här färden tidigare, inga av Johannas närmare släktingar är begravda där så det har inte funnits något direkt orsak att bege sig dit.

Men en utflykt i sommarsolen är så klart skäl nog. Det visade sig vara en vacker plats, tydligt slumrande men ändå vid påtagligt liv, vi möttes redan vid ankomsten av en ren med de största horn jag sett, som lugnt traskade omkring på området. Vi promenerade omkring, läste på gravstenar, slogs med mygg, blev guidade av kyrkvaktmästare Bengan som även lät oss gå ner i kryptan under kapellet samt letade slutligen upp Johannas pappas morfars grav, då det var den närmaste släkting Johanna kunde komma på som låg där.

En fin dag.

Permalink

Tur och retur

Åter i norr efter två veckors vistelse i södern. Körde upp i går med fullastad bil medan resten av familjen flög, maratonkörde längs E4:an de 125 milen, kom iväg först efter lunch från Stockholm och rullade således in på gården i Vittangi först klockan kvart i tre i morse. Väl hemma fann jag Johanna vaken med en sovvägrande Ejda, så det dröjde ytterligare en timme innan jag kunde somna in vid tvååringens sida, bara för att väckas av samma dam tre timmar senare. Således en smula mör i dag.

Nonstopkörning längs E4 plus E10 två tredjedelar av Sveriges längd är inget jag rekommenderar som regelbunden syssla. Inlandsvägen är betydligt trevligare och heller inte direkt längre sett till avståndet men däremot gällande tiden det tar att köra, så i regel hamnar jag på E4:an och begagnar mig därtill oftast av de faciliteter som finns direkt längs vägen. Denna gång inbegrep detta tankning samt kaffe- och bullköp på OKQ8 vid Tönnebro, Sibyllamiddag inköpt i Örnsköldsvik och inmundigad på rastplatsen Mosjön ett par mil längre norrut, därefter ny tankning och kaffepåfyllning på OKQ8 i Skellefteå och en avslutande kissning i skogen vid en P-ficka någon mil söder om Gällivare.

Det fina med att lägga nära trettio timmar av ensambilkörning på en tur- och returresa till Stockholm är de långa stunder av oavbruten ljudbokslyssning det ger möjlighet till. Den här resan tog jag mig äntligen an Stephen Kings tegelsten Under the dome som klockar in på trettiofyra timmar, jag hade hunnit en bit in på timme tjugosju när jag rullade in på gården – väl spenderad tid!

Här uppe är det mesta sig likt, bortsett från att det nyklippta gräs som vår gård stoltserade med när vi reste ner nu ser ut som en sommaräng igen.

Morgondagens bekymmer.

Permalink

Familjestockholmsliv

Extremt mycket familjeliv i detta nu, vi kramar musten ur Stockholm ur barnperspektiv. Bad på Eriksdalsbadet och vid Tantolunden de soliga dagarna i början av veckan, lekplatser i massor, besök på leklandet Kaatach i Tyresö och middagar i Älvsjö hos ex-bokhoran Jessica och på Nyfiken Gul med barnens farfar och faster (där Tage var så nöjd med servicen att han gav en något förvånad servitör en stor kram när vi gick).

Har knappt öppnat datorn på hela veckan, och de få gånger jag gjort det långtifrån använt den till något vettigt.

unnamed-2

Permalink

Livat i Småland

Vi är i Småland. Ser min gamle kuratorskollega Ulf från tiden på Kalmar nation gifta sig, äter glass till lunch, spelar krocket, upptäcker slott, blåser såpbubblor och besöker Andréemuseet i Gränna och Utvandrarnas Hus I Växjö. I dag far vi vidare mot Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.

   
    
   

Permalink

Jag skriver om Bokvalet i UNT

Det har inkommit en del relevant kritik mot Förläggareföreningens kampanj Bokvalet på olika håll, jag skrev om Kristina Lundblads text i Sydsvenskan för några veckor sedan, och för några dagar sedan skrev Malte Persson i Expressen, och Rasmus Fleischer skrev med anledning av det en text i sin blogg.

Jag hade själv en kritisk text i ämnet ämnad för UNT, men när de ovan nämnda alstren droppade in fick jag ändra fokus en smula på det jag tänkte skriva, ingen anledning att upprepa argument.

Så jag valde att fokusera på hur Förläggareföreningen vill definiera digitala böcker, och undrar hur det kommer sig att målet verkar vara att göra digitala böcker mer analoga än fysiska sådana. Och vilken effekt det här kan få på en del fysiska böckers momsstatus om förändringarna skulle komma till stånd.

Permalink

Landets roligaste lekstuga?

Tidningen Land anordnar en tävling där landets roligaste lekstuga ska utses. Johanna anmälde Tages och Ejdas stuga, och den togs ut till final. Nu pågår omröstningen på Lands hemsida, och självklart ska ni gå in och rösta!

I nuläget ser det mörkt ut att nå förstaplatsen, en svampliknande (mycket fin!) lekstuga har dragit iväg i omröstningen, men vi är helt klart med och fajtas i kampen om andra- och tredjeplatsen. Ett aber i sammanhanget är att man måste klicka in på själva inlägget för att se färgexplosionen som rubriken utlovar (om man nu inte tycker att grönt och vitt är en explosion i sig), det är ju invändigt som vår stuga levererar till fullo.

