Etikett: Västerbottens-Kuriren

Fiktionen behövs för att förstå allvaret i klimathotet

Slet sent i går kväll med de sista formuleringarna för att i tid få in min litteraturkrönika som ska gå i morgondagens Västerbottens-Kuriren. Här är den förra, som publicerades i VK i slutet av januari (ja, jag vet att jag har länkat till den tidigare, men ärligt talat är det rätt få som klickar på länkar).

——

Fiktionen behövs för att förstå allvaret

Jag har på sistone kommit att fundera över klimathotets frånvaro i den breda, svenska skönlitteraturen. Är det inte ett givet ämne att ta sig an med avstamp i de dystra rubriker vi närmast dagligen ser om de miljökatastrofer världens forskare med enig röst säger att vi är på väg mot?

Jo, självklart är det så. Och ändå är det så tyst.

I den engelskspråkiga världen med sitt större befolkningsunderlag är situationen lite annorlunda, här finns begreppet cli-fi, en förkortning av climate fiction, sprunget ur den större och närbesläktade genren sci-fi, science fiction.

Men även här saknas den riktiga braksuccén – den stora, brett anslagna romanen med potential att göra det här ämnet till det vi pratar om mest, en sådan framgång att det sedan blir en Hollywoodfilm som gör frågan än mer omdiskuterad och lyft.

Jag är knappast den första att fundera över varför det inte verkar ske. I en artikel i Sydsvenskan i november 2016 ställde skribenten Daniel Rydén ungefär samma fråga – kan romanförfattare få oss att rädda klimatet genom att skriva den stora berättelsen som får alla människor att börja bry sig? Han fann inget definitivt svar men hittade tre forskare vid Lunds universitet som då inlett ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om just den här frågan (som i skrivande stund fortfarande pågår).

En sak som forskarna pekade på bör nog inte underskattas – den som ger sig på att skriva cli-fi måste veta vad hen skriver om, klimatet är komplicerat och det krävs rejäl research för att på ett någorlunda korrekt sätt skildra dess sammanbrott. Jag har själv flera gånger knutit nävarna och tänkt att vad fasiken, jag är ju författare och skulle inget hellre vilja än att skriva en drabbande, spännande och samtidigt viktig roman och tänkt att det är väl bara att sätta i gång, men sedan blivit alldeles kallsvettig av tanken på den inhämtning av vetenskaplig fakta som måste föregå skrivandet och därför låtit tanken bero.

En som inte skyggat tillbaka och som jag just nu sätter i princip allt hopp till är den skellefteåbördige författaren Mats Söderlund, som i dagarna ger ut romanen Hotet, första delen i en planerad trilogi kallad Ättlingarna som på papperet – jag har inte hunnit börjat läsa den än – ser ut att vara både ambitiös och spännande.

Den saluförs som en ”drabbande klimatfantasy” och utspelar sig i norra Sverige i en snar framtid där klimatförändringarna fått vatten att bli en bristvara. Visserligen är målgruppen unga vuxna så risken finns att många fyrtioplussare missar den, men å andra sidan är det ju inom YA-genren (young adult) som flera av de mest läsvärda svenska romanerna kommit ut på sistone – som Sara Bergmarks Elfgrens utmärkta Norra Latin strax före jul – så det är bara att hoppas att Söderlund lyckats med något lika infångande.

Hur vi ska agera när vi möter den stundande katastrofen verkar enklare att sätta på pränt, de senaste månaderna har åtminstone två faktaböcker med snarlikt tema getts ut – journalisten Anna-Maria Stawrebergs Prepping – att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta och folkbildaren Herman Geijers Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Strawrebergs bok är mer praktisk med gott om punktlistor över exempelvis vilka konserver som är bäst att lagra och instruktioner om hur man gör en enkel kompass av nål och tråd och tar sina första steg inom självförsörjning, medan Geijer i större utsträckning tacklar psykologin och försöker visa hur vi människor fungerar i pressade situationer, såväl som individer samt i grupp.

