Kategori: Författande

Killar kontra tjejer på bio, Hemmafru och en gränsälv

Några fredagskortisar:

• Jag skrev en liten text häromkvällen till TVdags om den första trailern till kommande Frost 2, där jag i slutet påtalade den sjuka könsfördelningen inom barnfilmens värld (av totalt 19 aktuella barn/familjefilmer som listas på Filmstadens sajt i detta nu har 17 en kille som yttersta frontperson, medan 2 har en tjej). Texten har skapat lite Facebookdiskussioner här och där har jag sett. Bra det i alla fall, även om jag hellre sett att detta överhuvudtaget inte skulle ha behövt påtalas. Någon gång ska jag ta mig tid att fördjupa mig i det där ämnet.

• Ser i Norrbottens-Kuriren att det nu är klart att Teg Publishings utmärkta podd Hemmafru med författaren Kristina Sandberg och konstnären Sven Teglund får en andra säsong under våren, avsnitten har spelats in under ett par intensiva dagar nu i början av februari. Jag är stolt Patreondonator till Hemmafru (och även till förlagets andra podd Norrlandspodden). Donera du också!

• I går körde jag omkring nere i trakterna kring Pajala och finska Kolari i researchsyfte. Ska inte säga mer än så ännu, men det ska nog kunna bli riktigt bra! En bild från gränsövergången vid Kolari kan jag väl dock i alla fall bjuda på.

Gränsen mellan Sverige-Finland över Muonioälven vid finska Kolari.

Smittad 2 är klar! (Well, i alla fall ivägsänd till första instans)

Postade just följande på Instagram:

Arbetet med Smittad 2 har gått extremt segt. Jag vet inte riktigt vart skon har klämt, men det har varit en riktig surdeg. Och slutet satt verkligen långt inne, det sista avsnittet var ursprungligen 85 000 tecken (de ska alla vara cirka 50 000 om man följer Storytel Original-mallen slaviskt (vilket jag i ärlighetens namn inte alltid gör)), men nu har jag åtminstone skalat ner det till 65 000 innan det sändes iväg till högre instanser. Dessutom har jag nu för andra säsongen i rad skrivit ett avsnitt för mycket under resans gång, precis som i fallet med Smittad 1 kände jag dels att anrättningen såsade ihop sig för mycket i mitten, och dels att det fanns för lite plats och för mycket berättelse kvar när jag närmade mig avsnitt tio, så jag drog ihop det som tidigare var avsnitt fem och sex till ett nytt avsnitt fem genom att kapa, kapa, kapa. Det tog också en hel del tid i anspråk.

Återstår bara att ta sig an den tredje och avslutande säsongen, då…

Men först och främst – hur ska detta firas? Tja, det är inte som att arbete saknas ändå, men efter att kidsen somnat cirka 21.30 om jag har tur kanske jag unnar mig att använda solov-tv-kvällen (Johanna är på vift nedåt Piteå någonstans) åt att se TVÅ avsnitt av Counterpart, i stället för bara ett plus en timmes kvällsskrivtid.

Så spännande är mitt liv.

20 342

Jag har verkligen haft svårt att få upp farten under skrivandet av den här säsongen av Smittad. I dag, hjälpt av att arbetsdagen kunde inledas klockan 06.40 då jag satte mig på tidiga bussen mot Kiruna och genast började skriva och sedan höll på ändå fram till nu klockan 22.10 endast med avbrott för lunch (plus promenad), middag och 45 minuters tittande på Lilla Aktuellt med barnen (vi hade missat hela veckans avsnitt och kollade ikapp på SVT Play) lyckades jag för första gången den här säsongen nå upp i över 20 000 tecken nedplitade på en dag, närmare bestämt landade teckenräknaren på 20 342.

Japp, författande är en materialsport. Eller kanske snarare en sifferexercis.

Bättre sent än aldrig, antar jag. Får jag nu bara till en bra skrivarhelg kan jag kanske nå målet att vara klar med råmanuset före denna veckas utgång.

Kanske.

Glöm inte kanylerna!

