Soundtrack of my novel #4: It’s all been done

Fjärde person ut i låtkalenderstafetten för ”Vi har redan sagt hej då” är journalisten och redaktören och bloggaren och twittraren Julia Skott. Hon bjuder på lite toner från 90-talet genom låten ”It’s all been done” av Barenaked Ladies.

Julias motivering:

Det kändes nästan genast som en given låt till bokens soundtrack, kanske till och med lite väl övertydlig. It’s all been done before, liksom. Jag har gjort det här förut, du har gjort det här förut, vi har gjort det här förut.

Men om jag gör såhär, om du gör såhär, vad händer då? Om jag försöker?

Lite uttråkad, lite frustrerad, lite desperat.

Det var roligare förr.

Här kan man se videon, som av trist upphovsrättsanledning inte får bäddas in på externa sajter.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother

Soundtrack of my novel #3: Dom vet ingenting om oss

Tredje person ut i låtkalendern är skribenten Jessica Johansson, som driver bokbloggen Ord och inga visor och även finns på Twitter under samma namn. Låten som hon valt är ”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother. Eller egentligen är det väl Pengabrorsan som har gjort den, det var ju så han kallade sig när han gav ut sitt svenskspråkiga album, den gode Anders Wendin.

Jessicas motivering:

Precis som ”Vi har redan sagt hej då”, så känns ”Dom vet ingenting om oss” väldigt nutida. Jag vet egentligen inte varför låten känns så, vilket förstås inte låter särskilt bra i en sådan här motivering men jag råder alla till att lyssna på den och se om ni känner samma sak.

Jag tycker också att låten reflekterar kring samma ämnen som romanen. Sångaren och den han sjunger om befinner sig i en bubbla och struntar i vad alla andra tycker. Det är fint, precis som att ”Vi har aldrig sagt hej då” är en fin roman. Svårare än så behöver det
nog inte vara.

Bonuslåt: Tom Waits – ”Long way home” (en låt om att vara ensam, och om att inte vara ensam. Den passar också fint till romanens tema).

Och just det ja – Jessica låter hälsa att hon söker nya skribentjobb efter årsskiftet. Så se det här inte bara som ett inlägg i låtkalendern, utan också som en jobbannons!

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)

48 timmar Bryssel (1)

Jag kommer på mig själv med att vilja be om ursäkt på tyska. Jag stöter in i någon och ett schuldigung undslipper mig per automatik innan jag kommer på var jag är, att det kanske fortfarande är ett öppet sår att prata tyska i Bryssel, jag har för dålig koll på vad som försiggick här under kriget, vet bara att Belgien var ockuperat.

Hade ställt klockan på kvart över tre, men redan fem över vaknade jag och steg upp, så stor skillnad från halv fem-fem då jag vanligen brukar gå upp för att göra välling åt Tage var det ju inte. Jag cyklade upp till Centralen, tog flygbussen mot Skavsta, åttio minuter landsväg i totalt mörker men kunde omöjligt somna, satt och inbillade mig att föraren skulle somna vid ratten och att vi skulle köra i diket. Flyget lyfte kvart i sju, landning i Bryssel ett par timmar senare, ny flygbuss in mot staden och lite strulande nere i tunnelbanan som mitt besök till ära var belagd med strejk och bara gick med minimal trafik. Tog mig slutligen fram till EU-kommissionens högkvarter där Jocke mötte upp, han tog mig upp till de oändliga korridorerna för en titt. Såg inte Barosso dock.

Efter lunchen har jag promenerat längs turiststråken, den kissande ynglingen Manneken Pis var klädd i någon sorts byggjobbaroutfit vilket jag tyckte var lite sött, enligt Wikipedia är det tydligen vanligt att han då och då spexas till vid högtidliga tillfällen, kanske hade det med strejken att göra, det pratades om national demonstration day i högtalarsystemet i tunnelbanan. Började långsamt röra mig ner mot Jocke och Fannys hemkvarter vars placering jag hade fått utritat på en karta vilket kändes retro så här i Google Maps-tider, men som den gamla orienterare jag är brukar jag försöka undvika att använda gps:en så långt det är möjligt så det kändes ärligt talat rätt skönt.