Men praktiska och mentala förberedelser i all ära – vi kan nog alla skriva under på att det bästa vore om vi aldrig hamnade i det där katastrofscenariot. Och då tror jag paradoxalt nog att verkligheten behöver ta fiktionen till hjälp, för att vi på allvar ska förstå vad som annars väntar.

——

Mats Söderlunds Hotet har för övrigt mötts av oerhört fina recensioner, och precis i dag släpps den som ljudbok hos Storytel. Jag har lagt den överst i min lyssnalista.

Skriverier om Arkiv X och klimathotet

Skrev en recension i början av veckan hos TVdags om de första två avsnitten av senaste (sista?) säsongen av Arkiv X. In och läs!

Och i dag har jag skrivit min första litteraturkrönika för året i Västerbottens-Kuriren, där jag efterlyser den stora, breda romanen som kan få oss att börja ta klimathotet på verkligt allvar. In och läs! (För ovanlighetens skull ligger krönikan – åtminstone just nu – inte bakom betalvägg.)

Rubriken på VK Kulturs förstasida i detta nu bjuder för övrigt på en härligt spetsig dragning. Men hey, ger det lite extra klick så är jag helt med på tåget:

Om bokmässorna, Nobelpriset och effektivt ljudboksskrivande

Alldeles för mycket Virus-stress nu för att jag ska få ur mig något vettigt här, men några länkar i alla fall.

Min senaste litteraturkrönika i Västerbottens-Kuriren ligger öppen, och handlar om mina bekymmer att ta mig ner till Göteborg och bokmässorna och min ambivalens inför årets begivenhet.

Jag var även med i VK och kommenterade utnämningen av Kazuo Ishiguro som årets mottagare av Nobelpriset i litteratur.

Och sedan har jag blivit intervjuad av sajten bliutgiven.nu under rubriken ”Så skriver du effektivt direkt för ljudboksmarknaden”.

Effektivt, var det ja. Kanske bäst att återgå till manuset nu, det verkar som att jag lyckats få till lite oväntad söndagsskrivtid.

Fast krönikör i Västerbottens-Kuriren

Jag är från och med i dag litteraturkrönikör i Västerbottens-Kuriren var tredje lördag, ett hedersuppdrag då jag tycker att VK har en av de absolut bästa kultursidorna i landet på regionalnivå.

De två eller tre texter jag skrivit tidigare för deras kultursida har handlat om det pågående digitala skiftet inom litteraturen, och jag tror att det är litegrann för att skriva den typen av texter jag rekryterats. Min premiärkrönika tar avstamp i förlagshusens nya digitala satsningar (som Bonnier Bookery och Norstedts alldeles färska projekt Tiden), och ställer frågan huruvida dessa hjälper eller stjälper förlagens traditionella verksamhet på lite sikt.

Krönikan ligger bakom betalvägg, men jag lägger nog upp den även i de här spalterna vad det lider.

Litteratur värd att lyssna på?

(Ursprungligen publicerad på Västerbottens-Kurirens kultursida 2 mars)

Ljudboken har tagit Sverige med storm, streamade abonnemangstjänster som Storytel, Bookbeat och Nextory ökar stadigt i popularitet i våra mobiltelefoner. Men inte alla i bokbranschen har möjlighet att åka med på tåget – att producera bra ljudböcker är dyrt vilket effektivt stänger dörren för många småförlag och egenutgivare. Om ljudboksformatet fortsätter växa, vad händer då med litteraturen som inte passar att lyssnas på?

När Svenska Förläggareföreningen tidigare i år presenterade årsrapporten Boken 2017 var slutsatsen positiv – bokmarknaden i Sverige gick framåt året som gick. Men det var en glädjerubrik som branschen hade den digitala ljudboken att tacka för – försäljningen av pappersböcker i bokhandeln backade nästan 5 procent, medan de streamade abonnemangstjänsternas ökade sina intäkter med 60 procent och räddade totalresultatet, som därmed blev 1,6 procent plus. För bokbranschen står nu abonnemangstjänsterna för snart en tiondel av intäkterna, och andelen fortsätter växa.

