Storytels Jonas Tellander talar ut hos SvB

Storytels vd Jonas Tellander ger i dag hos Svensk Bokhandel sin syn på det här med kontroversen kring deras ersättningsmodell samt faktumet att Bonniers har ett mer gynnsamt avtal än andra förlag. Utan att egentligen gå in på några kontraktsdetaljer tycker jag ändå att han ger rätt nyktra svar på frågorna som ställs. Samtidigt är det tydligt att han försöker uttrycka sig så diplomatiskt som möjligt, företaget befinner sig i ett känsligt läge just nu där kontraktsförhandlingar sägs pågå med ett stort antal förlag just denna höst.

Intervjun ligger (åtminstone för närvarande) inte bakom Svensk Bokhandels betalvägg, så jag tycker att alla som är intresserade ska bege sig dit och bilda sig en egen uppfattning.

Hos SvB:s konkurrent Boktugg publicerades för övrigt en debattext i går skriven av Hoi Förlags vd Lars Rambe under rubriken Storytel och Bonniers måste ta sitt ansvar, som jag tycker också är väl värd att läsa.

Lite om det här med Storytel, Bonniers och ersättningen

Svensk Bokhandel drar stort i dag på att Bonniers har ett avsevärt mycket bättre ersättningsavtal med Storytel jämfört med andra aktörer på marknaden, det verkar röra sig om att de fått ungefär dubbelt upp jämfört med Storytels standardavtal.

Nivån förvånar även mig och det är klart att det sticker i ögonen på mindre förlag – en del av dem väldigt framgångsrika bland Storytels användare – att de och deras författare bara får hälften av vad jätten Bonniers får. Men det som också förvånar mig är att det här utifrån vad en del (anonyma) förlagsföreträdare säger i artikeln samt vad Svensk Bokhandels chefredaktör Per PeKå Englund skriver i en kommentar, verkar slå ner som en blixt från klar himmel. Jag trodde i min enfald att det var allmänt känt, även om detaljerna inte varit kända – och egentligen inte är det nu heller på grund av sekretessklausuler som gör att varken Storytel eller Bonniers får säga vad som står i kontrakten, oavsett om de skulle vilja göra det eller inte.

Branschkonkurrenten Boktugg har i alla fall varit inne på det här några gånger, så sent som i augusti skrev de i en artikel om Storytels ersättningsnivåer att “alla förlag har inte identiska avtal eftersom Storytel har förändrat innehållet i sina avtal genom åren och dessutom har vissa förlag i kraft av sin storlek vid vissa tillfällen kunnat förhandla fram bättre avtal”. I deras rewrite på Svensk Bokhandels artikel i dag skriver de att den “officiella hemligheten” nu är ute.

Och är det något förlag som kunnat förhandla fram ett mer gynnsamt avtal i kraft av sin storlek och tunga författarportfölj, så är det så klart Bonniers.

Men även om jag ställer mig förvånad till yrvakenheten, så kan jag absolut förstå de förlag som blir förbannade på det här, inte minst eftersom en del av dessa förlag varit snabbfotade och alerta på ljudboksmarknaden och i stor grad bidragit till Storytels framgångar, och trots detta får sämre betalt för sina pionjärinsatser än den mer tröga jätten. Det hotar så klart leda till att det blir “som vanligt”, det vill säga att precis som på den traditionella bokmarknaden så kommer författare att vilja söka sig bort från de mindre aktörerna för att i stället få chansen att hamna på Bonnier Audio, eftersom det ger dem bättre betalt.

Norstedtshuset på Riddarholmen. Foto från Wikimedia Commons.

En pikant detalj i sammanhanget är att det här borde betyda att Storytel betalar betydligt högre ersättning till huvudkonkurrenten Bonniers än till de egna förlag Storytel äger och delar kontorslokaler med, som Norstedts, Rabén & Sjögren och det rena ljudboksförlaget Storyside.

Upplagt för dålig stämning vid kaffeautomaten på Riddarholmen.

