Kategori: Familjeliv

Grattis älskade unge!

Så fyllde han då sju år, vår Tage Ögren. Huset var fullt, jag tror vi räknade till tjugo barn totalt, och pizzaslajsarna, tårtorna och bålen försvann i ett nafs.

Han har den egenheten vår son, att han i princip aldrig önskar sig något, vilket gör jul- och födelsedagsfirandet svårt så till vida att han som det barn han är trots detta förväntar sig presenter. I år motstod vi dock frestelsen att köpa saker bara för att det ”ska” vara så, och han fick blott en present från oss, ett par trådlösa hörlurar från Philips med volymspärr vid 85 decibel, så att barnöronen inte sprängs när man krämar på för fullt. Dessa hade han visserligen inte heller direkt önskat sig men han behövde dem verkligen, han har börjat lyssna en hel del på musik på sistone och har en tendens att sno in sig i sladdarna, med slitage och olyckor som följd.

Och lurarna gjorde succé! Han ville prompt ha dem på till och med när vi gick och handlade, så han kunde lyssna på sina Justin Timberlake-, Taylor Swift-, Lady Gaga- och Marcus & Martinus-favvisar även i kassakön. Kassörskan hade sett på Facebook att han fyllde år i dag, och gratulerade hjärtligt medan vi lade upp varorna på bandet. Sådant händer bara i byar, inbillar jag mig.

Sju år! Nu får vi äntligen gå på elvaårsfilm på bio ihop. Can’t wait.

Kopparrajden 2017

Kopparrajden i dag, som bjöd på rejält köpesväder – ett par minusgrader och solglimtar. Det var tävlingspremiär för Ejda, fjärde gången för Tage. Det gick lite fortare för den stora jämfört med den lilla, men hon kämpade sig runt och fick sin efterlängtade medalj, nu hänger den runt halsen på hennes gunghäst (tillsammans med min medalj från New York Marathon 2014).

Strax efter starten.

"Den här tycker jag du ska lägga ut på Instagram, mamma"

Ett inlägg delat av Johanna Ögren (@jossibaloo)

Nöjda, men inte så poseringssugna.

Den lilla skidaren

Nästa helg arrangeras bygdens stora skidlopp Kopparrajden för 49:e året i följd, med start i Svappavaara och målgång 26 kilometer längre österut i Vittangi.

Loppet för de mindre barnen är inte riktigt lika långt, utan slingrar sig i en 800 meter lång bana runt fotbolls- och hockeyplanområdet. I dag gjorde Ejda genrepet inför sin tävlingspremiär, då hon för första gången skidade hem till sin mommo och moppa över sjön, vilket blir ungefär lika långt.

Det gick inte fort, men det gick. Lite solbitna i våra kinder blev vi också.

(Storebror Tage tränade också, men han var för snabb för att fastna på bild)

Min kväll

Eftersom jag lånade en morgonlista från Underbara Clara är det väl lika bra att jag gör kvällslistan också.

När går du och lägger dig på kvällen? En tidig kväll ungefär som nu, jag påbörjade det här inlägget i mobilen vid klockan 23 i sängen. En mer normal kväll är jag på plats en halvtimme, fyrtio minuter senare.

Vad är det sista du gör på kvällarna? Det mest uppenbara svaret är väl somnar, men om jag ska vara lite mindre putslustig så blir svaret: Läser bok. Inleder i princip alltid min egen nattning med att läsa ikapp mina RSS-flöden i mobilen, därefter går jag på boken. Just nu läser jag John Steinbecks Vredens druvor. Därefter somnar jag, i regel lite för snabbt efter att jag börjat läsa.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje kväll? Några minuter. Min toalettrutin på kvällen är ungefär lika odramatisk som den på morgonen.

Är kvällsfika viktigt? Njae, det tycker jag inte. Däremot äter jag och Johanna rätt ofta middag på kvällen först efter att barnen somnat. Det kanske räknas?

Är du kvällstrött? Inte innan jag lägger mig i sängen. Då somnar jag i regel alldeles för tidigt (jag vågar inte ens försöka räkna ut hur många kvällar det kommer att ta mig att läsa klart de 750 sidor Vredens druvor består av). Jag brukar dock ofta ha en dipp i samband med barnens läggning, somnar ofta till en kortis då.

Vad har du för kvällsrutin? Oftast brukar de två till två komma fem timmar som infaller mellan det att Ejda somnat (Tage slocknar alltid minst en timme före henne) och den tid vi vuxna går till sängs spenderas i soffan framför teven. Jag skulle kunna påstå att det beror på att det delvis är mitt jobb att se på tv, men jag skulle nog ligga där även om jag inte var verksam som tv-skribent.

