Två dagar New York i bilder
Etikett: Ejda
Natten var i alla fall inte stormig
Vill få iväg så mycket jox som möjligt innan vi sticker, därför gjorde jag klart årets bokslut redan i dag och sände in deklarationen, en hel månad innan det normalt sker (brukar vanligen begära de två veckors uppskov man kan få genom ett enkelt telefonsamtal). Kändes på något sätt nästan perverst att vara så tidigt ute.
Däremot inte en rad Virus skriven i dag. Men vi åt god påskbuffé hos mommon och moppon på kvällen och Ejda avslutade dagen med att berätta en sjusärdeles historia, som inleddes med:
Det var en gång en bajskorv som hade många härliga vänner. Hon hade också en syster som brukade stänga in sig i en garderob och lyssna på musik på en iPad. Deras mamma var död, och det var en mörk natt.
Bortsett från de härliga vännerna lät det som början på en psykologisk rysare med potential.
Vi när en sosse vid vår barm
Jag tror det började med att vi vid något tillfälle berättade för Ejda att Tage är döpt efter Tage Erlander, och förklarade vem han var och vad som gjorde honom speciell. Sedan kom vi att prata om Olof Palme, berättade att han blev mördad och att vi kan gå och titta på platsen där det skedde och därefter besöka hans grav (Adolf Fredriks kyrka där han ligger är ju bokstavligen ett stenkast bort).
Nu frågar hon ofta om hon kan få se dem på bild, och jag har därför ständigt ett par flikar i Safari öppna med bildsöket redo. I går byggde hon ett monument åt Olof Palme av tvättkorgen, ”eftersom jag tror det är hans födelsedag”.
En vecka kvar
Det börjar sakteliga närma sig avfärd. Om ganska exakt en vecka har vi precis – om allt går som det ska, peppar peppar – precis landat på Newark och står redo att påbörja vår New York-vistelse (eller ja, vi står väl troligen i kö till visumkontrollen, de brukar ju vara hopplöst långa i USA).
Ejda räknar ner närmast minut för minut, Tage tar det lite mer laid back, men är så klart också väldigt förväntansfull. Jag sa det häromdagen till Johanna, att vi verkligen får se till att göra den här långsemestern bra, för nivån Ejda lagt sina förväntningar på är skyskrapehöga. Riktigt vad hon förväntar sig är dock mera oklart. Snart får vi dock börja köpa plats för extrabagage, hon har redan krävt att stora resväskan tas upp till vardagsrummet och hon har börjat fylla den med innehåll från pysselskåpet.
Bäva månde säkerhetskontrollen.
Ready for take-off
Det är åtta dygn plus en kort natts sömn innan resan till New York tar sin början, men den här donnan har redan packat klart.
Utdrag ur packningen: Pussel, vattenkanna, Nalleman, sandsil, pennor, block och Vaianapysselbok.
Saker jag hittills sagt nej till: En uppblåst ballong och ett Frost-skrin större än väskan.
Engelsktalande
Ejda: Jag är lite orolig för att resa till New York, pappa.
Daniel: Men varför då, lilla vän?
Ejda: Tänk om jag inte kan prata med mommo och moppa längre när vi kommer hem, om jag bara kan engelska då, och de inte förstår mig längre?
——
Det kan ju ha sin grund i att jag i något skämtsamt ögonblick sa till barnen att jag och Johanna enbart kommer att prata engelska med dem efter att vi landat i USA, och att de därför måste lära sig språket snabbt. Kanske måste sluta skämta med dem, helt enkelt.
Oro eller ro?
Det blev vabb här hemma igen, Ejda har feber och hosta deluxe, jag lyckades smita åt mig lite skrivtid när hon sov en knapp timme mitt på dagen och när vi fick middag hemma hos den i princip lika sjuka mommon. Därtill ett långt pass nu på kvällen efter nattningen så att jag åtminstone passerade mitt grundmål om tiotusen tecken per dag.
Men jag skulle behöva mer just nu, mycket mer.
Av någon anledning jag inte riktigt förstår är jag dock inte orolig. Det kommer att lösa sig. Det gör det alltid.
Väl?
Hurra för Ejda!
Så blev hon då äntligen fyra år, Ejda Ögren. Det satt långt inne ska medges, hon har längtat efter födelsedagen sedan åtminstone i höstas, och de två senaste veckorna sedan Tage fyllde sju har varit en plåga för alla inblandade.
