Adlibris har lanserat läsplattan Letto Frontlight 3 – och den är tyvärr dyr

Nu har den nya versionen av Adlibris läsplatta Letto kommit, vars framtida öde jag spekulerade kring i början av juni och som fick Adlibris att gå ut och säga att jodå, det kommer en ny platta innan månadens utgång.

Förseningen blev lite längre än så, men det är väl inte så konstigt i dessa coronatider. De nya plattorna är två till antalet, Letto Frontlight 3 och Letto Frontlight 3 HD, där den senare har en högre upplösning på skärmen – 300 dpi jämfört med 212 på standardmodellen (vilket är den upplösning de senaste modellerna även haft). I de tekniska specifikationerna anges dock båda dessa upplösningar som HD, vilket är lite förvirrande sett till namnen.

Jag har inte testat den nya plattan, och jag kommer inte att hinna göra det den närmaste tiden heller, men utifrån vad som går att läsa på deras sajt drar jag följande slutsatser (osett, som sagt!):

• Den nya versionen ser ut att vara snarlik Letto Frontlight 2 till utseende och form (mitt test här) bortsett att den saknar det inbyggda lock som den modellen kom med. Vikten skvallrar om detta också. Äldre versioner av Letton – och många andra dedikerade läsplattor – ligger runt 190 gram, men Letto Frontlight 2 med sitt silikonhölje och det integrerade locket hoppade upp ända till 315 gram. Letto Frontlight 3 väger ”bara” 240 gram, vilket låter ungefär som tvåan minus locket.

• Den är dyr! 1395 kronor för standardmodellen, och 1695 för HD-varianten. Vill man ha med lock så säljs detta nu separat för 299 kronor. Som jämförelse kostade Letto Frontlight 2 (med inbyggt lock) vid premiären 1295 kronor, men ska man ha en trea och vill kunna täcka skärmen får man punga ut med 1694 kronor för grundmodellen, och 1994 för den med högre skärmupplösning. Det är saftigt för en sådan här produkt, tycker jag, mer om det längre ner.

• Förbättringarna ska handla om – och nu plockar jag från produktbeskrivningen – ett nytt ergonomiskt gränssnitt, ny kraftfullare processor, större lagringskapacitet, tjugo nivåer på ljusinställningen och fler språk att välja på i själva systemet än tidigare. Motiverar detta en prishöjning? Jag är tveksam.

• Jag kan inte låta bli att tycka till om själva språket i produktpresentationen, som känns maskinöversatt och skulle mått bra av lite mänsklig redaktörskärlek. ”Veckor med autonomi, exceptionell lagringskapacitet och läsning utan reflektion” står det på ett ställe. Visst, jag anar att det handlar om att skärmen inte blänker i solljus, men läsning utan reflektion ger andra associationer. Likaså utlovas ”en ny generation läslampa för optimal läskomfort” vilket får mig att tro att den kommer med någon form av pannlampa man ska sätta på sig vid läsning i mörkret (dock handlar det väl om att det inbyggda frontligtsystemet är bättre än tidigare) och i ljussammanhanget pratas också om ”idealisk uppspelningskvalitet med modulbelysning”. I ett litteratur-Sverige skakat av ljudbokens utbredning bör man akta sig extra mycket för att skriva uppspelningskvalitet när man syftar på ljus (bortsett från att det rent generellt låter helt galet), jag började direkt fundera på om det var så att nya Letton hade kapacitet för att spela upp ljudböcker när jag nådde det där ordet.

