Bloggtiden, jobbtiden och familjetiden

Det här att det har kommit att bli så att jag i regel bloggar efter klockan 23 varje kväll, ofta från telefonen efter att jag har gått och lagt mig.

Inte den bästa strategin för att få fram de kreativa inläggen.

Men det här är verkligen min allra sämsta bloggperiod någonsin, sett till tid. Den lilla tid som barnen inte tar, och de små liven tar verkligen mycket tid just nu, försöker jag klämma in arbete så gott det går.

I dag har det inneburit jobb klockan 07.30-08.20 (glipan mellan frukost och att Johanna går till jobbet), 10-11.15 (då Ejda sov ute på gården i vagnen), 17.50-18.05 (då jag snodde åt mig en kvart efter middagen för att få iväg några jobbmejl innan köket råkade ut för en incident och jag tvingades avbryta) och 21-22.30 (då barnen slutligen trynat in för dagen). Det ska väl erkännas att jag inte var så där jätteproduktiv under det avslutande kvällspasset heller.

Incidenten bestod av följande (saxat från Johannas Facebookstatus): När jag kryper omkring under bordet och sanerar golvet efter en så kallad ”lugn och stillsam familjemiddag” passar Ejda på att klättra upp i kökssoffan och kasta ut Tages orörda portion spaghetti och tonfisksås över soffa, väggar och köksbord. När vi äntligen fått bort all mat hivar hon iväg en halvliter vatten över datorer, ipads och köksgolv, biter sin bror i ryggen och kröner det med en ömsint ettåringspuss på min kind. Ändå svårt att vara arg på ett sånt magnifikt avslut.

I ärlighetens namn bör dock vattendelen inte helt belasta Ejdas konto. Tage hade dragit igång ett av sina berömda ”vattenexperiment”, och när han abrupt lämnade detta vind för våg såg så klart hans syster, som avgudar sin storebror och alltid gör exakt som han gör, sin chans att upprepa vad det nu var han hade planerat.

Tidstjuvar

Lekstugan är nästan klar, vi fick upp tjärpappen på taket i dag, lagom till att de hotat med regn i morgon efter en veckas uppehåll och de senaste dagarna rentav med riktigt sommarväder då jag snickrat i shorts till och med.

Barn. Jösses vad allt tar längre tid när de finns i närheten. Nu skulle vi visserligen aldrig ha smällt upp den här stugan om vi inte haft dem (och heller inte gungställningen som är en av de stora tidstjuvarna, Ejda älskar att gunga och kräver att få göra det närmast konstant på ett mycket högljutt sätt), men ändå.

Kärleken till jordgubben och mommon

Tage i dag på eftermiddagen:
– Jordgubbar mamma, det är ALLT jag kan tänka på. Och mommo. Jordgubbar och mommo, det är allt jag kan tänka på.
Ett par timmar senare, med mommo vid sin sida och skålen med jordgubbar framför sig, var dock aptiten på sin höjd måttlig.
– Jo du förstår pappa, nu när jag har dem här, då har jag liksom ingen lust att tänka på dem mer.

Älskade unge.

Åter i norr

Jag har haft en fin helg i Stockholm, med många bra och roliga punkter avbockade från att träffa och göra-listan.

Men att komma hem igen och få tränga till sig lite plats i sängen bredvid Pejdo Po, som sussar på tvären som vanligt, det slår allt.

Ska också försöka minnas dessa ömma känslor när hon vaknar vid halv tre i natt och tycker att det är hög tid att stiga upp.

Tv-prat i radion i dag

Var med i PP3 i P3 på eftermiddagen och pratade upfronts, det vill säga den konferensliknande sak som de stora amerikanska tv-nätverken ägnar den här veckan åt i New York när de presenterar sina hösttablåer för media och annonsörer. Det blev en smula sagt om själva fenomenet, dess något dalande betydelse, huruvida GW Perssons Backstrom skulle få premiär redan i höst eller tvingas vänta till våren som midseasonserie (min gissning på det senare visade sig stämma), lite Gotham (som jag är småpepp på får jag erkänna) och slutligen dabbade jag mig när jag inte hade koll på vad Katherine Heigls nya serie heter (State of affairs var svaret).