Långtifrån alla har de finansiella muskler som krävs för att följa med på den här resan. När det gäller e-böcker har digitaliseringen av bokbranschen inneburit nya möjligheter för småförlag och egenutgivare att få ut såväl nya som gamla böcker – att skapa en e-bok utifrån den textfil som en roman består av kostar i princip ingenting – men ljudböcker är en helt annan typ av best.

När branschtidningen Svensk Bokhandel för åtta år sedan gjorde en genomlysning av ljudboksbranschen uppskattade de kostnaden för att ge ut en normal ljudbok till 150 000 kronor – icke inräknat ersättning till författaren. Den kostnaden har sjunkit rejält i dag då man i allt större utsträckning struntar i att trycka upp ljudböckerna på cd-skivor utan bara distribuerar dem via abonnemangstjänsterna eller säljer dem som mp3-filer i nätbokhandeln, men även om man lyckas få ner prislappen till hälften är det en kostnad som avskräcker småförlagen.

Annika Bengtsson driver Grim Förlag, ett rätt typiskt småförlag sett till storlek och historia, hon startade för att ge ut sina egna romaner, men har expanderat och har nu ett antal författare i sitt stall och ger ut tre till fyra titlar per år.
– Det är ekonomiskt omöjligt för oss att ge ut ljudböcker av våra titlar. Kanske går kostnaden ner framöver, men frågan är om det någonsin blir så billigt att ett litet förlag har råd. Jag tycker nästan att det borde finnas ett stöd att söka, så att det inte bara blir den kommersiellt breda litteraturen som får chansen som ljudbok. Det är en demokratifråga, säger Annika Bengtsson.

Måste ljudböcker vara dyra att producera? Nej, i teorin går de att skapa till låg kostnad, men i praktiken har publiken vant sig vid att ljudböcker ska hålla professionell kvalitet både vad gäller inläsning och produktion, och ratar det som inte håller måttet. Dessutom agerar ljudbokstjänsterna som grindvakter – bedöms en ljudboksproduktion inte hålla verkshöjd rent tekniskt släpps den inte in i katalogen.

När digitaliseringen av bokbranschen tog fart för sju, åtta år sedan sågs det kommande skiftet av många – författaren till den här artikeln inräknad – som en kommande seger för den lilla, fristående aktören, äntligen skulle egenutgivare ha (åtminstone nästan) samma chans som de stora förlagen.

Men det som skedde i USA där e-boken och egenutgivande ”indieförfattare” tog marknaden med storm via Amazons plattform Kindle ägde aldrig rum i Sverige. Här såg revolutionen annorlunda ut – den tog rygg på de smarta mobilernas explosiva framväxt och levererades som en app i mobilen åtföljd av en effektiv hisspitch: Ett Spotify för ljudböcker.

Betyder det här att ljudböcker uteslutande är något för de redan etablerade förlagen med god ekonomi? Ja, troligen. Men bilden kompliceras av att vissa förlag visat sig vara duktiga på att lyfta upp författare på småförlag och ge dem chansen i ett större sammanhang i ljudboksform.

Ett sådant exempel är Mikael Ressem, Gävleförfattare som de senaste åren gett ut en deckarkvartett om ambulanssjukvårdaren Erik Sandström och som i tryckt form på lilla Förlaget Orda inte gjort något större väsen av sig. Trots detta hade Mikael Ressem en vecka före jul 2016 tre av sina titlar på Storytels tio i topp-lista för deckare, detta efter att det mellanstora förlaget Lind & Co låtit Fredde Granberg läsa in dem som ljudböcker.

En annan författare är Susan Casserfelt från Örnsköldsvik, som 2014 på eget förlag gav ut deckaren Prästens lilla flicka. I slutet av 2016 gav ljudboksförlaget Word Audio Publishing ut den i inläsning av Katarina Ewerlöf och boken började klättra på Storytels topplista. I flera veckor har den nu stadigt legat på topp fem, och när uppföljaren Den tatuerade cirkeln ges ut i dagarna finns det mycket som talar för att den går samma väg mot toppen, eftersom abonnemangstjänsternas funktionalitet gör det enkelt att sätta en kommande titel av en författare man gillat på sin läslista, och så fort den nya boken släpps plingar appen till och man kan börja lyssna.

