Kategori: Vi har redan sagt hej då

Soundtrack of my novel #2: Energy

Det andra bidraget till Soundtrack of my novel-serien kommer från Gustav Almestad, bibliotekarie till yrket som även finns på Twitter under namnet @grovtinitiativ samt driver bloggarna Nerd Life Deluxe samt Pillow Talk hos Nyheter 24. Tidigare drev han även Läsbloggen hos Popmani, där sista inlägget kom att bli en recension av min roman.

Gustavs bidrag är ”Energy” av Keri Hilson, och i motiveringen bjuder han på en tolkning av varför Iris agerar som hon gör i romanen som jag tycker är väldigt intressant.

Gustavs motivering:

Keri Hilson sjunger om en slitning som säkert har pågått en evighet, svår att egentligen jämföra med de få veckor som Iris hoppas att Filip ska ta sig i kragen. På papperet åtminstone, men Iris är så snabb. Hon går så fort fram att hon börjar med misstro, med sorg, befinner sig mentalt i punkten av åratals slit från start. Hon har redan kommit fram till att hon inte orkar. Hennes raka besked i romanens början är inte så mycket öppenhet som ett sista ultimatum för att slippa mer. Hon har säkert använt liknande metoder förr, men kan aldrig avfärda direkt som hon vill ens när svaret dröjer. Egentligen är hon lika rädd som Filip, de har bara motsatta strategier för att hantera samma rädsla. Man vill att det ska vara motsatser som tar ut varandra och gör det rimligt, men de envisas med att slippa orka.

Jag hör dem upprepa det som ett mantra: orkar inte bli sårad, orkar inte vänta, orkar inte, det tar för mycket energi. Men det kostar lika mycket energi att stöta ifrån sig som det gör att kämpa, och så känner man tillsammans med dem hur energin dräneras ändå.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)

Soundtrack of my novel #1: Hello

Först ut i min låtkalender är Therese Dahl, som driver bokbloggen Pocketlover och twittrar som @Pocketlover_se. Låten hon valt ut är Lionel Richies ”Hello”. Anledningen till att jag låter henne börja är inte för att jag tror att ”Hello” är särskilt typisk för den lista som ska komma, utan för att

1) Det är trevligt att börja med att säga Hej! och

2) Det är även så ”Vi har redan sagt hej då” inleds – med att Filip och Iris möts och där den första frasen visserligen inte bokstavligen är Hej utan Där är du ju, precis där du sade att du skulle vara, men andemeningen ändå är klar:

Hej, är det mig du letar efter?

Thereses motivering:

Så fort jag fick erbjudandet om att bidra till ”Vi har redan sagt hej då”-listan visste jag vilken låt jag skulle välja. Det kom till mig direkt. Det är ingen låt som jag vanligtvis lyssnar på. Den tillhör inte heller den typ av musik som jag egentligen gillar. Men det är nåt med känslan i låten, tongångarna, texten. Låten jag pratar om är Lionel Richies ”Hello”. Jag har nog fått en något sorglig vibb av boken, speciellt så här i efterhand och det är antagligen därför jag kom att tänka på ”Hello”. En något dyster text som jag tycker passar in på boken. Jag upplever huvudpersonen som något vilsen, letande efter den rätta. Efter kärlek och värme. Någon att älska och som älskar honom.

Och nu blir det låtfest i dagarna tjugofyra

I början av december 2009 presenterade jag planerna på att ge ut min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” på egen hand som ett självutgivningsexperiment. Jag skapade själv den traditionella pappersboken, e-boken och ljudboken, lyckades få gott genomslag i medierna, med tiden kom romanen att bli recenserad eller åtminstone omskriven i samtliga av landets riksmedier.

Det som gladde mig allra mest var dock att läsarna faktiskt uppskattade det jag hade skrivit. Det gick att få ihop en bra roman utan att någon utomstående hjälpte till. En bättre roman än min första, storförlagsutgivna sådana.

Även om det skulle visa sig bra mycket jobbigare än vad jag inledningsvis trodde.

