Premiär i dag: Smittad 2!

Inledande anmärkning 2020: Smittad 1 och Smittad 2 döptes i ett senare skede om till Virus 5 respektive Virus 6. Namnet Smittad är alltså numera inaktuellt.

——

Någon gång i natt släpptes den lös igen, den där virussmittan som aldrig ger sig. Smittad 2 ges ut i dag, och det är alltså den sjätte delen i Virus-sviten. Jag vågar utlova spänning, dramatik och sorg på hög nivå för Amanda, Iris, Risten, Jenny, Dano, Patrik och alla de andra, och ett sjuhelsikes avstamp inför den stora finalen av hela sviten som säsong tre kommer att innebära senare i år.

Premiären till ära har även första säsongen av Smittad fått ett nytt omslag, för att gå mer i samma linje som Virus. Riktigt snygga tycker jag!

Och ja, det finns redan ett färdigt omslag för den avslutande Smittad 3 också, vilket är mer än vad jag kan säga om själva texten till den… Men jag ska börja skriva så fort jag någon gång den här veckan tagit mig förbi deadlinen to end all deadlines. Men mer om det projektet senare.

Sju säsonger blir det alltså totalt av Virus-sviten. Passande tycker jag, sju är något av ett magiskt nummer när det kommer till säsonger inom främst den amerikanska tv-världen.

Men för sjuttsingen – iväg och njut av Smittad 2 hos Storytel nu. Den finns såväl som ljudbok som e-bok. Hela sviten hittar ni här.

Förlagsstriden pekar mot en ny bokbransch

Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 2 maj:

——

Går vi inom litteraturen mot en framtid där vi måste vända oss till olika butiker för att få tag i olika böcker? Med start i de senaste veckornas strid mellan förlagsjättarna Bonniers och Storytel, känns det som att så kanske blir fallet, åtminstone digitalt.

En liten bakgrund: Sedan 1 april har Bonniers stängt kranen för nya ljud- och e-böcker till Storytel, som är den största abonnemangstjänsten för digital litteratur i Sverige. Hittills har det fått resultatet att Storytels prenumeranter inte fått tillgång till bland annat Jonas Karlssons, Camilla Läckbergs och Fredrik Backmans nya böcker.

Konflikten handlar som så ofta om pengar. I höstas avslöjade branschtidningen Svensk Bokhandel att Bonniers länge haft ett guldkantat avtal med Storytel – i kraft av sin storlek hade de lyckats förhandla till sig ungefär dubbelt så hög ersättning per lyssnad bok än andra förlag – och omförhandlingarna verkar ha kört fast rejält.

Bonniers äldre titlar finns fortfarande kvar hos Storytel, men som svar på Bonniers agerande har Storytel valt att dölja dessa böcker i sina tips- och kategorilistor, man måste helt enkelt använda sökrutan och leta sig fram för att hitta Bonnierböckerna.

Positionerna verkar låsta. I en artikel hos Svensk Bokhandel i slutet av april sa visserligen en representant från Bonniers att förhandlingar pågår, men kommentaren från Storytel var mer negativ: ”Det är något besynnerligt om Bonniers påstår att det pågår samtal just nu”, sa företagets kommunikationschef.

Frågan är därmed om vi är på väg mot en situation lik den i film- och tv-världen, där streamingtjänster som Netflix, Viaplay, HBO Nordic och C More satsar stora summor på att producera eget material som ska locka abonnenterna att välja just dem, och där det ”allmänna” materialet, som långfilmer som gjorts för vanlig biovisning, säljs av filmdistributörer i olika så kallade visningsfönster så att de först finns på exempelvis Viaplay i några månader, och därefter flyttar över till Netflix eller vice versa.

Till viss del har det här börjat ske även inom bokvärlden, Storytel har försökt profilera sig genom att skapa en stor mängd eget material som bara finns hos dem i form av ljudboksserier, kortare faktaböcker och dokumentärliknande ljudböcker (och här bör det för transparensens skull nämnas att jag är en av författarna som skrivit en ljudboksserie för Storytel).

Däremot är det här det första fallet då toppsäljande författare ur det ”vanliga” bokbeståndet – det vill säga det som ges ut av ett traditionellt förlag och är ämnat för såväl pappers- som digitalutgivning – stoppas från att finnas i en särskild tjänst.

Om det här är början på en större trend eller bara ett undantagsfall är tidigt att sia om. Bonniers äger Storytelkonkurrenten Bookbeat, och där har man än så länge varit tydliga med att man inte är intresserad av att kontraktera författare för att skriva böcker som bara ska finnas hos dem. Hittills har dock det i praktiken varit en närmast akademisk fråga, eftersom de varit så små i jämförelse med Storytel och antagligen inte ens hade kunnat locka någon av sina storförfattare för ett sådant upplägg ens om de velat. Men i takt med att tjänsten växer – för det gör den – blir kanske läget ett annat.

