Vi besökte Ground Zero i dag, tittade på monumentet där tvillingtornen stod, hålen som gapar ner i marken, alla namnen på de döda längs dess kanter.
I brist på bättre ord skulle jag vilja kalla platsen både mäktig och respektfull, det fanns en enkelhet i storslagenheten som kändes ovanlig för USA.
Vi försökte beskriva för barnen hur det gick till utan att skrämma dem alltför mycket, få dem att – och oss själva antar jag – förstå skalan på det som skedde, det oerhörda i hur två av världens största byggnader rasade samman.
Overkligheten.