Författare: Daniel Åberg

Leggad av polisen

En hemmadag där utflykten bestod i en promenad ner till den stora matbutiken ett par kilometer söderut längs Franklin Avenue, på vägen dit hittade vi en plånbok på gatan som en svenskättling hade tappat, om namnet på hans körkort talade sanning.

Vi visste sedan ett tidigare besök till samma affär att vi skulle gå förbi en polisstation längs vägen, och såg nästan lite fram emot att få kliva in där på studiebesök, men så passerade vi en stillastående patrullbil och lämnade in den där i stället. Polismannen vi talade med ville anteckna mina personuppgifter så att allt gick korrekt till, och när jag gav honom mitt körkort hade han stora problem med att förstå hur ett svenskt personnummer skulle tydas.

Det var samma sak i en affär förra helgen när jag fick visa leg då jag köpte öl, kvinnan i kassan fick hämta en kollega som skulle kunna dechiffrera, och när jag senare studerade mitt kvitto, där personuppgifterna de matat in i kassan stod angivna – såg jag att hon hade fått det till att jag var född i mars 1978 och inte februari 1975.

Nåväl, så länge de placerar mig på rätt sida om 21-årsstrecket så får jag väl vara nöjd.

Tvillingtornen

Vi besökte Ground Zero i dag, tittade på monumentet där tvillingtornen stod, hålen som gapar ner i marken, alla namnen på de döda längs dess kanter.

I brist på bättre ord skulle jag vilja kalla platsen både mäktig och respektfull, det fanns en enkelhet i storslagenheten som kändes ovanlig för USA.

Vi försökte beskriva för barnen hur det gick till utan att skrämma dem alltför mycket, få dem att – och oss själva antar jag – förstå skalan på det som skedde, det oerhörda i hur två av världens största byggnader rasade samman.


Overkligheten.

Katt på het bakgård

Vi släppte ut Karlsson utan koppel och lina på bakgården i dag för första gången, den är väl inhägnad på långsidorna, men bakåt är staketet lågt och därtill rätt trasigt, så vi har varit lite skeptiska. Men kopplet har stört honom tydligt, det är som att han inte vågar utforska utan i stället genast vill in igen när han känner att han inte kan röra sig obehindrat, antagligen rädd för att inte kunna fly i full fart om ett hot uppstår i den nya miljön.

Utan kopplet var det dock en helt annan katt som utforskade gården. Och tyvärr får väl erkännas att han uppvisade lite väl mycket entusiasm för det bakre hönsnätstaketet, bakom vilket jag några gånger sett en ekorre när jag varit ute, tur att den inte stack upp nosen i dag, då hade väl vår katt varit long gone.

Nu skulle han troligen med all sannolikhet ha kommit tillbaka ändå, han är rätt hemmakär av sig, är aldrig borta mer än några timmar ens från gården i Vittangi. Men bakgårdsområdet i vårt kvarter är rätt stort, och vi har ingen koll på hur väl inhägnade grannarnas stängsel och staket är.

Så i morgon uppsöker jag nog en Home Depot och införskaffar ett högre hönsnät och kapslar in oss lite mer. Vi vill ju gärna ha med oss katten Karlsson hem igen.

The High Line och 34:e gatan

Vädret var tolv, tretton grader kallare i dag, så vi drog in till Manhattan igen och åt lunch på The Sugar Factory i Meatpacking District (med löjligt stora desserter, vi delade en på fyra och lämnade ändå rester) innan vi gick The High Line från söder till norr, en sträcka som jämfört med vårt senaste besök år 2011 nu hade förlängts betydligt. Nära änden vid 34:e gatan hade de byggt en lekplats där vi på kidsens order hängde ett tag, innan vi strosade österut mot öns mellersta delar. Vid Empire State Building krävde jag att barnen skulle posera för ett foto, men mer seriösa än så här lyckades jag inte få dem.

En annan tid

Min ljudbokslyssning för närvarande är min egna Dannyboy & kärleken, den nyligen utgivna versionen inläst av Dag Andersson som jag skrivit om tidigare. Tänkte skriva lite mer om den senare, inläsningen alltså och de förändringar som boken genomgått inför ljudadaptionen, men just nu vill jag bara nämna en sak helt kort.

I går kom jag fram till delarna som utspelar sig under Valborg i Uppsala. Och från min horisont här på västra sidan av Atlanten hade jag då helt glömt bort att det är i dag denna storslagna dag infaller. Men nu ser jag en del firande dyka upp i mitt Facebookflöde och surfade in på UNT:s sajt och läste lite ur deras digra nyhetsrapportering från händelserna som sker i detta nu, och kände nostalgin bita tag i mig.

Det var bara det.

En annan tid, ett annat liv, en något yngre Daniel. Sillunch i Observatorieparken bredvid Ekonomikum i Uppsala 2004.

