Det här att det har kommit att bli så att jag i regel bloggar efter klockan 23 varje kväll, ofta från telefonen efter att jag har gått och lagt mig.
Inte den bästa strategin för att få fram de kreativa inläggen.
Men det här är verkligen min allra sämsta bloggperiod någonsin, sett till tid. Den lilla tid som barnen inte tar, och de små liven tar verkligen mycket tid just nu, försöker jag klämma in arbete så gott det går.
I dag har det inneburit jobb klockan 07.30-08.20 (glipan mellan frukost och att Johanna går till jobbet), 10-11.15 (då Ejda sov ute på gården i vagnen), 17.50-18.05 (då jag snodde åt mig en kvart efter middagen för att få iväg några jobbmejl innan köket råkade ut för en incident och jag tvingades avbryta) och 21-22.30 (då barnen slutligen trynat in för dagen). Det ska väl erkännas att jag inte var så där jätteproduktiv under det avslutande kvällspasset heller.
Incidenten bestod av följande (saxat från Johannas Facebookstatus): När jag kryper omkring under bordet och sanerar golvet efter en så kallad ”lugn och stillsam familjemiddag” passar Ejda på att klättra upp i kökssoffan och kasta ut Tages orörda portion spaghetti och tonfisksås över soffa, väggar och köksbord. När vi äntligen fått bort all mat hivar hon iväg en halvliter vatten över datorer, ipads och köksgolv, biter sin bror i ryggen och kröner det med en ömsint ettåringspuss på min kind. Ändå svårt att vara arg på ett sånt magnifikt avslut.
I ärlighetens namn bör dock vattendelen inte helt belasta Ejdas konto. Tage hade dragit igång ett av sina berömda ”vattenexperiment”, och när han abrupt lämnade detta vind för våg såg så klart hans syster, som avgudar sin storebror och alltid gör exakt som han gör, sin chans att upprepa vad det nu var han hade planerat.
Sånt är blogglivet som småbarnsförälder. Man slänger ner några rader om dagen. Men det är kul att ha och läsa efteråt. Som en dagbok i samtiden.