Jag kämpar på med manuset till Smittad 2, det stretar och tar emot, skriver på avsnitt nio nu samtidigt som allt fram till avsnitt sju har fått sig en första redigeringsgenomgång. Insåg i går kväll när jag läste det sista av avsnitt sju att jag var på väg att missa att plocka upp en detalj jag planterat i sjuan, varvid jag var tvungen att skicka mig själv ett mejl med rubrikraden Glöm inte kanylerna! som påminnelse. Nej då Daniel, jag ska komma ihåg dem nu.

Vi hade våra vänner Jocke och Jasmin här i helgen, de drabbades av nattågsproblematiken när det blir vinterstormar, de skulle ha anlänt till Kiruna klockan 09.12 i lördags morse, men det slutade med att jag fick ta bilen bort till Svappavaara och plocka upp dem utanför LKAB-avfarten där ersättningsbussen släppte av dem klockan 01.45 natten till söndag. Lite segt, men vi fick en fin söndag ihop i alla fall innan de vände söderut mot Stockholm respektive västerut mot Abisko för sina arbeten redan på söndagskvällen. Kidsen var mycket modstulna när gästerna drog, de lever verkligen upp när vi får besök, det är roligt.

Är inne på min fjärde förkylningsomgång sedan början av december, extremt segt. Men efter att jag hostat ur mig den här sätter jag streck i debatten, det måste vara dags för lite friskhet nu.

Har för övrigt tänkt komma igång med lite mer vardagsmotion nu, rör mig så extremt lite i vardagen i och med att jag jobbar hemma och har väldigt nära till skola, dagis och affären. Så några kilometers promenad varje lunch när jag inte orkar företa mig en jogging- eller skidtur, banne mig. Så här såg det ut i fredags under promenaden runt sjön.

Sist men inte minst – fruktansvärt med olyckan söder om Vittangi natten till i lördags där sex schweiziska turister dog. Malmbilarna rullar ju igenom byn dygnet runt nu, de är extremt tungt lastade och det har varit många tillbud – en dödsolycka i början av december när en malmbil körde i diket och ett antal avåkningar med mindre skador. ”Vår” del av de här malmbilarnas väg när vi åker mot Svappavaara och Kiruna är inte lika farlig och smal som den ner mot Masugnsbyn och Pajala där helgens olycka skedde, men man tvingas hela tiden hantera omkörningar eller möten med de tunga ekipagen, vilket så klart inte är särskilt tryggt.

Så bygg järnväg nu!

فيروس – nu också på arabiska!

Viruset fortsätter sprida sig – nu har första säsongen av Virus även getts ut på arabiska hos Storytel i Förenade Arabemiraten, inläst av den jordanska tv-presentatören och röstskådespelerskan Marleen Shakeeb. Roligt!

Jag visste att den arabiska översättningen var på gång, men hade inte koll på att den var klar. Jag fick veta det på ett lite udda sätt, någon som hade lyssnat på den nere i något av de sju emiraten hade googlat mig, hittat ett av mina och Johannas gamla DJtv-avsnitt på Youtube, och kommenterat där att han gillade den arabiska versionen av min ljudbok. När jag då gick in på den lokala Storytelsajten och sökte på mitt namn – voila, där låg den!

En möjligen intressant detalj i sammanhanget är att rollfiguren Dano är ju är syrisk flykting och således arabisktalande, och det arabiska språket fyller faktiskt en viktig funktion gällande en vändning i handlingen i slutet av säsong två. Skam att säga det har jag bara googlat mig fram i det fallet, och det ska bli spännande att se om översättaren inkommer med någon kommentar gällande hur jag behandlat den där detaljen.

Å andra sidan är jag rätt övertygad om att ett antal människor som lyssnat på det svenska originalet också behärskar arabiska, och ingen har klagat på den där grejen hittills, så antagligen har jag inte dabbat mig.

Oavsett vad – hurra för översättningar!

