Stockholm i P1

Det är ju på något sätt tragikomiskt att Po Tidholm, som skrivit och debatterat så mycket om marginaliseringen och exotiseringen av Norrland, ensam får representera landsdelen Norrland bland årets sommarpratare. Och då bor han ändå cirka 15 mil söder om Sveriges mitt.

Självklart är det inte konstigt att de flesta sommarpratare bor i Stockholm, av lättförståeliga skäl bosätter sig rätt så många av de kreativa och intressanta människor som kan komma i fråga där. Men så där många av totalen, är det verkligen rimligt? Nja.

Bloggtiden, jobbtiden och familjetiden

Det här att det har kommit att bli så att jag i regel bloggar efter klockan 23 varje kväll, ofta från telefonen efter att jag har gått och lagt mig.

Inte den bästa strategin för att få fram de kreativa inläggen.

Men det här är verkligen min allra sämsta bloggperiod någonsin, sett till tid. Den lilla tid som barnen inte tar, och de små liven tar verkligen mycket tid just nu, försöker jag klämma in arbete så gott det går.

I dag har det inneburit jobb klockan 07.30-08.20 (glipan mellan frukost och att Johanna går till jobbet), 10-11.15 (då Ejda sov ute på gården i vagnen), 17.50-18.05 (då jag snodde åt mig en kvart efter middagen för att få iväg några jobbmejl innan köket råkade ut för en incident och jag tvingades avbryta) och 21-22.30 (då barnen slutligen trynat in för dagen). Det ska väl erkännas att jag inte var så där jätteproduktiv under det avslutande kvällspasset heller.

Incidenten bestod av följande (saxat från Johannas Facebookstatus): När jag kryper omkring under bordet och sanerar golvet efter en så kallad ”lugn och stillsam familjemiddag” passar Ejda på att klättra upp i kökssoffan och kasta ut Tages orörda portion spaghetti och tonfisksås över soffa, väggar och köksbord. När vi äntligen fått bort all mat hivar hon iväg en halvliter vatten över datorer, ipads och köksgolv, biter sin bror i ryggen och kröner det med en ömsint ettåringspuss på min kind. Ändå svårt att vara arg på ett sånt magnifikt avslut.

I ärlighetens namn bör dock vattendelen inte helt belasta Ejdas konto. Tage hade dragit igång ett av sina berömda ”vattenexperiment”, och när han abrupt lämnade detta vind för våg såg så klart hans syster, som avgudar sin storebror och alltid gör exakt som han gör, sin chans att upprepa vad det nu var han hade planerat.

Slutåkt

En dålig sak med bylivet:

Åka bil. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så men jösses vad bil vi kör bara för att vi nu har en.

Därför har vi nu infört körförbud inom byns gränser så länge väderleken inom rimliga gränser tillåter promenad eller cykling. Tage är helt perplex – cykla till kusinerna? Det är ju … kanske 800 meter dit, är vi galna?

Fullt möjligt.

Plus och minus

Visserligen tycker jag inte att invandring ska motiveras med huruvida den är lönsam eller inte, men det är ändå befriande att se att min uppväxtkommun Sandviken har tagit revisionsfirman PWC till hjälp för att slå hål på myten att invandring kostar samhället en massa pengar. Resultatet av studien blev att de boende i kommunen som är utrikes födda (drygt 4000 av cirka 37000) genererar intäkter på drygt 600 miljoner kronor per år, samtidigt som kommunens årliga utgifter som kan relateras till invandring är drygt 100 miljoner kronor. Överskottet blir en halv miljard kronor per år, enligt en på lördagen flitigt citerad rapport i media.

Detta innebär inte att Sandvikens kommun blomstrar, för det gör den inte – likt så många andra kommuner med vikande befolkningsunderlag (under min livstid har Sandvikens kommun trots relativt stor invandring minskat med 6000 personer) kostar den kommunala servicen mer än den genererar i skatteintäkter. Men det har alltså, om rapporten är korrekt, inget med invandring att göra – tvärtom dämpar de utrikes födda kommunens problem.

Tidstjuvar

Lekstugan är nästan klar, vi fick upp tjärpappen på taket i dag, lagom till att de hotat med regn i morgon efter en veckas uppehåll och de senaste dagarna rentav med riktigt sommarväder då jag snickrat i shorts till och med.

Barn. Jösses vad allt tar längre tid när de finns i närheten. Nu skulle vi visserligen aldrig ha smällt upp den här stugan om vi inte haft dem (och heller inte gungställningen som är en av de stora tidstjuvarna, Ejda älskar att gunga och kräver att få göra det närmast konstant på ett mycket högljutt sätt), men ändå.

Om SVT:s chocksiffror och Apples köp av Beats

Två (nästan) helt olika saker:

I går skrev jag en sorts analys på TVdags om SVT Plays sjunkande startsiffror (streamingspråk för antal tittare, eller rättare sagt antal startade streamningar i tjänsten). Kontentan: Absolut är det så att SVT möter allt tuffare konkurrens på det här området och säkert lider av det – och lär få fortsätta lida av det – men verkligheten verkar vara mer komplex än ursprungsartikeln hos Göteborgs-Posten gav sken av.

MG Siegler skriver bra om Apples länge ryktade och nu bekräftade köp av Dr Dres hörlurs- och musikstreamingtjänst Beats. Ska bli intressant att se om det här på sikt innebär att Spotify får rejäl konkurrens. Och om Beats Music tar steget över Atlanten för den delen.

Kärleken till jordgubben och mommon

Tage i dag på eftermiddagen:
– Jordgubbar mamma, det är ALLT jag kan tänka på. Och mommo. Jordgubbar och mommo, det är allt jag kan tänka på.
Ett par timmar senare, med mommo vid sin sida och skålen med jordgubbar framför sig, var dock aptiten på sin höjd måttlig.
– Jo du förstår pappa, nu när jag har dem här, då har jag liksom ingen lust att tänka på dem mer.

Älskade unge.

Stressigt

Jag har alldeles för mycket att göra den här veckan. Mitt arbetande har blivit helt skevt under våren, långa perioder har jag inte haft något alls att göra (vilket varit välbehövligt då Ejda är … ja, låt oss bara diplomatiskt säga en aning mer krävande än hennes storebror var vid samma ålder) och så pang slår det till under några veckor här och där då sjuttiotolv artiklar ska färdigställas. Eller åtminstone sju. Att dagis därtill är stängt två dagar den här veckan utöver att Tage inte går där på fredagar så länge Ejda är hemma gör att allt blir en smula stressigt, milt uttryckt.

Men nåväl. Än så länge håller min hjälpligt hopsnickrade tidsplanering i alla fall. Bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Glädje och sorg

Så splittrat med detta EU-val.

Glädjen i att Feministiskt Initiativ tog de där 5 procenten som krävdes för att få en plats. Sorgen i att Sverigedemokraterna fick nästan det dubbla och får två. På valvakorna dansar miljöpartister av glädje, näst största parti, två procent mer än Moderaterna. Klart glädjen är förståelig, men samtidigt känns sprudlande lycka så allmänt felplacerad en kväll när högerextremister får runt 25 procent av rösterna i Frankrike, Danmark. Och grekerna, som på fullt allvar har röstat in ett nynazistiskt parti i EU-parlamentet.

Tanken svindlar, lusten att dansa känns mycket avlägsen.

Kommer också att sakna Piratpartiet i EU, de gjorde mycket bra i Bryssels korridorer. Hur vi som samhälleligt kollektiv kan vara så pass mindre oroade över myndigheters och staters hantering av internet- och integritetsfrågor år 2014 än 2009 övergår mitt förstånd.