E-boksnedgången som kom av sig och Harry Potter-exklusivitet

Ett par bokbranschrelaterade grejer så här helt oförhappandes på fredagskvällen:

• Boktugg skrev i går kväll om att nya uppgifter från USA visar på det som många tidigare antagit – inbromsningen av försäljningen av e-böcker som rapporterats från de stora amerikanska förlagen är med all sannolikhet en chimär, då den del av marknaden som inte mäts i den officiella statistiken nu tros uppgå till cirka 11 miljarder kronor per år. Mestadels rör det sig om icke-traditionellt publicerade e-böcker, främst på Amazons plattform.

Så här skrev jag gällande detta i en krönika i Västerbottens-Kuriren för lite drygt ett år sedan:

Försäljningsminskningen baseras enbart på statistik från förlag knutna till USA:s motsvarighet till Svenska Förläggareföreningen, och missar därmed helt de allt mer populära indieförfattarna, det vill säga egenutgivare som säljer sina böcker utan mellanhänder på exempelvis Amazons e-boksplattform Kindle.

Eftersom Amazon är ökända för att inte dela med sig av försäljningssiffror är det svårt att leda i bevis att bokköparna övergett storförlagens prishöjda titlar till förmån för egenutgivarnas i regel betydligt billigare alster, men Amazon hävdar i alla fall att deras e-boksförsäljning fortsätter öka, samt att de ser ett stadigt växande intresse för Kindle Unlimited, en abonnemangstjänst för e-böcker enligt Spotifymodell, där tonvikten ligger på indieförfattare och klassiker snarare än de traditionellt etablerade författare.

• En till grej som Boktugg skrivit om i veckan, men inte gjorde en så stor grej av, plockades upp av Svensk Bokhandel i det nya numret i dag och fick växa: När Harry Potter-böckerna senare i år ges ut som ljudböcker på svenska så blir publiceringen Storytel-exklusiv under det första året. De kommer alltså inte att kunna köpas digitalt via Adlibris eller Dito/Bokus eller streamas på prenumerationstjänsterna Bookbeat och Nextory förrän någon gång 2018. Konkurrenterna är så klart inte alls särskilt nöjda med detta, och Håkan Rudels som är vd för Bonnierförlagen lämnade följande kommentar till SvB: På film- och tv-sidan har det varit så länge. Personligen tycker jag att det är en tråkig utveckling om vi ska börja fajtas om innehåll på det sättet. Men det är intressant. Hade vi gjort något liknande för två år sedan hade det varit demonstrationer utanför Sveavägen, men när Storytel och Norstedts nu gör det så verkar det vara lugnt.

Kanske värt att upprepa det jag skrev i somras när Storytel köpte Norstedts:

Det ska bli intressant att se vad som händer med den femte boken i Millennium-serien när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

Adlibris ointresse möjliggjorde fusket hos Boktipset

Intressant avslöjande hos Boktugg i dag, de går ut med uppgifter om misstänkt fusk på den Adlibrisägda sajten Boktipset.se, ett bokcommunity där användarna själva får sätta betyg på, recensera samt diskutera böcker. Betygen och recensionerna används därefter av Adlibris på sidorna för dessa boktitlar.

Inga definitiva bevis kan presenteras utan det verkar handla om misstänkt aktivitet kring vissa böcker och förlag, ett stort antal konton har registrerats under kort tid och gett vissa utvalda titlar toppbetyg, som sedan per automatik presenteras på Adlibris. Hos Adlibris är man tydligen medveten om problemet enligt vd Johan Kleberg, som säger till Boktugg att det pågår en diskussion internt om hur de ska komma tillrätta med problemet.

boktipsetdump

Det här är så klart pinsamt för Adlibris, och jag hävdar att det här är ett problem som har kunnat uppstå helt enkelt för att de i princip lämnat Boktipset vind för våg. Sajten verkar ha fått sköta sig själv under ett stort antal år, den ser i princip ut som den gjorde vid lanseringen 2009 och tittar man på Om-sidan så är den senast uppdaterad 2013, och den officiella bloggen har inte uppdaterats på 15 månader, några regelbundna inlägg har inte lagts ut sedan tidig höst 2014.