Säg så här: I nuläget handlar det här bara om den dåliga relationen mellan Bonniers och Storytel, Bonniers släpper fortfarande sina nya titlar till de andra två streamingtjänsterna på marknaden – Nextory och Bokus Play. Men om Bookbeat fortsätter plocka andelar, kan de då tänka om och också börja satsa på exklusivt material? Det tror jag absolut.

Vad svarar Storytel med då? Tja, de äger förlaget Norstedts, som också har en del av Sveriges största författare i sitt stall. Kanske blir de då Storytelexklusiva.

Då har vi plötsligt en helt annan bokbransch i Sverige. Jag hoppas vi slipper det.

Snacka om ljudböcker på Youtube

För ovanlighetens skull tänkte jag skriva ett litet inlägg om ljudböcker!

Eller åtminstone tipsa om det nya månatliga ljudboksprogrammet Snacka om ljudböcker på Youtube, som bär samma namn som den (för många ljudbokslyssnare) kända Facebookgruppen. Programmet görs av Storytel, och i första avsnittet bjuds bland annat på en intervju med deckarförfattaren Anna Jansson och en intressant diskussion om hur ljudboksinläsningar går till.

De gjorde ett pilotavsnitt tidigare där de lät en testpublik som jag fick vara del av komma med feedback, och jag tycker nog att de levererar riktigt bra nu i den riktiga programdebuten. Ett kul initiativ, och jag hoppas att några av de inslagstips jag föreslog efter pilotavsnittet blir verklighet längre fram. (No pressure, hör ni!)

Förlagspodden om Bonniers vs Storytel

Ungefär en halvtimme före midnatt dök ett rykande nytt avsnitt av Förlagspodden upp i min podcastapp (som är Overcast, om någon undrar). Ett långt segment om Bonniers/Storytel-striden som jag genast spolade fram till och lyssnade på, får ta resten i morgon, det är som sagt strax midnatt.

Spännande diskussion hur som helst, och herrarna Lind och Winkler verkade rätt överens om att det här är en strid som kan komma att få stora konsekvenser för hela den svenska bokmarknaden inte bara just nu, utan även på sikt. Dessutom lyfte de en aspekt som jag inte tycker har framkommit så mycket i den debatt som förts, och det är Bonniers mer än någon annan förlagsgrupp har att förlora på om deras guldkantade avtal skulle försvinna, då de har betydligt fler ”storförfattare” som tjänar – och som kanske mer eller mindre kräver att de ska tjäna – stora summor pengar som inte kommer att vara möjliga att upprätthålla om avtalen försämras.

Att sämre avtal påverkar ett förlags ekonomi negativt är så klart inget som är unikt för förlagen inom Bonniersfären, men med så många stora elefanter på plats som drar verksamheten framåt, blir effekten större när förutsättningarna ändras.

Hur som helst – in och lyssna! Avsnittet är för övrigt det 50:e i ordningen, något av en milstolpe!

Hellre egga än ägga

Turerna kring det här med Storytel och Bonniers har varit många under veckan, häromdagen battlade de olika sidorna bland annat genom debattartiklar hos Svensk Bokhandel, där parterna gjorde sitt bästa för att på respektive håll framstå som den som står på rätt fot i frågan.

I dag hade dock såväl Svensk Bokhandel som Boktugg läsvärda analyser om läget, som är värda att länka till. Dels en mer summerande kommentar av SvB:s chefredaktör PeKå Englund, och sedan en bredare analys av Sölve Dahlgren på Boktugg där han jämför striden mellan Bonniers och Storytel med den som väntas ske mellan Netflix och Disney när den senare ger sig in på streamingmarknaden i höst. Fin påskläsning på båda håll.

Låt oss nu bara hoppas att kombattanterna inte ägnar helgen åt att ägga varandra.

Bonniers vs Storytel, dag tre

I följetongen om ljudboksersättningarna och striden mellan Bonniers och Storytel var det i dag Bookbeats vd Niclas Sandin tur att bli intervjuad hos Boktugg. Föga förvånande hade han en helt annan åsikt än jag har gällande deras prissättning, och han dömde även ut Storytels ersättningsmodell (så kallad revenue share) som ”slapp affärsutveckling”.

