Men inte just i dag

Någon gång ska jag lära mig hur man gör saker på riktigt. Layout till exempel. Skaffa riktiga kunskaper i ämnet och inte bara höfta, måtta och köra olika varianter av hempul.

Så här blev i alla fall det ”nya” omslaget till ”Vi har redan sagt hej då”, till den testupplaga på 250 exemplar jag just beställde från ScandinavianBook. Några ryckcitat tillfogade, och proportionerna något lite ändrade, då formatet inte är exakt som tidigare (125X200 istället för som tidigare 135×205).

Boklördag, banne mig.

Några bokbranschrelaterade grejer:

• Tredje delen i den debatt om bokförlagens framtid (och dåtid) som blossat upp i Svenska Dagbladet i dag. Förläggaren Kristoffer Lind, chef för Lind & Co samt tidigare ordförande för småförlagsorganisationen Noff,skriver ett intressant inlägg om att ”superförlagens” växande dominans (Bonniers och Norstedts) mycket väl kan leda till att de mindre förlagen får ökad betydelse. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det påståendet. När jättarna fortsätter växa kommer mindre spelare med kortare beslutsvägar och mer betoning på kreativitet att kunna plocka åt sig en hel del intressant och vital litteratur. Kanske kommer de inte att tjäna storkovan, men det har sällan varit de mindre förlagens idé heller, snarare brinner de mer av idealism och drömmen om den goda litteraturen – även om de så klart vill tjäna pengar och kunna försörja sig på det de gör samtidigt. I och med att internet blir allt viktigare som försäljningskanal (av såväl fysiska som digitala böcker) demokratiseras också möjligheterna att nå ut, även om det så klart finns potentiella problem med att våra två dominerande nätbokhandlare – Adlibris och Bokus – ägs ett vardera av de här superförlagen.

Ta bara Weyler Förlag som exempel, som på kort tid gett ut tre av det senaste halvårets mest omtalade reportageböcker i Sverige – Björn af Kleens ”Jorden de ärvde”, Torbjörn Nilssons ”De omänskliga” och Andreas Ekströms ”Google-koden”. Visst har Svante Weyler en speciell ställning som en av landets mest kända förläggare sedan tiden på Norstedts, men det pekar ändå på att man inte måste ligga på ett stort förlag för att bli omtalad och framgångsrik.

• Alberte Bremberg på Svensk Bokhandel har skrivit ett blogginlägg om den fysiska bokens särställning och bokbranschens behov av besinning inför en framtid som inte alls kommer att bli särskilt digital. Jag håller föga förvånande inte med henne, och har hittills kommenterat två gånger. Dock grämer det mig att jag glömde bort att skriva avslutningen på min mening om hur en normal bokläsare i dag ofta beter sig. I andra kommentaren står (efter en beskrivning av hur litteraturkonnässörer föreställer sig läsestunder i fåtöljer med läderinbundna böcker med god papperskvalitet): Samtidigt stressar normalbokköparen in på Pocketshop, rycker åt sig något från topplistan och rusar vidare mot tåget. Det skulle ha funnits en avslutning i stil med där hon hoppas få en sittplats för att hinna läsa en kvart, innan det är dags att kliva av och skynda hem för att börja med middagen.

• I dag arrangeras Textmässan på Söder. Vi ska så klart dit. Ska ni?

Författarvideon, samvetet och jag.

Svensk Bokhandel har en intressant artikel om författarvideor i dag, ett ämne jag skrivit om tidigare i bloggen och ett ständigt dåligt samvete hos mig själv, jag har till och med ett litet manus för hur jag vill att den officiella videon till ”Vi har redan sagt hej då” ska se ut, och även ett äldre till ”Dannyboy & kärleken”. Planen just nu är att den första ska skapas lagom till pocketutgivningen, och till den andra … ja, det finns en vag plan för den också. Eller rättare sagt så är inte planen för hur videon ska se ut vag, men under vilka former den ska släppas.

Men jag har ju redan, på ett ungefär, en författarvideo till min andra roman. Den här videon, filmad av maestron Björn Falkevik på min releasefest i slutet av januari, pryder romanens sida hos Adlibris och Bokus, och består dels av en kortare uppläsning, och dels av ett trollbindande vimmelminglande. Det finns även en andra film från direkt efter uppläsningen, som jag också klistrar in. Enjoy!

It’s a Steve Jobs world

Kom aldrig iväg till Forum för boken igen, men såg det mesta via bambusersändningen, som var föredömligt tekniskt kvalitativ. En sak slog mig flera gånger under de olika samtalen:

Om man ogillar Apple, iPhone, iPad, Steve Jobs och hans moster – så satt man troligen och gnisslade tänder i salen eller framför sin webbsändning. För precis som i Kista i tisdags så verkar det inte längre spela någon roll hur många läsplattor som olika företag spottar ur sig, alla plockar ändå bara upp sin iPhone ur fickan, viftar lite med den och prisar sedan Apples innovationsförmåga å det grövsta. I tisdags gick det så långt att konferencieren, som var uppenbart pro pc, gav till ett uppgivet tjut av lycka när någon vid slutet av dagen äntligen sade några snälla ord om Android-plattformen.

Jag säger inte att det är rätt. Men det är så det är.