Det här har också noterats av de användare som trots allt fortsatt att använda Boktipset, i forumet frågade en användare en vecka före jul 2015 varför sajten numera verkade uppdateras så sällan, och 16 dagar senare kom ett svar (dock inte från någon som jobbar med Boktipset utan en annan användare) som löd: Sajten verkar totalt ha dött under 2015. Jag började dubbelregga allt jag läst 2015 på både Boktipset och Goodreads, men nu är jag enbart Goodreadsaktiv då den här sidan verkar tvärdöd. Tråkigt, för det borde finnas underlag för aktivitet.

Att sajter dör är inget problem i sig, men det blir självklart ett allvarligt problem när en sajt som är så eftersatt och därmed säkert också dåligt kontrollerad tillåts styra betygsättningen av böcker hos Sveriges i särklass största nätbokhandlare. Visserligen har inte Adlibris någon topplista som baserar sig på Boktipsetbetyg utan de har bara topplistor baserade på försäljning vilket innebär att man måste klicka sig fram till de här titlarna för att upptäcka att de har höga betyg, men det ger ändå dessa titlar en fördel.

Dessutom verkar det som att de här fejkkontona satt i system att ge annat de betygsätter låga betyg, vilket dragit ner snittet på dessa titlar. Detta har bland annat drabbat Kalla Kulor Förlag, vilket fått förlagets ägare Hans-Olov Öberg att överväga en polisanmälan, enligt Boktugg.

Hur ska Adlibris komma tillrätta med problemet? Ett sätt är så klart att ändra möjligheterna att skapa konton på Boktipset, och kräva exempelvis att man kopplar konton till sitt Facebookkonto, och inte som i dag bara kan registrera sig genom att ange ett födelsedatum, ett namn och en mejladress. Det är så klart inte ett vattentätt system det heller och det exkluderar människor som inte använder Facebook, men det skulle skänka en ny form av trovärdighet åt sajten, som i ljuset av detta kan vara välbehövlig.

Sedan är frågan om det ens finns en marknad för ett svenskt bokcommunity. När Boktipset lanserades 2009 var det ett projekt lett av Sigge Eklund som ägdes av Bonniers och TV4 tillsammans, men efter en lovande start (jag hade faktiskt själv en Boktipset-blogg under några månader 2010 för att marknadsföra mina böcker) verkar ägarna och Eklund ha tappat intresset och sajten fick tas över av (tillika Bonnierägda) Adlibris, som alltså inte heller verkar ha gett den någon kärlek under överskådlig tid. Jag kan inte se att det skulle kunna ha någon annan orsak än att de anser att det kostar för mycket pengar att lägga resurser på tjänsten i jämförelse med vad den ger dem tillbaka.

Innebär detta spiken i kistan för Boktipset? Jag hoppas inte det, för dem som faktiskt använder tjänsten verkar hängivna. Men innan Adlibris fått ordning på det här med fejkkontona bör de starkt överväga att stänga av kopplingen till sin nätbokhandel.

PS. Adlibris vd Johan Kleberg påbörjade i går en två veckor lång sejour som gästbloggare hos Svensk Bokhandel. Ska bli spännande att se om han tar upp den här frågan där. DS.

UPPDATERING: Nu har Johan Kleberg på Adlibris gjort just detta.

Vågar ingen kritisera Bonniers längre?

Svensk Bokhandels reporter Lars Schmidt går hårt åt Bonniers fortsatta maktexpandering på den svenska bokmarknaden. Med startpunkt i det nyligen aviserade beslutet att Adlibris tar över Cdons bokförsäljning skriver han under rubriken “En skadlig tystnad” i dagens purfärska nummer av tidningen bland annat:

Varför hörs ingen diskussion om att Bonnierägda Adlibris lägger beslag på ytterligare uppåt 250 miljoner kronor av branschens totala försäljning? Och varför hörs inget om att Bonnierförlagen startat Bookbeat för att skumma grädden av den streamingmarknad för ljudböcker som det tagit Storytel tio år att bygga upp?

