Sju till midnatt

Jag sover för lite. För sent i säng och barn som vaknar för tidigt och för mycket oro i kroppen under dagtid ens för en kort vila mitt på dagen.

Det finns ju en lösning. Sluta försätta mig i situationer där jag ligger sju minuter i tolv och skriver dagens blogginlägg. Lättare skrivet än utfört, dock.

Sökrutan och jag

Postade nedanstående lista över mina senaste två dagars Virus-relaterade googlingar på Facebook tidigare i dag. Fick en kommentar om att jag borde ha varnat för spoiler, så nu gör jag det här i bloggen i alla fall: Spoilervarning! (även om jag har svårt att se hur man skulle kunna lägga ihop mina spretande sökningar till en vettig historia)

Okej, här är listan:
• axelband bh bredd
• touch id recently dead person
• luftballong stockholm höjd
• utombordare lås
• how to open a hazmat suit
• pannkakor öppen eld
• lemur ögon

Litteratur värd att lyssna på?

(Ursprungligen publicerad på Västerbottens-Kurirens kultursida 2 mars)

Ljudboken har tagit Sverige med storm, streamade abonnemangstjänster som Storytel, Bookbeat och Nextory ökar stadigt i popularitet i våra mobiltelefoner. Men inte alla i bokbranschen har möjlighet att åka med på tåget – att producera bra ljudböcker är dyrt vilket effektivt stänger dörren för många småförlag och egenutgivare. Om ljudboksformatet fortsätter växa, vad händer då med litteraturen som inte passar att lyssnas på?

När Svenska Förläggareföreningen tidigare i år presenterade årsrapporten Boken 2017 var slutsatsen positiv – bokmarknaden i Sverige gick framåt året som gick. Men det var en glädjerubrik som branschen hade den digitala ljudboken att tacka för – försäljningen av pappersböcker i bokhandeln backade nästan 5 procent, medan de streamade abonnemangstjänsternas ökade sina intäkter med 60 procent och räddade totalresultatet, som därmed blev 1,6 procent plus. För bokbranschen står nu abonnemangstjänsterna för snart en tiondel av intäkterna, och andelen fortsätter växa.

Långtifrån alla har de finansiella muskler som krävs för att följa med på den här resan. När det gäller e-böcker har digitaliseringen av bokbranschen inneburit nya möjligheter för småförlag och egenutgivare att få ut såväl nya som gamla böcker – att skapa en e-bok utifrån den textfil som en roman består av kostar i princip ingenting – men ljudböcker är en helt annan typ av best.

När branschtidningen Svensk Bokhandel för åtta år sedan gjorde en genomlysning av ljudboksbranschen uppskattade de kostnaden för att ge ut en normal ljudbok till 150 000 kronor – icke inräknat ersättning till författaren. Den kostnaden har sjunkit rejält i dag då man i allt större utsträckning struntar i att trycka upp ljudböckerna på cd-skivor utan bara distribuerar dem via abonnemangstjänsterna eller säljer dem som mp3-filer i nätbokhandeln, men även om man lyckas få ner prislappen till hälften är det en kostnad som avskräcker småförlagen.

Annika Bengtsson driver Grim Förlag, ett rätt typiskt småförlag sett till storlek och historia, hon startade för att ge ut sina egna romaner, men har expanderat och har nu ett antal författare i sitt stall och ger ut tre till fyra titlar per år.
– Det är ekonomiskt omöjligt för oss att ge ut ljudböcker av våra titlar. Kanske går kostnaden ner framöver, men frågan är om det någonsin blir så billigt att ett litet förlag har råd. Jag tycker nästan att det borde finnas ett stöd att söka, så att det inte bara blir den kommersiellt breda litteraturen som får chansen som ljudbok. Det är en demokratifråga, säger Annika Bengtsson.

Måste ljudböcker vara dyra att producera? Nej, i teorin går de att skapa till låg kostnad, men i praktiken har publiken vant sig vid att ljudböcker ska hålla professionell kvalitet både vad gäller inläsning och produktion, och ratar det som inte håller måttet. Dessutom agerar ljudbokstjänsterna som grindvakter – bedöms en ljudboksproduktion inte hålla verkshöjd rent tekniskt släpps den inte in i katalogen.

