Kategori: Teknik

Och vilket #megafail det blev

Sällan har väl så många varit så besvikna och sura i twitterflödet som mellan klockan 19 och 20.40 i kväll. Eller ja, det ska vara senast Apple presenterade en ny produkt och inte levde upp till ”förväntningarna” då, förväntningar som skruvats upp de senaste månaderna av spekulativa nyhetsartiklar och blogginlägg som skrivits med det enda syftet att de genererar många klick.

Så det blev en telefon som ser likadan ut som den förra. Att den invändigt är helt omgjord och uppdaterad med vassare komponenter spelade ingen roll, den hade ingen femma i namnet utan var bara en iPhone 4S, ett påhängt S enligt samma modell som 2009, då 3GS-luren ersatte 3G:n. Folk blev för den delen lika sura den gången.

Därefter gick den för övrigt och slog försäljningsrekord. Samma sak lär hända med 4S-modellen.

Vad jag tror att många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att Apples iPhone 4 trots att det snart är 15 månader sedan den började säljas, än i dag är världens bäst säljande smartphone. Så sent som i dag kom siffror som gör gällande att Apple nu säljer flest telefoner inom det smarta segmentet av alla tillverkare, trots att de bara saluför en enda modell, till skillnad från konkurrenterna som oftast har en produktportfölj bestående av en ziljon varianter. Apple behöver helt enkelt inte skynda ut en telefon med ny design på marknaden med alla extrakostnader det medför i tillverkningsprocessen, konkurrenterna kommer ändå inte i närheten av deras nivåer.

Det är lite som de bisarra ryktena som gör gällande att Apple ska släppa iPad 3 i år. Varför i hela friden skulle de göra det, när ingen annan tillverkare ens är i närheten av att kunna leverera en produkt som erbjuder samma användarupplevelse som iPad 2?

Det vore ju bara ren idioti.

Kommer jag själv att köpa mig en 4S? Osäker. Det beror på hur mycket iOS5 påverkar kameran i den gamla 4:an positivt när det kommer till snabbhet, ger uppgraderingen en hastighetsökning i sig själv väntar jag nog till nästa uppdatering.

We’re heading for a #fail

Jag är osedvanligt peppad inför kvällens Applepresentation. Inte för själva telefonen i sig – jag blir allt tröttare för var dag som går på alla mer eller mindre korkade spekulationer och har nog hur som helst tänkt behålla min nuvarande modell till nästa års modell – men jag har väldigt stora förhoppningar på iOS 5, den nya funktionen Assistant och hur det egentligen blir med iTunes Match, kommer musiken att kunna strömmas eftersom de på allvar börjat känna hotet från Spotify eller måste den trots allt laddas ner, till exempel. Dessutom är jag intresserad av att se vad som händer nu när Apple TV 2 ska släppas officiellt i Sverige – får vi tillgång till något vettigt material och kommer Airplayfunktionen att utvecklas ytterligare? I sådant fall blir det nog åtminstone ett nytt Appleinköp i år, burken väntas ju bara kosta 1150 kronor, det kan nog även min numera något decimerade inkomst klara av.

Det enda vi kan vara säkra på gällande kvällen är att Twitter kommer att fyllas av hashtags liknande #applefail och att det kommer att suckas över att det finns andra telefoner med mycket bättre teknisk prestanda, större skärmar och mer (samt utbytbart) minne. När allt är över kommer någon att skriva VAR DET ALLT???!!!! och skriva #fail #fail #fail några gånger till för säkerhets skull eftersom de läst alla dessa mer eller mindre korkade spekulationer och plussat ihop dem till en helhet och varit övertygade om att det var det, plus one more thing, som Apple hade lovat att presentera. Att Apple själva inte yttrat ett endaste ord om kvällens event och vad de tänker presentera – bortsett från det sedvanligt kryptiska och symbolladdade inbjudningskortet till pressen – spelar ingen roll. Heller inte att Apple aldrig har varit ett företag som satsat på att ligga i prestandamässig framkant utan alltid strävat efter en användarmässigt överlägsen totalupplevelse som fler än geeksen ska ta till sina hjärtan. Vi som tenderar att uppskatta Apples produkter och tjänster lär även efter kvällens händelser få finna oss i att kallas lurade. Det hör liksom till.

