På tal om Tage.
Fram till i dag har hans säng stått inklämd i vårt lilla sovrum. Men alldeles nyss bar jag över honom till hans eget rum, som i dag slutligen blev åtminstone semiklart, för att han ska få sova sin första natt där inne.
När vi pratade om det tidigare i dag verkade han tycka att det skulle bli spännande, något han såg fram emot. Och jag trodde att jag skulle känna detsamma.
Men nu ligger jag här, med öronen spetsade ut mot natten, klarvaken och magen fylld av oro.
Bäva den dag han flyttar längre än fem meter bort.