Det fanns en tid då Bonnierförlagen alltid diskuterades. Kritiker klagade över marknadsdominans, uppköp av konkurrenter och integration framåt och bakåt i näringskedjan tills Bonniers satt på nästan hela makten.

— — —

Nu hörs inte ett knyst. Alla viker ner sig. Ändå har Bonniers bara blivit större, starkare och brutalare. Varför är alla tysta?

Han anger själv några orsaker i texten, bland annat att bokbranschens kris gjort att kritiker haft fullt upp med att överleva och att den kritiska grupp av förläggare som samlade sig under paraplynamnet De oberoende har fallit isär av sig själv.

Om det förr fanns ett dussin öppna kritiker finns det i dag knappt en enda; Bonniers finns överallt på marknaden och rädslan för att hamna i onåd är för stor.

Skarpt tonläge. Ska bli intressant att se om någon vågar haka på och stämmer i bäcken eller om utspelet möts med tystnad.

Tredje gången gillt för Bonniers ljudbokstjänst?

Intressant artikel på Breakit i dag om Bonniers kommande ljudbokstjänst Bookbeat, som det tydligen skruvas på i tysthet i ett dotterbolag som till sin form mest liknar en startup.

Att påstå att Bonniers rosat marknaden med sina digitala satsningar hittills vore att ta i. Det första försöker Laudio är nedlagt och den nuvarande ljudbokstjänsten Mondo har inte heller lyckats göra något större avtryck på marknaden. Den nya tjänsten verkar likna Storytel på det stora hela och det är väl klokt – det är uppenbarligen en modell som kunderna gillar – men frågan är hur Bookbeat ska lyckas slå marknadsledaren på fingrarna.

Tyvärr ger inte artikeln i Breakit några direkta svar på den frågan, snarare låter den Bookbeats vd Niclas Sandin komma undan med felaktigheter. “Framför allt så erbjuder vi inte bara ljudböcker utan även e-böcker, så vi kan inte jämföras så direkt med Storytel”, säger han i texten, och “glömmer” därmed att Storytel redan erbjuder e-böcker i sitt abonnemang sedan mer än ett år tillbaka. Visst, Storytel är mest känt som en tjänst för ljudboksstreaming och deras e-boksutbud är mer begränsat när det gäller nyheter än deras ljudboksutbud, men att påstå att Storytel inte erbjuder e-böcker känns en smula fult – jag har väldigt svårt att se att Bookbeat inte skulle ha koll på hur huvudkonkurrentens tjänst fungerar och vad som ingår i deras abonnemang. Faktum är att Storytels växlingsfunktion mellan ljud- och e-bok – i de fall en titel finns i båda formaten – är rätt imponerande, den fungerar väldigt sömlöst.

På Bookbeats sajt kan man ana sig till att en tanke som de har är att de ska ge sina kunder personliga tips utifrån tidigare lyssning och läsning, en funktionalitet som Storytel inte erbjuder i sin nuvarande form vad jag vet, mer än att de har en sådan här vanlig “Andra har även lyssnat på…”-funktion. Ska bli spännande att se om Bookbeat lyckas få till en mer utvecklad kurering.

Något lanseringsdatum finns inte ännu, enligt Breakits artikel ska tjänsten dock lanseras i en lightversion så snart som möjligt.

UPPDATERING TORSDAG: Intressant att nyheten om Bookbeat i utländsk bokhandlarpress nästan uteslutande fokuserar på e-boksdelen, och inte att de tar upp kampen om streamade ljudböcker och blir en Storytelutmanare. På ett anglosaxiskt plan är det kanske också smartast att profilera sig som en eBook subscription service eftersom e-böcker är så pass mycket större på de marknaderna, men i Sverige är ju de streamade ljudböckerna den enda bokdigitalisering som hittills fungerat, så att tjänsten här ställs mot Storytel är bara naturligt.