Ljudboksrättigheterna till en av Grim Förlags böcker har också nyligen köpts av Lind & Co, berättar Annika Bengtsson.
– Det är en möjlig väg att gå. Men helst vill jag så klart att vi ska kunna ge ut våra egna ljudböcker, och inte behöva förlita oss till större förlag, säger hon.

För den oetablerade författaren är det här en möjlig tröst. Men samtidigt är kostnadströskeln som stoppar småförlagen något bokbranschen som helhet kanske bör börja fundera över. Eftersom bokförlag är företag som drivs med vinstintresse, så väljer de redan i dag till följd av de höga produktionskostnaderna att till stora delar endast göra ljudböcker av de romaner som de tror kan bära sig kommersiellt. Än finns inget känt exempel där ett förlag ratat en roman helt bara för att den inte ansetts ljudboksmässig, men fortsätter ljudboken att växa i betydelse, är det inte omöjligt att det sker.

Trots att jag personligen är en stor anhängare av ljudböcker, är det en utveckling jag hoppas vi kan undvika.

——

Fotnot: Susan Casserfelts andra deckare Den tatuerade cirkeln som jag nämner i artikeln klättrade ända upp till första plats på Storytels topplista i början av mars.

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):

God natt tåget

Fin men sorglig krönika av Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren om den kontinuerliga nedmonteringen av tågtrafiken i Sverige, konkretiserad genom nedläggningen av nattågen till Jämtland.

Tänk om alla de hundratals miljarder som är tänkta att läggas på de nya höghastighetsbanorna i landets sydligaste tredjedel i stället skulle ha lagts på allmän upprustning och komplettering av det befintliga järnvägsnätet i hela Sverige i stället. Det kommer så klart aldrig att hända, att bara få tågtrafiken att fungera är ett alltför osexigt projekt för att ha någon chans att realiseras, men en kan väl åtminstone få drömma.

17. Läget för e-boken vintern 2015

Dagens rubrik i julutmaningen är egentligen bara E-bok, men jag gör det lite mer specifikt, e-böcker och den digitala utvecklingen inom bokbranschen är ju något jag har skrivit ansenliga mängder inlägg om, en sökning på ordet e-bok i mitt arkiv resulterar i 198 inlägg som svar. Därmed inte sagt att 198 inlägg primärt handlar om e-böcker, men de omnämns i alla fall någonstans. Frågan är väl om någon i det här landet slår mig där.

Som kuriosa kan nämnas att första gången såväl ordet e-bok som e-böcker omnämns i de här spalterna är den 26 juni 2007, för att sedan intensifieras under åren 2009-2012 ungefär, vilket sammanfaller med åren då e-böcker diskuterades som mest i media och alla väntade på den fysiska bokens undergång.

Nu blev det inte riktigt så. Boken som artefakt har visat sig vara betydligt mer motståndskraftig mot digitaliseringen än övriga områden. Därmed knappast sagt att den fysiska boken vunnit, eller att ens någon måste vinna.

Min syn på e-böckernas förutsättningar och problem vintern 2015 summeras rätt väl av den text jag skrev åt Västerbottens-Kuriren för någon månad sedan. Jag publicerar den i sin helhet här nedan.

Revolutionen som kom av sig

Är e-boken redan på väg att bli passé? Tidigare i höstas rapporterade New York Times om en oväntad vändning på USA:s bokmarknad – försäljningen av e-böcker hos de etablerade förlagen sjönk med tio procent första halvåret i år, samtidigt som antalet traditionella bokhandlare växer igen. Vad nu – kan pappersbokskramare världen över blåsa faran över?

Nja, den även i Sverige omtalade artikeln The plot twist: E-book sales slip, and print is far from dead lovar tyvärr mer än den kan hålla. I sin iver att visa att den fysiska boken mår allt bättre, verkar artikelförfattaren närmast medvetet placera ett antal fakta så långt ner i texten som det är möjligt, i förhoppning att ingen ska orka läsa hela vägen.