Nåväl. Jag kan leva med det.

Bokmässan och e-boken

Det sägs att e-boken slog igenom i år på mässan. Jag vet inte jag. Visst lanserades det någorlunda intressanta nysatsningar, och visst pratades det om e-böcker och digitalisering på en hel del seminarier, men bryr sig allmänheten?

Svaret på den frågan är i dagsläget ett rätt självklart nej, kanske är det mer rättvist att fråga om de kommer att börja bry sig inom den närmaste framtiden. Jag blir mer och mer tveksam gällande svaret.

Processen för att digitalisera musik och film gick rätt snabbt, men de är industrier som i huvudsak riktar sig mot de yngre generationerna, det är de som har drivit utvecklingen dit vi är i dag. Litteraturen har överlag en äldre publik, och dessutom främst en kvinnlig sådan, vilket inte borgar för en varm omfamning av nydanande teknik. Det måste vara supersmidigt och superenkelt för att få den läsande publiken att komma, det måste nästan vara ännu mer användarvänligt än vad Amazon erbjuder med sin Kindle i USA. Är de nya svenska satsningarna med Bokus/Akademibokhandelns Dito i spetsen det? Nej, långt ifrån, Sverige är en alldeles för liten marknad för att det ska gå att få ekonomi i att bygga en helhetsupplevelse likt det Amazon kan erbjuda. I stället köper man in plattor från lite här och var, förladdar dem med lite programvara och gör så gott man kan. Räcker det?

Jag tror tyvärr inte det.

När alla i media plötsligt skulle prata e-böcker i början av hösten 2009 och sa nu! nu händer det! Väl? vill jag minnas att jag var en smula skeptisk och sa att läsplattan skulle bli årets julklapp först år 2011.

I dag undrar jag om det sker ens år 2013.

Nysatsning på e-böcker hos Bokus och Adlibris

I går lanserade Adlibris en ny e-boksbutik, och i dag skriver Svensk Bokhandel att Bokus/Akademibokhandeln, som båda ägs av KF, gör en nystart med e-böcker genom en satsning kallad Dito, som inkluderar försäljning av nya läs-/surfplattor, försäljning av e-böcker i fysiska butiker och specialutbildad personal. En bra satsning, även om den kommer att rullas ut på allvar först nästa år.

Att det skulle ske lanseringar på det här området i samband med årets bokmässa var ju ingen överraskning. Nu återstår bara att se hur mycket våra dominerande förlagshus (Adlibris ägs ju av Bonniers och KF äger Norstedts förlagsgrupp) vågar satsa på e-böckerna på riktigt. Det som krävs är rejäla, och dessutom långvariga, framskjutande placeringar på Adlibris och Bokus förstasidor, på samma sätt som Amazon låtit Kindlereklam ligga i topp på sin sajt i fyra år snart.

Först då kommer svensken att börja upptäcka e-böcker i någon större utsträckning.

Gör det själv i stället!

Jaha, här orerar jag på i mina spalter precis som om det bara vore jag i vår familj som håller på och skriver böcker och har mig.

För så är ju inte fallet. Nu finns ju faktiskt även Johannas och Karins ”Lilla gummans gör-det-själv-guide” ute i butik och näthandel. En informativ, fyndig och även väldigt rolig guidebok om jag får säga det själv.

Och det tycker jag att jag får.

Det var visst jag och inte du, men hur är det nu?

Pappa! Johannas mamma! Nu har jag plockat bort några grejer i högerspalten som eventuellt startar jobbiga skript. Någon skillnad i vad som händer när man surfar in från era pc-burkar?

