Författare, skribent och bokbranschnörd
Vi kör ju en The Walking Dead-cirkel på TVdags varje vecka där vi diskuterar högt och lågt kring senaste avsnittet. Nu var det säsongsavslutning i söndags kväll i USA, så vi fläskade på extra mycket denna gång.
Då kan man ju kanske tycka att det vore bli zombiefritt ett tag framöver, men då misstar man sig. För redan nästa vecka cirklar vi vidare, då andra säsongen av spinoffserien Fear The Walking Dead drar igång nu till helgen.
Aldrig får man vara ledig.
Någon gång nästa vecka ska nästa generations Kindle presenteras, meddelade Amazons vd Jeff Bezos häromdagen. Enligt The Verge, som i sin tur citerar Wall Street Journal bakom betalvägg, blir den nya läsplattan tunnare än tidigare upplagor, tack vare att en del av batterikapaciteten ska sitta i ett medföljande avtagbart skal, som också fungerar som stötskydd.
Jag får medge att jag alltid funnit batteritiden i e-bläckläsare som Kindle eller Adlibris Letto rätt överdrivna, och skulle utan tvekan föredra en läsare med bara en eller två veckors batteritid om det innebar en betydligt lättare pjäs, jämfört med de månadslånga batteritider de ståtar med i dag.
För att på allvar överväga ett köp av en Kindle dock, vill jag se Bezos införa ePub-stöd. Ja, jag vet att det är enkelt att göra bra konverteringar med allehanda olika verktyg, men det är mer själva grejen – att den dominerande läsplattan i världen inte klarar att läsa filer i det officiella standardformatet för e-böcker bara för att Amazon vill sälja fler böcker i sitt eget slutna format i sin egen butik är rent ut sagt småaktigt.
Jag skrev en kommenterande text på TVdags om det här med att musikstreamingtjänster som Spotify och Apple Music nu börjar doppa tårna på film- och tv-området. Irriterande att de inte kan förbli vid sin läst, men kanske också de första stegen mot en ”one shop to rule them all”-framtid.
Det var kul i går! Bra samtal och jag fick dessutom möjligheten att dricka en hel del öl på Folk senare på kvällen, vilket känns i kroppen i dag.
Nu påbörjas resan hem mot de här stjärnorna. Can’t wait.
När jag gick från tågstationen i Göteborg i riktning mot Järntorget och mitt hotell drog jag igång Google Maps för att se exakt var Comfort Hotel City Center låg, hotellet som Textival bokat ett rum åt mig på. Råkade notera att väg E45 mötte slutet av sin sträckning blott ett par hundra meter bort, vid påfarten till en av färjorna mot kontinenten.
Lustigt hur liten världen är. E45:an börjar sin svenska sträckning i Karesuando, går söderut mot och förbi Soppero, svänger västerut i Vittangi, drar söderut utanför Svappavaara och fortsätter ned genom inlandet. Jag hade kunnat backa ut från gården, kört 300 meter genom villakvarter, svängt ut på E45 och fortsatt till mitt slutmål 157 mil söderut utan att behöva svänga en enda gång.
Eller ja, svänga hade jag väl tvingats göra. Men ni fattar.
I kabinen, strax avfärd mot Stockholm. I incheckningskön stod en pappa med sina två barn före mig, dottern i treårsåldern sjöng fingersången nonstop på engelska så sött att kvinnan som skötte incheckningen fick en tår i ögat, och mitt eget hjärta värkte av längtan efter barnen.
Jag tycker ju att det är skönt att komma iväg ett par dagar, jag gör verkligen det. Men aldrig känner jag samtidigt så starkt hur viktiga de är för mig som när jag lämnar dem bakom, hur ofullständig jag numera är utan dem.
Så hamnar jag snett framför ett barn på knappa två i planet, hon skriker lungorna ur sig i sin mammas famn och kränger från sida till sida, totalt omedgörlig inför färden framför oss.
Och då känns den tillfälliga barnlösheten för en stund mer hanterbar.