När digitaliseringen av bokbranschen tog fart för sju, åtta år sedan sågs det kommande skiftet av många – författaren till den här artikeln inräknad – som en kommande seger för den lilla, fristående aktören, äntligen skulle egenutgivare ha (åtminstone nästan) samma chans som de stora förlagen.

Men det som skedde i USA där e-boken och egenutgivande ”indieförfattare” tog marknaden med storm via Amazons plattform Kindle ägde aldrig rum i Sverige. Här såg revolutionen annorlunda ut – den tog rygg på de smarta mobilernas explosiva framväxt och levererades som en app i mobilen åtföljd av en effektiv hisspitch: Ett Spotify för ljudböcker.

Betyder det här att ljudböcker uteslutande är något för de redan etablerade förlagen med god ekonomi? Ja, troligen. Men bilden kompliceras av att vissa förlag visat sig vara duktiga på att lyfta upp författare på småförlag och ge dem chansen i ett större sammanhang i ljudboksform.

Ett sådant exempel är Mikael Ressem, Gävleförfattare som de senaste åren gett ut en deckarkvartett om ambulanssjukvårdaren Erik Sandström och som i tryckt form på lilla Förlaget Orda inte gjort något större väsen av sig. Trots detta hade Mikael Ressem en vecka före jul 2016 tre av sina titlar på Storytels tio i topp-lista för deckare, detta efter att det mellanstora förlaget Lind & Co låtit Fredde Granberg läsa in dem som ljudböcker.

En annan författare är Susan Casserfelt från Örnsköldsvik, som 2014 på eget förlag gav ut deckaren Prästens lilla flicka. I slutet av 2016 gav ljudboksförlaget Word Audio Publishing ut den i inläsning av Katarina Ewerlöf och boken började klättra på Storytels topplista. I flera veckor har den nu stadigt legat på topp fem, och när uppföljaren Den tatuerade cirkeln ges ut i dagarna finns det mycket som talar för att den går samma väg mot toppen, eftersom abonnemangstjänsternas funktionalitet gör det enkelt att sätta en kommande titel av en författare man gillat på sin läslista, och så fort den nya boken släpps plingar appen till och man kan börja lyssna.

Ljudboksrättigheterna till en av Grim Förlags böcker har också nyligen köpts av Lind & Co, berättar Annika Bengtsson.
– Det är en möjlig väg att gå. Men helst vill jag så klart att vi ska kunna ge ut våra egna ljudböcker, och inte behöva förlita oss till större förlag, säger hon.

För den oetablerade författaren är det här en möjlig tröst. Men samtidigt är kostnadströskeln som stoppar småförlagen något bokbranschen som helhet kanske bör börja fundera över. Eftersom bokförlag är företag som drivs med vinstintresse, så väljer de redan i dag till följd av de höga produktionskostnaderna att till stora delar endast göra ljudböcker av de romaner som de tror kan bära sig kommersiellt. Än finns inget känt exempel där ett förlag ratat en roman helt bara för att den inte ansetts ljudboksmässig, men fortsätter ljudboken att växa i betydelse, är det inte omöjligt att det sker.

Trots att jag personligen är en stor anhängare av ljudböcker, är det en utveckling jag hoppas vi kan undvika.

——

Fotnot: Susan Casserfelts andra deckare Den tatuerade cirkeln som jag nämner i artikeln klättrade ända upp till första plats på Storytels topplista i början av mars.

Antal tecken

Skrivardag i Kiruna i dag, en sådan där som inleddes redan på bussen med avgångstid 06.40 och avslutades först vid hemkomsten 17.45, med avrundning för ett kort kvällspass före sänggång då det tänkta tv-tittandet bara blev en tumme när Johanna somnade i soffan och skrivarläge därmed åter uppstod.

Summa: 21 200 tecken när datorn slutligen slogs ihop för dagen (det här skriver jag i mobilen i sängen). Något av ett dagsrekord skulle jag tro. Kanske kan det bli något av den här tredje säsongen också. Kanske.

Sex timmar och åtta minuter tills klockan ringer nu. Min buss avgår klockan 06.40 i morgon också.

Halvstor i ljudbokstreamande Finland

Jag skrev ju för några veckor sedan om att Virus första säsong översatts till finska och finns utgiven hos Storytel i Finland. Och i dag når första avsnittet sin hittills högsta placering på topplistan där, då det placerar sig på fjärde plats. Kul!