• Och detta med ljudböcker är faktiskt min sista punkt: För här har vi alltså en ny e-boksläsare som kostar köparen minst 1395 kronor, och till skillnad från de konkurrenter den möter på marknaden i dag, kan den inte spela upp ljudböcker. Jag vet att det inte är en läsplattas egentliga syfte, men nu är situationen som den är i litteraturvärlden, och Storytels egna läsplatta Storytel Reader har kapacitet för både e-bok och ljud, och det har även Amazons läsplatta Kindle (den har även stöd för trådlös bluetoothuppspelning av ljudböcker, vilket inte Storytels platta har). Och nu är faktiskt Amazon efter ett drygt decenniums spekulerande på väg in i Sverige på riktigt. Om de då börjar sälja Kindleplattor med svenska menyer och svenskt e-boksutbud, så är det intressant att notera att deras grundplatta kostar 78 euro på Amazons tyska sajt, vilket i rådande stund är 792 svenska kronor. Storytel Reader (som man dock måste ha ett Storytel-abonnemang för att använda) har under de två år den existerat nästan alltid sålts i kampanjer där man får flera gratismånader hos Storytel på köpet, vilket gjort att den faktiska kostnaden för plattan blivit 500-600 kronor eller lägre (grundpriset utan kampanjer är 999 kronor). Just nu ser jag att Storytel Reader är listad som tillfälligt slutsåld och att de inväntar nya, ska bli spännande att se om det är samma modell eller den i fjol utlovade ”sexiga” uppdateringen. Oavsett vad – Letto Frontlight 3 erbjuder inget på detta område, till ett pris som är rejält högre. Känns inte som den bästa kombinationen, och jag är tveksam till om de förbättringar som de själva listar verkligen är vad användarna efterfrågar.

Men som sagt – allt ovan är skrivet i morgonhast utan att jag haft denna platta i min hand. Osvuret är bäst, gränssnittet och det nya ljussystemet kanske vänder upp och ner på min värld.

Virus in English? But of course!

Virus på engelska? Självklart!

Sedan några veckor tillbaka finns de två första böckerna i min Virus-serie tillgängliga på engelska hos Storytel såväl som ljudbok som e-bok. Inläsningen är gjord av den irländska skådespelerskan Michelle Fox, i översättning av Anna Holmwood. Michelle Fox är känd från bland annat BBC-serierna A Very British Scandal och Overshadowed och gör en i mitt tycke superb och mycket medryckande inläsning där frenesin, hopplösheten och dramat fångas på pricken (yep – I’ve listened to them back to back).

Virus: Stockholm som den engelska utgåvan heter finns tillgänglig på alla Storytels marknader, och är väl delvis gjord för att sprida viruset även till de Storytelländer som inte har gjort lokala översättningar, men vilka kan man annars tipsa om de här böckerna för specifikt, här i Sverige?

Jag ser framför mig en utländsk person boende här som är partner till en svensk Storytellyssnare och som kanske själv inte varit så intresserad av Storytel tidigare, eftersom fokus trots allt ligger på svenskspråkig litteratur i tjänsten (även om det engelskspråkiga utbudet icke är att spotta på, tycker jag). En sådan person – som inte känner sig tillräckligt hemma i svenskan för att lyssna på svenskspråkiga ljudböcker – är som klippt och skuren för det här.

Så till er som känner er träffade av den snäva målgruppsbeskrivningen – och ni andra som tycker att det verkar intressant och som kanske kan tänka lite längre än jag gällande målgrupp – tipsa, lyssna eller läs!

Virus: Stockholm är inte den enda Storytel Original-serien som översatts till engelska på det här sättet, av de svenska utgivningarna finns även Black Star av Jesper och Joakim Ersgård, och från den danska marknaden finns The Academy av Eva Maria Fredensborg och The Return av Lone Theils, som båda har getts ut i svenska översättningar tidigare, samt den nederländska serien Julia Menken av Chantal van Mierlo, som inte finns översatt till svenska men som blivit väldigt populär hos Storytel i Nederländerna och gjorts i tre delar. Virus är dock den enda där de översatt de två första delarna och inte bara den första, vilket väl antagligen beror på att den med sina sju delar är så sabla mycket längre än andra Original-serier, man skulle få en sådan liten del av den totala historien om bara ettan översattes.

Själv håller jag så klart tummarna för att även fortsättningen översätts. Virus 1-2 kan sägas utgöra första akten i en treaktare, med del 3-4 som akt två och 5-7 som avslutande akt tre. Och inte bara jag hoppas för den delen, jag chattade lite med Michelle Fox häromveckan, och utöver att be om ursäkt för att hon antagligen slaktade en del svenska platsnamn (hm, jo, kanske lite …) uttryckte hon en önskan om att veta hur i hela friden det skulle gå för mina hjältar (både bra och dåligt, är väl det mycket korta svaret).

Hur som helst – hope you’ll like it!

Virus 1 åter hos Bookbeat

Det blev ju lite cirkus förra veckan när Storytel publicerade de första delarna av Storytel Original-serierna Virus, 1986 och Gäddsimmerskan hos de konkurrerande ljudbokstjänsterna Bookbeat och Nextory.