En viktig detalj är exempelvis att att e-bokens tillbakagång sammanfaller med att de stora amerikanska bokförlagen i fjol kunde höja priserna på sina e-bokstitlar efter en kontraktsomförhandling med nätbutiken Amazon, den överlägset viktigaste försäljningskanalen för e-böcker. Priset för nya e-böcker från de stora namnen inom amerikansk litteratur steg därefter i regel från cirka tio till fjorton dollar, vilket ledde till att e-boksköpare i USA för första gången på allvar möttes av den situation vi känner igen från Sverige – det blev billigare att köpa en roman i pappersformat än som e-bok.

I Sverige har det här prisförhållandet mellan tryckta och digitala böcker varit extra tydligt då vi på flera sätt har en i internationell jämförelse ovanlig pocketmarknad – böckerna är väldigt billiga och de ges ut mycket tätt inpå den inbundna originalutgåvan.

Den amerikanska bokmarknaden har inte samma pockettradition som Sverige, vilket troligen var en viktig faktor till att e-boken så enkelt kunde slå igenom där – det fanns helt enkelt pengar att tjäna på att köpa digitalt. Det i anglosaxiska länder så populära ”trade paperback”-formatet, fullstora böcker med mjuka pärmar, kostar i en nätbokhandel som Amazon i dag ungefär lika mycket som en e-bok från de stora förlagen, vilket gör incitamentet att köpa boken som en datafil mindre.

En annan detalj som problematiseras först långt ner i New York Times-artikeln är att försäljningsminskningen enbart baseras på statistik från förlag knutna till USA:s motsvarighet till Svenska Förläggareföreningen, och därmed helt missar de allt mer populära indieförfattarna, det vill säga egenutgivare som säljer sina böcker utan mellanhänder på exempelvis Amazons e-boksplattform Kindle.

Eftersom Amazon är ökända för att inte dela med sig av försäljningssiffror är det svårt att leda i bevis att bokköparna övergett storförlagens prishöjda titlar till förmån för egenutgivarnas i regel betydligt billigare alster, men Amazon hävdar i alla fall att deras e-boksförsäljning fortsätter öka, samt att de ser ett stadigt växande intresse för Kindle Unlimited, en abonnemangstjänst för e-böcker enligt Spotifymodell, där tonvikten ligger på indieförfattare och klassiker snarare än de traditionellt etablerade författare.

Men även om det är direkt felaktigt att tillskriva det där tioprocentiga vårtappet i USA något större värde, står det ändå tämligen klart att den fysiska boken visat sig besitta betydligt mer motståndskraft mot den digitala revolutionen än musik-, film- och tv-världen. Efter att under flera decennier ha tappat mark kraftigt ökar nu sedan några år de oberoende amerikanska bokhandlarna i antal igen, och de verkar därtill stå stadigare än tidigare, de har överlevt stålbadet, renodlat sin verksamhet och vässat sina koncept.

Egentligen är det heller inte så konstigt att litteratur visat sig vara mer svår att omvandla till ettor och nollor än musik och film. Att gå från att spela upp musik från en lp eller cd till att använda Spotify är rätt odramatiskt, slutresultatet som kommer ut från högtalaren är för normalörat detsamma. Detsamma gäller skiftet inom visuell media – nedsjunken i tv-soffan är det knappast en utmaning för våra sinnen att se ett avsnitt av ”Homeland” på SVT Play jämfört med att se programmet när SVT tablåsänder det.

Men att gå från analogt till digitalt läsande innebär en förändring av helt annan art, du ska bryta med ett beteende som sett likadant ut sedan Gutenberg började trycka biblar i mitten av 1400-talet, till skillnad från när du lyssnar på musik måste du i övergången till digitala böcker göra betydande förändringar i själva inmundigandet av upplevelsen.

Klart att det gör ont.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

Har e-boksrevolutionen kommit av sig eller inte?

Tidigare i höstas publicerade New York Times en rätt spetsig artikel om att e-boksförsäljningen i USA nu minskar, en text som citerades även här och där i Sverige och togs som bevis på att det här med e-boken nog bara är en fluga.

Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Om detta skriver jag i en text i dagens Västerbottens-Kuriren, vilket även markerar min debut på deras kultursidor. Kul!