Boktugg hade även en intervju med Mattias Lundgren på ljudboksförlaget Word Audio som blivit en av de största fristående aktörerna i Sverige. Även om han var noga med att poängtera att man så klart alltid vill ha ett bättre avtal än det man har, så var hans inställning till Storytel betydligt mer positiv – ”revenue share har funkat bra för oss” var kontentan.

Avslutningsvis kunde jag inte hålla mig från att lite skämtsamt posta nedanstående i kommentarstråden till Bookbeat-artikeln hos Boktugg på Facebook. För bara minuter efter att jag läst Sandinintervjun om Bookbeats ickeprisdumpning, dök följande två mejlutskick upp i min inkorg.

Femtio kronor billigare inom loppet av sex minuter. Om inte det är en prisdumpning vet jag inte vad som är det.

Uttalar mig hos Boktugg om Bonniers vs Storytel

Klarar ju sällan av att hålla tyst i de häringa bokbranschdebatterna, åtminstone inte när det handlar om den digitala halvan av branschen. Så när Boktugg hörde av sig i dag med lite frågor om min syn på det här med Storytel och Bonniers, utvecklade jag lite av det jag skrev om i gårdagens blogginlägg. Här är artikeln som blev resultatet.

Om striden mellan Bonniers och Storytel

Buller och bång i den svenska bokbranschen i dag, när Bonniers beslutat sig för att inte släppa några nya ljudbokstitlar till Storytel innan de kommit överens om ett nytt avtal. En stor sak i sig själv naturligtvis, men som genast ställdes på sin spets när det visade sig innebära att Forumstjärnan Camilla Läckbergs nya bok En bur av guld därmed inte släpptes för streaming hos Storytel i dag enligt plan, men däremot hos konkurrenten Nextory. Hos Bonnierägda tjänsten Bookbeat hade den förhandssläppts redan för någon vecka sedan.

I bakgrunden ligger det specialavtal Bonnierförlagen haft med Storytel, som gav dem rejält bättre ersättning för lyssningar än vad andra förlag fick (däribland Norstedts, som Storytel själva äger…). Detta avtal håller nu på att förhandlas om, och det är väl ingen vågad gissning att Bonniers inte är nöjda med att erbjudas ett avtal som mer ligger i linje med vad andra förlag får.

Jag tycker att det är jättesvårt att sia om utgången här. Storytel är så klart otroligt måna om att få tillgång till Bonniers nya titlar med tanke på att förlagsgruppen har många av de mest populära svenska författarna i sitt stall (tur att paret Kepler inte har något nära förestående i pipelinen, då hade det nog blivit härdsmälta hos Storytelabonnenterna), men Bonniers är å andra sidan också beroende av intäkterna som Storytel genererar till dem, och som överlägset största streamingaktör på ljudboksmarknaden är det nog inga små summor.

I kommentarerna från Bonnierhåll hos branschsajterna Svensk Bokhandel och Boktugg pratas det om att det inte bara är ersättningen man är oense om, utan även hur Bonniers titlar exponeras i Storytels kanaler (eller inte gör det, får man väl anta). Och det är klart, eftersom Storytel sägs ha varit tvungna att betala cirka 40 kronor per lyssnad Bonnierbok jämfört med cirka 20 kronor per lyssnad … ja, säg Norstedts- eller Piratförlaget-bok, är det väl inte omöjligt att de ibland valt att inte exponera Bonniertitlar utan i stället lyft fram andra förlags böcker eftersom det helt enkelt varit billigare att göra så.

Dock – och det här vill jag poängtera – jag har ingen aning om så är fallet. Som medlem i Storytels eget författarstall genom mina Storytel Original-ljudboksserier Virus och Smittad får jag erkänna att jag ibland tyckt det vara närmast tvärtom, jag har gnisslat tänder åt Storytels marknadsavdelning rejält några gånger när jag ansett att de inte promotar sina egenproducerade titlar tillräckligt utan bara pumpar ut annonser och puffar för redan bästsäljande böcker från Bonniers och dess likar…

Med bakgrund i det kan jag inte riktigt låta bli att känna lite surt sa räven över Bonniers argumentation här. Om det är så att de dels kräver ett bättre avtal än någon annan får och dels bättre exponering, får de nog få sympatier från övriga i Förlagssverige.

