Etikett: Ejda

41-åringen

Dubbelt födelsedagsfikande för den här numera 41-åriga personen i dag, först kom mommon och moppon hit med smörgåstårta och kakor, och senare åkte vi hem till dem med en tårta som Ejda krävt att få baka. Borde så klart ha plåtat den för den blev väldigt snygg och Ejda var särskilt nöjd med att ha lyckats placera hallonen i en fin cirkel, men jag är en ack så dålig instagrammare bortom bilder på barnen, så det glömde jag.

Själva födelsedagen på fredagen firade jag med att vabba en magsjuk Tage. Han var dock inte mer sjuk än att han efter några kräkfester på förmiddagen kvicknade till så pass att han innan sänggång hade hunnit äta sju varmkorvar med bröd. De är om inte annat ombytliga, de små liven.

Skid- och snowkickpremiär

Stor dag i dag. Efter att totalt ha brutit ihop i hallen med Lille Skutt-tårar och tandagnissel över faktumet att jag inte ville ta med henne när jag skulle ut och åka skidor på förmiddagen, fick Ejda i stället begå skidpremiär efter lunch.

Och som hon åkte! Visserligen inte mer än … säg sjuttio meter totalt, men de enda två gångerna hon ramlade var när hon åkte ner för backen till vår gårdsuppfart, och hon förstod intuitivt hur hon skulle göra för att ta sig upp igen för egen maskin. Väldigt roligt.

Tage fick dessutom premiäråka sin snowkick, så han var också mycket nöjd med turen på byn. Om det inte blir alltför kallt i morgon tar vi skridskopremiären då.

  

Dagen efter

En sådan där typisk dagen efter-dag, vi var hos Johannas föräldrar i går kväll och när vi kört hem i natt vägrade länge Ejda somna om efter att hon väckts inför bilfärden, klockan hann bli två innan vi kunde släcka ljuset och sedan var det ju så klart revelj vid sjutiden ändå. Hade dock kunnat vara värre, Tage som blev kvar hos sin mommo klev upp klockan sex.

Ejda har blivit besatt av bio sedan debuten med Snobben förra helgen, så på eftermiddagen ordnade vi visning i filmrummet i källaren, jag och Tage var till OK och införskaffade godis, jag köpte Ice Age 3 på iTunes, Tage tillverkade biljetter och anordnade utlottning av en affisch som på alla matinéföreställningar här i byn (Johanna vann och har nu en begagnad Smurfarna 2-poster i sin ägo). Båda barnen satt igenom hela visningen, så det får sägas ha varit ett lyckat initiativ. Något säger mig dock att Ejda kommer att kräva en hel del liknande evenemang där nere nu, det är lite så hon rullar.

God fortsättning på det nya året, hör ni.

6. Mina bästa bokkompisar

Vad är egentligen en bokkompis? En figur i en bok man gillar särskilt mycket? En kompis som man ofta har samma boksmak som?

På sätt och vis måste väl Ejda sägas vara mitt senaste års bästa bokkompis. Bortsett från de senaste veckorna, då jag ju ersatts som favoritförälder av Johanna, har jag läst och läst och läst tillsammans med denna hopplösa och underbara 2,5-åring kväll efter kväll efter kväll, bok efter bok efter bok.

Vi har väl inte direkt samma smak gällande litteratur och vissa böcker har vi läst cirka 2143 gånger för många (hej Tildas kalas), men hon har en väldigt lustig egenhet gällande läsningen: Figurerna i böckerna ska alltid bytas ut mot personerna i vår familj och närmaste omgivning. I en bok där handlingen kretsar kring två personer är det väl inte en så stor sak, men om det är fyra personer, och där kanske en pojke ska bytas mot Ejda och en flicka mot Tage och en mamma mot pappa och en pappa mot mamma — hon är inte så noga med att personer ska behålla sitt kön och en lillasyster i boken kan lika gärna bli en storebror i Ejdas tolkning — ja, då blir det lite krångligt ibland, särskilt när man själv ofta är betydligt tröttare än hon är. Och hon är inte överseende med felsteg: Det är inte Tilda, det är Ejda! eller Men det är ju Katten Karlsson, inte hunden! och så vidare.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

2. Bästa barnboken med jultema

Det är mycket Eddie och julen här hemma nu, Lisa Bjärbos fina bok om Eddie som upplever julen på allvar för första gången.