Det är ju för den delen inte bara Storytel som i dag erbjuder kombinerade ljud- och e-boksabonnemang i Sverige. Nextory, som tidigare hette E2Go, försöker också slå sig fram på marknaden efter namnbytet, såg att de hade en helsidesannons med kampanjerbjudande i nya numret av Vi Läser.

UPPDATERING 2: Fick en kommentar från Bookbeats vd Niclas Sandin. Jag lyfter upp innehållet till inlägget: Intressanta kommentarer och reagerade också på de olika perspektiven där Sverige fokuserar på ljud och internationellt är fokus på e-bok. Kopplat till det har du helt rätt avseende Storytel. Det jag nämnde i telefonintervjun om jag minns rätt var något liknande med att vi kommer fokusera på att lyfta båda formaten mer än exempelvis Storytel som marknadsför sig mest som en ljudbokstjänst. Detta blev nog inte tillräckligt tydligt i citeringen men bra att du synar och håller oss ärliga. Dock var detta inget medvetet försök att ge en ny verklighetsbeskrivning.

Bonniers självutgivningstjänst Type & Tell lanseras

På bokmässan i fjol blev jag knackad på axeln i Bonniermontern och fick en förfrågan om jag med mitt självutgivarexperiment i bagaget hade lust att kolla på en tidig version av Bonniers kommande egenutgivningstjänst. Det var jag så klart, och fick en demonstration på plats och bjöds efter mässan in till att vara med i någon sorts betatestargrupp, ett uppdrag jag vill minnas att jag skötte katastrofalt dåligt på grund av tidsbrist, jag svarade på några enkäter men inte särskilt mycket mer. Sorry för det.

Nu är tjänsten, som fått namnet Type & Tell, på väg att lanseras publikt, ett pressmeddelande damp ner i min inkort nu på förmiddagen. Eftersom jag sitter med lite för många deadlines för att göra något vettigt av det (ständigt denna tidsbrist), klistrar jag bara in pressmeddelandet nedan.

1 september släpper Bonnierförlagen en betaversion av den digitala självpubliceringstjänsten Type & Tell. Lanseringen markerar tydligt att Bonnierförlagen tar egenutgivning på största allvar och vill vara en del av framtidens bokbransch där egenutgivning kommer att vara en självklar del på marknaden.

– 180 år efter vi gav ut vår första bok startar vi nu Type & Tell och vår ambition är att skapa Nordens bästa självpubliceringstjänst ur ett användarperspektiv. Jag tycker att självpublicering och traditionell förlagsverksamhet samspelar fint. Det är två väldigt olika saker men samtidigt en del av samma rörelse, skrivandet och läsandet, säger Bonnierförlagens VD Håkan Rudels.

Type & Tell är en renodlad självpubliceringstjänst, vilket innebär att skribenten har full kontroll över sin bok samt behåller sina rättigheter.

– Vi vill göra det möjligt för alla de som vill skriva och dela sin berättelse att göra det på ett enkelt, snabbt och kvalitativt sätt, säger Rebecka Leffler, affärsutvecklingschef på Type & Tell.

Om Type & Tell:

För att använda tjänsten registrerar användaren ett konto, sedan är det gratis att lägga upp nya bokprojekt, jobba med text och layout och planera bokens lansering. Skribenten väljer när boken ska publiceras och först när den gör det tar Type & Tell ut en publiceringsavgift på 1 500 kr, det är en engångskostnad per publicerat verk och inkluderar både tryckt bok och ebok. Tjänster som marknadsföring, omslag och professionella pressbilder finns som tillval.

– Olika skribenter har olika behov, och det kan vi tillgodose. Några vill ta hjälp, andra vill ha full kontroll hela vägen, hos oss kan de välja själva, säger Rebecka Leffler.