Först verkade allt frid och fröjd och böckerna låg uppe några dagar utan att någon noterade det, sedan uppmärksammade jag det hela i ett blogginlägg och därefter skrev branschsajten Boktugg en artikel. Då drog snart Bookbeat öronen åt sig och därefter även Nextory, efter att de hade lyssnat på vad som egentligen sades i slutet av böckerna och funnit att de innehöll kanske inte helt … ja, subtil reklam för ärkekonkurrenten Storytel.

Nu ser jag att Storytel har publicerat nya versioner av boktrion, där den avslutande, reklamiga meningen klippts bort (och som på ett rätt ogenerat sätt hänvisade till Storytel ifall man ville lyssna på fortsättningarna). Bookbeat verkar ha accepterat de nya versionerna och publicerat dem, men de har inte dykt upp hos Nextory ännu. De finns heller inte som e-böcker hos Bookbeat (vilket de gjorde förra vändan). Kanske ska man tolka detta som att det är en pågående publicering, och att såväl e-böcker som Nextory kommer att lösa sig i sinom tid. Hade ju varit fint.

Får dessutom ta och korrigera mig gällande en detalj i mitt förra inlägg, gällande att Bookbeat inte skulle ha en betygsfunktion. Det har de ju visst! Däremot ser man inte, vilket man gör hos Storytel och Nextory, hur många satta betyg som det visade snittet baserar sig på.

Så är du Bookbeatanvändare och sugen på att testa Virus – skynda in och lyssna (vem vet hur länge den får ligga kvar).

Tisdagen efter midsommar = Virus-dagen

I dag är det Virus-dagen, kom jag just på! Datumet stämmer inte (det gör det dock 2022 igen om jag tänkt rätt) men tisdagen efter midsommarhelgen är den dag då berättelsen i Virus tar sin explosiva början och civilisationen brakar ihop i en pandemi olik någon annan som världen skådat, tack och lov.

Rent faktiskt tar handlingen sin början tisdag 28 juni 2016. Datumet nämns dock aldrig i berättelsen, däremot att det är tisdag morgon efter midsommar när allt faller samman runt Amanda, Iris, Sigrid och Dano. Tanken var ursprungligen att första säsongen skulle ges ut på exakt det datumet, men det hanns tyvärr inte riktigt med. Först två veckor senare, tisdag 12 juli 2016, publicerades den. Det har alltid grämt mig en aning, jag gillar synkronisering.

Hittills har Virus givits ut på sju språk – finska, turkiska, arabiska, spanska, italienska och ryska (plus svenska då). Snart kommer också det åttonde, när de två första böckerna även ges ut på engelska (men nej, det betyder mig veterligen inte att Storytel är på väg att lansera i USA eller Storbritannien, tyvärr). Nästa år kommer även spinofferna Virus: Amsterdam samt Virus: Pune, där en nederländsk respektive indisk författare gör helt egna Virus-tolkningar med mig som någon sorts kreativ showrunner.

Nåväl, nog med självskryt. Happy Virus-dag på er. Tänk vad fint det hade varit om det här med pandemier förblivit fiktion.

Se videon från ljudbokssamtalet i efterhand

Som tidigare nämnt pratade jag ljudbokens framfart och framtid i går med Anders Teglund från Teg Publishing, i ett samtal som sändes live via Facebook hos Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalands-regionen. Samtalet går utmärkt att se även i efterhand, jag bäddar in det här nedan.

Trots att vi babblade på i tio minuter längre än de planerade fyrtiofem, tror jag vi bara hann med ungefär hälften av de punkter vi hade förberett, tiden rann verkligen iväg. Hade varit otroligt skoj att arrangera något liknande igen, där inte tiden satte stopp. Ska fundera lite över det.

Hur som helst, alla som är intresserade av ljudboksmarknaden och mina tankar kring vad som särskiljer den från den ”vanliga” bokmarknaden kan förhoppningsvis hitta något av intresse här. Men som sagt, det finns mer att säga. Vi snackar därtill en hel del om Virus, det är med avstamp i den som samtalet tar sin början.

Tio av mina ljudboksfavoriter

Jag gavs privilegiet att få ljudbokstipsa i Storytels app i samband med utgivningen av Virus 7. Här kommer de tio tipsen i bloggeen också.

