Författare och skribent
Eftersom jag är i det närmaste obildad inom poesins område och endast läst Tomas Tranströmer när jag pluggade litteraturvetenskap ska jag inte göra mig långrandig om årets nobelpristagare, men det här citatet från Olof Lagercrantz penna år 1954 som Nils Svensson på Svensk Bokhandel snappat upp är ju fantastiskt roligt:
Jag fick en känsla av att han skulle kunna bli något. Jag föreslog att vi skulle gå ut och supa nån dag. En Coca Cola kanske, sa han.
Efter att mitt eget förlag Sockerförlaget gav ut pocketversionen av ”Dannyboy & kärleken” sommaren 2006 har jag i fem år styrt över min bokutgivning själv. Att nu pocketupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” kommer ut på annat förlag ställer till det lite för mig i huvudet. När jag surfar in på exempelvis Adlibris eller Bokus och ser en liten detalj jag skulle vilja ändra på på bokens sida, måste jag ta ett djupt andetag och säga nej Daniel, det där är faktiskt inte din business längre, du är bara författare, lägg dig inte i! och surfa vidare som om inget hänt.
Och se, det fungerar. Ett tag.
Sedan mejlar jag förlaget och ber dem kontakta Adlibris i stället.
Det sägs att e-boken slog igenom i år på mässan. Jag vet inte jag. Visst lanserades det någorlunda intressanta nysatsningar, och visst pratades det om e-böcker och digitalisering på en hel del seminarier, men bryr sig allmänheten?
Svaret på den frågan är i dagsläget ett rätt självklart nej, kanske är det mer rättvist att fråga om de kommer att börja bry sig inom den närmaste framtiden. Jag blir mer och mer tveksam gällande svaret.
Processen för att digitalisera musik och film gick rätt snabbt, men de är industrier som i huvudsak riktar sig mot de yngre generationerna, det är de som har drivit utvecklingen dit vi är i dag. Litteraturen har överlag en äldre publik, och dessutom främst en kvinnlig sådan, vilket inte borgar för en varm omfamning av nydanande teknik. Det måste vara supersmidigt och superenkelt för att få den läsande publiken att komma, det måste nästan vara ännu mer användarvänligt än vad Amazon erbjuder med sin Kindle i USA. Är de nya svenska satsningarna med Bokus/Akademibokhandelns Dito i spetsen det? Nej, långt ifrån, Sverige är en alldeles för liten marknad för att det ska gå att få ekonomi i att bygga en helhetsupplevelse likt det Amazon kan erbjuda. I stället köper man in plattor från lite här och var, förladdar dem med lite programvara och gör så gott man kan. Räcker det?
Jag tror tyvärr inte det.
När alla i media plötsligt skulle prata e-böcker i början av hösten 2009 och sa nu! nu händer det! Väl? vill jag minnas att jag var en smula skeptisk och sa att läsplattan skulle bli årets julklapp först år 2011.
I dag undrar jag om det sker ens år 2013.
Jaha, det blev visst Park i går kväll, något som känns med all oönskvärd tydlighet i skallen i dag. Och då var jag ändå hemma igen vid ettsnåret, efter att bara ha druckit vatten i någon timme. Eller åtminstone mellanöl. Typ.
I dag ska jag signera böcker i Massolits monter på förmiddagen, är det tänkt. Med tanke på hur strålande det gått de få tidigare jag gjort sådana grejer, ser jag fram emot en munter och inte alls förnedrande stund.
Så kom dit och join the fun vetja! Monter A02:40 is da place to be, or not to be.
Hepp!
Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det i dagens DN (åtminstone i riksupplagan, är ju i Götlaborg) fanns en annons för min pocket i kulturdelen signerad Adlibris, alldeles bredvid publikdragaren Fredrik Strages boyscout-krönika. Nu hoppas jag bara att de snart ändrar statusen på ”Vi har redan sagt hej då” från ej utkommen också, så att det faktiskt går att köpa boken i fråga på deras sajt…
UPPDATERING EFTERMIDDAG: Nu går den att beställa! The power of the internetz.