Hur ser en perfekt kvällsstund ut? I detta småbarnsstadie av mitt liv kräver jag inget mer än det jag skrivit ovan. Men okej, tre timmar vuxentid per kväll hade varit ännu bättre.

Hur går du klädd på kvällen? Som på dagen, men jag brukar ganska ofta ta av mig strumporna när det återstår en knapp timme tills jag går och lägger mig. Enligt Johanna är det ett tydligt tecken på att jag börjar bli trött.

Vad är det bästa med kvällen? Att jag inte har minst ett barn som klänger på mig. Jag älskar mina barn mer än jag trodde var möjligt, men känslan av tillfällig frihet som infinner sig när de äntligen somnat för dagen ska heller inte underskattas.

Ja, god natt med er, då.

Min morgon

Jag hittade en morgonlista hos Underbara Clara som jag kopierar.

När går du upp?
Jag har larmet ställt på klockan 07.00 i normalläget, men i regel vaknar jag senast när Tage kliver upp vid kvart i sex, jag är extremt lättväckt. Han är gryningsmänniska, vaknar ofta redan vid fem, sällan efter halv sex, men vi har satt en regel att han får gå upp tidigast 05.45, så han ligger lydigt kvar tills dess (dock upptäckte vi häromdagen – en smula skamsna får jag erkänna – att han inte förstått att han är tillåten att gå upp och kissa om han vaknar till och är kissnödig framåt gryningstimmarna, så han har ibland legat och plågat sig fram tills klockan slår hans magiska timme, stackarn). Har jag tur lyckas jag somna om när han gått upp, annars brukar jag ge upp framåt halv sju och också kliva upp. Ejda brukar jag väcka vid kvart över sju, strax innan Johanna går upp.

Vad är det första du gör varje morgon?
Om jag sovit till klockan sju och väcks av larmet, stänger jag av det och kollar mejlen det första jag gör innan jag går upp. Har det dykt upp några notifieringar under natten brukar jag kolla dem också.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Väldigt varierande, men i regel inte mer än några minuter.

Är frukost viktigt?
Ja, jag äter gärna frukost ordentligt om morgnarna.

Vad äter du till frukost?
Oftast fet yoghurt av turkisk modell, kryddad med lite kokossocker, solrosfrön och ibland en tredjedels skivad banan, och så två mackor, oftast rågkusar eller annat finsktliknande rågbröd. Jag är i regel en kaffemänniska, men på morgonen dricker jag te.

Är du morgontrött?
Klart att jag är trött precis när jag vaknar och kliver upp, men nja, jag har nog alltid varit mer morgon- än kvällsmänniska, och det har förstärkts efter att barnen kommit in i mitt liv. Jag är ingen snoozare, går alltid upp direkt när larmet ringer, plågan blir mindre om jag snabbt kommer upp och fått gruset urgnuggat ur ögonen.

Vad har du för alarm?
Standardlarmet på iPhone, med ljudet inställt så lågt det går utan att vara helt avstängt. Väldigt lättväckt, som sagt.

Hur ser en perfekt morgon ut?
Törs man be om mer än att den sker utan några konflikter med kidsen? Nja, tror inte det. Särskilt Ejda hamnar jag ofta i konflikt med. Hon må på de flesta sätt vara pappas flicka, men hon är också extremt duktig på att driva mig smått till vansinne.

Vad är det bästa med morgonen?
Jag älskar verkligen den första timmen av arbetsdagen, den då kidsen kommit iväg till skola och dagis och klockan i bästa fall ännu inte slagit nio och hela dagen känns som en enda stor möjlighet av kreativt arbete. En timme senare brukar dock entusiasmen ha lagt sig betänkligt.

Hur går du helst klädd på morgonen?
Väldigt glamoröst – jag glider i regel omkring i kalsonger och t-shirt.

42

Jag fyllde 42. Herre jösses, hur gick det till? Det känns officiellt medelålders.

Då Johannas moster fyllde 60 på lördagen, innebar min födelsedag på söndagen att Ejda fick äta tårta till middag två dagar i följd.

Och som hon gjorde det. Tre portioner, båda dagarna. I dag hade dessutom en pojke på dagis fyllt år, och han hade haft med sig tårta som de fick äta till mellis. Tre dagar tårta. Och en fjärdedel av vår återstår som snart behöver ätas upp, så det lär väl bli fyra om jag inte orkar stå emot i morgon.

Det är lättare att skriva om tårta än 42.

Är det ett faktum jag tycker känns jobbigt på riktigt?