Eller, jag har hört att det är så. För Ejda har nämligen gjort en 180-gradersvändning de senaste veckorna och skaffat sig en ny favoritförälder, efter att i 2,5 års tid ha varit klistrad vid min sida ska hon nu göra i princip allt med Johanna, inklusive läggning och läsning. Skönt för mig eftersom hon kan vara rätt så … ja, intensiv och krävande, men samtidigt infinner sig också en saknad eftersom hon på samma gång också är så otroligt kärleksgivande.

Nåväl, hon svänger nog igen, och på morgnarna innan hon hunnit gnugga gruset ur ögonen och fått i sig vällingen är det som att hon inte riktigt hunnit komma ihåg att hon har bytt, för då är det fortfarande bara jag som gäller. Jag får ta tillvara på den halvtimmen.

Det här ger också mig möjligheten att få vara betydligt mer med Tage än vad som länge varit fallet. Och det är väldigt mysigt, han börjar bli så stor nu! Plus att han är mycket enklare att lägga på kvällarna, tio minuters läsning så sover han som en stock, inte som sin lillasyster som högljutt kräver bok på bok på bok på bok. Tage har dock ingen julbok i år som han läser, i går lånade vi en ny kapitelbok med LasseMajas detektivbyrå på bibblan, Tidningsmysteriet blev det den här gången, och jag hann läsa nästan 1,5 kapitel innan han snarkade gott vid min sida.

Men Ejda och julen. Det kan bli något i hästväg, hon är extremt peppad på julgran och julklappar och tomtar och pepparkakor och allt vad det är, och har mycket svårt att acceptera att det är flera veckor kvar, särskilt efter att vi i helgen var hemma hos ett par kompisar till barnen där de redan hade klätt en julgran och Ejda tog det som ett bevis på att det faktiskt är jul redan.

Men som sagt – hon har en ny favoritförälder nu. Den fajten får Johanna ta.

——

Det här är del 2 i Bokhoras julutmaning.

Plus och minus

Det står och väger nu. I Kiruna föll snön i natt, vitt på backen på morgonen, här stannade det vid snöblandat regn och 1,5 plusgrader. Mysigt värre, särskilt när jag kände mig manad att gå ut och kratta på lunchen, har inte riktigt hunnit med det tidigare. Hantering av säckvis med blöta, nästan nollgradiga löv. Mmm, loving it.

När Ejda såg den regnblaskiga snön falla i morse tjöt hon av glädje, övertygad om att det skulle innebära pulkafärd till dagis. Gruvligt besviken när så inte blev fallet. Med tanke på att hon sin första vinter uppvisade närmast skräck inför snö, och var klart obekväm med den den gångna vintern också, får det så klart ses som ett stort framsteg.

Ejda sitter och längtar efter vintern.

Ett foto publicerat av Johanna Ögren (@jossibaloo)

Gamla kyrkogården

Dagarna går. Ledighetens sista vecka, vi kämpar oss framåt, går varandra på nerverna ibland, har det väldigt fint ibland.

I dag tog vi kyrkbåten över till byns gamla begravningsplats, som ligger på den udde där Torneälven och Vittangi älv rinner samman, belägen så att de döda skulle få det svårt att ta sig ner till själva byn om de vaknade. Att älvarna är isbelagda åtminstone sju månader per år och det alltså borde ha varit enkelt att ta sig ner under de perioderna verkar de inte ha tänkt på, eller så kunde de inte ta sig upp när det var tjäle i marken, vad vet jag.

Vi har besökt den nya begravningsplatsen som ligger en kilometer söder om byn längs Torneälven ett flertal gånger, men jag hade aldrig gjort den här färden tidigare, inga av Johannas närmare släktingar är begravda där så det har inte funnits något direkt orsak att bege sig dit.