Ja, det här är alltså en uppföljning på mitt felsökarinlägg från tidigare i veckan, om någon undrar vad jag håller på med.

E-böcker, biblioteken och fysikens lagar

Det här med e-böcker och bibliotek.

I dag har vi en situation där en del av landets bibliotek i perioder känner sig tvingade att stoppa utlånen av e-böcker eller inskränka vilka som får låna dem, eftersom biblioteken betalar 20 kronor varje gång en fil lånas, och bara har budgeterat för ett visst antal utlån. När taket så är nått – stopp för låntagarna.

Det här är en situation som hotar att eskalera i takt med att utlåningen av ökar, eftersom det inte direkt är så att biblioteken får mer pengar att röra sig med över tid. Kontentan blir att bibliotek både vill och inte vill satsa på e-boksformatet, eftersom ju mer de marknadsför och populariserar tjänsten, desto mer gräver de sin egen finansiella grav. Utbudet finns, efterfrågan finns, men ekonomin säger stopp och belägg.

Det här är så klart en ohållbar situation, och omförhandlingar mellan de inblandade parterna sägs pågå. Ett alternativ som det ibland höjs röster för, och som är poppis i USA, är att man helt enkelt låtsas att e-böcker lyder under samma fysiska lagar som pappersböcker. Biblioteken får köpa in ett antal exemplar av varje e-bok, och råkar de tre ”exemplar” som finns av en viss titel vara utlånade, ja då får man snällt ställa sig och köa tills den tidigare låntagaren lämnat tillbaka sin fil (om de därmed även måste lämnas tillbaka rent fysiskt över disk framgår inte).

Genom att blunda för att en fil kan kopieras i all oändliget, kan man alltså komma undan problemet. Att resultatet blir en sorts hittepåvärld där digitaliseringens fördelar göms undan är en annan femma.

Jag är föga förvånande inte så förtjust i den lösningen. Låt mig till och med säga att om den införs så emigrerar jag fan i mig.

Hur ska man då lösa problemet? Jag vet inte exakt. Men en sak jag ofta funderar över är just e-boksersättningens storlek. Vore det verkligen kontroversiellt om den helt enkelt radikalt sänktes? Den ersättning som författare och förlag får dela på för e-böcker är ju närmast gigantisk i jämförelse med den traditionella biblioteksersättningen för pappersböcker?

Ta mig själv som exempel. Varje gång ett fysiskt exemplar av mina romaner lånas ut på ett bibliotek får jag i teorin 76 öre. Jag skriver i teorin, för i verkligheten har jag aldrig fått en krona. Det finns nämligen en popularitetsnivå man måste komma över för att komma i fråga för ersättning, ens böcker måste lånas ut minst 2000 gånger under ett år. E-boksersättningen är dock mer demokratisk och exakt till sin form och kickar in redan vid första lånet, och av de 20 kronor som biblioteken betalar går 10 till förlaget, och Elib tar andra halvan. Därefter är det upp till förlag och författare att bestämma hur fördelningen dem emellan ser ut, jag tror författarna brukar få runt 25 procent.

Om vi bortser från att jag själv äger förlaget som gett ut båda mina e-böcker, och säger att jag hade fått 2,50 kronor per utlån i stället för 10 som nu är fallet, kan vi ställa upp följande räkneexempel:

Om mina fysiska böcker hade lånats ut exakt 2000 gånger i fjol hade jag fått 1580 kronor i ersättning.

Om mina e-böcker hade lånats ut exakt 2000 gånger i fjol hade jag fått 5 000 kronor i ersättning.

Min fråga är enkel – kan man inte bara skapa en ersättningsmodell för e-böcker som mer ligger i nivå med den för fysiska böcker? Vari ligger logiken att författare och förlag ska få mycket högre ersättningar för utlån av e-böcker? Ja, jag vill minnas att ersättningsmodellen för e-böcker räknades ut på ett sätt som ansågs vara logiskt en gång i tiden (jag har fått den förklarad för mig någon gång har jag för mig), men nu överensstämmer den helt enkelt inte med verkligheten längre.