Jag vet inte. Nej, troligen inte. Det är bara … äh, kanske har jag aldrig på allvar burit epitetet ung och lovande, men nu har det skeppet även i teorin avgått, känns det som.

Och däri finns ändå någon typ av sorg.

Helhelgen

Vi hade besök av Peter och hans barn i helgen, och sällan har vi väl varit så aktivitetsinriktade som dessa dagar, jag blir andfådd bara jag tänker på vad vi hann med från fredag till söndag:

Hämtning på flygplatsen, snöfestivalsbesök i Kiruna, spejande efter Kebnekaise i Kiruna (tyvärr lite för dålig sikt), rejäl utelekssession för kidsen vid hemkomst till Vittangi, ny utelekssession på lördag förmiddag följt av längdskidspremiär för Stockholmsbarnen, lördagsgympa i idrottshallen för de stora barnen, arbete i kafét på Folkets Hus-bion, kolla på Sing på bion, städa biolokalen efteråt, köra upp mot Soppero på jakt efter norrsken på lördagskvällen (ett relativt svagt vitt sådant blev dock enda resultatet, men barnen imponerades i alla fall av stjärnhimlen i det kompakta mörkret), skoteråkning på Torneälven till Joggis på söndag förmiddag där vi körde pulka, madrass och kälke i backen, därefter hem för snabb lunch och sedan inpackning i bilar för besök på Icehotel, följt av middag på hembygdsgården i Jukkasjärvi innan vi vinkade av trion vid flygplatsen. Puh!

Och just det ja, någonstans där i mitten hjälpte jag Peter att byta batteri i hans dator också. Jag gillar ju att pyssla med sådant.

Vad jag däremot inte verkar gilla är att ta kort där alla barn finns samlade i grupp. Så jag nöjer mig med ett par solofoton på mina egna småttingar.

Tretton timmar kvar

Vi har spenderat veckan i Stockholm och Gästrikland, inledningsvis tre nätter i huvudstaden, sedan två hos mamma i Sandviken och avslutningsvis en hos min ena syster i Gävle. Intensiva, barnfyllda dagar, med en kväll vuxet umgänge insprängt någonstans i mitten.

Och nu nattåg norrut, sittplatser i fjorton timmar. En knapp timme efter avgången från Gävle, när vi blickade ut genom fönstret över tomheten vid tågstationen i Söderhamn, muttrade Ejda: Ååh, är inte det här tråkiga tåget framme snart?!

Kämpa Daniel.

Nu vänder vi blad

Jag avslutade mitt tänkta helmånadsbloggande med två raka missar. Nåväl, lika bra att vara tidigt ute på det nya året i stället!

Ejda höll ut ända till tolvslaget med mycket sång, dans och akrobatik och kunde sätta på sig overallen på egen hand när vi skulle sparka bort till kyrkan för att se på fyrverkerierna över sjön, Tage behövde dock lite hjälp på traven för att komma igång, men väl ute var han den som visade störst vigör och ville stanna tills den sista raketen landat.

Åter hemma upptäckte vi att tomten som är satt att vakta öppna spisen hade tittat lite väl djupt i glöggflaskan.

Gott nytt år!

Boktips och klappvåndor

God jul där ute i stugorna! Till skillnad från vad jag hört är läget söderöver har vi en vit jul – därtill med snöfall i dag – och Ejda springer just nu runt och bestämmer vad det är i hennes olika paket. Med tanke på att hon är övertygad om att det i ett ligger en lila minigiraff och i alla övriga finns My Little Pony-grejer, så är det upplagt för besvikelser och gråt om några timmar.

På självaste dopparedan fick jag äran att boktipsa i branschsajten Boktuggs julkalender. Klicka er vidare för att se vad jag läst och uppskattat under året som gått, och vad jag kommer att lyssna på i jul. Författarna som står i fokus: Birgitta Trotzig, duon Brent Schlender/Rick Tetzeli samt Emi Gunér.

Nu har Ejda satt sig i position för julklappsutdelningen. Två timmar kvar tills hennes moppa kommer hem från jobbet och vi har tänkt börja, dock…

Söndag

En söndag i all enkelhet. Ejda hängde vid sin gran, Tage kollade sina Minecraftvideor, jag körde in en sväng till Kiruna och hämtade Johannas föräldrar på flygplatsen efter deras dagar i Stockholm och på kvällen var de barnvakter så att vi kunde gå på bion och se Rogue One. Jag gillade att den var lite mörkare och råare än den gängse Star Wars-filmen, men vi enades samtidigt om att den här får Tage vänta med något år, våldet kändes betydligt mer på riktigt än det i The Force Awakens. Sedan ett avsnitt av The Crown som avrundning före sängen.

Enkel söndag. Bra söndag.