Visst kan man argumentera för att alla förlag borde få högre ersättning för sitt innehåll så att författarna i nästa led kan få bättre betalt. Men om det är vad Bonniers försöker åstadkomma här, har jag lite svårt att förstå hur de motiverar prispressen de själva drog igång i fjol på den här marknaden när de sänkte månadspriset på sin egen streamingtjänst Bookbeat till 149 kronor, jämfört med de 169 som Storytel, Nextory och Bookbeat tidigare haft som ”baspris” i ganska många år. Vill man få upp marginalerna så att ersättningarna kan ökas borde man rimligen arbeta för att priserna ska gå i motsatt riktning i stället, så att utrymmet för ersättningshöjningar växer. Under de år som ljudboksaktörernas priser legat still har exempelvis tv- och filmstreamingtjänsterna som Netflix, Viaplay och HBO Nordic stadigt höjt sina månadspriser och fokuserat på att konkurrera med innehåll i stället för lägsta pris, så varför Bonniers aktivt jobbat för att sänka marginalerna på ljudboksmarknaden är lite svårförståeligt.

Frågan är dock hur mycket eventuell badwill bekymrar Bonniers, i kraft av sin storlek har de ofta framstått som buffliga på senare år utan att det verkar störa dem nämnvärt.

Vad som däremot skulle kunna orsaka bekymmer är kanske om författare av storleken Camilla Läckberg och snart Fredrik Backman (vars nya Folk med ångest nu alltså inte kommer på Storytel om ett par veckor) tycker att det känns kymigt att bli brickor i det här spelet. Det är ju fullt möjligt att Bonniers kompenserar sina författare ekonomiskt för bortfallet att inte finnas hos marknadsledaren, men det kan ju också ge dessa författare en törn i relationen till sina fanskaror.

I kommentarstrådarna i den stora Snacka om ljudböcker-gruppen på Facebook är tongångarna i detta nu rätt hårda mot Bonniers (och faktiskt även mot Bookbeat, trots att de rimligen inte kan ha haft något med det här beslutet att göra). Dock bör tilläggas att gruppen administreras av Storytel och främst har Storytelabonnenter bland sina medlemmar vilket kan ge slagsida i debatten. Men samtidigt ÄR de allra flesta ljudbokslyssnare i Sverige just Storytelabonnenter, så att en majoritet av gruppens medlemmar tillhör det lägret är heller inte konstigt.

Nåväl, den som lever får se. Sista ordet är knappast sagt.

Stockholms-Daniel

Jag reste ner till Stockholm i dag, vandrade gatorna jag lekt som vuxen, gick till mitt gamla jobbstammisfik Blå Lotus framåt kvällen och skrev, de har numera öl- och vinrättigheter så jag unnade mig en Starobrno. Gick hem via den lokala indiern, tog med hämtmat och kollade halva säsongsavslutningen av The Walking Dead men hade inte ro att fullfölja, måste jobba lite till, ligger efter, samla tecken, borde skriva klart en scen där två poliser diskuterar ett eventuellt mord och det går långsamt för jag har aldrig skrivit något sådant tidigare, inte på det sättet.

I morgon kväll går Storytels ljudboksgala av stapeln på Gamla Riksarkivet, Storytel Awards som det numera heter. Det ska bli roligt, min förläggare Anna har varit djupt involverad i förberedelserna och hon verkar extremt stressad för att allt ska klaffa, bågen är tydligen hårt spänd och siktet inställt mot stjärnorna.

Men innan dess – full skrivardag. Klockan är ställd på 06.30. Sovmorgon kan jag ha när jag går i pension.

En bra cliffhanger

Att jag ofta finner själva skrivprocessen långsam, plågsam eller på ren svenska skittrist kommer knappast som någon överraskning för regelbundna läsare av den här bloggen, jag har varit inne på det ett otal gånger.

Lite korkat att ha gett sig in på ett projekt som inom loppet av lite drygt tre och ett halvt år kommer att ha resulterat i författandet av åtta böcker då, kan tyckas.

Nåväl, strunt i det just nu. Vad jag ville ha sagt var egentligen detta: Även om jag tycker att skrivprocessen är mördande seg, så ÄLSKAR jag känslan av att kunna sätta punkt för ett kapitel som avslutas med en riktigt bra cliffhanger.

(Japp – fetade och kursiverade versaler, så mycket älskar jag det)

Inga sådana där fuskcliffar som en del ägnar sig åt som egentligen bara handlar om att lura läsaren att något dramatiskt är på väg att hända trots att det sedan inte gör det – nej, det ska vara dramatiskt på riktigt, och slunga iväg storyn i en förhoppningsvis ny, oväntad riktning som läsaren/lyssnaren bara måste följa med på, och det genast.

Utan att förhäva mig skulle jag vilja påstå att jag är ganska bra på att skriva mig fram till sådana.

Och denna morgon, precis alldeles nyss, lyckades jag få till en riktigt fin en. Slut på meddelandet.

