Etikett: Ejda

Dag och natt

Det har vänt nu, ljuset. Klockan är tjugo över nio på kvällen och det är i princip dagsljus ännu, solen gick ner 20.45 och bryter horisonten igen klockan 04.21, totalt ungefär en timmes mer dagsljus än vad Stockholm får i nuläget.

Kanske är det ljuset som ställer till det med barnens sömn, Tage brukar alltid ha lätt att somna på kvällen (och att kliva upp i arla gryningen), men i kväll hade även han svårt att komma till ro. Ejda däremot är helt upp och ner, vägrar gå och lägga sig, konstrar, trixar, hittar på anledningar, försöker deala till sig en kvart extra, därefter en till, och en till. Ja, trogna läsare av denna blogg är väl familjär med detta nu, tre av de fyra senaste inläggen har ju behandlat detta ämne.

Det är lustigt, på dagis prisar de hennes lätta humör, säger att hon är förståndig och bra att resonera med. Resonera? Herre jösses. Well, jag är i och för sig glad att det är här hemma hon krånglar och inte där.

Inte sova (2)

Bara hälften så lång cirkus denna kväll vid läggningen, alla djur uppradade i soffan för läsning, följt av krav på omgruppering till dubbelsängen, följt av ifrågasättande frågor på varje uppslag av Eva Staafs och Emma Adbåges fina Tilly som trodde att innan hon slutligen kunde komma till ro vid niosnåret.

Inte sova

Först skulle hon prompt gå och lägga sig och sova i soffan. Men bara om hon fick ha alla sina nappar med sig. Och bara om mjukisdjuren var på plats, plus den hårda hästen. Sedan behövdes det läsa två böcker, och ätas ett äpple. Därefter ville hon gå och lägga sig i sitt rum i stället, med alla djuren och napparna, plus läsa en ny bok. Väl på plats med all utrustning, efter läst bok, blev hon jättetörstig. Fick vatten, smuttade på det. Därefter behövdes svar på frågorna ”Pappa, är du säker på att du heter Daniel?”, ”Finns det dinosaurier i vår skog?”, ”Men, hur kan du veta att du heter Daniel?” och ”Kan rävar vara snälla?” innan hon kom på att hon måste sova i dubbelsängen i sovrummet, med alla djuren, med alla napparna, med hårda hästen, som blivit kvar i soffan. Väl där med all utrustning på plats: ”Jag vill sova i soffan!” När jag vägrade flytta mig igen gick hon ner själv. Nu hör jag henne ligga nere i soffan sjungandes ”Lilla Bocken Bruse” medan jag skriver det här.

Syskonkärlek

Vi tog en tur till Jukkasjärvi och Icehotel, gick på Lemmel Pimpel Open och lät barnen kolla in årets upplaga av ishotellet innan det smälter bort, Ejda blev väldigt förtjust i sviten där det står en stor iselefant och rummet där man kan räkna får tills man somnar. Därefter gick vi till loungen där det var after pimpel med trubadur, byggde med domino och käkade Kirunapraliner innan vi åkte hem.

I kväll sover Tage för första gången över hos sin kusin, vilket fått effekten att Ejda ligger i soffan och snyftar Jag lä-hä-ng-tar efter min sto-re-bro-r gång på gång i stället för att somna så att jag och Johanna kan få äta pizza framför teven i lugn och ro.

Vi kollar in issviterna innan de börjar smälta bort. Att jag sa till dem att le för kameran syns väl tydligt?

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Domino!

Ett filmklipp publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Frostigt

Ejda blev Frostbiten i dag. När hon och jag kom ner vid sju i morse satt Tage redan i soffan och kollade på Frost, och Ejda var först skeptisk, ville kolla på Mästerkatten i stället, men blev av någon anledning ändå sittande framför berättelsen om Anna och Elsa. Det var inte första gången hon såg den, hon har till och med ett par strumpor med snögubben Olof, men den har inte fastnat på allvar tidigare.

Men i dag – ojojoj. Hon såg den två gånger hos sin mommo på eftermiddagen, en gång på kvällen här hemma, och efter att vi tvingades avbryta nattningen vid niotiden på grund av att hon var fullständigt hopplös och inte ett uns trött, gick vi ner till soffan igen, och vi hann inte ens ner förrän hon yttrat orden Jag vill se på Frost igen. Så nu rullar vi ett femte varv, Anna och Kristoffer har precis varit hos trollen och den falske Hans har lyckats fängsla Elsa med handfängslet som stoppar hennes iskrafter.

Det är fint att se hur hon lever sig in i berättelsen. Hon blir genuint bekymrad när Elsa ger sig av genom att frysa sjön hon springer över, blir arg när Hans är elak mot Anna, skriker av glädje när Olof får uppleva sommaren på slutet och skrålar självklart med i Slå dig fri, även om hon underligt nog sjunger den engelska titelfrasen Let it go i stället, kanske för att den spelas i eftertexterna och är mer nynnvänlig.

Jag gillar Frost själv rätt hårt. Glad att det blev Pejdons första filmförälskelse.

