Stockholm under

Jag började skriva på det som skulle bli Virus redan 2011. Jag blev kontaktad angående medverkan i ett helt annat sorts följetongsprojekt, en sorts prenumerationsplattform för kreativa näringar som skulle startas och där tanken var att mitt bidrag skulle vara att skriva en roman som man fick prenumerera på, med ett nytt kapitel som gavs ut per vecka. Jag hoppade dock av på grund av tidsbrist redan under uppstartsfasen, och plattformen kom sedan heller aldrig igång vad jag vet, men manuset fortsatte jag att dutta med parallellt med den mer lågmälda, norrländska bok jag också jobbat med de senaste åren (och som jag delvis skrev om i min text i tidskriften Provins tidigare i år).

Arbetsnamnet för Virus var länge Stockholm under, ett namn som jag år 2011 tyckte kändes fräckt och bra, men som därefter blivit rätt urvattnat i takt med att Jens Lapidus och Varg Gyllander givit ut böcker med titlar som Sthlm Delete och Sthlm: Inferno, för att inte tala om att Denise Rudbergs nya bokserie har övertiteln Sthlmqueens. Virus är som namn kanske inte heller direkt nyskapande, men det är ett mer generiskt namn som inte får det att kännas som att jag hakar på en trend.

När jag började skriva 2011 var det därtill tänkt att viruset som drabbar världen skulle vara av zombiekaraktär, men det var samma sak där egentligen, The Walking Dead var visserligen igång sedan något år men den massiva våg av zombier som följt i dess spår var ännu inte över oss. Så nej, det är alltså inte något sådant det handlar om i Virus, det är ett helt vanligt – om än sjujävla läskigt, dödligt och aggressivt – virus som drabbar Stockholm.

Och vet ni vad för den delen? Det var i går det skedde! Det nämns visserligen aldrig vilket år berättelsen tar sin början, men den är tänkt att äga rum i absolut nutid och det nämns att det är tisdag veckan efter midsommar som Amanda i Virus första kapitel mycket bakfull vinglar hemåt i den arla morgonen och smått börjar märka att något inte står rätt till i Stockholms innerstad. Och före lunch har helvetet brutit löst.

Att jag inte hade vett att skriva det här inlägget redan i går grämer mig nu något oerhört.

Ett par läsvärda analyser om Storytels köp av Norstedts

Flera intressanta texter om Storytels köp av Norstedts i dag, jag fastnade särskilt för Linus Larssons analys i Dagens Nyheter, om hur det kanske är den streamade ljudboken som står för det verkliga digitaliseringsskiftet i litteraturbranschen, och inte e-boken:

Ljudbokstjänstens framgångar visar att digitaliseringen också vänder upp och ned på vad en bok är. Att lyssna i stället för att läsa är en sådan förändring. I kampen om människors tid lyckas ljudboken knipa stunderna när man kör bil eller promenerar, inte bara den lugna läsningen i hängmattan eller i fåtöljen. Man byter inte bara bokstäver på papper mot bokstäver på en skärm, man ändrar sitt beteende och sin relation till boken.

Kanske var det svårt för den gamla förlagsvärlden att ta in. Där har man tjatat sig blå om hur svårt e-boken haft att få luft under vingarna, samtidigt som en annan slags elektronisk bok har lyft på egen hand.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman är inne på ett spännande spår, när han jämför Storytels köp av Norstedts med Amazons vd Jeff Bezos köp av Washington Post:

Är då affären bra eller dålig för Norstedts? Ett svar kan finnas i en jämförelse med när just Amazons grundare Jeff Bezos förvärvade klassiska Washington Post för tre år sedan. Då steg ramaskrina mot himmelen, i dag är de flesta överens om att köpet var det bästa som kunde hända Washington Post – inte minst på grund av Bezos förmåga att kombinera sitt närmast fanatiska digitala engagemang och med en förståelse för den anrika tidningens unika traditioner och värden.

Om den nya ledningen för Sveriges äldsta bokförlag kan göra samma sak – men bara då – kan dagens affär bli en injektion för både Norstedts och den svenska bokbranschen.

Tror inte direkt att Storytels vd Jonas Tellander gråter av att jämföras med Jeff Bezos. Men han har nog ännu en bit kvar att vandra innan han nått den nivån.

——

PS. Glömde skriva det i morgonens inlägg, men för nytillkomna läsare här i bloggen kan det vara värt att nämna för transparansens skull: Jag utkommer själv med ljudboksföljetongen Virus på Storytel den 12 juli, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original. DS.

Omtagning

Tre veckor kvar tills Virus släpps i dag, men ännu finns tid för fix, lustigt hur förutsättningarna ändras när det inte finns en fysisk bok med i ekvationen. Fick ett mejl av min förläggare i går, de hade funderingar kring en scen i berättelsen som om den publicerades ledde till påtaglig risk att ett stort multinationellt bolag skulle vilja kräva oss på ersättning för återgivande av annans verk, och det var kanske lite onödigt. Kunde jag tänka mig att skriva om scenen, och det redan nu direkt, eftersom uppläsaren Disa Östrand skulle komma in för omtagningar och korr i dag och kunde ta den här ändringen direkt då? Det var bara att skrida till verket.

Jag hade i ärlighetens namn själv tänkt i de där banorna när jag skrev den berörda scenen, men eftersom det då kändes så avlägset med en publicering struntade jag i det, tänkte att det fick bli ett senare problem. Senare visade sig alltså bli måndag den 20 juni.

Resultatet som jag skickade över ett par timmar därefter blev nog därtill bättre än originalet, det blev mörkare och förstärkte förtjänstfullt en av konflikterna som finns i relationerna huvudpersonerna emellan. Synd bara att det krävdes att det skedde under galgen.

Tre veckor kvar som sagt. Tiden går väldigt långsamt nu.