Men dagen kom, hon fick sång och paket i sängen, paket när hon kom ner till vardagsrummet, paket när hon åkte till sin mommo och paket när hon hade kalas på eftermiddagen. Men betydde det att hon var nöjd? Nej, Ejda är sällan helt nöjd, så när hon insåg att hon ännu inte fått någon present från sin farfar (som jag lovat köpa på grund av avstånd men inte hunnit fixa) ville hon ringa och ställa honom till svars. När jag ifrågasatte poängen med det med tanke på att hon knappt sa flaskhals när han själv ringde henne på förmiddagen för att gratulera fnös hon bara åt mig, nu stod ju ett paket på spel – ring! Innan jag tvingades till det hände dock något på kalaset som styrde bort hennes uppmärksamhet, så det fick bero.
Intressant också att Ejda, som i åtminstone arton månaders tid varit besatt av Disneyprinsessor i allmänhet och Anna och Elsa i synnerhet, två tredjedelar in på kalaset när hennes kompisar gått loss på hennes förråd av prinsessklänningar vi köpt på loppisar, helt plötsligt bestämde sig för att hon själv skulle klä ut sig till Pippi (vilket hon visat noll intresse för tidigare, jag har helt ärligt tyckt synd om hennes Pippidräkt eftersom den aldrig används). Men på något sätt är det Ejda i ett nötskal – aldrig förutsägbar.
Eller jo, en sak med dagen var ändå förutsägbar, sett till hennes besatthet av att fylla år. Klockan 18.22, ganska exakt 22 minuter efter att den sista gästen gått hem från årets födelsedagskalas, suckade hon djupt där hon satt i en hög av presentpapper: Ååh, jag längtar SÅ mycket efter att få fylla fem.
Älskade unge.
Avbruten självömkansharang
Håhåjaja.
Det går för sakta med skrivandet. För många saker som kräver tankeverksamhet, detaljer som måste kollas upp, kliniska undervisningsklipp på Youtube som måste gås igenom och förfasas över, scener som blir spektakulära i mitt huvud men som är svåra att bildsätta i ord och cliffhangers som kanske är bättre på papper än i verkligheten.
Men jag
Där blev jag väckt av Ejda, hon var ledsen för att hon hostar, men en sked Bisolvon, två gånger Bockarna Bruse-sången och en ”Sommaren” – det vill säga Idas sommarvisa – senare sover hon sött igen.
Det borde även jag göra. Bokjäveln får anstå till i morgon.
Kopparrajden 2017
Kopparrajden i dag, som bjöd på rejält köpesväder – ett par minusgrader och solglimtar. Det var tävlingspremiär för Ejda, fjärde gången för Tage. Det gick lite fortare för den stora jämfört med den lilla, men hon kämpade sig runt och fick sin efterlängtade medalj, nu hänger den runt halsen på hennes gunghäst (tillsammans med min medalj från New York Marathon 2014).
42
Jag fyllde 42. Herre jösses, hur gick det till? Det känns officiellt medelålders.
Då Johannas moster fyllde 60 på lördagen, innebar min födelsedag på söndagen att Ejda fick äta tårta till middag två dagar i följd.
Och som hon gjorde det. Tre portioner, båda dagarna. I dag hade dessutom en pojke på dagis fyllt år, och han hade haft med sig tårta som de fick äta till mellis. Tre dagar tårta. Och en fjärdedel av vår återstår som snart behöver ätas upp, så det lär väl bli fyra om jag inte orkar stå emot i morgon.
Det är lättare att skriva om tårta än 42.
Är det ett faktum jag tycker känns jobbigt på riktigt?
Jag vet inte. Nej, troligen inte. Det är bara … äh, kanske har jag aldrig på allvar burit epitetet ung och lovande, men nu har det skeppet även i teorin avgått, känns det som.
Och däri finns ändå någon typ av sorg.
Boktips och klappvåndor
God jul där ute i stugorna! Till skillnad från vad jag hört är läget söderöver har vi en vit jul – därtill med snöfall i dag – och Ejda springer just nu runt och bestämmer vad det är i hennes olika paket. Med tanke på att hon är övertygad om att det i ett ligger en lila minigiraff och i alla övriga finns My Little Pony-grejer, så är det upplagt för besvikelser och gråt om några timmar.
På självaste dopparedan fick jag äran att boktipsa i branschsajten Boktuggs julkalender. Klicka er vidare för att se vad jag läst och uppskattat under året som gått, och vad jag kommer att lyssna på i jul. Författarna som står i fokus: Birgitta Trotzig, duon Brent Schlender/Rick Tetzeli samt Emi Gunér.
Nu har Ejda satt sig i position för julklappsutdelningen. Två timmar kvar tills hennes moppa kommer hem från jobbet och vi har tänkt börja, dock…