Hur som helst. För ett par månader gav Massolit Förlag ut boken i (en väldigt snygg) pocketversion, och cirkeln är därmed redo att slutas och jag kan äntligen gå vidare mot ett nytt romanprojekt. Och jag har beslutat att knyta ihop säcken genom att göra en …

JULKALENDER!

Eller ja, låtkalender för att vara exakt. Jag har kontaktat 24 personer (kommer snart att ha gjort i alla fall, några mejl återstår) som alla har koppling till mig eller litteraturvärlden eller oftast bådadera, och låtit dem välja en låt som skulle passa in i ett soundtrack för ”Vi har redan sagt hej då”. I de fall de inte i förväg har läst boken har jag bett dem göra så, och alla verkar (hittills) lyda. Resultatet ska bli en låt plus medföljande motivering – kort eller lång – som publiceras här i bloggen, en låt per dag fram till julafton. Därefter sammanställer jag låtlistan under julhelgen och publicerar den som en komplett låtlista hos Spotify och Wimp i mellandagarna, och stänger därefter dörren till roman #2 för evigt.

Jag är väldigt exalterad. Både inför att få se vilka låtar de väljer, och stängandet av romanjäveln.

Första bidraget publiceras efter lunch i dag. Vi ses då!

Så säljer du din bok i iTunes

Jag fick en fråga från Sölve Dahlgren om hur jag gått till väga för att få in min roman i Apples iTunes. Och ja, det kan man ju fråga sig eftersom de har rykte om sig att vara rätt krångliga att ha och göra med.

Men faktum är att när det kom till kritan var det något av det enklaste jag har gjort.

Jag använde mig av tjänsten Smashwords, som är en amerikansk publicerings- och distributionstjänst för e-böcker. Rent tekniskt var det bra mycket enklare än de våndor jag tvingats gå igenom för att få ut mina e-böcker i de svenska butikerna. Vad man gör är att man skapar ett (kostnadsfritt) konto, laddar ner deras instruktionsmanual och utifrån den skapar en Microsoft Word-fil i exakt den form som Smashwords efterfrågar. Därefter laddas filen upp i deras system och körs genom en ”grinder” som spottar ur sig filer i lämpliga format samt direktpublicerar eller lägger ens filer i kö för godkännande hos ett antal internationella e-boksbutiker. När boken köps hamnar pengarna, efter att Smashwords dragit en avgift på 10 procent av priset, på ditt användarkonto hos dem.

Det innebär att ”Vi har redan sagt hej då” nu inte bara finns att köpa i iTunes, utan även hos Barnes & Noble och Diesel. Smashwords avtal med Amazon är tydligen under omförhandling om jag förstått det hela rätt, så någon distribution i Kindle Store har jag inte ännu, men så fort avtalet är klart ska den dyka upp där också. Ingen av de butikerna har ju dock någon officiell försäljning av svenska böcker, så värdet av att finnas med i de katalogerna är väl mest av symbolisk betydelse.

Av försäljningspriset, som jag här satt till låga 15 kronor här, får jag 60 procent (Apple tar sina sedvanliga 30, Smashwords 10). Det kan tyckas rätt saftigt, men det är ändå en större procentsumma än vad någon författare får från ett vanligt förlag. Faktum är att jag – om min huvudräkning stämmer – trots det låga försäljningspriset får ut mer i reda pengar efter skatt per sålt exemplar än vad en författare i medel får ut före skatt vid försäljning av en pocketbok som säljs för 70 kronor.

I nuläget är ju allt det här på något sätt nästan av akademisk art. Bokförsäljningen i den svenska delen av iTunes är väldigt låg än så länge, eftersom så få förlag finns där. Men förhoppningsvis blir det väl ändring (och då finns det väl en risk att man ryker all världens väg från topp tio-listan antar jag…) inom kort. För även om inte iTunes tagit ens den amerikanska e-bokmarknaden med storm – Amazon är fortfarande väldigt ohotade på tronen – så har de ändå en rejält stor försäljning. Och det är klart att svenska förlag borde ha sina titlar på plats också, att medvetet ignorera försäljningskanaler känns ju rent ut sagt bara idiotiskt.