Finska Storytels topplista 170402.

Streamade ljudböcker är som jag tidigare nämnt en mycket mer perifer historia i Finland än i Sverige, exempelvis har det här första avsnittet bara fått en skriven kommentar ännu – Todella hyvä ja jännittävä sarja, vilket enligt Google Translate betyder Riktigt bra och spännande serie, och det var ju för väl att den enda kommentaren som inkommit var positiv.

Fyra är ju som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg även den högsta placering jag nått på den svenska Storyteltoppen, så räkna med att jag återkommer ifall finska Virus klättrar ännu högre.

Filmtårar

Matinévisning på bion i dag, vi visade nya Smurfarna-filmen, 55 biljetter och en hel förfärlig mängd popcornpåsar sålda, vi skötte cafét som vanligt. Efter filmen – Johanna grät för övrigt en skvätt när Smurfan förvandlades till en lerklump i slutet – städade vi salongen, någon hade spillt ut läsk så Ejda fick moppa golvet i sin prinsessan Anna-klänning.

Jag ska för övrigt inte säga något om tårar, vi såg Insidan ut för andra gången hemma i tv-soffan i går kväll och jag och Tage grät i kapp när Bing Bong … nej, jag ska inte spoila för er som inte sett den, men ni som vet vad jag talar om vet vad jag talar om, den som inte gråter av den scenen saknar ett hjärta.

Hur länge håller kärleken till pappersboken?

Lång och intressant analys av Sölve Dahlgren på Boktugg i dag, om hur man ska tolka statistiken från Förläggareföringen som kom häromdagen gällande de digitala intäkterna för de svenska förlagen. Statistiken ger ingen entydig bild av läget och är heller inte heltäckande då allt fler köper böcker digitalt från förlag och marknader som inte ingår i statistikunderlaget, men det betyder så klart inte att siffrorna är ointressanta.

Nu var det dock inte siffrorna jag tänkte citera, utan följande stycke som kommer rätt långt ner i texten:

De senaste veckorna har jag roat mig med att prata med folk i branschen och folk utanför branschen. Låt vara att jag pratat med folk utanför som är rätt digitala, de flesta av våra kontorsgrannar jobbar med ehandel.

Ska vi förenkla det?

• Bokhandlare: Nja, visst kommer kanske nätbokhandeln att ta lite andelar till, men då mest från varuhusen. Men digitala böcker? Nej, de går ju inte att slå in och ge bort som presenter? Det är skillnad på musik och film.

• Förlag: Jo, det är klart att streaming blir viktigare och viktigare. Men det är ju så dåligt betalt. Och det är fortfarande pappersböcker som dominerar intäkterna. När 85% av intäkterna kommer från fysiska böcker så måste vi lägga lika stor fokus där.

• Läsarna: Jag har rensat ut det mesta av mina gamla böcker i bokhyllan och jag har inte köpt en pappersbok på två år. Jag har ju Storytel och Kindle.

Nu överdrev jag kanske lite på den sista. Alla läsare är inte så digitala. Ännu.

För mitt intryck och min slutsats blir denna väldigt konkreta: Det finns inga rationella skäl för att välja en fysisk bok före en digital bok år 2017. Alltså återstår endast de emotionella skälen.

Som han själv skriver, han överdriver. Men jag tvivlar samtidigt inte ett ögonblick på att det ryms en sanning som kommer att bli allt viktigare här. Jag tror att det finns en uppenbar risk att vi kommer att hamna i en situation där bokhandlare, traditionella förlag och inte minst kulturredaktioner hamnar i osynk med hur den breda publiken tar till sig litteratur. Jag har tänkt på det här rätt mycket det senaste året, då jag flera gånger slagits av hur totalt ovetande många av dem som anser sig vara litteraturinitierade är av den frammarsch som de digitala litteraturtjänsterna gjort de senaste åren. Kärleken till boken som fysiskt föremål är hos många inom branschen så stark att det skapas en bild av att det är så för alla.

Jag ska fördjupa mig i det här någon gång framöver, just nu finns dock tyvärr inte tid.