Så – sänk ersättningen. Ni kan säkert räkna ut någon smart och någorlunda rättvis modell som gör såväl författare, förlag, distributör som bibliotek nöjda. I början lär resultatet bli att författare och förlag får mindre e-boksersättning, men i takt med att e-böckerna tar en större del av den totala utlåningskakan, lär ersättningen ändå öka.

Hellre det än att biblioteken ska behöva tvingas ljuga för sina låntagare och säga att en datorfil bara kan lånas ut åt en person i taget, för att de bara har ett ”exemplar”.

Det är inte jag, det är du. Eller kanske tvärtom.

Ungefär 54 procent av er som brukar besöka min blogg är Windowsanvändare. Nu undrar jag, händer det att ni får ett felmeddelande när ni surfar hit? Jag har nämligen fått en indikation om att så kan vara fallet. Men eftersom jag bara hört det från en enda person, och det rent statistiskt borde vara så att ni är uppåt hundra Windowsanvändare här en vanlig dag, undrar jag om det månne kan vara något som bråkar i den andra änden, och inte hos mig.

Felmeddelandet, som yttrar sig vid användning av Internet Explorer (vilken version vet jag inte, men en relativt ny i alla fall), ser ut som följer: Stop running this script. A script on this page is causing Internet Explorer to run slowly. If it continues to run, your computer might become unresponsive.

Någon mer som är drabbad? Eller någon som vet vad det kan vara på min sajt som kan tänkas trigga det här, om det nu är jag som är boven?

Amazon och Apple redo att äta hela kakan

Amazon har länge ryktats ha en pekdator/tablet/surfplatta//ipaddödare/kalladetvadfanduvill på gång, och en lansering i höst har varit en riktig lågoddsare. Nu verkar det dock som att den kommande plattan blir en sorts hybrid mellan en ”traditionell” surfplatta (i den mån en bransch som i praktiken funnits bara i ett och ett halvt år sedan den första iPaden släpptes kan kallas traditionell) och en läsplatta, det vill säga deras egen Kindle. De senaste uppgifterna säger sju tums skärm och en gammal och rätt hårt ommodifierad version av Android under huven, som inte blir så särskilt kompatibel med den övriga, redan rätt fragmenterade Androidvärlden. Det blir helt enkelt den nya generationens Kindle, för en lite dyrare penning.

Det här kommer nog i första hand inte att innebära ett hot mot Apples flaggskeppsprodukt, utan generellt en breddning av Kindlens kundbas. Det lär dessutom betyda att det blir än svårare för andra tillverkare att ta sig in på pekdatormarknaden, eftersom Apple och Amazon om de här uppgifterna stämmer har en ypperlig chans att dela upp marknaden mellan sig. Amazon tar bottensegmentet – surfplatte-Kindlen sägs landa på 250 dollar – och Apple tar toppsegmentet (iPaden kostar från 400 dollar och uppåt i dag).

Vad som blir kvar åt de övriga? Not so much skulle jag tro.

När papper byts mot skärm

Åldern på användarna stiger och kvinnorna är i kapp och har till och med redan gått om när det gäller e-boksläsandet i USA, skriver Lasse Winkler på Svensk Bokhandel i ett intressant inlägg i deras blogg. Det trodde ni inte! är rubriken på inlägget, men jojojo, det trodde jag faktiskt visst det! vill jag säga, jag skrev det ju till och med i den här texten i Upsala Nya Tidning redan i vintras, på ett ungefär. Eller åtminstone att det var ditåt utvecklingen var på väg, och att det var först då det skedde som marknaden skulle bli intressant på allvar. Alltså det som i detta nu verkar realiseras i USA.

I Sverige är vi långtifrån där ännu. Men i dagens UNT har jag en text om e-böcker där jag försöker sia en smula om i vilken riktning läsningen går när vi byter papper mot skärm. Några definitiva svar har jag inte, men läs den ändå vetja!