Men vill ni köpa svenskspråkig litteratur i iTunes går det ändå – de svenskspråkiga förlagen i Finland är nämligen mer på hugget än de svenska. Varför inte testa Philip Teirs fina novellsamling ”Akta dig för att färdas alltför fort” eller Kjell Westös krönikesamling ”Sprickor”?

Bara de inte går om mig på topplistan nu.

Topp fem i iTunes Bookstore!

Det var som fasiken.

E-boksupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” ligger just nu femma på svenska iTunes Bookstore. Hurra!

Ja, jag vet att det är i princip noll svenska bokförlag som har hunnit få ut sina titlar i iTunes ännu, men det är ju ärligt talat inte mitt problem.

Synd att jag inte skickade in ”Dannyboy & kärleken” i samma veva för någon vecka sedan. Chansen på två topp tio-placeringar fanns ju inom räckhåll. Damn it!

Hm. Jag vill minnas att det stod i senaste Svensk Bokhandel att Ordfront, Atlas och några till var på väg in i iTunes och att de därmed skulle bli de första svenska förlagen att använda sig av Apples butik.

Antar att Sockerförlaget vann.

Skarpt läge

Arbetsförmiddag i dag på riktigt, behövde inte låtsas gå ifrån dagis – förlåt förskolan – utan fick vinka hej då i skarpt läge och lämna barnet vind för våg bland de andra små illbatingarna. Ska dock tillbaka igen alldeles strax, ska vara med på sovstunden och sedan ta honom under armen och göra helg.

Med tanke på att jag inte gått upp senare än halv sex någon dag den här veckan, känns det som att det finns en påtaglig risk att även jag somnar på det där da … jag menar förskolegolvet.

——

Och just det ja – det var en fin recension av min roman hos Tidningen Kulturen för några dagar sedan. Hurra!

Och äventyren på Pocketshop bara fortsätter

Fick en faksimil från Aftonbladets pocketsida skickad till mig i går från förlaget, en liten men fin recension av ”Vi har redan sagt hej då” hade varit med förra veckan, vilket jag hade missat. Cecilia Gustavsson ansåg visserligen romanen vara något ordrik och kringelikrokarna lite väl många, men landade ändå i en väldigt positiv konklusion och konstaterade att slutet är … helt perfekt. Det gladde mig, eftersom jag är väldigt nöjd med hur berättelsen knyts ihop. Ett ryckcitat har lagts in på recensionssidan.

Och när jag ändå är inne på det här med att smörja mitt ego, så var jag inne på Pocketshop vid Sergels torg i går – ja, den där jag hade den där udda upplevelsen för några veckor sedan – och såg att de placerat boken på sin tipshylla, med följande motivering:

Som om inte det vore nog gick en kvinna fram och plockade ett exemplar från hyllan, och köpte boken under de få minuter jag var där, vilket var första gången jag sett någon köpa mina böcker, bortsett från när jag haft signeringar. När jag twittrade om den illustra händelsen var det många som svarade och tyckte att jag borde ha gett mig tillkänna och erbjudit att sätta en kråka i hennes bok, men jag vet inte, något höll mig tillbaka, jag har lite svårt för sådana där situationer, är ingen försäljare på det sättet, eller egentligen på något sätt – vilket varit en smula problematiskt när jag agerat egenutgivare.

Så jag stod kvar någon meter bort, och stirrade som en lagom intensiv stalkerblick i stället.

Snurr, frid och beröm

Snurrig morgon. Tage fick för sig att gå upp 04.15, Johanna sprang till jobbet med min dator i väskan (vilket dock förde med sig det goda att jag fick anledning att dra igång min älskade gamla Powerbook) och jag lyckades med nöd och näppe få en väldigt tjurig son att ta sin tupplur tills jag skulle göra en hastigt bestämd telefonintervju för Internetworld.

Nu är dock ordningen återställd och jag borde väl gå och väcka barnet så att han inte sover bort hela dagen och pajar ännu en natts sömn. Det är så dubbelt det där, samtidigt som jag vet att jag verkligen borde ruska liv i honom är det ju också så obeskrivligt fridfullt att jag i detta nu tillåts ligga i sängen med datorn och bara vara.