I full blom

Vi besökte den japanska körsbärsblomfestivalen Sakura Matsuri Festival i Brooklyn Botanical Garden i dag. Om högtrycket bidrog vet jag inte – det var mycket varmt – men oavsett bakomliggande orsak var det hur som helst oerhörda mängder människor som letat sig dit. Vi kom redan vid 10.30, och när vi lämnade parken vid 14-tiden var kön för att komma in mer än 100 meter lång.

Det var vacker blomsterprakt, vi lyssnade på en del J-Pop och kidsen övertalade oss att stjäla med två stora pinnar, eller snarare grenar, hem på cirka 1,5 meter vardera som de hittade i något buskage. Så nu har vi stöldgods från Botaniska Trädgärden på vår bakgård.

Taco Friday

Första riktiga sommardagen här i dag. Vi besökte Prospect Park Zoo på dagen, en rätt liten men sympatisk djurpark med ”enklare” djur i fokus, det vill säga inga tigrar och elefanter utan mer getter och påfåglar – de senare vandrade fritt och förde rejält väsen med sina höga skrik. Höjdpunkten var matningen av de mycket väldresserade sjölejonen som bodde i en bassäng i parkens mitt.

Efter hemkomst ordnade vi till bakgården och fixade så att vår första Taco Friday blev en utemiddag. Därefter rundade vi av fredagen med att komma igång med fjärde säsongen av Skam på SVT Play och Little Big Lies på HBO Nordic.

Park-liv

En ganska lång dag, där ena halvan präglades av arbete – en kort text till TVdags om att streamingtjänsten Magine lägger ner, styrelsemöte med Norrländska Litteratursällskapet över Skype och redigering av avsnitt fyra av Virus 3 – och andra halvan familjehäng präglat av ordet park: tre lekparker i och i utkanten av Park Slope, där vi också åt en tidig middag på hummerkedjan Luke’s Lobster innan vi promenerade hem till Crown Heights och köpte en bukett blommor.

Tvättomatredigering

Vi har ingen tvättmaskin i vår lägenhet, så det blir till att gå till tvättomaten ett par kvarter härifrån. Första gången hängde Johanna där, i dag var det min tur. Och vad är då bättre än att fördriva väntetiden med att sitta och godkänna (och i enstaka fall förkasta) redigeringsändringar som min redaktör föreslagit i Virus 3? Inte särskilt mycket alls, om ni frågar mig, så jag tog med mig en iPad och försjönk snabbt i uppgiften. En äldre kvinna i stolen bredvid gjorde dock sitt bästa för att störa arbetsron, hon satt och frågade mig gång efter annan om jag inte tyckte att det var dags att ställa Trump inför riksrätt snart. Jag höll med varje gång.

Att jag sitter och redigerar första halvan av säsongen innebär tyvärr inte att jag är färdig med manuset, de sista två avsnitten är ännu helt oskrivna. Men oroas ej, de kommer att bli klara vilken dag som helst. Eller åtminstone inom två veckor.

Blotta förskräckelsen

Vi tog tunnelbanan in till Manhattan igen, besökte Nintendo Store, Lego Store och Disney Store (för andra gången), och kom undan med blotta förskräckelsen utan några egentliga sammanbrott från de små. Ejda ifrågasatte dock varför vi ens gick till Disney Store, när vi fastslagit att hon inte fick handla något där eftersom hon fått köpa ett litet Frost-slott på Lego Store. Vad ska vi då hit att göra? utbrast hon och tappade helt intresset för de prinsessklänningar hon bara för några dagar blev helt nipprig av att se. Fönstershopping är helt klart inte den här damens grej.

I övrigt har det spöregnat delar av dagen och Tage fångade sin första Pikachu i Pokémon på femte avenyn.

Jag pratar om böcker i örat i P1:s litteraturvecka

Sveriges Radio P1 har ju en litteraturvecka som rullar för fullt i detta nu, och i dagens avsnitt av P1 Kultur är jag med och samtalar med programledaren Lisa Wall på temat ”En bok för örat”. Programmet sänds i P1 mellan klockan 13-14, och av vad jag fått veta hittills ska jag vara med under programmets andra halvtimme, men ha gärna radion på redan från start om ni vill vara på den säkra sidan.

Då intervjun sänds live vill det sig till att vår uppkoppling fungerar som den ska för att det hela ska bli verklighet, jag ska delta via Skype. Så håll tummarna för att transatlantiska kabeln inte går av under förmiddagen, samt att våra barn inte får för sig att ta en unik sovmorgon så att jag inte vaknar i tid, när programmet börjar är ju klockan inte mer än 7 här i New York.

UPPDATERING: Nu finns avsnittet där jag medverkade upplagt på webben. Klickar man på spelaren nedan så kommer man direkt in vid starten på min intervju.