Kategori: Författande

Jag har kommit att tycka att det är rätt roligt att skriva actionscener. I dag var det just en sådan dag, en biljaktsdag, och trots att jag var extremt trött, hade huvudvärk och därtill har blivit rejält snorig (dessa saker kan vara relaterade) var den en fröjd att skriva.

När jag tänker efter har jag nog faktiskt alltid gillat det, för det finns actionscener redan i min debut Dannyboy & kärleken, även om de var färre till antalet än de jag skriver nu.

Det är något med intensiteten, förmågan att lyckas få fram hastigheten, de inblandades osäkerhet och rädsla, och försöka skapa en känsla av att vad som helst kan hända, trots att man ofta i förväg kan ana sig till vad slutresultatet kommer att bli.

Jag säger inte att det är just det som är min supertalang. Men jag säger att det är roligt att åtminstone försöka.

I kväll bloggar jag innan den avslutande femhundrateckensrakan före målgången för dagen. Har jag en kvot att fylla per dag så har jag, lika bra att försöka hålla det så länge ögonen klarar att vara öppna.

Jobbar för övrigt för första gången med ett romanprojekt i Google Docs. Jag var tveksam till att det skulle orka när det rör sig om så stora textmängder, vi försökte faktiskt redan med första säsongen av Virus, men då blev allt segt som sirap efter ett tag. Nu har vi visserligen delat upp dokumentet i lite kortare avsnitt och kanske bidrar det till rappheten, men jag måste säga att systemet överlag överraskat mig positivt. Under skrivprocessen växlar jag ofta mellan att skriva på åtminstone två olika datorer, två iPadar och en mobil, och det uppstår i regel alltid synkningskonflikter förr eller senare – Dropbox och Microsoft Word lirar helt enkelt inte alltid så bra ihop, särskilt inte på de mobila plattformarna. Det är synd, för särskilt i redigeringsfasen när man går igenom redaktörskommentarer kickar Word rumpa med Google Docs i mobila enheter.

Om detta ska jag skriva mer någon annan gång. Nu har jag en dejt med femhundra tecken före nattinatti.

Det börjar bli lite väl mycket med det här bokskrivandet nu. Hade tänkt somna tidigt, men nu har jag ändå pillat på manuset i sängen i mobilen i femtiofem minuter efter att jag släckt lampan. Och om mindre än sex timmar ringer klockan, för att en ny, lika lång arbetsdag ska börja.

En värdelös skrivdag.

Eller, det var väl inget fel på själva produkten jag fick ur mig, men platsen där jag satte punkt i dag, dit skulle jag ha hunnit redan i går. Och i dag skulle jag sedan ha skrivit lika mycket som jag ursprungligen planerade i går.

Summa summarum: Jag ligger efter schemat.

Det slår aldrig fel. När jag återkommer hem efter några dagar borta, där åtminstone en av kvällarna inneburit kalas till sen timme, tar det numera mer än en dag i anspråk att lyckas återhämta sig. Det är väl åldern.

I dag var alltså en sådan dag. Fick knappt ur mig något vettigt alls, och det jag väl lyckades få ner på pränt kändes lättmjölkigt och saknade fullständigt spänst.

Dock fick jag ett mejl från min förläggare där hon skrev att hon var eld och lågor över det hon fått läsa av det nya projektet, så kanske är verkligheten inte fullt så illa som jag föreställde mig den i eftermiddags.

Men hade det hon läst inkluderat dagens textskörd hade det varit annat ljud i skällan, det är jag övertygad om.

I morgon dock, då jävlar ska det randas kvalitet.

Jag är inne i en period igen då jag måste få ur mig en bit mer än 10000 tecken per dag för att ha en sportslig chans att hinna bli klar i tid.

I dag blev det 11200. Bra nog. Åtminstone om jag kan upprepa det i morgon.