Hur som helst – klicka på länken och scrolla ner till botten av inlägget för att hitta omröstningen. Och just det ja – varför benämns den bara som Tages stuga i tävlingen? Well, det är ju i dag lika mycket båda barnens stuga (Ejda är nog dessutom den som rumsterar omkring där mest i nuläget), men färgerna är helt valda av Tage förra våren när vi byggde den – vi litade helt enkelt inte på Ejdas då blott fjorton månader gamla omdöme.

tageslekstuga

Permalink

55 e-böcker för 0 kronor

Jag vet inte om det här ska tolkas som att försäljningen går lite knackigt eller om de bara vill allmänt hjälpa den på traven, men Adlibris har hur som helst alldeles nyss presenterat ett rätt fördelaktigt erbjudande på sin läsplatta Letto Frontlight. Köper man plattan i detta nu får man den laddad med 55 e-böcker av varierande slag. Vissa av titlarna är klassiker med utgången upphovsrätt vilket gör att de är i princip gratis att ge ut och ge bort, men här finns också hyfsat aktuella titlar från storsäljare som Carin Gerhardsen, Jan Guillou, Christoffer Carlsson, Liza Marklund, Ian McEwan, Kjell Eriksson, Sofie Sarenbrant och Kristina Ohlsson. E-böckerna ska enligt Adlibris betinga ett värde på 3000 kronor, men läsplattans pris är detsamma som i går när erbjudandet inte fanns, det vill säga 995 kronor.

Intressant hur tydligt sådana här kampanjer visar hur lite en e-bok är värd – eller åtminstone kan vara värd – jämfört med i den fysiska bokvärlden, där ett liknande erbjudande inte skulle kunna vara möjligt eftersom distributionskostnaden skulle bli astronomisk. En bok är en bok är en bok, hävdar Förläggareföreningen i sin kamp för att få ner den digitala bokmomsen, men sådana här erbjudanden tycker jag visar rätt tydligt att verkligheten är mer komplex än så.

Det är helt klart en bra deal för dem som köper en Letto Frontlight just nu (men trist för dem som köpte en i går…). Jag undrar dock om inte sådana här kampanjer på det stora hela skjuter bokbranschen i foten, när den så oförblommerat visar hur lätt böckers värde kan förringas.

——

Min utförliga recension av Letto Frontlight kan för övrigt hittas här.

Permalink

Makaroner byggde denna kropp

Sedan Ejda sent omsider tillfrisknat från sin magsjuka lever hon för makaroner. Visst har hon uppskattat välsmakande treminuters snabbmackisar även tidigare, men nu har det börjat ta sig komiska uttryck. Dessa komversationer har alla utspelat sig denna söndag:

– Ejda, ska vi gå och fixa välling till dig?
– Makaroner!

– Ejda, vad vill du ha till lunch i dag?
– Makaroner!

– Ejda, vill du ha en banan till mellis?
– Makaroner!

– Ejda, nu har jag sjungit för dig i fyrtio minuter, nu MÅSTE du försöka sova, klockan är nio!
– Makaroner!

Permalink

Lite om det här med Storytels och Massolits samgående

Intressant bokbranschnyhet i dag – Storytel och Massolit går ihop. Jag ska inte låtsas vara mer ekonomiskt bevandrad än jag är och påstå att jag förstår hur det hela går till rent tekniskt, men enligt Svensk Bokhandel så är det som ska ske följande:

Formellt går affären till så att Massolit Media köper Storytel för 576 miljoner kronor. Men inga pengar kommer att byta ägare, utan Storytels aktieägare får Massolitaktier och vice versa. Därefter slås aktierna ihop. Efter affären kommer Massolits aktieägare äga fyra procent av det nya bolaget som värderas till totalt 600 miljoner kronor. Resten ägs av Storytels cirka 30 ursprungsägare.

Säkert glasklart för en del, men jag nöjer mig med att konstatera att det är intressant att de två till synes hungrigaste aktörerna på den svenska bokmarknaden väljer att bli ett. Lilla Massolit blev ju en storaktör när de under uppmärksammade former köpte Forma Books häromåret, och Storytel har kommit att bli något av en de facto-standard för ljudböcker i Sverige, med 150 000 betalande streamingprenumeranter.

I dessa tider då begreppet vertikal integration blivit så poppis i bokbranschen är det så klart spännande att notera att det är en annan aktör än Bonniers som knyter till sig Storytel och får tillgång till deras produktion och distribution av ljudböcker (enligt en artikel i DN i dag om Storytels Sagan om isfolket-succé producerar Storytel numera en tredjedel av böckerna de distribuerar genom sin tjänst själva).

Vill man läsa mer om ekonomin bakom samgåendet kan man läsa det hos Cornucopia.

Permalink

Sommartid

Äntligen kom så sommaren, om så blott för någon dag. Enligt vår väderstation nådde temperaturen 21,2 grader i dag, efter att tidigare ha orkat upp blott strax över 17-strecket ett par gånger. Vi packade picknickmat och begav oss med ett gäng andra småbarnsfamiljer bort till fotbollsplanen – en gång i tiden utsedd till Sveriges bästa gräsplan (troligen eftersom den på grund av snösituationen här uppe kunde börja användas först i juni och blev obrukbar redan i oktober) – men som numera mest används av skolan och för rekreationsändamål som dagens. Annat var det i Johannas barndom, då Vittangi SK under en säsong spelade i damallsvenskan, vilket berättigar klubben till plats 79 i damfotbollens maratontabell.

Vi åt, sparkade lite boll och gjorde vårt bästa för att få i Ejda lite mat, magsjukan må ha bedarrat men nu har hon blivit dyngförkyld i stället, med nya höjder av jämmer och ständigt behov av att sitta i famnen.