———

Jag har levt med ljudböcker i mina öron sedan 2008. Att försöka summera det i några utvalda titlar känns omöjligt, så i mina tips här nedan har jag försökt plocka några russin ur kakan, böcker som enligt min mening på olika sätt fungerar särskilt bra i ljudboksformatet. När jag ser min lista märker jag också att jag kanske något har färgats av mitt liv i nordligaste Sverige (jag bor i Vittangi öster om Kiruna sedan ett antal år) när jag gjort mina val. Men vi präglas ju alla av vår omgivning, eller hur?

Herrarna satte oss hit – Elin Anna Labba
Hjärtskärande sorglig och samtidigt lättfattlig och intresseväckande skildring av statens tvångsförflyttning av samer i 1920-talets Sverige. Författaren Elin Anna Labbas egen inläsning är stillsamt vemodig men bär en outtalad vrede inom sig, och skänker ett extra lyft åt bland annat de samiska jojkar som återges i boken. En av årets hittills viktigaste svenska fackböcker.

En osynlig – Pontus Ljunghill
Pontus Ljunghills hittills två deckare om 1920-talets Stockholm och polismannen John Stierna är oerhört stämningsfyllda och fina, och melankolin som finns i Reine Brynolfssons röst passar de här skildringarna ypperligt. En osynlig kom 2011 och uppföljaren Lykttändaren 2016. Det är hög tid för en tredje del!

Marken – David Väyrynen
Nordligaste Sverige har alltid rymt ett myller av berättelser, men på senare år har de stigit fram i rampljuset på ett nytt sätt. David Väyrynens Marken har på kort tid kommit att bli något av en bibel för malmfältsregionen, ett spretande men samtidigt knivskarpt diktverk. Har man sett Väyrynen framföra delar ur Marken live glömmer man det aldrig, men även hans egen inläsning av ljudboken sätter djupa avtryck.

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren
Ibland tycker jag att klassificeringen ”unga vuxna” står i vägen för riktigt bra böcker. Sara Bergmark Elfgren har skrivit flera ypperliga berättelser i det här gränslandet dels på egen hand, och dels i samarbete med Mats Strandberg. Norra Latin är en bok som även ”riktigt vuxna” bör ta sig an, en fin skildring om att bli vuxen och därtill en spännande spökhistoria. Inläsningen av Nina Zanjani är av högsta klass, och det glädjer mig att hon på sistone blivit en allt mer anlitad ljudboksinläsare.

En helt vanlig familj – Mattias Edvardsson
Mattias Edvardssons roman En helt vanlig familj är dels en väldigt spännande historia, men det är också en i Sverige relativt ovanlig ljudbok, då den rymmer tre inläsare i form av Magnus Roosmann, Rebecka Hemse och Johanna Lazcano. Flera röster är annars något som brukar vara vanligare på den engelskspråkiga marknaden, delvis säkert av kostnadsskäl, men också för att den svenska ljudbokspubliken – trots att den ligger så långt framme och är så stor – verkar vara rätt konservativ. Edvardssons romaner med flera tydliga berättarperspektiv passar dock utmärkt att avnjutas med flera inläsare, och han ska använda samma grepp i den kommande Goda grannar.

Träskkungens dotter – Karen Dionne
Oerhört spännande thriller som bär vissa likheter med Tara Westovers Allt jag fått lära mig, men till skillnad från Westovers verk är Dionnes bok ren fiktion, inspirerad av HC Andersens saga Dykungens dotter. Därtill vasst inläst av Philomène Grandin, som även läst in de senare delarna i min Virus-serie.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö – Håkan Nesser
Jag är svag för bra författarinläsningar, och Håkan Nesser tillhör dem som gör det bäst. Tyvärr har han slutat läsa in sina egna alster (och jag kan inte för mitt liv begripa varför), men inläsningen av den moderna klassikern Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en av hans bästa.

Hotet – Mats Söderlund
Ännu en ”unga vuxna”-bok, men jösses vilken ambitiös sådan. Hotet är första delen i Mats Söderlunds Ättlingarna-trilogi (sista delen har precis kommit ut), och det är en klimatdystopi med vissa fantasyinslag där centrum för handlingen är norra Västerbotten men där hela världen och storpolitiken snart gör sitt intrång. Spännande, välresearchat och otäckt om en framtid där klimatförändringarna blivit akuta och färskvatten en global bristvara värd att döda för. Lo Kauppi som läst in fångar dialekterna och kärvheten som ämnet kräver på ett ypperligt sätt (säger jag helt opartiskt, hon har ju även läst in min bok Nära gränsen).

