Som att prata med en treåring

Min syster med familj var på besök i helgen. I fredags besökte vi Kiruna, Tage och jag åkte i en bil, Tages kusiner med föräldrar i en annan. På väg från lite utsiktssightseeing uppe vid Luossavaara skulle vi vända hem mot Vittangi igen via Coop Forum, där jag lovat att köpa en lila skottkärra till Tage. På väg dit tog jag en annan väg, så att vi skulle köra förbi Kirunas vackra träkyrka.

– Tage, vi tar en liten omväg nu, så att din faster får se kyrkan från bilen i alla fall, vi glömde ju bort att åka dit.
– Vad är en omväg?
– Jaa, det är en väg som inte … ja som inte är den närmaste vägen dit man ska. Förstår du?
– Nä.
– Ja men, om … om du ska gå hem till Ville, och i stället för att gå raka vägen hem till honom går vägen förbi mommo för att ta dig hem till honom, det är att gå en omväg.
– Men jag kan ju inte gå hem till Ville själv.
– Eh, nej, men om vi säger att du och jag ska gå hem till Ville då, och så går vi inte raka vägen utan går vägen runt sjön förbi mommo, då går du och jag en omväg hem till Ville.
– Kan vi inte gå till Ville?
– Nej, alltså, jag menade inte att vi … jag skulle bara … vi är ju i Kiruna nu och på väg till Coop för att …
– Snääälla pappa, kan vi inte gå hem till Ville? Nu nu nu!
– Men … vi … alltså …
– NUUUUUU!

Stor nu

På tal om Tage.

Fram till i dag har hans säng stått inklämd i vårt lilla sovrum. Men alldeles nyss bar jag över honom till hans eget rum, som i dag slutligen blev åtminstone semiklart, för att han ska få sova sin första natt där inne.

När vi pratade om det tidigare i dag verkade han tycka att det skulle bli spännande, något han såg fram emot. Och jag trodde att jag skulle känna detsamma.

Men nu ligger jag här, med öronen spetsade ut mot natten, klarvaken och magen fylld av oro.

Bäva den dag han flyttar längre än fem meter bort.

Gråt inte Ejda, jag är din storebror

Tage har hittills överträffat förväntningarna i rollen som storebror. Visst är han lite allmänt jobbigare mot mig och Johanna, det är mer trots överlag än innan Ejda föddes, men mot henne är han alltid väldigt omtänksam och kärleksfull. Och varje gång hon är ledsen eller arg och skriker – vilket tyvärr är ganska ofta – går han fram till henne och säger tröstande Gråt inte Ejda, jag är din storebror.

tageejda

Ja, varför gråta med ett sådant praktexemplar till brorsa?

Hem

Stockholm är bra ändå. Jag kände det under veckan där, hur mycket staden har präglat mig och hur jag nog alltid kommer att se den som mitt hem, oavsett om jag bor där eller inte.

Vi sitter på flygplanet mot Kiruna nu, Ejda sover i min famn och Tage vilar huvudet mot Johanna, även han i sömn. Hoppas det är ett tecken på hur idylliska och enkla alla våra flygresor kommer att bli.

På tal om forna hem. Vi tog pendeltåget till Arlanda från Södra station, och ju längre norrut vi kom bland förorterna, desto fler ungdomar klev på med destination Uppsala och Valborg. När vi själva klev av, med tre resväskor, två barn och barnvagn, var stämningen i tåget förfesthög.

Antar att jag får inse att mina egna Valborgsår är passé.

Ogenomtänkt

Det har inte blivit särskilt många genomtänkta blogginlägg den senaste veckan, den här Stockholmstrippen har vänt upp och ner på vardagsrutinerna mer än jag trodde att den skulle göra. Kanske är det för att det är första resan någonstans som tvåbarnsföräldrar, kanske beror det på att jag haft för mycket att göra de få lediga stunderna, kanske är det en kombination.

Oavsett, ett faktum är det hur som helst.

Pengabränning

En av de stora skillnaderna mellan att leva i Vittangi och Stockholm är pengarna som nästan per automatik försvinner här nere. Under den här helgen har vår familj utan att leva särskilt extraordinärt gjort av med 2000 spänn bara på att förflytta oss, fika/äta ute och gå på Skansen. En vanlig helg i Vittangi gör vi inte av med en krona bortsett från eventuella matinköp på Konsum och kanske ett par hämtpizzor. Det finns helt enkelt inget annat att lägga dem på.

Nu säger jag inte att vi måste göra av med en massa pengar bara för att vi befinner oss i Stockholm, men i och med att utbudet finns vill jag gärna ta del av det i den mån jag har råd.

För tar vi inte del av vad staden erbjuder, kan vi ju lika gärna bo i Vittangi.

Den litterära resan

Fin dag i all sin enkelhet.

Cykeltur runt östra Söder i solskenet med Tage på förmiddagen, Skansenbesök med hela familjen på eftermiddagen där vi såg såväl lodjur som järv och pizzamiddag hemma i popjunkiens nya lägenhet i Årsta på kvällen.

Sötast: Att Tage inför avfärd till Skansen plockade fram Eyvind Johnsons ”Nattövning” och proklamerade att han ämnade läsa den under resan. Och faktum är att han höll hårt i den under hela dagen, och då och då slog upp en väl vald sida och läste en stund.

20130427-221851.jpg

Storstadsliv

Det är ju, jobbstressen till trots, mycket trevligt att vara ”hemma”. Vi hängde i Skånegläntan i eftermiddags, Tage lekte järnet i ett par timmar påhejad av sin farmor, och sedan unnade jag mig en joggingtur längs Årstaviken i solen, iklädd shorts! Mycket mysigt.

Nu ska jag mota denna nyttighet i grind genom att besöka vår lokala pizzahökare.

Den inre tarmresan

Att tuffa fram genom Sverige medelst tåg. Passera mjölkpall efter mjölkpall i Västerbottens inland samtidigt som solen sakta sjunker över landskapet. Vackert. Rogivande.

Att jag samtidigt vaggar en fyraveckorsbebis med magknip deluxe i famnen och med tankekraft försöker lugna/laxera henne försöker jag tänka bort.