Kategori: Livet och sånt

Ämnesuppslag saknas ju inte direkt

Av/på som sagt.

I dag har förmiddagen varit lika solig inne som ute, gnistrande klar med endast en tillstymmelse till moln i samband med intagandet av lunch. Samt den teatrala indignation/förorättelse som vår unge Picasso drabbades av efter att jag skällt på honom när jag upptäckte att han stod och målade med rosa tusch över hela sidostycket på en av de vita bokhyllorna.

Nu sover han, och jag ska skriva på föräldraboken.

Sova med fienden

De flesta har väl redan sett den här, den har postats varvet runt på Facebook tror jag, men det gör den inte mindre sevärd. För det är verkligen exakt så här det är att försöka sova med en bebis i sängen. I går natt praktiserade Tage det näst sista exemplet, jag höll ärligt talat på att förlora förståndet när han kravlade upp på mitt ansikte för fjärde gången inom loppet av en halvtimme.

Dagens toalettbestyr

Jag har aldrig riktigt förstått det här. Har de särskilt känsliga toaletter på caféer och restauranger? Varför finns det så himla ofta anslag som säger att det är strikt förbjudet att spola ner papper i dem?

Jag skulle kunna köpa argumentationen om det handlade om att undvika att sådana där grå och sträva pappershanddukar som alltid fanns i skolan användes, men oftast har de trots lappen handtorkarpapper av samma kvalitet som det som används vid toalettbesök, så jag hajar inte grejen. Betalar affärsetablissemang avgifter för antal spolningar?

PS. Killen som skickat ut det här blogginlägget har inte skrivit lappen. DS.

Två är tre igen

Efter fem dagars praktik som ensamstående förälder återställdes i dag familjens treenighet när Johanna återkom till Stockholm efter att ha begravt sin farfar i Vittangi. Det är både jag och Tage väldigt tacksamma över. Att vara en duo har visserligen sin charm, men när han i går förmiddag drog igång sitt tvååringstrots på alla cylindrar ville jag helst stänga in honom i en garderob.

Men det får man väl inte göra i det här landet längre.

Och så säger de att Facebook och Twitter är meningslöst

En vanlig lördag – veckans sämsta internetdag – snittar den här bloggen runt 100 besökare om jag har skrivit ett normalt inlägg och inte puffar för det. I går, när jag puffade på såväl Facebook som Twitter (samt hade skrivit något som kunde tänkas intressera människor) rusade siffran upp till 400.

Det är i sammanhanget även intressant att notera hur beteendet gällande kommentarer har ändrats. Först ser de att jag har delat ut inlägget på Facebook, klickar sig till inlägget, klickar sig sedan till 2007-inlägget jag länkade till, läser det, men går sedan tillbaka till Facebook och kommenterar vid min delning där. Kommentarsfunktionen i bloggen ekar fullständigt tom.

Stackarn.

Händelser vid Slussen

Hade ingen aning om att det här var på gång men fick just det här pressmeddelandet med inbjudan till pressvisning nästa vecka.

Händelser vid Slussen

”Ge mig en miljon så spränger jag skiten med dynamit”. Det är Pekkas radikala lösning på hur man ska ta itu med Slussens förfall. Pekka som bott utomhus under en av Slussens broar ett par decennier. Han är en av de människor vi lär känna i den här dokumentärfilmen om Slussen i Stockholm.

Året 2011 var ett ödesår för den anrika trafikkarusellen. Då fattades beslutet att den ska rivas och ersättas av en ny. Filmaren Johan Palmgren har följt livet i stormens öga under detta dramatiska år.

Navet i berättelsen är det hemliga arbetet hos arkitekterna som utformar det nya förslaget. De arbetar i sitt kontor, beläget mitt i Slussen-karusellen. Samtidigt skanderar demonstranterna ute på torget för att bevara allt som det är. Alla frågor måste vara lösta tills slututställningen öppnar. Ska man ha två broar eller en?
Vad ska man göra med Saltsjöbanans gamla station? Och hur soligt och glatt kan man framställa det nya förslaget?

Strax nedanför arkitekterna står Nina och slussar båtar. Hon ömmar för Pekka och de andra hemlösa, men måste ibland ryta till för att hålla ordning på dem. Och ibland flyter det upp de mest märkliga ting i kanalen nedanför henne.

Frisören Christian arbetar i sin salong i Blå Gången sedan tjugo år och han trivs med sina stamkunder. Han oroar sig för vart han ska ta vägen när Slussen försvinner.

Ovanför alla arbetar bartendern Jakob på fashionabla Gondolen. Han serverar arkitekterna te och ser ner på Slussen varje dag.”Kommer vi att se lika nostalgiskt på Slussen som man gör på Klarakvarteren som revs?”, frågar han sig.

Sändning den 9/2 kl 20.00 i SVT 2.
Repris 10/2 kl 15.50; 11/2 kl 13.25 samt 12/2 kl 00.25 i SVT2.

Åh vad jag hoppas att det här ger en nykter och balanserad bild av Slussenfrågan.

Det obligatoriska kåtsuget

Ja men vad bra då vet vi. Vill man kritisera att samhället blir allt mer sexualiserat samt numera är löjligt besatt av yta, då får man fan i mig inte vårda sitt eget utseende eller titta in i kameran hur som helst när någon tar en bild på en, för då har man kåtsug i blick, vill egentligen bara vara snygg och behöver inte tas på allvar.

Världen. Lika kul att leva i varje dag.

Snart flyttar han hemifrån

I dag har Tage för första gången gjort det stora i sin potta. Eller ja, det var i och för sig första gången han gjorde något överhuvudtaget i pottan, men ändå. Och när jag frågade honom om han ville försöka med pottan, svarade han mmm, hans nya sätt att säga ja på i stället för att i slow motion nicka på huvudet.

Han är så vuxen nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ständigt denna Billy

Ett halvår tog det, sedan blev boktravarna runt om i lägenheten för många och för höga. I dag tvingades jag gå upp på vinden och hämta ner två av de tre återstående Billybokhyllor vi inte trodde vi behövde efter flytten eftersom vi i stället stoppade in två extra hyllplan i alla bokhyllor och därmed sparade golvutrymme.

E-boksrevolutionen kan inte komma fort nog om ni frågar mig.

Hålla låda

Man kan kanske inte anklaga Morgan för att ha tagit världens bästa foto rent tekniskt, men det syns ändå tydligt att jag tyckte att det var väldigt roligt att vara quizledare i källaren på Pet Sounds Bar i går kväll, när Stockholms Filmquiz kickstartade säsongen 2012 genom att låta vårt lag gästarrangera.

Sisådär 100 personer slöt upp fördelat på 25 lag, och de fick svara på totalt 135 frågor med koppling till filmer som ”Tillbaka till framtiden 2”, ”Purple rain”, ”En enda man”, ”Easy A”, ”Zombieland” och ”Grand Hotel”, samt försöka namnge samtliga 16 filmer som Meryl Streep Oscarsnominerats för.

Publiken verkade trivas, även om jag tror att slutsatsen var att det var lite lite svårare än vanligt, samt att vi kanske gav dem lite för kort tid att fundera mellan de totalt 23 film- och ljudklippen. Men hey, jag hade ju ett barn att gå hem till, kunde ju inte stå där och hålla låda hela natten.

Kul var det hur som helst. Mer sådant!