Inte ens i närheten av kaklet

Det har varit ett par rätt usla jobbveckor sedan återkomsten från min tripp till Stockholm och Boden. Egen sjuka plus fyra vabbdagar and counting av de små (först Tage förra veckan, nu Ejda den här), och därtill är den snabba genomredigering jag skulle göra innan jag skrev finalavsnitten – en redigering som ursprungligen tänkt att vara avslutad lagom till de här bläveckorna började – är fortfarande inte klar. Därtill kände jag mig tvungen att göra samma sak med Smittad 2 som jag gjorde i somras med första säsongen, nämligen låta två såsiga mittavsnitt skalas ner till ett gemensamt för att få upp tempot genom att kapa, kapa, kapa.

Oftast gillar jag att redigera ner text, jag tycker om att suga ut så mycket luft som möjligt ur den, men här får det effekten att jag nu i stället för att ha två finalavsnitt kvar att skriva har tre.

Jag får ofta frågan på vilka sätt det skiljer sig åt att skriva en ljudboksserie från en vanlig roman, och det här är ju en ytterst konkret skillnad. Känner jag att en roman såsar till sig i mitten och jag kapar, så blir resultatet bara en något kortare roman. Men eftersom formatet för Storytel Original-serierna är mallat och ska vara tio gånger en timme, vilket i konkreta siffror ger 10 x 50 000 tecken inklusive blanksteg, så måste borttagen text ersättas av ny sådan någon annanstans, förslagsvis i slutet.

Nu innebär detta visserligen en välgärning för själva berättelsen – jag hade lite ont i magen för hur jag skulle få plats med allt jag tänkt mig i de avslutande två avsnitten, och nu har jag i stället tre att breda ut mig på.

Men ändå. Tiden tiden tiden, och pengarna pengarna pengarna. För det är ju inte som att jag har timlön, mitt arvode blir inte högre för att jag tar längre tid på mig, snarare binder det upp mig längre än vad jag tänkt så att jag inte kan ta på mig andra jobb (eller börja skriva på den avslutande säsong tre).

Nåväl, slut på klag. Jag har ju en bok att skriva, för bövelen.

I radion och hos Boktugg om Smittad

Lite av en mediedag i dag, jag var med i P4 Norrbotten vid kvart över sju i morse och pratade Smittad, fem rätt trivsamma minuter i all sin enkelhet, bäddar in klippet längst ner, det bör starta ganska så exakt vid rätt tillfälle.

Intervjuades därefter av branschsajten Boktugg, vilket resulterade i ett rätt långt reportage som behandlade bland annat hur det är att skriva exklusivt för en abonnemangsplattform, vad jag försöker tänka på när ljud är det primära forumet och hur det går med översättningarna av Virus till andra språk (överlag rätt så bra, med vissa irriterande undantag).

Har därefter spenderat större delen av en timme i telefon med ytterligare en intervju, länkar även till den när artikeln publicerats.

Boktugg hade för övrigt en bra analystext i går om det här med bokbranschens väg framåt när det gäller just abonnemangstjänster som Storytel. In och läs.

Nu tar Smittad över från Virus

Inledande anmärkning: Smittad 1 och Smittad 2 döptes i ett senare skede om till Virus 5 respektive Virus 6. Namnet Smittad är alltså numera inaktuellt.

——

(Nedanstående pressmeddelande från Storytel innehåller spoilers gällande Virus)

NU TAR SMITTAD VIRUS VIDARE

Nu ger författaren Daniel Åberg, som skrivit ljudbokssuccén Virus, ut den fristående fortsättningen Smittad. Efter fyra säsonger av dystopisk spänning i Storytel Originals långkörare möter lyssnarna i den nya trilogin såväl nya som bekanta karaktärer när hotet mot mänskligheten når nästa nivå.

Virus har sedan den första säsongen gavs ut sommaren 2016 blivit en av Storytel Originals främsta framgångssagor. Det är en filmiskt berättad historia om civilisationens sammanbrott med ständigt halsbrytande cliffhangers. Till dags dato har över 450 000 avsnitt lyssnats på och serien är under översättning på sju språk hos Storytel – arabiska, engelska, finska, hindi, italienska, ryska och turkiska. Del ett och två har också getts ut i pocketformat och serien har väckt intresse hos film och tv-bolag även utanför Sveriges gränser.