Det som skiljer Type & Tell från konkurrenter på marknaden är bland annat det layoutverktyg som låter skribenten se de färdiga boksidorna på ett ögonblick. Type & Tell erbjuder även formgivna mallar för inlaga och omslag.

– Vi gör en manuell teknisk granskning av de böcker som publiceras genom oss. Tack vare det kan vi säkerställa att alla böcker som trycks med hjälp av våra egna mallar håller en hög kvalitet gällande layout, typografi och läsbarhet, säger Rebecka Leffler.

Ytterligare en unik förmån med tjänsten är författarens egen bokplan, som kopplas till varje produktion. Bokplanen baseras på mångårig erfarenhet och kunskap, och föreslår bland annat vilka marknads- och PR-insatser författaren bör prioritera och när i tid.

Bonnierförlagens digitala självpubliceringstjänst ha tagits fram genom nära samarbete och en lyhörd dialog med författare, allt för att skapa en tjänst som uppfyller de behov som dagens författare har. Sedan ett par månader tillbaka har tjänsten provats och utvärderats av en testgrupp. Men nu släpps en betaversion som är öppen för alla.

– Jag hoppas att det blir en anstormning. Det ska bli väldigt spännande att se vad fler användare tycker om tjänsten, säger Rebecka Leffler.

Förändringar och utvecklingar kommer att ske löpande.

– Vår ambition, och vår styrka, har hela tiden varit att lyssna in användarnas behov och förbättra tjänsten efter deras feedback, säger Rebecka Leffler.

Tjänsten i sig slår som sagt upp portarna 1 september. En anhängande Type & Tell-blogg är dock uppe och rullar sedan en tid. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet.

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll “branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Svenska förlag öppnar sig för Apples iBookstore

Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans “En man som heter Ove“.

iBookstore tisdag kväll

För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.

Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra “Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.

Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.

Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.

Varför kan vi inte alla bara vara vänner?

Jaha, man bör alltså läsa pressmeddelanden nu också och inte bara medier? Hade jag gjort det hade jag aldrig behövt ställa den avslutande frågan i gårdagens inlägg. Enligt det här officiella pressmeddelandet heter Bonniers e-boksklassikerprojekt 1000-listan och inget annat. DN hade alltså fel och Svensk Bokhandel rätt.

Först ger alltså Bonnierägda DN projektet fel namn, och bara dagar senare meddelas att Bonnierägda Adlibris inte får förstatjing på projektet utan det ros hem av ärkekonkurrenten Dito/Bokus. Vad hände med kollegialitet inom koncernen?

1000-projektet eller 1000-listan?

Spännande initiativ av Bonniers med deras 1000-satsning, där ettusen titlar ur deras äldre katalog ska digitaliseras till e-böcker. Är det något förlag som på nästan egen hand kan se till att lyfta den svenska e-bokens katalogbredd, är det ju tveklöst Bonniers.

Fint för mångfalden också att de väljer att marknadsföra satsningen i samarbete med Dito, som ju är Bonnierägda Adlibris största konkurrent när det gäller e-boksförsäljning.

En viss förvirring råder dock. Enligt DN kallas satsningen 1000-projektet, och enligt Svensk Bokhandel 1000-listan. What gives?

Vi rear ut vår själ, allt ska bort

Det här tilltaget som Svensk Bokhandel bloggade om i går eftermiddag känns väldigt underligt. Är det sanktionerat från Pocketklubben och i förlängningen ägaren Bonniers? O i sådant fall, varför i hela fridens namn då? Mer mystisk bloggkampanj får man leta efter.

Kan inte sluta fundera på huruvida de där 30 000 böckerna som nu påstås vara slut någonsin existerade. En sajt som delar ut en sådan mängd böcker gratis, skulle den verkligen bara lyckas skrapa ihop 80 gilla-tummar? Tillåt mig vara ytterst skeptisk.