Det tickar på

En relativt bra skrivdag i dag då Ejda kunde återvända till dagis. Får jag bara ur mig detsamma i morgon så håller jag min veckoplan – förutsatt att jag hinner skriva en del i helgen också.

Hade tänkt ta ett kvällspass också, men Ejda somnade först halv tio efter sjuhundra varv Trollmor och jag orkade helt enkelt inte mer.

Virus – snart i ett pocketställ nära dig

Jag har ju nämnt det förr här i bloggen, men nu finns beskedet om print även på pränt. I Svensk Bokhandels Sommarens Böcker-katalog hade Storytel en annons med om att första säsongerna av Storytel Original-serierna Virus, Byvalla och Svart stjärna ges ut i pocket under försommaren. Hurra!

Att det blir direktutgivning i pocket är så klart en triumf för den här pocketälskaren.

UPPDATERING: Faktum är att boken redan funnits i nätbokhandlarnas system ett tag. Här kan man lägga in en bevakning på när Virus släpps hos Adlibris och här hos Bokus.

Oro eller ro?

Det blev vabb här hemma igen, Ejda har feber och hosta deluxe, jag lyckades smita åt mig lite skrivtid när hon sov en knapp timme mitt på dagen och när vi fick middag hemma hos den i princip lika sjuka mommon. Därtill ett långt pass nu på kvällen efter nattningen så att jag åtminstone passerade mitt grundmål om tiotusen tecken per dag.

Men jag skulle behöva mer just nu, mycket mer.

Av någon anledning jag inte riktigt förstår är jag dock inte orolig. Det kommer att lösa sig. Det gör det alltid.

Väl?

Men är det verkligen litteratur?

Borta på Debutantbloggen, som den här säsongen bland annat huserar Storytel Original-författaren Anna Bågstam Ryltenius, lades för några dagar sedan ut en intervju eller snarare FAQ med Emma Danielsson som är en av förläggarna som arbetar med konceptet hos Storytel. Intressant läsning för den som vill veta mer om upplägget och tankarna bakom satsningen, och som undrar om det jag sysslar med verkligen ska räknas som litteratur. Bra text!

Som bonus kan nämnas att läsaren får veta att jag – själv helt ovetandes – lyckats göra Emma till en milalöpare. Bara en sådan sak gör ju länken värd att klickas.

Hurra för Ejda!

Så blev hon då äntligen fyra år, Ejda Ögren. Det satt långt inne ska medges, hon har längtat efter födelsedagen sedan åtminstone i höstas, och de två senaste veckorna sedan Tage fyllde sju har varit en plåga för alla inblandade.

Men dagen kom, hon fick sång och paket i sängen, paket när hon kom ner till vardagsrummet, paket när hon åkte till sin mommo och paket när hon hade kalas på eftermiddagen. Men betydde det att hon var nöjd? Nej, Ejda är sällan helt nöjd, så när hon insåg att hon ännu inte fått någon present från sin farfar (som jag lovat köpa på grund av avstånd men inte hunnit fixa) ville hon ringa och ställa honom till svars. När jag ifrågasatte poängen med det med tanke på att hon knappt sa flaskhals när han själv ringde henne på förmiddagen för att gratulera fnös hon bara åt mig, nu stod ju ett paket på spel – ring! Innan jag tvingades till det hände dock något på kalaset som styrde bort hennes uppmärksamhet, så det fick bero.

Intressant också att Ejda, som i åtminstone arton månaders tid varit besatt av Disneyprinsessor i allmänhet och Anna och Elsa i synnerhet, två tredjedelar in på kalaset när hennes kompisar gått loss på hennes förråd av prinsessklänningar vi köpt på loppisar, helt plötsligt bestämde sig för att hon själv skulle klä ut sig till Pippi (vilket hon visat noll intresse för tidigare, jag har helt ärligt tyckt synd om hennes Pippidräkt eftersom den aldrig används). Men på något sätt är det Ejda i ett nötskal – aldrig förutsägbar.

Eller jo, en sak med dagen var ändå förutsägbar, sett till hennes besatthet av att fylla år. Klockan 18.22, ganska exakt 22 minuter efter att den sista gästen gått hem från årets födelsedagskalas, suckade hon djupt där hon satt i en hög av presentpapper: Ååh, jag längtar SÅ mycket efter att få fylla fem.

Älskade unge.