När två blev tre

Jag har ju skrivit en del om vår kommande föräldrabok, men aldrig riktigt beskrivit exakt vad det är vi ska göra. Men nu har Sommarens böcker-katalogen kommit från Svensk Bokhandel, och där finns vi med bland titlarna från Natur & Kultur. Det blev med nöd och näppe en sommarbok – ”När två blev tre” börjar säljas den 27 augusti och har fått recensionsdatum först en bit in i september (vad jag tycker om otyget med skilda försäljnings- och recensionsdatum kan man ju förresten förkovra sig i här respektive här) – så kanske kan man hoppas på en liten blänkare för vårt bidrag till föräldraboksfloran även i den stora höstkatalogen.

Vad är det då som gör vår bok om att bli föräldrar för första gången unik?

Dels är det den första svenska boken om föräldraskap där mamman och pappan tillåts ta lika stor plats – vi har skrivit 31 kapitel vardera – men det viktigaste är att den är en i mitt tycke ovanligt ärlig, självutlämnande och reflekterande skildring av vad som sker inom en när man blir förälder för första gången. Boken inleds rent konkret en tisdagseftermiddag i mars 2010 när Johanna ringer mig och säger hördu, nu är det så här att vattnet har gått och den slutar en måndagsmorgon i oktober 2011 när jag vinkar av Tage för hans första dagisdag. Samtidigt är det även en berättelse om det förflutna och hur vi har blivit de personer vi är och hur det kommer att prägla vår son i framtiden.

Jag skulle vilja drista mig till att säga att jag tycker att det är en bra bok, inte bara en bra föräldrabok.

Nåväl. Så här ser annonsen i Svensk Bokhandel samt Natur & Kulturs egen katalog ut. Jag är inte helt övertygad om att den slutliga baksidestexten kommer att se ut så där, jag skulle vilja formulera det annorlunda samt lyfta fram några andra grejer, men men, det blir en senare fråga.

Helgen i bilder

På lördagseftermiddagen hängde vi i en rabatt på Assesorsgatan, på söndagseftermiddagen hängde vi i Stora Bleckan. Ja, vi äger mer än de där ytterkläderna till Tage, men vädret var rätt identiskt båda dagarna och då blev det som det blev.

Köket, söndag kväll. Få saker bereder mig sådan glädje nu för tiden som att städa köket. Jag är ju något av en pedant när det kommer till ordning och resten av lägenheten har jag mer eller mindre tvingats ge upp, men köket har jag satt en ära i att det alltid ska vara städat och fint vid dagens slut. Vissa kvällar, som i dag när Johanna gjorde en rätt avancerad älgentrecote med potatismos och sås i det rätt begränsade köksutrymmet samtidigt som Tage gjorde sitt bästa för att leva tvååringsrövare genom att slita ut det mesta som kom i hans väg (saker ”kommer i hans väg” genom att han öppnar alla skåp och lådor), kändes det som en omöjlighet att slutresultatet skulle kunna bli som på bilden, men efter en meditativ städningshalvtimme till ljudet av de sista minutrarna av Pontus Ljunghills utmärkta debutdeckare ”En osynlig”, under vilken Johanna och Tage höll sig undan genom att i stället bada balja i badrummet, blev det ordning även denna kväll.

Ska du vara laglig? Prepare to be punished!

Vi beslutade oss för att börja se ”Downton Abbey” i kväll, något år efter alla andra. Jag gick in på mitt amerikanska iTunes store-konto via min Apple TV och såg att hela säsong ett fanns att köpa för 16 dollar, cirka 110 kronor. Som hittat. Två klick och några sekunders buffrande senare var det färdigt. Hur enkelt som helst.

Men.

Två minuter in i tittandet kom jag på mig själv med att verkligen sitta med öronen på helspänn, jag ville ha text för att hänga med i den brittiska 1910-talsjargongen. Men någon sådan fanns så klart inte. Ofta brukar serierna och filmerna i iTunes store komma med så kallad closed captioning för att hörselskadade och vi med nedsatt språkförmåga ska kunna hänga med, men i fallet ”Downton Abbey” – icke sa nicke.

Jag googlade därefter lite. Gissa om det finns text tillgänglig för ”Downton Abbey” om man laddar ner serien illegalt? Jodå. Och inte bara på engelska vilket var allt jag förväntade mig från min köpe-nedladdning, utan även på 18 andra språk.

Och så undrar de varför man blir lite irriterad på film- och tv-industrin ibland.

I kväll slut som artist

Jag är totalt zonkad efter den andra och avslutande dagens arbete på Webbdagarna. Jag tror jag sprutade ur mig runt 20 000 tecken text i dag under livebloggandet fördelat på sju artiklar för Internetworlds räkning, något som tveklöst tar ut sin rätt i både skalle och kropp. Dessutom skedde arbetet i princip non-stop utan egentlig paus, eftersom jag passade på att klämma in att göra någon sorts mingelenkät under lunchen också. Zonkad som sagt. Men roligt var det!

