Åter i Vittangis trygga famn. Hade tänkt skriva en grej gällande hemfärdsdelen av min Littfestvistelse, men det får anstå till i morgon, alltför trött i kväll.
När jag kom in i huset och Ejda hörde att jag var hemma, kom hon rusande emot mig, kastade sig i min famn och skrek Jag har längtat efter dig i hela världen!
Det är mycket längtan det.