Nationaldagen 2019

Det gick verkligen uruselt för mig på årets upplaga av 6 juni-loppet, som traditionsenligt arrangeras just denna dag av Vittangi SK. Klockan på de 15 kilometrarna slutade ticka först vid 91 minuter, vilket var fyra minuter sämre än min tidigare sämsta tid, sju minuter sämre än fjolårets och elva minuter sämre än min toppnotering, som jag har för mig kom 2015. Jag har ingen direkt ursäkt till varför det gick så illa, tycker att jag har joggat ganska frekvent under våren, även om jag visserligen hållit mig mellan fem och sju kilometer under joggpassen. Får väl börja anstränga mig med långpassen.

Nåväl, jag tog mig i mål och stannade aldrig till för att gå, och det får väl ses som positivt i alla fall. Och kidsens lopp gick bra.

På eftermiddagen var vi på sommaravslutning på kyrkis i prästgården där det bullats upp med såväl svensk som tanzanikisk mat och bjöds på ansiktsmålning och lekar, och därefter gick vi på nationaldagsgudstjänst i kyrkan. Knappast något vi gör dagligdags och kidsen kan väl inte direkt anklagas för att ha tyckt att det var roligt, men jag kan tycka att går man på kyrkis varje måndag som Tage gör och Ejda kommer att börja göra till hösten (de går dit från fritids) och äter gratis fika och leker, så kan man väl gott följa med på en halvtimmeslång gudstjänst en gång per år och visa respekt för dem som engagerar sig ideellt i församlingen. Dessutom var det en rätt trivsam tillställning, kören sjöng fint, prästen talade milt och att sjunga Den blomstertid nu kommer hör ju på något sätt sommarstarten till.