Jag ser för övrigt Tage i varje pojke i tvåårsåldern jag möter på gatan. Jag saknar honom så det gör ont trots att det bara gått 14 timmar sedan jag stängde ytterdörren och smög iväg i den arla gryningen.

Slumpens krafter visade sig när jag ett par kilometer från deras hem plötsligt stod öga mot öga med Fanny på gatan, hon hade begett sig ut för att köpa en väggkrok och jag skrämde henne halvt från vettet när jag utbrast Men hej! rakt i ansiktet på henne. Då jag inte kände mig färdigturistad fortsatte jag efter några minuters samtal iväg på vidare äventyr. Nu sitter jag på ett café på Chaussée d’Ixelles och dricker en Hoegaarden. I kväll ska Jocke ta med mig ut på restaurang, han har bokat bord någonstans klockan åtta.

Om jag inte har tvärdäckat i deras soffa vid det laget.

Soundtrack of my novel #2: Energy

Det andra bidraget till Soundtrack of my novel-serien kommer från Gustav Almestad, bibliotekarie till yrket som även finns på Twitter under namnet @grovtinitiativ samt driver bloggarna Nerd Life Deluxe samt Pillow Talk hos Nyheter 24. Tidigare drev han även Läsbloggen hos Popmani, där sista inlägget kom att bli en recension av min roman.

Gustavs bidrag är ”Energy” av Keri Hilson, och i motiveringen bjuder han på en tolkning av varför Iris agerar som hon gör i romanen som jag tycker är väldigt intressant.

Gustavs motivering:

Keri Hilson sjunger om en slitning som säkert har pågått en evighet, svår att egentligen jämföra med de få veckor som Iris hoppas att Filip ska ta sig i kragen. På papperet åtminstone, men Iris är så snabb. Hon går så fort fram att hon börjar med misstro, med sorg, befinner sig mentalt i punkten av åratals slit från start. Hon har redan kommit fram till att hon inte orkar. Hennes raka besked i romanens början är inte så mycket öppenhet som ett sista ultimatum för att slippa mer. Hon har säkert använt liknande metoder förr, men kan aldrig avfärda direkt som hon vill ens när svaret dröjer. Egentligen är hon lika rädd som Filip, de har bara motsatta strategier för att hantera samma rädsla. Man vill att det ska vara motsatser som tar ut varandra och gör det rimligt, men de envisas med att slippa orka.

Jag hör dem upprepa det som ett mantra: orkar inte bli sårad, orkar inte vänta, orkar inte, det tar för mycket energi. Men det kostar lika mycket energi att stöta ifrån sig som det gör att kämpa, och så känner man tillsammans med dem hur energin dräneras ändå.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)

Soundtrack of my novel #1: Hello

Först ut i min låtkalender är Therese Dahl, som driver bokbloggen Pocketlover och twittrar som @Pocketlover_se. Låten hon valt ut är Lionel Richies ”Hello”. Anledningen till att jag låter henne börja är inte för att jag tror att ”Hello” är särskilt typisk för den lista som ska komma, utan för att

1) Det är trevligt att börja med att säga Hej! och

2) Det är även så ”Vi har redan sagt hej då” inleds – med att Filip och Iris möts och där den första frasen visserligen inte bokstavligen är Hej utan Där är du ju, precis där du sade att du skulle vara, men andemeningen ändå är klar:

Hej, är det mig du letar efter?