Smittad tar vid tre månader efter att samhället inom loppet av några heta sommardagar slogs ut av det muterade, luftburna Marburgviruset.

I Stockholmsområdet byggs nu två läger upp för de få som ännu lever – ett för de ännu osmittade och ett för de immuna som bär på viruset i sitt blod och kan smitta andra. Runt staden Kiruna, som vid virusutbrottet isolerades med våld av en militär gruppering och klarade sig undan smittans härjningar, reses tjocka stängsel och beväpnade gränspatruller håller dem som kan tänkas vara virussmittade borta.

Men inte bara höstens intåg förmörkar himlen. Okända militära transportplan har setts gå in för landning mot Stockholm och nordligaste Sverige – plan som innan någon hunnit fram till dem har tömts på personal och utrustning. Vart har de mystiska besökarna tagit vägen? Vad planerar de? Och varför finner man det enda spåret av dem utanför säkerhetslaboratoriet vid Karolinska institutet i Solna, platsen som var “ground zero” för sommarens virusutbrott?

När eldar en sen kväll lyser upp Stockholms natthimmel och en till synes vettlös attack samtidigt genomförs mot Kirunas södra gränszon är de senaste månadernas skenbara lugn över. Den slutliga kampen för mänsklighetens framtid kan börja.

I Virus gick världen under. I Smittad går livet vidare, men mardrömmen består.

Om författaren
Daniel Åberg är född 1975 i Sandviken. Han är bosatt i Vittangi utanför Kiruna efter många år i Stockholm. Han har tidigare gett ut romanerna Dannyboy & kärleken och Vi har redan sagt hej då samt föräldraboken När två blev tre tillsammans med sin fru Johanna Ögren. Han är också verksam som kulturjournalist.

– Att på drygt tre år skriva fyra väldigt svettiga säsonger av Virus och tre säsonger av Smittad är tveklöst det mest dåraktiga jag gjort som författare. Men det är också oerhört roligt, och jag älskar att utsätta mina rollfigurer för till synes omöjliga cliffhangers som de måste krångla sig ur, säger Daniel Åberg.

– Hela Virus-kvartetten utspelade sig inom loppet av två väldigt intensiva sommarveckor i en tajt krets av människor. I Smittad får jag chansen att vidga perspektivet och utforska vad som sker efter den första, mest akuta fasen. Men tyvärr visar det ju sig rätt snabbt att det akuta hotet aldrig försvann, det bara vilade sig lite inför en hejdundrande final, fortsätter Daniel Åberg.

Handlingen i korthet
I Smittad får vi följa såväl nya rollfigurer som gamla bekanta i den värld av isolering, sjukdom och död som målades upp i Virus. De små kolonier av människor som återstår i världen ställs inför ett nytt, ännu större hot samtidigt som de försöker förstå varför mänskligheten så när utplånades.

Utöver det ursprungliga persongalleriet med överlevarna Amanda, Iris, Dano och Ursula möter lyssnarna i Smittad ett antal nya ansikten. Jenny brottas med vetskapen att hon var den avgörande brickan i spelet som ledde till samhällets undergång. Risten arbetar som vakt vid gränszonen i Kiruna, och en kväll ställs hon inför en omöjlig uppgift när en immun, smittbärande och höggravid kvinna närmar sig stängslet. Patrik har varit ensam överlevare i Ramsjö i Hälsingland sedan utbrottet. När inte bara en utan två besökare på kort tid kommer i hans väg ser han först möjligheten till en ny, möjligen ljusare framtid i Stockholm. Snart inser han dock att han valts ut som bondeoffer på ett schackbräde han saknar möjlighet att stiga av.

Om inläsaren
Philomène Grandin är skådespelare inom film, tv och teater. Hon jobbar även som programledare och röstskådespelare för ljudböcker, dubbning och voiceover.