Omedvetenhet är inte att vända ryggen till

På tal om Forum för Boken:

Klockan kvart över ett ska den e-boksundersökning som Bokhora gjort i samarbete med konferensarrangörerna presenteras. Redan nu har dock DN publicerat en artikel om undersökningen. Och jag kan inte låta bli att störa mig på rubriken de valt – ”Bokälskare vänder e-boken ryggen”. Kan man verkligen vända ryggen åt något man aldrig har provat? Fortfarande är det ändå så att försvinnande få har provat att läsa en e-bok. För den stora majoriteten är det till och med så att de knappt ens har hört talas om det. Vänder man då ryggen från det? Skriv hellre att de är ointresserade eller omedvetna.

En sak till förvånar mig. Tobias Nielsén säger i artikeln att om det är några som kan tänkas vilja stoltsera med en läsplatta, så är det Bokhoras läsare. Jag skulle vilja hävda att det närmast är tvärtom. Som van läsare av sajten och dess kommentarsfält, samt dessutom ingift i bokhorefamiljen, skulle jag vilja påstå att deras läsare till största del är rätt vanliga, traditionella bokläsare, som inte har tänkt särskilt mycket på om de skulle vilja läsa på något annat än papper.

På sistone har det snarare talats om att det är de som tidigare inte har läst särskilt mycket böcker – unga, teknikintresserade män – som är de som troligen kommer att upptäcka e-bokens eventuella förtjänster först (och därmed även för första gången blir intresserade av litteratur). Och de har hittills inte funnits bland Bokhoras kärnläsare.

Beskärningsmåttet och jag

Tänkte att jag skulle prova att trycka en liten vid sidan av-upplaga av ”Vi har redan sagt hej då” med vanligt tryck, håller på och laborerar med olika sorters papper, storlekar och fan och hans moster fram och tillbaka för att se vad som blir mest ekonomiskt.

Nej, jag är på intet sätt missnöjd med Publits tjänst, den funkar superbra, men jag säljer till vissa återförsäljare direkt för att enklare kunna jobba med prisrabatter – Adlibris, Bokus och Bibliotekstjänst exempelvis – och att då beställa böcker från Publit och sedan själv skicka dem vidare till det rabatterade priset blir med den prisnivå jag valt att lägga mig på inte bara en nollsummeaffär, utan även ibland en konkret förlustaffär. Och det håller ju inte riktigt.

Därför tänkte jag göra en testbeställning på 250 exemplar från Scandinavian Book, som trycker digitalt. Jag får då ner styckekostnaden från 62 kronor per exemplar till runt 25 kronor per exemplar. Det är en rejäl skillnad.

Jag tycker att sånt här pill är rätt roligt att pyssla med, om än lite läskigt. Beskärningsmått är det jag är mest rädd för. Nog bäst jag mejlar dem och frågar.

Men först ska jag mata den lille sirenen vid min sida.

Framtidens digitala media (2)

Väldigt trevlig halvdag ute i Kista i dag, jag fick hålla låda inför de cirka hundra personerna i publiken i sisådär tio minuter på egen hand på förmiddagen och berätta om mitt utgivningsprojekt, och deltog i den avslutande paneldebatten på slutet. Många spännande människor på plats, med ett par konkreta samt några halvkonkreta och allmänt vaga men ändå intressanta samtal och förfrågningar som resultat.

Summa summarum – tack till Kista Idea Lab och Bokens framtid för att jag fick vara med. Och ja, jag skulle sätta ut lite länkar i det här inlägget om jag bara visste hur man gjorde det när man använder WordPress-appen i iPhonen.

Framtidens digitala media

Igång tidigt för att åka ut till Kista för att delta i halvdagskonferensen ”Framtidens digitala media”, där jag ska medverka i slutpanelen och hålla ett kort anförande om mina erfarenheter hittills av mitt utgivningsprojekt. Det ska bli väldigt spännande, även om jag är väldigt sömndrucken, Tage tyckte att det i natt var ett ypperligt tillfälle att ha stånk, stön och skrik-fest i natt, nu sover han dock sött i sin sitter, han och Johanna ska ansluta i Kista senare.

Gotta run!

DJtv #61 – Läspaddan

Vi tycker inte att iPad är en läsplatta. Det är en pekdator, rätt och slätt. Men trots detta väljer vi den här veckan att göra just det – recensera vår låne-iPad som en läsplatta. Hur är det egentligen med den bakgrundsbelysta skärmen kontra riktiga läsplattors e-ink? Är den inte förfärligt tung? Hur beter man sig för att läsa svenskköpta böcker på den här amerikanska tingesten? Och varför kan den orsaka blindhet om natten? Svar på de frågorna, plus några till, bjuder vi på i veckans DJtv.

Böcker (vars tyngd) vi oftast refererar till i veckans avsnitt:
Christoffer Carlsson: ”Fallet Vincent Franke
PO Enquist: ”Ett annat liv” (0,72 kg)
Per Hagman: ”Vänner för livet” (0,79 kg)
Stieg Larsson: ”Luftslottet som sprängdes” (1,1 kg)
Lars Norén: ”En dramatikers dagbok” (1,3 kg)

Recensionen av läsplattan Nuut i DJtv #37.

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.