Thereses motivering:

Så fort jag fick erbjudandet om att bidra till ”Vi har redan sagt hej då”-listan visste jag vilken låt jag skulle välja. Det kom till mig direkt. Det är ingen låt som jag vanligtvis lyssnar på. Den tillhör inte heller den typ av musik som jag egentligen gillar. Men det är nåt med känslan i låten, tongångarna, texten. Låten jag pratar om är Lionel Richies ”Hello”. Jag har nog fått en något sorglig vibb av boken, speciellt så här i efterhand och det är antagligen därför jag kom att tänka på ”Hello”. En något dyster text som jag tycker passar in på boken. Jag upplever huvudpersonen som något vilsen, letande efter den rätta. Efter kärlek och värme. Någon att älska och som älskar honom.

Och nu blir det låtfest i dagarna tjugofyra

I början av december 2009 presenterade jag planerna på att ge ut min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” på egen hand som ett självutgivningsexperiment. Jag skapade själv den traditionella pappersboken, e-boken och ljudboken, lyckades få gott genomslag i medierna, med tiden kom romanen att bli recenserad eller åtminstone omskriven i samtliga av landets riksmedier.

Det som gladde mig allra mest var dock att läsarna faktiskt uppskattade det jag hade skrivit. Det gick att få ihop en bra roman utan att någon utomstående hjälpte till. En bättre roman än min första, storförlagsutgivna sådana.

Även om det skulle visa sig bra mycket jobbigare än vad jag inledningsvis trodde.

Hur som helst. För ett par månader gav Massolit Förlag ut boken i (en väldigt snygg) pocketversion, och cirkeln är därmed redo att slutas och jag kan äntligen gå vidare mot ett nytt romanprojekt. Och jag har beslutat att knyta ihop säcken genom att göra en …

JULKALENDER!

Eller ja, låtkalender för att vara exakt. Jag har kontaktat 24 personer (kommer snart att ha gjort i alla fall, några mejl återstår) som alla har koppling till mig eller litteraturvärlden eller oftast bådadera, och låtit dem välja en låt som skulle passa in i ett soundtrack för ”Vi har redan sagt hej då”. I de fall de inte i förväg har läst boken har jag bett dem göra så, och alla verkar (hittills) lyda. Resultatet ska bli en låt plus medföljande motivering – kort eller lång – som publiceras här i bloggen, en låt per dag fram till julafton. Därefter sammanställer jag låtlistan under julhelgen och publicerar den som en komplett låtlista hos Spotify och Wimp i mellandagarna, och stänger därefter dörren till roman #2 för evigt.

Jag är väldigt exalterad. Både inför att få se vilka låtar de väljer, och stängandet av romanjäveln.

Första bidraget publiceras efter lunch i dag. Vi ses då!

DJtv #69 – Har ni gala eller?

Med avstamp i förra veckans Augustgala och den debatt som följde pratar vi i den här veckans DJtv om den svenska litteraturprisscenen. Varför känns det som att Augustpriset är på nedgång? Vad kan man göra för att ändra utvecklingen? Kommer Sveriges Radios Romanpris att bli landets största litteraturpris? Varför har vi inte hört något om Tidningen Vi:s litteraturpris i år? Hur många priser finns det egentligen? Det är några av de frågor vi försöker svara på. Tune in!

Saker vi pratar om i DJtv #69:

Augustpriset
Sveriges Radios Romanpris
Tidningen Vi:s litteraturpris
Svenska Deckarakademins pris för årets bästa kriminalroman
Mitt kritiska blogginlägg om årets Augustprisgala och uppföljningen dagen därpå
Svensk Bokhandels kritiska blogginlägg om årets Augustprisgala

PS. Och du vet väl att du kan prenumerera på DJtv via iTunes? Ytterst behändigt. DS.

Ge oss en saluhall! Som är generös! Och full av delikatesser!

Alltså jag börjar bli rätt så jävla förbannad på de kulturmänniskor som nu i elfte timmen tror att de talar för folket när de kräver stopp för de liggande planerna för ombyggnationen av Slussen och i stället kräver att ”Kulturslussen” byggs, som bland annat ska innehålla en ”generös” saluhall i stället för en ”kommersiell” galleria.