Frihet eller löshet

I kabinen, strax avfärd mot Stockholm. I incheckningskön stod en pappa med sina två barn före mig, dottern i treårsåldern sjöng fingersången nonstop på engelska så sött att kvinnan som skötte incheckningen fick en tår i ögat, och mitt eget hjärta värkte av längtan efter barnen.

Jag tycker ju att det är skönt att komma iväg ett par dagar, jag gör verkligen det. Men aldrig känner jag samtidigt så starkt hur viktiga de är för mig som när jag lämnar dem bakom, hur ofullständig jag numera är utan dem.

Så hamnar jag snett framför ett barn på knappa två i planet, hon skriker lungorna ur sig i sin mammas famn och kränger från sida till sida, totalt omedgörlig inför färden framför oss.

Och då känns den tillfälliga barnlösheten för en stund mer hanterbar.

Ejda Ögren tre år

Hon börjar bli stor nu, den här stjärnan. Vi firade hennes treårsdag i stugan i dag, vi hade tagit med paketen från farmor och farfar, mommo kom hit på förmiddagen och kusinerna plus gammelmoster Boel på eftermiddagen, då vi dukade upp till kalas utomhus. Döremellan har vi (som alltid) lekt Bockarna Bruse.

Hon är smart och i regel på mycket gott humör, är envis på ett sätt jag trodde var psykiskt omöjligt, har ack så mycket energi och avgudar sin storebror på ett sätt som värmer mitt hjärta.

Och så är hon väldigt mycket pappas flicka.

Grattis älskade Pejdo Po.

Svindel

Har varit urlakad hela dagen, inte alls hunnit med det jag föresatt mig. Extremt irriterande.

Vi kom in på våra barns skolgång i kväll, Johanna sa Men tänk att de ska bli så stora att de går på universitetet, hur ska det gå för dem? och jag var på vippen att svara Jag är mest orolig hur det ska gå för mig. Jag är extremt rädd för att en dag tvingas släppa taget om dem, tvivlar inte en sekund på att det med tiden kommer att utveckla sig till ett reellt problem.

Ejda sover vid min sida nu, hon är lite förkyld och extremt rödnäst eftersom hon envisas med att torka snor med sin tröjärm var tionde sekund vare sig det finns något snor där eller inte. Om fem dagar fyller hon tre år. Lilla stora älskade unge, hur ska jag kunna hantera att du och din bror en dag ska flytta hemifrån? Det känns fullkomligt overkligt.

Gränslös längtan

Åter i Vittangis trygga famn. Hade tänkt skriva en grej gällande hemfärdsdelen av min Littfestvistelse, men det får anstå till i morgon, alltför trött i kväll.

När jag kom in i huset och Ejda hörde att jag var hemma, kom hon rusande emot mig, kastade sig i min famn och skrek Jag har längtat efter dig i hela världen!

Det är mycket längtan det.

Lilla bocken Bruse trippa över trollebro

De är väldigt fina just nu, barnen.

Ejda, som på sistone gjort det till en vana att somna nere i vardagsrumssoffan framför iPaden där hon vevar olika Bockarna Bruse-klipp på repeat, ville i kväll plötsligt gå upp till sängs på traditionellt vis och läsa böcker. Tage var skeptisk, han hade planerat att titta på spelklipp från någon av sina Youtubekanaler på tvn (i kväll var det Kimmy Power som gällde), men kom efter någon minut upp även han – Ett litet tag kan jag lyssna i alla fall innan jag går ner igen, sa han och tre minuter senare sov han så klart som en stock vid min sida.

Ejda däremot hade valt ut fem böcker och självklart skulle alla läsas, Tre små grisar därtill två gånger. Hon är överlag väldigt förtjust i de klassiska sagorna, vill läsa Mästerkatten i stövlar mest hela tiden och tidigare i kväll när vi var hos hennes mommo fick jag bygga broar åt henne i lego så att hon kunde leka Bockarna Bruse som hotades av ett par penntroll med gula och rosa kalufser som hon hittat i någon låda.

Så blev det sovning, och efter att jag beordrats ner till vardagsrummet två gånger för att hämta upp prylar hon glömt som hon absolut inte kunde sova utan (en plasthäst med vagn i vilken hon placerade sju nappar) somnade hon slutligen.

Ansträngande, ja. Men det skedde med gott humör. Och det gör det så mycket mer mödan värt.

8/3

Det börjar så tidigt. Små ord och tankar som tagna som enskildheter inte betyder något, men som sammantagna formar en berättelse.

Hur Tage när han berättar hur han och kusinen planerat sitt gemensamma födelsedagskalas säger vi vill bjuda några tjejer, men inte lika många tjejer som killar. På min fråga varför blir det en ryckning på axlarna till svar, han vet inte, det är bara så resonemanget har gått.

Hur Ejda när hon funderar över sin respektive sin storebrors kropp säger Tage är pojke och har en snopp, jag är flicka och har bara en snippa. ”Bara” en snippa.

kidsen