Sommarlov

Ägnar de lediga sommardagarna mest åt målande av förrådet – gammalt gult ska bli nytt grönt – och förhoppningsvis blir det klart senare i dag eller i morgon. Dock finns det ju gränser för vad man orkar ta sig an i värmen, vilket sinkar takten.

Det arrangerades loppis hos mommon och moppon i onsdags, vi var där och hjälpte till. Den var välbesökt och uppskattad, och Ejda sålde sexton teckningar av sin kattkonst (köparna fick med sig en stickling hem på köpet), och vi avslutade dagen med att köra ett par lass till soptippen. En permanent loppis håller nu på att inredas i det gamla sommardagiset på morföräldrarnas gård, som Ejda och kusinen Hjalmar är väldigt peppade på att sköta.

I går och i dag hänger vi på badstranden vid Nikkimäinen norr om byn där Vittangiälven går samman med Torne älv. Skriver dessa rader från filten på stranden samtidigt som Tage badar och Ejda bygger en vallgrav.

Ejda har för övrigt även börjat med gatukonst. Snart börjar hon väl ränna runt byn och tagga väggar också.

Midsommarregn

Samtidigt som övriga Sverige verkar ha haft sommarsol och härligheter under midsommarhelgen har vi i nordligaste norr haft fyra dagar av oavbrutet regn. Satan i gatan vad det har öst ner. Nu lagom till helgens slut går det dock att ana något blått ovan oss, så det är väl bara att hålla tummarna.

Firandet har givet förutsättningarna varit väldigt stillsamt. Johannes föräldrar kom och åt midsommarmiddag här i fredags, men mer än så blev det inte. Däremot trotsade vi regnet på lördagskvällen och ordnade barnvakt och gick på proggfest på Hembygdsgården, där Höstorkestern spelade tills natten blev tidig morgon, tror klockan var runt fyra när vi cyklade hem genom ösregnet. Således lite matt i lacken i dag.

I morgon startar en rätt intensiv vecka, först med promofix där ett par från Storytels sociala medier-avdelning ska komma upp hit för att ordna content tillsammans med mig inför premiären av Nära gränsen nästa vecka. Så fort de åkt reser jag och kidsen ner till Gästrikland med nattåget på onsdag kväll.

Sommarkul

Åter i norr sedan fredags kväll, och i lördags anordnade VSK arrangemanget Sommarkul för byns barn. Vi höll igång med fotboll, tipspromenader, hamburgare, cykelövningar, dragkamp och allehanda lekar i strålande solsken hela dagen, innan det var dags för avrundning på bion där vi visade matinén Willy och monsterplaneten för alla deltagare. Jag poppade cirka en miljard påsar micropopcorn inför filmen, tror jag.

Fotografen Jan-Åke Fors brukar ofta plåta VSK:s arrangemang. Den här gången hade han satsat på svartvitt. Här är några av bilderna som vi fastnade på. Väldigt fina!

Nationaldagen 2019

Det gick verkligen uruselt för mig på årets upplaga av 6 juni-loppet, som traditionsenligt arrangeras just denna dag av Vittangi SK. Klockan på de 15 kilometrarna slutade ticka först vid 91 minuter, vilket var fyra minuter sämre än min tidigare sämsta tid, sju minuter sämre än fjolårets och elva minuter sämre än min toppnotering, som jag har för mig kom 2015. Jag har ingen direkt ursäkt till varför det gick så illa, tycker att jag har joggat ganska frekvent under våren, även om jag visserligen hållit mig mellan fem och sju kilometer under joggpassen. Får väl börja anstränga mig med långpassen.

Nåväl, jag tog mig i mål och stannade aldrig till för att gå, och det får väl ses som positivt i alla fall. Och kidsens lopp gick bra.

På eftermiddagen var vi på sommaravslutning på kyrkis i prästgården där det bullats upp med såväl svensk som tanzanikisk mat och bjöds på ansiktsmålning och lekar, och därefter gick vi på nationaldagsgudstjänst i kyrkan. Knappast något vi gör dagligdags och kidsen kan väl inte direkt anklagas för att ha tyckt att det var roligt, men jag kan tycka att går man på kyrkis varje måndag som Tage gör och Ejda kommer att börja göra till hösten (de går dit från fritids) och äter gratis fika och leker, så kan man väl gott följa med på en halvtimmeslång gudstjänst en gång per år och visa respekt för dem som engagerar sig ideellt i församlingen. Dessutom var det en rätt trivsam tillställning, kören sjöng fint, prästen talade milt och att sjunga Den blomstertid nu kommer hör ju på något sätt sommarstarten till.