Bakvatten – Maria Broberg
En väldigt stilsäker och fin romandebut från tidigare i våras, som gavs ut som ljudbok så sent som för en vecka sedan. En drabbande historia från Västerbottens inland som fungerar oväntat bra även i ljudformatet, trots en rätt komplicerad uppbyggnad med en berättelse som inte räds att ideligen hoppa fram och tillbaka i tiden. Likt författaren Maria Broberg är inläsaren Elias Dahlgren debutant, och han gör det med den äran. Bara att hoppas på fler uppdrag för honom.

Redovisningsavdelning Marviken – Lars Wilderäng
Trots att jag skrivit en lång nutidsdystopisk ljudboksserie brukar jag inte lyssna på eller läsa särskilt mycket böcker inom genrer som postapokalyps, sci-fi eller dystopi, utan har mer funnit min inspiration till Virus inom filmens och tv-seriernas värld. Men Lars Wilderängs böcker har jag alltid lyssnat på med stor behållning (även om jag kan tycka att han blir lite väl ”möp:ig” ibland, men han har dragit ner på militärinslagen i senare böcker). Hans nya bok Redovisningsavdelning Marviken är när jag skriver dessa tips ännu inte utgiven, men jag är extremt peppad på den, kontrafaktisk svensk nutids- och stormaktshistoria förpackad i agentromanskrud tycker jag låter riktigt coolt. Inläsaren Niklas Engdahl har gjort ett bra jobb med flera av Wilderängs tidigare böcker, och är säkerligen stabil här också.

Virus finns nu också som musik

En av de roligaste sakerna kring Virus just nu är att min ljudboksserie har gått och blivit musik! Musikern som skapat verket heter Emil Fredenmark, han kontaktade mig första gången i december 2018 och berättade att han var ett stort Virus-fan och hade börjat komponera musikstycken inspirerade av rollfigurerna och handlingen i serien. Vi hade lite kontakt från och till under 2019 i takt med att hans demoversioner växte ut till färdiga verk, och sent i höstas föreslog jag att han borde publicera musiken om han hade möjlighet, vilket det visade sig att han hade. Under vintermånaderna har han därför jobbat hårt med att mastra slutliga versioner av de spår han gillade bäst (det finns fler låtar än de sju som skivan innehåller, tror att jag har runt tolv spår som demos i mitt eget musikbibliotek).

Min ringa insats har varit att föreslå låtordning och bolla titlar på verken utifrån de scener i handlingen Emil sett framför sig när han komponerat och känslorna de framkallat. Storytel bistod sedan med omslaget, men musiken är helt hans egen skapelse.

Min egen favorit bland spåren är antagligen fjärdelåten We’re losing her eftersom den bygger på en mycket intensiv, utdragen och tung scen i Virus 3, som jag minns som väldigt jobbig att skriva och som han har lyckats fånga väldigt väl. Och det är inte bara jag som gillar låtarna, fick mejl från en vän i går som skrev att hon – citat: ÄLSKAR Emils musik! Den fångar stämningen i Virus på pricken! Fick ångestpåslag direkt vid första låten och håller med om att spår 4 är favoriten!

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Här är albumet hos Spotify, och här hos Apple Music.

Dagen är här – Virus 7 är ute!

Så blev det äntligen dags. Efter totalt 3,78 miljoner skrivna tecken och 75 timmar och 44 minuter ljudbok sätter jag i dag punkt för Virus-sagan. Virus 7 ligger sedan ett antal timmar ute i Storytel-appen, och kan såväl avnjutas i Philomène Grandins inläsning eller läsas som e-bok i appen. Gör det, vetja!

Det har varit resa, sannerligen, och lär fortsätta att vara det ett tag framöver, för även om jag satt punkt för själva storyn, så lever konceptet vidare på olika sätt. Det nämndes ju i pressmeddelandet som gick ut i går om de nederländska respektive indiska spinoff-serierna Virus: Amsterdam och Virus: Mumbai, och de kan komma att följas av några ytterligare. Jag ska återkomma till att skriva lite mer om spinofferna så fort jag hinner. Det finns även lite andra Virus-relaterade saker jag ska berätta om vad det lider.