Ja, det mesta i mitt liv kretsar kring barnet just nu.
Melontajm inför frukosten.
Ritpaus på Barnens torg.
Grinpaus när pappan ställt tillbaka det stulna Bamsepusslet.
Säljer inte bäst på bordet. Bu.
Johanna medverkar i ”P4 Extra” med Lotta Bromé och Maria Montazami.
I stället för att äta lunch: Intrasslad i räcke.
Kollar bokmässegolvet med mamman.
Bestiger Kilimanjaro.
Johanna deltar i panel om e-bokens framtid i Sverige. Jo, hon sitter där i mitten, jag lovar.
Fadern och sonen avrundar dagen med lite Muminklipp på Youtube.
Det här med att högen med ”En dag” sjunker snabbare än min. Inte okej.
Men hurra för att den faktiskt ligger där, och är ute till försäljning!
Nej, vi har inte längre makten över våra liv. Under förmiddagen tog Tage kommandot på bokmässans golv. Han rusade mellan de olika förlagen, rev ner böcker, plockade godis, charmade personal, höll på att trasha ett ställ med Muminmuggar och blev slutligen en smula gramse när jag inte lät honom vandra vidare från en monter med famnen full av stöldgods i form av Bamsepussel.
Vi checkade in på Gothia Towers i Göteborg vid niotiden i går kväll, nattade snabbt Tage och ringde på roomservice för att få årets första räkmacka levererad. Jag tog mig en Spendrups ur minibaren, Johanna en kvartsflaska vitt vin.
Det var bara ett problem. Det var inte vin i flaskan. Efter att båda ha smakat ett par gånger, och funderat på om vi verkligen kunde ha så avtrubbade smaklökar, konstaterade vi att nej, det här är möjligen en femtedel vin och fyra femtedelar vatten. Vi skrattade, fnissade åt den snåla filur som haft rummet före oss.
Det var först när vi kollade resten av flaskorna som brottets verkliga natur visade sig. Samtliga fyra små vinflaskor i minibaren hade sprättats, druckits och sedan ersatts med vatten. Vi hade inte att göra med en snål göteborgsbesökare som dragit en rövare, vi hade att göra med en tvättäkta bedragare.
Så vi gjorde det enda rätta. Tjallade på den jäveln.
Och se rättvisan kommer till den som gör rätt för sig. Som tack fick vi en femte flaska helt gratis från receptionen.
I går lanserade Adlibris en ny e-boksbutik, och i dag skriver Svensk Bokhandel att Bokus/Akademibokhandeln, som båda ägs av KF, gör en nystart med e-böcker genom en satsning kallad Dito, som inkluderar försäljning av nya läs-/surfplattor, försäljning av e-böcker i fysiska butiker och specialutbildad personal. En bra satsning, även om den kommer att rullas ut på allvar först nästa år.
Att det skulle ske lanseringar på det här området i samband med årets bokmässa var ju ingen överraskning. Nu återstår bara att se hur mycket våra dominerande förlagshus (Adlibris ägs ju av Bonniers och KF äger Norstedts förlagsgrupp) vågar satsa på e-böckerna på riktigt. Det som krävs är rejäla, och dessutom långvariga, framskjutande placeringar på Adlibris och Bokus förstasidor, på samma sätt som Amazon låtit Kindlereklam ligga i topp på sin sajt i fyra år snart.
Först då kommer svensken att börja upptäcka e-böcker i någon större utsträckning.
Jaha, här orerar jag på i mina spalter precis som om det bara vore jag i vår familj som håller på och skriver böcker och har mig.
För så är ju inte fallet. Nu finns ju faktiskt även Johannas och Karins ”Lilla gummans gör-det-själv-guide” ute i butik och näthandel. En informativ, fyndig och även väldigt rolig guidebok om jag får säga det själv.