Nåväl.

Fick för övrigt den här bilden skickad till mig från min pocketförläggare i går, tagen på Pocketshop på Centralen. Mer sådant!

Nya tider. Typ.

Efter att mitt eget förlag Sockerförlaget gav ut pocketversionen av ”Dannyboy  & kärleken” sommaren 2006 har jag i fem år styrt över min bokutgivning själv. Att nu pocketupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” kommer ut på annat förlag ställer till det lite för mig i huvudet. När jag surfar in på exempelvis Adlibris eller Bokus och ser en liten detalj jag skulle vilja ändra på på bokens sida, måste jag ta ett djupt andetag och säga nej Daniel, det där är faktiskt inte din business längre, du är bara författare, lägg dig inte i! och surfa vidare som om inget hänt.

Och se, det fungerar. Ett tag.

Sedan mejlar jag förlaget och ber dem kontakta Adlibris i stället.

Springandet, sopbilen och signeringen.

Min bokmässa i övrigt då, bortsett från att jag var lite skeptisk över det här med e-böckerna? Det känns som att jag mest jagade efter Tage, som i sin tur spatserade iväg mot allt hans ögon fick syn på. Det var en hel del, kan jag tillägga.

Det är lustigt att tänka på att vi i fjol ojade oss och tyckte att det var jobbigt att ha med en bebis på bokmässan, trots att han vid det tillfället ännu inte hade lärt sig att krypa, plus att vi hade med oss barnvakt. I år var vi barnvaktslösa, och han sprang så fort han ställdes ner på mässgolvet. Och stå på golvet krävde han att få göra nästan hela tiden, han har inte något tålamod för att sitta i barnvagnen längre, om man inte går fort, vilket inte var så enkelt med tanke på besökarantalet. Lägg därefter till att han började tjoa varje gryning vid femsnåret såväl torsdag som fredag som lördag, och vi landar i slutsatsen att nästa år krävs nog någon sorts annorlunda lösning om vi ska komma hem från mässan med förståndet i behåll.

Några böcker köpte jag inte till mig själv, dock två till Tage, han är väldigt förtjust i Halvan, och tågboken som han hade sedan tidigare kompletterades nu med ”Halvan kör sopbil” och ”Halvan kör bärgningsbil”, sopbilen kändes som prio ett, vi bor ovanför husets återvinningsrum, och varje måndagsmorgon när sopbilen brukar komma ungefär lagom till frukostdags vill Tage ställa sig i fönstret och se på det förunderliga som sker.

Min signering? Jodå, det gick helt okej, jag sålde i alla fall tvåsiffrigt, trots att jag inte hade något riktigt bord och det hela skedde utan någon påannonsering vid montern, jag stod mest och hovrade kring traven med mina böcker och högg på dem som var där och fingrade på pocketen och såg någorlunda köpvilliga ut. Till min förvåning tyckte jag dessutom att det var ganska roligt. Så – mer sånt!

Signering pågår. Snart.

Jaha, det blev visst Park i går kväll, något som känns med all oönskvärd tydlighet i skallen i dag. Och då var jag ändå hemma igen vid ettsnåret, efter att bara ha druckit vatten i någon timme. Eller åtminstone mellanöl. Typ.

I dag ska jag signera böcker i Massolits monter på förmiddagen, är det tänkt. Med tanke på hur strålande det gått de få tidigare jag gjort sådana grejer, ser jag fram emot en munter och inte alls förnedrande stund.

Så kom dit och join the fun vetja! Monter A02:40 is da place to be, or not to be.

 

Utkommen?

Hepp!

Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det i dagens DN (åtminstone i riksupplagan, är ju i Götlaborg) fanns en annons för min pocket i kulturdelen signerad Adlibris, alldeles bredvid publikdragaren Fredrik Strages boyscout-krönika. Nu hoppas jag bara att de snart ändrar statusen på ”Vi har redan sagt hej då” från ej utkommen också, så att det faktiskt går att köpa boken i fråga på deras sajt…

UPPDATERING EFTERMIDDAG: Nu går den att beställa! The power of the internetz.