Hur som helst – bortsett från att jag kände mig en smula svamlig var det roligt att vara med och förhoppningsvis även någorlunda informativt för P3-lyssnarna.

Som kuriosa kan nämnas att min medverkan föregicks av småbarnssdribbel på slak lina. Jag hade meddelat att jag kunde vara med tidigast klockan 15.15 eftersom det är tiden då Johanna senast brukar vara hemma när hon tar den tidiga bussen från jobbet på Icehotel. Klockan 15.12 ringde programledaren Linnea Wikblad upp, och när jag frågade hur lång tid det var tills jag skulle vara med blev svaret 1.50 minuter. I samma stund såg jag genom vardagsrumsfönstret Johanna komma gående borta vid korsningen in mot vår gata. När hon klev in genom dörren återstod 15 sekunder tills låten som spelades var slut, så jag placerade utan pardon Ejda i hennes famn och sprang själv nedför trapporna till källaren och hann precis få in headsetet i öra och lur tills det var dags att bli påad.

Vill man lyssna så avsnittet inbäddat nedan. Jag dyker upp cirka 75 minuter in i programmet.

——

Och på tal om tv. Jag skrev om Parenthood på TVdags i dag.

May the fourth be with you

I dag firas tydligen Star wars-dagen.

Det är lustigt att Star wars för Tage enbart är ett Angry birds-spel. Han tror att Darth Vader är en ondskefull gris, och för honom är det bästa sättet att göra sig av med Storm troopers att skjuta fåglar på dem med en slangbella modell större. Och han gör det också med den äran. Tage är på allvar rätt vass på Angry birds.

Eftersom jag själv är betydligt mer lagd åt Star trek-hållet finner jag detta mycket underhållande.

Drömmen om sjusoveriet

En sak med Appleprylar kopplade till ens iCloudkonto är att det sparas en hel del jox och inställningar som ärvs vidare när man byter telefon. Jag upptäckte exempelvis just att jag under min tid som iPhoneägare, det blir väl fem år till hösten om minnet står mig bi, har lagt in 13 olika larmtider för uppstigning bara mellan klockan 03-06.

Att de larmtider jag därefter lagt in för timmarna 06-09 går att räkna på ena handens fingrar säger en del om hur min livssituation sett ut under större delen av tiden som iPhoneägare.

Blåbärssuccén

Kletiga barn är tydligen grejen. Min bild från i går, med den i blåbär insmorda Ejda som jag länge tvekade inför att ens lägga ut, är nu mitt mest lajkade foto på Instagram någonsin. 63 hjärtan i detta nu, vilket är sex fler än den förra rekordhållaren drog in.

Att jag ens minns vilken bild det var beror på omständigheterna. Jag lade ut ett kort på den då blott timsgamla Ejdas pyttesmå fötter när de stack ut ur en landstingshandduk, och vips hade fossingarna fått 57 lajks. Det officiella födelsefotot lyckades bara nå 56.

Kladd trumfar alltså nedkomst. Bra att veta.

Livet är en fest

Glädjen i att efter en lång dag, som bland annat bjudit på två kalastillställningar, få gå all in på en blåbärspaj med vaniljsås bör inte underskattas.

När jag efter detta ohämmade tabberas tvingades spola av henne i duschen var hon dock inte fullt så nöjd.

——

Och som jag skrev på Instagram: Jag är egentligen inte så förtjust i att publicera bilder på mina barn där de är nedkletade med mat (vilket de i ärlighetens namn är rätt ofta), men det var något i den totalt ohämmade förtjusning som Ejda tog sig an Johannas fina paj med som gjorde bilden närmast oemotståndlig att såväl ta som att publicera.