Det var kul i går! Bra samtal och jag fick dessutom möjligheten att dricka en hel del öl på Folk senare på kvällen, vilket känns i kroppen i dag.
Nu påbörjas resan hem mot de här stjärnorna. Can’t wait.
Kategori: Livet och sånt
Europaväg 45
När jag gick från tågstationen i Göteborg i riktning mot Järntorget och mitt hotell drog jag igång Google Maps för att se exakt var Comfort Hotel City Center låg, hotellet som Textival bokat ett rum åt mig på. Råkade notera att väg E45 mötte slutet av sin sträckning blott ett par hundra meter bort, vid påfarten till en av färjorna mot kontinenten.
Lustigt hur liten världen är. E45:an börjar sin svenska sträckning i Karesuando, går söderut mot och förbi Soppero, svänger västerut i Vittangi, drar söderut utanför Svappavaara och fortsätter ned genom inlandet. Jag hade kunnat backa ut från gården, kört 300 meter genom villakvarter, svängt ut på E45 och fortsatt till mitt slutmål 157 mil söderut utan att behöva svänga en enda gång.
Eller ja, svänga hade jag väl tvingats göra. Men ni fattar.
Frihet eller löshet
I kabinen, strax avfärd mot Stockholm. I incheckningskön stod en pappa med sina två barn före mig, dottern i treårsåldern sjöng fingersången nonstop på engelska så sött att kvinnan som skötte incheckningen fick en tår i ögat, och mitt eget hjärta värkte av längtan efter barnen.
Jag tycker ju att det är skönt att komma iväg ett par dagar, jag gör verkligen det. Men aldrig känner jag samtidigt så starkt hur viktiga de är för mig som när jag lämnar dem bakom, hur ofullständig jag numera är utan dem.
Så hamnar jag snett framför ett barn på knappa två i planet, hon skriker lungorna ur sig i sin mammas famn och kränger från sida till sida, totalt omedgörlig inför färden framför oss.
Och då känns den tillfälliga barnlösheten för en stund mer hanterbar.
Takraset
Vi väcktes av ett kraftigt dån följt av en dov duns vid halv fyra-tiden i morse. Snörasräcket vi har på ena sidan av hustaket hade slutligen dukat under av vinterns rekordmyckna snöande följt av de senaste dagarnas värme – pang tjong bong, så var räckets saga all. Eller ja, i alla fall sjuttio procent av det. Ton efter ton av kladdblöt snö vräkte ner över gården, och enda glädjen i eländet var att det hela skedde mitt i natten, så att ingen av oss råkade befinna sig under, som den stackars mannen i Gällivare härom veckan.
Metallräcket fläktes upp från sina fästen under resan ner, och drog med sig en del tegelpannor och spräckte sönder desto fler. Uppåt trettio pannor gick åt skogen, men som tur var hade vi ungefär samma mängd i reserv, så förhoppningsvis kan vi lappa ihop taket med det som står till buds här hemma. Jag ägnade en tidig förmiddagstimme åt att skotta bort den tunga snön, och spenderade resten av dagen på en stege rensandes i bråten samt sågade och skruvade bort resterna av det trasiga snöräcket. När vi sedan gick iväg för att jobba på bion och återkom vid halv åtta på kvällen var moppa Roger här och satte presenning över de delar där det först måste sättas nya tvärgående brädor innan tegelpannorna kan häktas fast igen.
Kanske inte den roligaste sysselsättningen att avsluta påsken på. Men hey – vädret var fint och jag känner mig lite sunt väderbiten i ansiktet nu på kvällskvisten.
Alltid något.
Tack för det, Telia
Jag har tidigare skrivit en del om hur illa Telia skött utbyggnaden av mobilnätet i östra halvan av Kiruna kommun (det vill säga den del där huvudorten Kiruna och huvudleden E10:an inte ligger), bland annat i inläggen En av den sista procenten enligt Telia och Drabbad av 4G-brist i fjol.
I höstas kom dock nya master upp här i regionen, såväl inne i Vittangi samt en del andra mindre byar och på en del övriga strategiskt bra ställen, med resultatet att vi nu surfar med rätt bra 4G-hastighet även i stugan i Rovasuando, där det tidigare varit blott tre ploppar Edge på sin höjd. Mätte just via Bredbandskollen inuti stugan, och nådde 19,6 Mbit/s nedströms och 14,3 uppströms. Kanske inte raketfart, men tveklöst helt okej.