Hej då Audible, det var (ganska) kul så länge det varade.

Jag har varit kund hos ljudbokstjänsten Audible i tre år. För 15 dollar i månaden får man en ”credit” att ladda ner valfri ljudbok för, det finns även ett konto som ger tillgång för  Jag har dock snittat lite knappt en bok i månaden, vilket gett att jag samlat på mig en del credits under årens lopp, i går kväll hade jag fem outnyttjade credits att använda.

Efter en tids vånda bestämde jag mig för att handla upp dem och därefter säga tack och adjö.

Missförstå mig inte, jag älskar i grunden Audible, det är en jättebra tjänst och deras katalog består i nuläget av över 75 000 titlar, att jämföra med de svenskspråkiga alternativen Laudio och Storytel som har färre än 2 000.

Men bara för att katalogen är på 75 000, betyder ju inte det att alla de titlarna finns tillgängliga i Sverige för köp.

Problemet är – som vanligt – att mitt konto är kopplat till ett svenskt kreditkort och därmed kan jag inte kan få tillåtelse att köpa exempelvis Stephen Kings snart två år gamla ”Under the dome” eller Cormac McCarthys ”All the pretty horses”, två titlar jag varit sugen att lyssna på en längre tid. Varför? Ja men dessa förbannade jävla upphovsrättsbegränsningar så klart!

Nej, jag är inte motståndare till upphovsrätt per se, det har jag aldrig varit. Jag vill bara att den ska fungera med någon sorts sans och måtta. Och jag kan inte för mitt liv begripa vari logiken ligger att jag ska tillåtas köpa Cormac McCarthys andra böcker, eller Stephen Kings för den delen, men inte just dessa. Rent juridiskt kan jag visserligen se att det i McCarthys fall troligen beror på faktumet att just ”All the pretty horses” är utgiven av ett annat ljudboksförlag än hans andra titlar, men för mig som konsument spelar det noll roll om jag kan se och förstå juridiken bakom restriktionen, jag vill kunna handla de titlar som erbjuds, punkt slut. I fallet med King finns ingen som helst logik, ljudboksversionen av ”Under the dome” är precis som de titlar som är tillgängliga för köp i Sverige utgiven av Simon & Schuster.

Summa summarum: Bye bye Audible. Jag skulle gärna ha fortsatt, men eftersom världen är värdelös har jag ingen större glädje av er.

Sista beställningen såg för den delen ut så här:

PS. Ja, det finns säkert något sätt att komma runt det här precis som man kan göra på iTunes där det går att skapa ett amerikanskt konto och via halvskumma sajter köpa digitala presentkort som man sedan kopplar till USA-kontot och därefter får full tillgång till alla filmer och tv-serier i den amerikanska butiken, men det är inte poängen här. Poängen är att det är ett idiotiskt system som bygger på att man slår upp imaginära murar vars enda resultat är att den illegala nedladdningen ökar. DS.

Det som hamnar på internet stannar på internet. Eller inte.

På tal om recensioner för den delen. Ni vet den där myten som säger att om något hamnat på internet så stannar det där för evigt? Pöh, säger jag bara.

I går behövde jag fräscha upp minnet angående en grej i Roslund & Hellströms ”Edward Finnigans upprättelse”. Titelinfon hos nätbokhandlarna gav inte så mycket, så jag tänkte att jag kollar recensionerna av den, och begav mig till Svensk Bokhandels sajt som har en bra tjänst där länkar till recensioner av böcker som ges ut på svenska samlas.

”Edward Finnigans upprättelse”, som gavs ut hösten 2006, har nio recensionslänkar till olika svenska dagstidningar samlade hos SvB. I dag knappt fem år senare fungerar bara en av dessa nio länkar. Övriga åtta tidningar har endera raderat texten från sina nätarkiv, eller ändrat i sina publiceringssystem så att de gamla länkarna inte längre fungerar.

Det är banne mig inget annat än bedrövligt.