Men i dag kan jag väl unna mig att bara njuta av att hela seriesviten nu faktiskt är ute. Känns väldigt fint.

Pressutskick om sista Virus-säsongen

I morse skickade Storytel ut följande pressmeddelande:

——

Storytel släpper sista delen av Virus – och succén får spinoffer på andra marknader

Den efterlängtade sjunde delen i Daniel Åbergs uppskattade Storytel Original-serie Virus släpps den 5 maj. Därmed knyts berättelsen om en grupp människors kamp för överlevnad under ett globalt virusutbrott ihop. Virus har sedan premiären 2016 blivit en lyssnarsuccé på Storytel, och nu ges de första delarna också ut på engelska. Dessutom görs spinoff-varianter av spänningsserien i Nederländerna och Indien.

Sedan den första delen av Daniel Åbergs Virus släpptes på Storytel 2016 har spänningsserien fått en stor skara hängivna lyssnare. Fyra år efter starten kommer nu den sjunde och sista delen i ljudboksserien om en grupp människor som kämpar för sin överlevnad i en värld drabbad av ett virusutbrott som hotar att utplåna allt.

Efter nästan fyra miljoner tecken sätter Daniel Åberg punkt för Virus. Men att seriens final skulle sammanfalla med coronapandemin var ingenting författaren kunnat föreställa sig när han i julas blev klar med finalen.

– Visst har jag funderat över hur ett utbrott likt det i Virus skulle te sig i verkligheten. Det känns förstås underligt att gå i mål med min serie mitt i dessa oroliga coronatider. Men Virus är på intet sätt en skildring av den verklighet vi befinner oss i nu. Det här är ren fiktion, och jag tror och hoppas att lyssnarna ska uppskatta den nervkittlande upplösningen för Iris, Amanda, Dano och de andra överlevarna, säger Daniel Åberg, som är överväldigad av vad hans ljusboksserie vuxit till.

Jag vid Torne älvs strand förra sommaren. Inte riktigt lika grönt och isfritt här uppe i detta nu, direkt…

Virus har i Sverige mer än 800 000 lyssningar, och delar av serien har översatts till finska, turkiska, arabiska, spanska, italienska och ryska. När den sjunde och avslutande ljudboken nu ges ut översätts dessutom de första delarna till engelska, och läses in av skådespelaren Michelle Fox.

Virus är en av våra allra mest uppskattade originaltitlar genom tiderna i den svenska tjänsten. Det är en serie med oerhört engagerade lyssnare, och vi vet att det är många som har väntat spänt på avslutningen. Det är också väldigt roligt, och ett fint betyg för det välskrivna och täta manuset, att flera tv- och filmbolag visat intresse för serien, säger Marta Hedener, förlagschef på Storytel Sverige.

– Flera av våra marknader släpper nu dessutom egna spinoffversioner av serien, som Virus: Mumbai och Virus: Amsterdam, med författaren som showrunner. Det säger verkligen något om att Daniel Åberg och våra lokala team har lyckats skapa en berättelse som fängslar oavsett var på jorden lyssnaren befinner sig, tillägger Rickard Henley, global förlagschef på Storytel.

Virus:7 släpps på Storytel den 5 maj och är liksom de två föregående delarna inläst av Philomène Grandin. Del 1-4 är inlästa av Disa Östrand.

——

Jag ska skriva lite mer om det här med spinofferna och den engelskspråkiga utgivningen vid ett senare tillfälle. En dag kvar till premiären av sjuan nu. Kul!

Tisdag 5 maj knyts Virus-sagan ihop

I dessa bistra, konstiga pandemitider känns det en aning kymigt att slå på trumman och meddela att det blivit dags för den stora finalen i min långa Virus-serie där världen faller samman i en ytterst aggressiv pandemi, men föga anade jag hur världsläget skulle utvecklas när jag satt och våndades i höstas för att få ihop den sista delen. Och nu när det äntligen är färdigskrivet, inläst och klart – ja, står vi här, mitt i den otäcka coronatiden.

Hur som helst – tisdag den 5 maj kommer den sista säsongen av Virus, där sagan om Iris, Amanda, Dano, Jenny, Risten och alla de andra knyts ihop. Och finalen blir extralång, det krävdes 13 timmar för att all action och känslomässig dramatik skulle få plats. Jag hoppas verkligen att ni som gillat min ljudboksserie ska älska den avslutande Virus 7.