Om ljudboksserien
Titel: Smittad
Författare: Daniel Åberg
Inläsare: Philomène Grandin
Förlag: Storytel Original
Releasedatum: 2018-10-23. Säsong 2 och 3 ges ut vår respektive höst 2019.
Ljudbok: 9789178155927
E-bok: 9789178156023
Länk: Smittad

——

Återigen – hurra! Och nu åter till textdokumentet. Har ju en säsong två och tre att färdigställa också.

Smittad – äntligen klar!

Så där ja. Smittad, den mycket rafflande semifristående fortsättningen på Virus, är färdigredigerad och översänd till stjärnorna inne på Storytel Original. Räkna med (dryga) tio nya fartfyllda timmar i det postapokalyptiska elände som råder i Virusvärlden under tidig höst!

Men vadå semifristående? Tja, jag kommer att skriva mer om det senare, men fans av originaluppsättningen behöver icke frukta – Amanda, Iris, Ursula, Dano och de andra dyker även upp här, men de får finna sig i att dela på scenutrymmet.

Och vadå, kanske vänner av ordning och analogt boktänkande undrar – 525 906 tecken inklusive blanksteg, vad innebär det i faktiska boksidor? Tja, Virus 2 landade på 525 065 tecken, och pocketutgåvan av den är på 421 sidor.

Lång dags färd mot midnatt

Så jag skrev och skrev och skrev på bokmanuset.

När jag först diskuterade med min förläggare Anna om det ”nya” projektet före jul, föreslog jag 30 april som deadline. Kommen till mitten av mars, sköt jag på det till sista maj, vilket sedan blev 15 juni. När även det datumet passerades satsade vi på månadsskiftet, med möjlighet till överspill ett par dagar. När så sommarmötet med Norrlitt stod för dörren 5-8 juli var jag ännu inte klar, men hoppades kunna bli det där nere, som en av arrangörerna var jag ändå inte inbokad på någon av workshopparna deltagarna skulle gå på, alltså kunde jag skriva då i stället.

Jamen jo, tjenare.

Fem dagar efter sommarmötets slut, i fredags vid artontiden, mejlade jag äntligen manuset till förläggare och redaktör. Johanna hade åkt in till Kiruna för att jobba den dagen, och köpte med sig Prosecco hem så vi kunde fira. Lagom tills jag poppade korken ute på trappan, kom jag på ett nytt slut. Jag återkallade manuset, skrev järnet med glaset i hand och fick iväg en ny version strax före klockan slog nytt dygn.

Där är vi nu. Känns alltid lika overkligt.

Bara att börja på nästa då, med andra ord.

På vift i Dalkarlså (1)

Klev upp i ottan i morse för att köra ner till Dalkarlså Folkhögskola i Robertsfors kommun, fyra mil norr om Umeå, där vi i dag sparkat igång årets sommarmöte med Norrländska Litteratursällskapet. Fint väder, fantastisk miljö och … en bok som måste skrivas klar!

Vilket den ju så klart borde ha varit för länge sedan, deadlinen har kommit och gått och nu måste det bli färdigt. Så i stället för att medverka på workshops i dagarna 2,5 får jag nöja mig med att arrangera och ägna workshoptimmarna åt eget skrivande, så ska det nog förhoppningsvis lösa sig.

Trevligt gäng på plats i alla fall även om jag avbröt kvällens samkväm (det vill säga vindrickande) efter två små glas för att dra mig tillbaka till rummet för att skriva (plus att jag ansvarar för morgondagens frukost och måste börja fixa med den klockan 07.00).

Så vi hörs!

Huvudvärk

Jag är inte en person som brukar ha huvudvärk särskilt ofta, men i dag vägrade den lämna mig i fred. Lite sömnbrist, mycket stress inför bokavslutningen. Jag har inte riktigt styrsel på finalavsnitten känner jag, det är för mycket som måste falla på plats på för kort tid.

Å andra sidan börjar jag känna igen den här känslan nu. Att det aldrig kommer att gå att få ihop. Men så gör det det till sist, på något jäkla sätt, trots huvudvärken.

Måtte det bara bli ett bra sätt.