4G-påsk
Jag fick förstarta påsken i dag, vi har tänkt åka ut till stugan i Rovasuando i morgon och sova över i två nätter, men svärfar Roger tyckte att det krävdes uppvärmning redan i dag, så jag följde med honom ut en snabbis på förmiddagen, gjorde eld i kaminen, startade fotogenvärmaren och borrade hål i isen och tog upp vatten. Snön på Torne älv gnistrade vackert i solen, men tyvärr utlovas molnigare väder kommande dagar. Oh well, det blir mysigt ändå.
Och vi har ju numera full 4G-täckning där ute, så barnen blir nog nöjda med Netflix- och Youtubemöjligheterna framåt kvällarna också.
Bryssel
Skickade ett meddelande till Jocke i morse så fort jag sett de första flasharna om explosioner på flygplatsen i Bryssel, jag antog att risken var minimal att han befunnit sig på fel plats, men ville ändå försäkra mig.
Svaret som kom en stund senare via en Facebookstatus var lugnande men samtidigt otäck – han var i säkerhet, men hade befunnit sig i ett flygplan på väg in för landning i Bryssel när bomberna smällde, och planet dirigerades om och fick landa i Tyskland.
Jag har varit i Bryssel en del de senaste åren sedan han började jobba där, två gånger med familjen, två gånger själv. Jag gillar Bryssel – en lugnare, mer anspråkslös variant av Paris, en stad jag aldrig riktigt lärt mig förstå.
Det är så klart egentligen inte något att ta med i ekvationen, dagens terrordåd hade varit lika hemska om de drabbat en stad jag aldrig satt min fot i. Men det känns ändå annorlunda, kanske beroende på att det är en plats även mina barn gillar, som Tage brukar prata om, fråga när vi ska åka dit igen.
Snart, vill jag säga honom, vi ska åka snart igen och inte låta de jävlarna vinna.
Pappa, du svor, kommer han att säga om det.
Jo, jag gjorde väl det.
Gränslös längtan
Åter i Vittangis trygga famn. Hade tänkt skriva en grej gällande hemfärdsdelen av min Littfestvistelse, men det får anstå till i morgon, alltför trött i kväll.
När jag kom in i huset och Ejda hörde att jag var hemma, kom hon rusande emot mig, kastade sig i min famn och skrek Jag har längtat efter dig i hela världen!
Det är mycket längtan det.
Lång dags färd mot natt
Lång Kirunadag i dag, skjutsade in Johannas syster till flygplatsen på förmiddagen, och hängde sedan kvar i stan till halv nio på kvällen, då jag hämtade Johanna vid tåget. Men det innebar i alla fall en ovanligt lång och välbehövlig arbetsdag – ett par timmar på morgonen hemma, ett tvåtimmarspass på Café Safari efter lunch, två timmar på biblioteket efter en promenad och till sist en och en halv timme på Frasses efter att jag handlat på Coop, innan det var dags att bege sig mot tågstationen. Det är glammigt att vara frilans, oh yeah.
Hm. Hopräknat blir det visst bara 7,5 timmar, det vill säga en rätt ordinär arbetsdag. Men den kändes lång.
Allt rasar
Det är livat här nu, vi hade sju-åtta grader varmt i dag och nu rasar snö från grannskapets tak mest hela tiden. Tunga rasslanden följt av dova dunsar och en stilla bön om att ingen befann sig under.
Vi har rasskydd på den sida av hustaket som vetter mot gården, men på husets framsida där det är (om vintern helt oanvänd) gräsmatta brakade all vinterns snö ner med ett dån vid tretiden på eftermiddagen.
Tio kvadratmeter restaurang
Lång dag i dag, då jag och Johanna efter den ordinarie arbetsdagen åtföljda av en fotograf agerade övernattande gäster i en svit på Icehotel och därefter besökte världens enligt uppgift minsta restaurang, den blott tio kvadratmeter stora (inklusive kök) Arctic Gourmet Cabin i Kaalasluspa på vägen mot Nikkaluokta och Kebnekaise, som visade sig vara en smått fantastisk upplevelse sett såväl till mat som till omgivning.
Ja, och innan det fick Johanna agera modell för en instruktionsfilm om lager på lager-klädsel också.
8/3
Det börjar så tidigt. Små ord och tankar som tagna som enskildheter inte betyder något, men som sammantagna formar en berättelse.
Hur Tage när han berättar hur han och kusinen planerat sitt gemensamma födelsedagskalas säger vi vill bjuda några tjejer, men inte lika många tjejer som killar. På min fråga varför blir det en ryckning på axlarna till svar, han vet inte, det är bara så resonemanget har gått.
Hur Ejda när hon funderar över sin respektive sin storebrors kropp säger Tage är pojke och har en snopp, jag är flicka och har bara en snippa. ”Bara” en snippa.