Dagen när Tage fick en youtuber tårtad

Andra dagen på Nordsken hade jag tänkt försöka vara lite litterär och gå på samtalet om att skriva fantastik som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skulle ha. Det krockade visserligen med det framträdande som Tage såg som dagens höjdpunkt där flera av de Youtubers han följer skulle upp på stora scenen och hålla låda, men Johanna tog med kidsen dit och jag drog till fantastiksamtalet.

Inom loppet av fem minuter hade dock förutsättningarna ändrats, Johanna smsade och meddelade att även vår stod på scenen, han hade så klart räckt upp handen när presentatören frågat om några barn ville delta, och nu skulle han i stället för att blott titta på sina favorityoutubers tävla med dem, eller snarare tävla för dem, hans kunskaper om dem skulle avgöra huruvida de skulle bli tårtade med en tallrik fylld av grädde eller inte. Så då var det ju bara att byta arena och snabbt rusa till stora scenen i stället.

Tyvärr visade det sig att Tages kunskaper om ”hans” youtuber Lea Wallin inte räckte hela vägen, och efter ett par plumpar i protokollet kunde youtubern Matinbum till följd av det med glatt humör tårta Lea med en tallrik fylld av grädde. Tages eget öde blev som tur var betydligt bättre, han fick ett par fina gejminghörlurar som pris för sin insats.

Det lär väl komma upp någon film från tårtningen hos någon av de inblandade vad det lider. Återkommer i ämnet då.

Nordsken i Skellefteå

Skellefteå! Vi åkte ner för att besöka gejming- och fantasymässan Nordsken och dinosaurieutställningen Dinosaurs. Nordsken i går och i dag, Dinosaurs i morgon.

Det visade sig att Scandic där vi bor även är det officiella mässhotellet, så såväl Tage som Ejda har blivit starstruck. Tage tog en groupie med två av sina youtubefavoriter Martinbum och Figgehn i går kväll, och Ejda fick sig en pratstund med Handbok för superhjältar-författarna Elias & Agnes Våhlund (vars böcker vi köpte och fick signerade tidigare i går på mässan). Dock var hon lite irriterad i morse för att de inte kom ner och åt frukost samtidigt som vi var där, för hon ville fråga varför hon inte lyckas med superkrafterna lika bra som hjälten Lisa i böckerna.

Vi sprang även på Sara Bergmark Elfgren vid frukostbuffén, min plan är att gå och lyssna på det seminarium som hon ska ha efter lunch med sin gamla Cirkeln-kollega Mats Strandberg om att skriva fantastik. Det vore också roligt att höra samtalet med Marvel Comics chefredaktör CB Cebulski senare på eftermiddagen, men vi får väl se hur länge kidsen vill stanna kvar, vi har lovat dem bad i hotellets pool senare.

Fick även till en bra joggingrunda längs Skellefteälven i går kväll innan middagen. Fint!

Balto

Vi inledde en kortare semester i går. Körde ner genom Tornedalen – stannade i Junosuando där Ejda ville plåtas med statyn av den berömda siberian huskyn Balto som hon gärna ser den animerade långfilmen om gång efter annan, köpte en glas i Pajala och åkte vajerbana vid Norrsken Lodge i Övertorneå, där vi också bodde över.

I dag går färden vidare ner mot och längs med kusten, med målet Nordsken-festivalen i Skellefteå.

——-

I ärlighetens namn är det väl snarare hundslädesförarparet Leonhard och Constance Seppala som står staty i Junosuando samtidigt som deras hund Balto står staty i Central Park i New York, men vilken annan hund än deras mest berömda ledarhund skulle det ens kunna vara som står först i det där spannet? Ingen, kom jag och Ejda fram till.

Varning för pränks

Det är farliga tider här nu. Ejda och hennes kompis Charlie har upptäckt pranksens fröjder, eller pränksens, som hon stavar det.