Det finns ingen folkvilja för att stoppa de nuvarande Slussenplanerna. Det är djupt ohederligt av personer som Benny Andersson, Eva Dahlgren och Stellan Skarsgård att försöka frammåla det så i de stort uppslagna debattartiklar de nu låtit publicera (eller åtminstone undertecknat) i Dagens Nyheter och Expressen. Så sent som i dag presenterades en ny undersökning som visar på motsatsen.

Men det blir väl som vanligt. En liten välbeställd elit (som ofta inte ens bor i Sverige längre och troligen högst sällan använder Slussen för ett av sina huvudsyften – som kollektivtrafikknytpunkt) lyckas väl skrika så högt att politikerna räddhågset backar för sjuhundratolfte gången.

Så kan kulturmänniskorna stå där och triumfatoriskt blicka ut över sitt älskade betongfundament (alla utom Bengt Ohlsson vill säga) och drömma om sin framtida generösa saluhall där människor kan spankulera omkring och välja och vraka bland läckra delikatesser dagarna i ända. Så där som man gör.

Bah.

En sång- och dansman

Pysslar med ditten och datten i dag, mejlar halva världen och skriver en recension av Almodovars nya till Upsala Nya Tidning. Försökte gå till ett nytt morgonfik efter dagislämningen i morse, men det föll inget vidare ut, så jag håller mig nog till Blå Lotus igen i fortsättningen. Sitter där nu i stället, har ätit sen lunch efter att ha köat på banken för att få ut ett nytt digipass, anar att ynglingen i familjen ”råkat” lägga den på någon bra plats, vände upp och ner på lägenheten i morse utan framgång.

Rensade skrivbordet på datorn nyss, hittade bland annat nedanstående bild, tagen tidigt i våras, innan vi flyttade från Östermalm.

Digipasstjuv eller inte, jag älskar den här lilla sång- och dansmannen så mycket att det gör ont.

Så säljer du din bok i iTunes

Jag fick en fråga från Sölve Dahlgren om hur jag gått till väga för att få in min roman i Apples iTunes. Och ja, det kan man ju fråga sig eftersom de har rykte om sig att vara rätt krångliga att ha och göra med.

Men faktum är att när det kom till kritan var det något av det enklaste jag har gjort.

Jag använde mig av tjänsten Smashwords, som är en amerikansk publicerings- och distributionstjänst för e-böcker. Rent tekniskt var det bra mycket enklare än de våndor jag tvingats gå igenom för att få ut mina e-böcker i de svenska butikerna. Vad man gör är att man skapar ett (kostnadsfritt) konto, laddar ner deras instruktionsmanual och utifrån den skapar en Microsoft Word-fil i exakt den form som Smashwords efterfrågar. Därefter laddas filen upp i deras system och körs genom en ”grinder” som spottar ur sig filer i lämpliga format samt direktpublicerar eller lägger ens filer i kö för godkännande hos ett antal internationella e-boksbutiker. När boken köps hamnar pengarna, efter att Smashwords dragit en avgift på 10 procent av priset, på ditt användarkonto hos dem.

Det innebär att ”Vi har redan sagt hej då” nu inte bara finns att köpa i iTunes, utan även hos Barnes & Noble och Diesel. Smashwords avtal med Amazon är tydligen under omförhandling om jag förstått det hela rätt, så någon distribution i Kindle Store har jag inte ännu, men så fort avtalet är klart ska den dyka upp där också. Ingen av de butikerna har ju dock någon officiell försäljning av svenska böcker, så värdet av att finnas med i de katalogerna är väl mest av symbolisk betydelse.

Av försäljningspriset, som jag här satt till låga 15 kronor här, får jag 60 procent (Apple tar sina sedvanliga 30, Smashwords 10). Det kan tyckas rätt saftigt, men det är ändå en större procentsumma än vad någon författare får från ett vanligt förlag. Faktum är att jag – om min huvudräkning stämmer – trots det låga försäljningspriset får ut mer i reda pengar efter skatt per sålt exemplar än vad en författare i medel får ut före skatt vid försäljning av en pocketbok som säljs för 70 kronor.