Virus nu även på ryska

Virus – eller jag menar Вирус – finns nu även på ryska! Det skedde inte ens i år, utan redan i december, jag hade bara helt missat det trots att jag varit in ett par gånger på Storytels ryska sajt och letat (visste att det var på gång), dock är det ju lite svårt när man varken hajar språket eller bokstäverna …

Det som ytterligare ställde till det var att de gjort egna omslag – tio stycken olika dessutom, ett för varje avsnitt! – som jag inte kände igen. Men när jag väl insåg vad det var jag tittade på – wow! Kalassnygga. Eller ja, ”kalas” är väl kanske fel ord i sammanhanget, de är ju rätt otäcka. Men fina!

Det innebär att Virus nu finns utgiven på sju av Storytels marknader: Sverige, Finland, Spanien, Mexiko, Turkiet, Förenade Arabemiraten och Ryssland, dock bara på sex språk än så länge – Spanien och Mexiko har ju samma. Några till är på gång som jag vet om, och än är väl inte kranen avstängd, Storytel finns vad jag minns i femton länder totalt hittills, och de har väl inga ambitioner att sluta expandera, vad jag vet.

Jag gjorde ett litet collage med fyra av de finaste ryska. Samtliga tio hittar ni här.

Lite om Babels inslag om ljudböcker

SVT:s litteraturprogram Babel uppmärksammade ljudboken med ett reportage i senaste avsnittet. Kul, var den spontana reaktionen, och inslaget som sådant var det heller inget fel på, det pratades med ett par skådespelare som jobbar som inläsare och Storytel och förlaget Bonnier Bookery fick komma till tals.

Men ju mer jag tänkte på det, desto mer började det skava någonstans. Ljudboken presenterades som en tendens, ett specialämne som med det här reportaget skulle punktmarkeras, och när det var slut fick programmets panel säga några pliktskyldiga ord om vad de ansåg om ljudbokens framfart, varpå kommentarerna som följde blev ungefär jag är inte rätt person att fråga egentligen, men … samt jag gillade att läsa in min egen roman eftersom förlaget betalade extra för det.

Sedan var det slut, ordningen återställdes, och man kunde återgå till att tala om riktig litteratur.

Det här hade *kanske* kunnat passera våren 2017. Men nu skriver vi 2019 i kalendern, då fyra av tio böcker som svensken ”läser” är en ljudbok, en siffra som även poängteras i reportaget. 40 procent av den totala mängden insupen litteratur kommer till oss via örat!

(I inslaget använder de ordet ”konsumerar” men jag vet att många ryggar tillbaka av att sammankoppla litteratur med konsumtion, så jag håller mig från att göra det själv, trots att det i sammanhanget är praktiskt eftersom det kan inkludera såväl läsning som lyssning i ett och samma ord).

Fyra av tio böcker – en enorm förändring äger rum i det svenska litteraturlandskapet. Är det verkligen något som bör sorteras undan som en ”tendens” i en sju minuter lång trendspaning?

Jag tvivlar inte på att Babel hade ett gott syfte, och programledaren Jessica Gedin lovade i avannonseringen att de skulle återkomma i ämnet, men jag kan inte låta bli att se det här som ytterligare ett tecken på det jag försökte lyfta i min debattext i Dagens Nyheter i fjol – litteraturvärlden måste börja ta ljudboken på allvar, det håller inte att fortsätta göra punktmarkeringar när det finns spektakulära (eller förfärliga, beroende på vem man frågar) siffror att hänga upp rapporteringen på.

Att ljudboken fortfarande är något man kan rycka på axlarna åt utan att någon förväntas bry sig blev även tydligt i senaste utgåvan av branschtidningen Svensk Bokhandel. I anslutning till redaktionsrutan ställs i varje nummer en fråga till redaktionsmedlemmarna, och den här gången var det Vem är din favoritinläsare av ljudböcker? Fem av sju svar var av arten lyssnar inte, begränsad erfarenhet av ljudböcker och pass på den frågan, tack.

Nej, jag vill inte tvinga vare sig Svensk Bokhandels redaktion eller någon annan att börja älska ljudböcker. Vad jag vill komma åt är att det fortfarande är så lätt att avfärda ljudboken utan att det får några konsekvenser i de grupperingar som räknas. Ponera att fem av sju i stället varit ointresserade av lyrik, och frågan som ställts hade varit Vem är din favoritpoet? Hade de vågat stå för det på samma offentliga sätt?

Nu ägnar jag mig åt ren spekulation, men min gissning är nej.

——

Här är länken till det aktuella programmet av Babel. Vid klick hamnar man ganska exakt där inslaget börjar, 28.30 in i programmet.