Veckan har bestått av sådant som igenplastade toaletter, förtejpade vattenkranar, citron i kaffet, tandkräm som fyllning i Oreokakor, vattenfall nerför trappor, skruvar i bildäck (kanske inte helt ofarligt…) och hela hushållets skor gömda utomhus (i eftermiddagsregnet…).

I morgon är dagis stängt på grund av planeringsdag, och Ejda har krävt att få göra frukost åt hela familjen. Ska vi se det som ett hot eller löfte? frågade Johanna. Se det som ett hotfullt löfte, blev svaret.

Lär bli en smakrik morgon.

Cliffhanger

Jag kämpar på med mina cliffhangers. Avslutade just söndagen med en halvtimmes sängskrivande, och fick efter lite om och men till en hyfsad spänningshöjare som avrundning.

På tal om spänning påbörjade vi i helgen projektet se alla Jurrasic Park-filmerna med kidsen. Ettan är nu avklarad – lite långsam och omständlig inledningsvis särskilt för sexåringen Ejda, men jäklar vilken fart det blev T-Rexen väl gjort entré. En del saker har kanske inte åldrats så väl (såväl specialeffekts- som intrigmässigt), men jösses vad bra han är på att bygga spänning i actionscener, den gode Spielberg.

Det får kanske bli projektet efter de fem Jurassic-filmerna – hela Spielbergs katalog.

Endgame (2)

Det blev en fin bio med Tage! Härligt bombastisk men samtidigt sorgmodig också, med tanke på genren. Fast visst, de hade onekligen byggt upp för det, så molltonen var väl egentligen inte särskilt förvånande.

Dock, trots snarlik tematik – något The Leftovers var det ju inte. Å andra sidan är ju i princip ingenting som det mästerverket. The Verge hade en fin artikel häromdagen där de ändå gjorde ett ärligt försök att ställa dem mot varandra.

Endgame

Jag är paniskt rädd, eller åtminstone väldigt kluven, inför faktumet att mina barn växer och blir större. Det är klart att jag vill att de ska utvecklas, men jag drabbas nästan dagligen av svindel när jag inser att för varje litet steg framåt de tar, minskar betydelsen som jag har för dem.

Frigörelseprocess, kallas det väl. Jag är skeptisk.

Men en sak som verkligen är roligt med att de blir större, är ju att man kan börja göra saker med dem som man själv faktiskt tycker är roligt på riktigt. Visst, det är klart att en vissa barnsaker kan vara roliga att göra också, men ja, det är ju mysigt på ett annat sätt.

En sådan sak är att Tage nu börjat få upp ett intresse för superhjältefilmer. Och jag är ju inte sen i att ta min roll som utbildare i detta på största allvar. Han var med mig på Captain Marvel för några månader sedan och i morgon visar vi Avengers – Endgame, som han också är väldigt sugen på att se. Dock har han inte sett några av de tidigare filmerna i serien, så därför har vi under kvällarna den här veckan betat av de tre tidigare Avengersfilmerna samt även Captain America – Civil war, som ju i mångt och mycket är en Avengersfilm.

Egentligen hade jag velat att vi skulle ha tagit oss an samtliga 21 Marvel Cinematic Universe-filmer innan i morgon, med tanke på att allt har byggts upp mot den här finalen. Men lika lite som jag är kapabel att stoppa dem från att växa, lika lite har jag möjlighet att ge dygnen fler timmar. Så en fyrfilms-crash course var vad det fick bli.

Kunde jag bända tiden, skulle jag nog dessutom ha gjort Endgame en aning kortare. Filmjäkeln klockar in på 3 timmar och 1 minut, och med tanke på hur kvällstrött Tage är och att visningen startar klockan 19, kommer det att bli en utmaning på samma nivå som att stoppa Thanos.

Holger

Känslan i kroppen när man ägnat ensamkvällen åt att åtminstone hjälpligt försöka skriva ikapp dagskvoten fram till klockan 00.30 i stället för att hänge sig åt någon tv-serie man så sorgligt försummat på sistone: Urlakad

Men samtidigt: I dag på ridskolan inne i Kiruna fick Ejda rida sin älsklingshäst för första gången – tolvåriga fjordingen Holger.

Känslan i hennes kropp när det äntligen blev verklighet: En av de stunder man blir förälder för.