I nuläget är ju allt det här på något sätt nästan av akademisk art. Bokförsäljningen i den svenska delen av iTunes är väldigt låg än så länge, eftersom så få förlag finns där. Men förhoppningsvis blir det väl ändring (och då finns det väl en risk att man ryker all världens väg från topp tio-listan antar jag…) inom kort. För även om inte iTunes tagit ens den amerikanska e-bokmarknaden med storm – Amazon är fortfarande väldigt ohotade på tronen – så har de ändå en rejält stor försäljning. Och det är klart att svenska förlag borde ha sina titlar på plats också, att medvetet ignorera försäljningskanaler känns ju rent ut sagt bara idiotiskt.

Men vill ni köpa svenskspråkig litteratur i iTunes går det ändå – de svenskspråkiga förlagen i Finland är nämligen mer på hugget än de svenska. Varför inte testa Philip Teirs fina novellsamling ”Akta dig för att färdas alltför fort” eller Kjell Westös krönikesamling ”Sprickor”?

Bara de inte går om mig på topplistan nu.

Topp fem i iTunes Bookstore!

Det var som fasiken.

E-boksupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” ligger just nu femma på svenska iTunes Bookstore. Hurra!

Ja, jag vet att det är i princip noll svenska bokförlag som har hunnit få ut sina titlar i iTunes ännu, men det är ju ärligt talat inte mitt problem.

Synd att jag inte skickade in ”Dannyboy & kärleken” i samma veva för någon vecka sedan. Chansen på två topp tio-placeringar fanns ju inom räckhåll. Damn it!

Hm. Jag vill minnas att det stod i senaste Svensk Bokhandel att Ordfront, Atlas och några till var på väg in i iTunes och att de därmed skulle bli de första svenska förlagen att använda sig av Apples butik.

Antar att Sockerförlaget vann.

August engagerar. Ta vara på det!

Det var ingen hellyckad dag för Svenska Förläggareföreningen i går. Först fick de besk kritik av mig gällande hanteringen av Augustpriset vilket följdes av en hoper medhåll på Twitter och Facebook. Framåt eftermiddagen levererade så Tove Leffler på Svensk Bokhandel ett lika kritiskt blogginlägg i samma ärende, ett blogginlägg som dessutom föregicks av ett inlägg från Sara Djurberg på samma redaktion där hon kritiserade Förläggareföreningens agerande när det gäller Ipredlagen.

Men hör ni Förläggareföreningen, gläds åt att Augustpriset faktiskt engagerar! Min blogg hade i går efter att jag hade skrivit mitt inlägg fem gånger så många besökare som en vanlig vardag, kolla här!

Ni sitter på ett starkt varumärke, som det skulle gå att göra så otroligt mycket mer med om ni jobbade med det. Och nej, jag tror inte att det behöver kosta en massa pengar i dyra konsulter som ska lägga upp strategier och ordna krystade jippon i ett boklager långt ute i obygden som någon kreddig PR-byrå fick för sig att göra när de försökte lyfta bokrean för några år sedan. Jag tror det räcker långt om ni bara börjar visa lite intresse för ert pris publikt genom att visa upp det bättre inför, under och efter galan, och inte som nu när det framstår som att ni tvärtom försöker göra det till en så sluten historia som möjligt (man skulle kunna säga mycket om hur osedvanligt krångligt det brukar vara att medieackreditera sig till själva utdelningen till exempel). Augustpriset borde inte bara handla om att vara en festkväll för branschen där inträdet kostar 800 kronor per person, det borde vara den självklara kulmen på det svenska bokåret, en fest för alla litteraturintresserade att ta del av.

Det tycker jag i alla fall.