Att komma hem och mötas av en son som verkade genuint glad över att jag var hemma igen slog dock det mesta. Han skulle visa mig sitt nya garage, insisterade på att vi skulle ringa både till farfar och farmor (den ena svarade inte, hos den andra var det upptaget) och ville efter det obligatoriska fredagsmyset med tacos att vi skulle bada.

Livet. Bra fint ändå.

I dag internetjournalist

Jag är ju frilansmedlem av Internetworlds redaktion nu för tiden, och i dagarna två är jag nu med och jobbar på Webbdagarna. Jag och Fredrik sitter och livebloggar från de olika föredragen, och under lunchen var det meningen att jag skulle göra ett mingelreportage men fotografen verkar ha gått upp i rök så jag bloggar ut den här egenhändigt tagna suddiga bilden i stället.

UPPDATERING EFTERMIDDAG: På tal om Fredrik, så tog han så klart en mycket finare bild på mig. Så här glad var jag nyss när jag gav Johannas mamma support gällande hennes nya iPhone:

Norge satsar på bok-Spotify

Ser i Svensk Bokhandel att de norska författar- och förläggarparterna enats om villkor som ska öppna dörrarna för ett sorts bokliknande Spotify, eller kanske snarare bok-Wimp, som ju är den norska konkurrenten till vår svenska musikstolthet.

Det rör sig om backlistutgivning, det vill säga titlar som inte är nya utan har minst ett år på nacken, och totalt berörs cirka 1700 böcker i dagsläget. Tanken är att kostnaden ska ligga på 200-400 kronor i månaden.

Personligen har jag väldigt svårt att se att en sådan här tjänst ska lyfta. Visst, böcker är dyrare än skivor att köpa, men antalet böcker per månad man läser är också betydligt färre än antalet skivor man spisar, det rör sig om två helt olika sorters beteenden.

De flesta skulle alltså inte tjäna något på att använda en sådan här tjänst i jämförelse med om man styckeköper. Och för att få människor att nappa måste det nog vara, eller åtminstone upplevas vara, ekonomiskt fördelaktigt.

Det bör i sammanhanget nämnas att böcker i Norge generellt är dyrare än i Sverige, så priset är inte helt jämförbart.

Men ändå. Jag säger flopp.

Ingenstans att fly

Det är lite som på bokmässan, man gör det man förpliktigat sig att göra, och jagar ett barn resten av tiden, som tjutande av skratt rusar genom korridorer och stundom studsar in i andra besökare med pannan före. En smula ansträngande, men samtidigt också väldigt givande. Tage älskar båtlivet, har haft ett bollhav helt för sig själv hela förmiddagen och vi hann även med ett kortare bad i båtens pool.

Det är en fin stämning här på Tidningen Vi:s litteraturbåt. 1 000 litteraturälskare som inte har något annat val än att umgås och lyssna på de författare som framträder på scenerna. För det är ju som Mikael Niemi sa i morse när han var först upp på scenen, det är fantastiskt att ha en publik som inte har någon möjlighet att gå härifrån.

Lunchpaus nu, Tage sover och vi har just angjort Mariehamn. Jag får lust att kliva av, har känt ett ålandssug hela morgonen när vi tuffat genom skärgården på väg från Åbo västerut över vattnet mot Stockholm igen. Kanske får det bli en resa i sommar.

 

 

Böljan den blå

Vi har just lättat ankar, ett dygn framöver återfinns familjen Åberg/Ögren på Tidningen Vi:s litterära båtsalong, som för de som inte vet vad det är innebär att en hel båtlast finlandsfärjeresenärer åker på 24-timmarskryssning till Åbo och lyssnar på ett gäng författare som håller hov på scenerna två.

Tage är enda barnet på resan, och har således ett helt lekrum inklusive bollhav till sitt personliga förfogande. Ska nog bli bra det här.

Kalaset i bilder

Får väl tyvärr erkänna att jag inte plåtade järnet under Tages kalas, men nu har jag i alla fall vittjat systemkameran på fyra bilder.

Tågtårtan gånger två, Rebecka, Levi, Tage och blivande morbror Thomas samt Tage och moster Maria – eller mellanmorran Snibben som hon oftast kallas – när hon demonstrerar dammsugaren tvååringen fick i present. Den och dess surrljud har till föräldrarnas stora glädje gått varm sedan dess.

Live från omklädningsrummet

Jag älskar att jag har kommit igång med min simning igen. Jag är på intet sätt någon simmare, jag gör mina 60 vändor med tryggt bröstsim utan att doppa huvudet under ytan en endaste gång, men bland dem i fållan ”motionssim” tillhör jag trots allt de snabbare. Att motståndet oftast består av pensionärer och sådana som ofta ser ut att syssla med någon form av skaderehabilitering när de simmar kan vi väl tala tyst om.

På det andra ska det ske

Det blev ett kalas! Ett litet eftersom inte alla som var bjudna förra helgen kunde komma i dag, men ändå – ett tvåårskalas utan magsjuka med tågtårta och snittar för alla, champagne för de stora och Coca-Cola för de små. Tage fick en hoppboll, en dammsugare, en fotboll och en Muminmugg med hattifnattmotiv i present. Hurra för det.

In other news så har vårt modem gått sönder. Internetdelningen via mobilen går varm just nu.