Och det tycker jag att jag får.
Hepp! I dag på morgonen har Massolit Förlag skickat ut följande pressmeddelande:
Kritikerrosad relationsroman nu i pocket!
I början av förra året gav Daniel Åberg ut ”Vi har redan sagt hej då” på eget förlag. Boken fick ett strålande mottagande av kritikerna, men fick inte riktigt den spridning den förtjänade. Massolit Förlag är därför stolta över att ge ut pocketutgåvan av ”Vi har redan sagt hej då” med släppdatum 22 september. Det är en berättelse om trettioårige Filip som inte haft en flickvän på fem år. Det handlar om en generation som vägrar att omfamna vuxenlivet. Om rädsla för tvåsamhet. Om förälskelse och svek. Om otrohet. Om kärlek. Och om alla jävligheter som känslor för med sig.
Daniel Åberg är född 1975 och bor i Stockholm, där han arbetar som frilansande kulturjournalist. Han debuterade som författare 2005 med ”Dannyboy & kärleken” (Forum). ”Vi har redan sagt hej då” är hans andra roman.
Missade du att läsa ”Vi har redan sagt hej då” när den kom i fjol? Maila till forlaget@massolit.se så ordnar vi ett recensionsexemplar!
Vad nu!? undrar kanske vän av ordning, skulle han inte ge ut den själv i pocket också? Jo, så var tanken, men så började jag fundera i banorna kring att det ju vore rätt skönt om man kunde samarbeta med något etablerat förlag, som hade bättre distributionskanaler och större möjlighet att få ut pocketen i alla de kanaler de säljs genom nu för tiden, som jag som egenutgivare skulle ha svårt att nå fram till (originalutgåvan av ”Vi har redan sagt hej då” har i princip bara gått att köpa via nätbokhandeln eller här på min sajt). Och så såg jag i senvåras att Unni Drougge skulle ge ut resterande delar av sin Berit Hård-trilogi på Massolit, och frågade henne vad det var för filurer egentligen, kanske skulle de vara intresserade av ett samarbete? Mejla dem vetja, svarade Unni, de är jättetrevliga. Och på den vägen är det.
Nu var de visserligen inte intresserade av en samarbetsutgivning, men de ville gärna ge ut den i pocket på egen hand om de fick. Jag hade redan börjat mina egna förberedelser, varit på möte med Pocketgrossisten och sonderat terrängen hos Pocketshop, men så tänkte jag – ärligt talat, har jag inte slitit nog med den här förbannade romanen nu? Vore det inte väldigt skönt att låta någon annan ta hand om den sista pusselbiten? Svaret blev, jo det vore det.
Någon kanske tycker att jag skadeskjuter mitt egenutgivningsprojekt när jag inte för det hela vägen in i mål på egen hand. Tja, jag vet inte. Jag har helt på egen hand gjort samt låtit publicera originalupplagan. Jag har helt på egen hand skapat e-boksversionen. Jag har helt med egen röst läst in samt gett ut en ljudbok. Och det är fortfarande min egen produkt som de nu trycker och distribuerar. Massolit har visserligen gjort ett nytt omslag (som jag enligt tidigare känt mönster även bråkat lite kring tills jag fick det som jag ville), men inlagan, alltså själva romantexten, har de inte rört överhuvudtaget, det är jag som på egen hand har putsat och därefter levererat tryck-pdf:en till dem. Det räcker för mig.
Jag har en lite otålig son vid min sida som inte tycker att jag är så kul när jag skriver på datorn, så jag hinner inte plita ner mer om det hela nu, jag återkommer senare i veckan. Men slutsatsen är som följer:
Jag är jätteglad att Massolit ger ut min roman i pocket, och att den nu får möjlighet att nå fler än den skulle ha gjort om jag själv gjort det. Tack för det!
PS. Boken ges ut rent konkret på torsdag, men den går redan nu att förhandsbeställa via Adlibris och Bokus, till exempel. Do it! DS.