Men vänta nu – Virus 7?! De senaste säsongerna har ju hetat Smittad? Jo, och detta förtjänar en förklaring. För i samband med att sista säsongen i sviten nu ges ut så har dels samtliga tidigare säsonger klippts ihop till vanliga ljudböcker och relanserats i det formatet (inga fler uppdelningar i tio avsnitt per säsong, alltså), och dels har vi tagit beslutet att döpa om säsongerna som tidigare hette Smittad 1 och Smittad 2 till Virus 5 och Virus 6, för att skapa en tydligare helhet nu när finalen kommer. Det som var tänkt att bli Smittad 3 när jag började skriva, får alltså i stället namnet Virus 7.

För att summera siffermagin: Den sammanhängande ljudboksseriesvit som ursprungligen var tänkt att gå under namnen Virus 1-4 samt Smittad 1-3 blir nu alltså i stället Virus 1-7. Och i stället för att dessa sju säsonger ska bestå av totalt sjuttio uppdelade avsnitt, består de nu av sju hela ljudböcker.

Men varför krånglade vi ens till det och började med det där Smittad-namnet? Ja, sett i backspegeln var det nog ett misstag. Min tanke var att det skulle visa att serien nu skiftade fokus lite, jag hoppade fram i tiden några månader, breddade persongalleriet genom att lyfta upp den tidigare birollsfiguren Jenny till en huvudperson och introducerade Risten och Patrik som helt nya, tongivande rollfigurer, vilket sin tur breddade världen vi befann oss i – Risten bodde ju i Kiruna, och Patrik i norra Hälsingland. Det gamla persongalleriet fanns kvar, men de fick dela på utrymmet med den nya trion. Tanken var också att man skulle kunna ta sig an Smittad även om man inte lyssnat på de fyra Virus-säsongerna, all förkunskap som behövdes om utbrottet, virusets beskaffenhet och det som skett tidigare i historien skulle man få invävt i den nya berättelsen.

Rätt snart upptäckte vi dock att ytterst få valde att göra så, det var fortfarande ”bara” Virus-fansen som lyssnade. Därtill upptäckte vi att en del inte förstod att Smittad var den direkta fortsättningen på Virus, jag fick flera mejl med frågor om när Virus 5 egentligen skulle komma, de ville inte ta sig an Smittad-serien innan jag verkligen avslutat Virus-storyn, meddelade de. Och så var det ju inte tänkt.

Nu rättar vi till det. Jag hoppas att ni ska gilla finalen, oavsett dess namn och nummer. Och att ni ljudbokslyssnare som varit tveksamma till att hoppa på tåget eftersom ni inte gillar serieformatet med säsonger uppdelade i avsnitt nu ska ge Virus en chans. För det tycker jag nog – helt opartiskt (host host) – att den är värd.

Tisdag 5 maj, som sagt. Här är länken till sista säsongen, och här är den till första, om ni vill börja från noll.

En gång distansare, alltid distansare

I höstas debuterade jag ju som skrivarlärare på ljudboksdelen av Skrivarakademins ettåriga distansutbildning. Med start i morgon onsdag skulle jag ha hållit i en variant av den utbildningen på plats i Stockholm för två av deras ordinarie klassrumskurser, en resa som sedan skulle ha krönts genom att gå på Storytel Awards-galan på torsdag kväll.

Av coronaskäl frös dock såväl undervisning på plats som festligheter in. Därför blev jag nu återigen en distansare, och ska likt så många andra dessa dagar i morgon begå Zoom-debut, då jag håller i en 90-minuters videoföreläsning med start efter lunch. På torsdag blir det därefter undervisning hela dagen via Google Classroom. Inte riktigt samma sak som att vara på plats, men man får ju laga efter läge.

Hur jag ska ersätta torsdagskvällens inställda ljudboksgala (eller kanske snarare framskjutna, de hoppas kunna arrangera den i sommar) har jag dock ingen plan för ännu. Jag får väl ta ett kvällsskrivarpass på nya boken och dricka ett glas rödtjut.

Boktuggs test av ljudbokstjänster firar fem

Branschsajten Boktugg har recenserat och jämfört svenska ljudbokstjänster sedan 2016, och jag såg att de nyligen uppdaterat testet för 2020, vilket torde innebära femårsjubileum. Testet är välskrivet och mycket intressant att läsa för alla som är intresserade av ljudbokstjänster, och förutom de tre stora – Storytel, Bookbeat och Nextory – har de också gått igenom Bokus Play och amerikanska Audible.