Men en utflykt i sommarsolen är så klart skäl nog. Det visade sig vara en vacker plats, tydligt slumrande men ändå vid påtagligt liv, vi möttes redan vid ankomsten av en ren med de största horn jag sett, som lugnt traskade omkring på området. Vi promenerade omkring, läste på gravstenar, slogs med mygg, blev guidade av kyrkvaktmästare Bengan som även lät oss gå ner i kryptan under kapellet samt letade slutligen upp Johannas pappas morfars grav, då det var den närmaste släkting Johanna kunde komma på som låg där.

En fin dag.

Landets roligaste lekstuga?

Tidningen Land anordnar en tävling där landets roligaste lekstuga ska utses. Johanna anmälde Tages och Ejdas stuga, och den togs ut till final. Nu pågår omröstningen på Lands hemsida, och självklart ska ni gå in och rösta!

I nuläget ser det mörkt ut att nå förstaplatsen, en svampliknande (mycket fin!) lekstuga har dragit iväg i omröstningen, men vi är helt klart med och fajtas i kampen om andra- och tredjeplatsen. Ett aber i sammanhanget är att man måste klicka in på själva inlägget för att se färgexplosionen som rubriken utlovar (om man nu inte tycker att grönt och vitt är en explosion i sig), det är ju invändigt som vår stuga levererar till fullo.

Hur som helst – klicka på länken och scrolla ner till botten av inlägget för att hitta omröstningen. Och just det ja – varför benämns den bara som Tages stuga i tävlingen? Well, det är ju i dag lika mycket båda barnens stuga (Ejda är nog dessutom den som rumsterar omkring där mest i nuläget), men färgerna är helt valda av Tage förra våren när vi byggde den – vi litade helt enkelt inte på Ejdas då blott fjorton månader gamla omdöme.

tageslekstuga

Makaroner byggde denna kropp

Sedan Ejda sent omsider tillfrisknat från sin magsjuka lever hon för makaroner. Visst har hon uppskattat välsmakande treminuters snabbmackisar även tidigare, men nu har det börjat ta sig komiska uttryck. Dessa komversationer har alla utspelat sig denna söndag:

– Ejda, ska vi gå och fixa välling till dig?
– Makaroner!

– Ejda, vad vill du ha till lunch i dag?
– Makaroner!

– Ejda, vill du ha en banan till mellis?
– Makaroner!

– Ejda, nu har jag sjungit för dig i fyrtio minuter, nu MÅSTE du försöka sova, klockan är nio!
– Makaroner!

Kräksjuk och kelsjuk

Vi har haft sjukstuga här, Ejda började kräkas i går kväll och fortsatte under natten och större delen av dagen. Sängkläder och madrassöverdrag till två olika sängar, handdukar, kuddöverdrag och kläder – tvättmaskinen i källaren har rullat nonstop. Nu ligger jag i den renbäddade sängen bredvid henne (galonlakan överst), och har svårt att slappna av, vill helst slippa en repris på gårdagsnattens kladdiga, mycket abrupta uppvaknande. Men hey – det var sex timmar sedan sist och hon drack en deciliter välling för fyra timmar sedan, så kanske har vi lämnat mörkret bakom oss för den här gången.

Hon var dock oemotståndligt söt i all misär i soffan tidigare i dag. Karlsson lät inte lite kräksjuka bekomma honom, ville vara nära henne hela tiden.

Småbarnslivet

När läggningen går in på andra timmen och man har sjungit Bä bä vita lamm cirka trettio gånger på repeat för sin tvååring och man tror att hon nog faktiskt till sist äntligen har somnat och hon bokstavligen studsar upp ur sängen, vildsint kastar sig mot en och närmast aggressivt utbrister Jag älkar dig! utan tillstymmelse av trötthet i röst eller rörelse.

Då kan man väl säga att man befinner sig mitt i gränslandet mellan skratt och gråt.