Sakta jag gå genom stan

Rolig tillställning i går kväll, jag höll i så länge baren höll öppen, vilket enligt mitt McDonaldskvitto vid Medborgarplatsen som skvallrar om att jag var där strax före klockan ett bör ha inträffat cirka tjugo minuter tidigare. I dag har jag således varit lite trött i bollen och har långtifrån nått min skrivkvot, men hemresan mot norr har knappt ens börjat, så tiden på flygbussen, vid gaten och på planet borde nog kunna hjälpa mig med den saken.

Har hela dagen gått och känt att jag borde höra av mig till någon, ta en fika, umgås med mina Stockholmsmänniskor. Men ibland när jag är här drabbas jag mer av en diffus önskan att umgås med staden snarare än dess invånare, som nu i kväll, då jag i stället för att efter skrivpasset på Louie Louie klämma in en fika före hemfärden i stället valde att promenera hela vägen från Skanstull upp till Sankt Eriksplan via mina gamla hoods vid Odenplan.

En del butiker och restauranger hade bytt skepnad och namn, men mycket var ännu sig likt. Att min gamla favoritsunkpizzeria Derya på Upplandsgatan numera var något sorts gourmandpizzaställe gjorde mig dock lite nedstämd.

Klev just på flygbussen vid Sankt Eriksplan, dagens snöfall hade börjat övergå i ett nollgradigt regn och människor runt mig hastade hemåt.

Det är en så dubbel känsla här i Stockholm numera, den av att både höra till och samtidigt inte göra det, ett känsloläge som är svårt att få grepp om.

Dagens punktlista

I dag har jag:

• Tagit mig till Stockholm via tre timmars stopp på Umeå flygplats på grund av billigare.

• Googlat blood transfusion Macgyver style.

• Skrivit 10 057 tecken.

• Funderat på om den där googlingen var så smart egentligen, spåret som resultatet för mig in på, alltså. Än så länge är svaret ja.

Nu ska jag:

• Hänga med Fredrik en timme i baren på Scandic Grand Central.

• Gå på Stora Ljudboksgalan på Vasateatern.

Later!

Den lilla skidaren

Nästa helg arrangeras bygdens stora skidlopp Kopparrajden för 49:e året i följd, med start i Svappavaara och målgång 26 kilometer längre österut i Vittangi.

Loppet för de mindre barnen är inte riktigt lika långt, utan slingrar sig i en 800 meter lång bana runt fotbolls- och hockeyplanområdet. I dag gjorde Ejda genrepet inför sin tävlingspremiär, då hon för första gången skidade hem till sin mommo och moppa över sjön, vilket blir ungefär lika långt.

Det gick inte fort, men det gick. Lite solbitna i våra kinder blev vi också.

(Storebror Tage tränade också, men han var för snabb för att fastna på bild)

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):

Startskott för Blogg 100

I dag är det premiär för årets upplaga av Blogg 100, Fredrik Wass initiativ som nu är inne på sjätte året där tanken är att man ska försöka hålla i sitt bloggande i gång 100 dagar i sträck.

Precis som i fjol kommer det för mig illa i tiden eftersom jag för andra året i rad har en massiv Virus-deadline hängande över mig, men i år kan jag i alla fall vara öppen med att så är fallet. I fjol när jag satt och skrev var Storytel Original-projektet ännu inte offentliggjort, jag presenterade Virus här i spalterna först veckan efter att det årets Blogg 100 gått i mål.

Hur som helst. Jag ska göra ett ärligt försök även denna gång, även om det säkerligen kommer att bli en hel del fem i tolv-inlägg utan större substans. Men det går ju att hitta substans även i det lilla. I fjol landade jag på 95 inlägg under de 100 dagarna.

Jag siktar väl på minst 96 i år då.