Den kritik jag har mot testet är att jag kan tycka att det lägger väl stort fokus på de tekniska aspekterna. Av de fem delbetygen handlar fyra om hur tjänsterna på olika sätt är uppbyggda sett till funktion och form samtidigt som bara ett delbetyg berör utbudet, trots att jag gissar att just denna aspekt är den som i slutänden är mest väsentlig för de flesta användare. Det är så klart viktigt att abonnemangstjänsterna är lätta att hantera och förstå, men är bokhyllans utformning verkligen lika väsentlig i valet av tjänst som hur utbudet ser ut? Och bör verkligen e-boksläsaren – som i runda slängar bara 10-15 procent av användarna använder – verkligen bära samma tyngd i betygssammanställningen som ljudboksspelaren, som i princip alla använder? Hade jag utformat testet hade jag nog klumpat ihop teknikkategorierna en aning, och i stället infört en kategori där barnvänlighet bedöms, och en där tjänsternas abonnemangsformer dissekeras, eftersom det där har börjat spreta en del.

Men då frågar kanske vän av ordning – påtalar jag inte bara det där om utbudet på grund av att jag i min författarroll utgör ett exempel på Storytels egenproducerade material? Jo, det gör jag nog, och mina reflektioner bör så klart ses i ljuset av det. Men att jag är en av dem som skrivit mest för Storytel Original-satsningen medför också att jag genom åren har lyssnat på och botaniserat runt en hel del i utbudet, och jag har hittat mycket som jag tycker är riktigt bra där! Dessutom börjar det bli en bred flora av innehåll, som inte längre bara består av de vanliga ljudboksserier som mina alster utgör en del av. Där finns numera även en rik (och kvalitativ!) barnutgivning, en växande faktaavdelning i gränslandet mellan ljudböcker och podcasts (som den pågående succén med dokumentärserien Var är Olle? som just nu är den mest lyssnade ljudboken på hela Storytel) och en stor utgivning av affärslitteratur i olika former, med nylanserade satsningar som Bostads- och Aktieskolan samt det rätt digra materialet med affärsböcker i sammanfattning under namnet Brief. För att inte tala om den stora satsningen på avslappningslitteratur à la Somna (som jag i ärlighetens namn nog tycker har tagit lite väl stor plats i Storytelappens flöde under den tidiga våren, men i dessa coronatider är det kanske befogat).

Med det i åtanke tycker jag att Boktugg gör det lite enkelt för sig när de i inledningstexten skriver att ”utbudet av ljudböcker är snarlikt för de svenska tjänsterna”, med det enda tillägget att Storytel har ”något fler exklusiva titlar” jämfört med konkurrenterna. Skulle det vara så, kan jag visserligen förstå varför utbudet inte bedöms som viktigare än bokhyllans utformning, men jag håller som sagt inte med om att utbudet är så snarlikt. Det stämmer visserligen att det traditionellt utgivna materialet av ljud- och e-böcker i princip är identiskt i de olika abonnemangstjänsterna sedan borgfred slöts mellan Storytel och Bonniers i fjol, men att summera hela Original-satsningen med ”något fler exklusiva titlar” är enligt min mening orättvist. Och eftersom varken Bookbeat eller Nextory gjort satsningar på eget material (ännu!), tycker jag att den lilla skillnad som ges i betyg för utbudet blir märklig. Storytel får visserligen högst poäng (8/10), men det är bara en ynka pinne mer än Bookbeat och Nextory, som båda får 7/10. Jag anser det vara lite i underkant.

Men som sagt, läs de där styckena medvetna om att jag de senaste åren författat åtta Storytel Original-säsonger, och nyss påbörjat en nionde.

Att de gett amerikanska Audible betyget 8/10 i utbud måste jag dock säga känns mysko på ett även neutralt plan. Visst – de har överlägset störst engelskspråkig katalog och det ska de rosas för – men för den svenska normalljudbokslyssnaren är deras utbud tämligen värdelöst, eftersom de med några enskilda förlagsundantag inte har svenskspråkiga ljudböcker. Det borde väl avspeglas i betyget i ett sådant här test brett syftande test?

Nåväl, det var min kritik. In och bilda er en egen uppfattning nu!