Journalistpris och dockmord

Ett par bra saker i dag:

• UNT:s kulturchef Lisa Irenius tilldelades i kväll Stora Journalistpriset i förnyarklassen för greppet att låta publicera recensenters marginalanteckningar under läsningen av recensionsböcker. Jag bloggade om det redan när satsningen drog igång i december i fjol, Therese Eriksson var först ut när hon läste Merethe Lindströms roman “Dagar i tystnadens historia”, och under 2013 har ett antal ytterligare böcker följt. Vi pratade lite löst i våras om att jag skulle ta mig an en deckare och delta, men det rann tyvärr ut i sanden. Det har tyvärr varit lite modus operandi för mig när det gäller litteraturkritik i UNT det senaste året, jag tänker ofta att NU ska jag ta mig i kragen och skicka in en lista på förslag med kommande titlar jag gärna vill läsa och skriva om, men så kommer andra, mer inkomstbringande jobb emellan, och så skjuter jag upp det ännu en tid. För tyvärr är det ju så att litteraturkritik rent generellt betalar rätt … ja, uselt sett till de antal timmar som måste läggas ner på att läsa och utvärdera en bok. Men NU. Nu ska jag banne mig ta mig i kragen och fixa en lista över vårutgivningen.

Men hur som helst – grattis Lisa! Mycket roligt och välförtjänt.

• Dagens mest omtalade text på TVdags blev verkligen inte den jag själv skrev, utan i stället den oerhört vassa och klarsynta text som Ida Kjellin publicerade om det så kallade dockmordet i det senaste avsnittet av Barnkanalens program ”Philofix”, som fått en mobb indignerade/kränkta föräldrar att gå i taket. Ni bör läsa hela Idas text, men jag måste ändå citera slutklämmen: Ett sista råd till er som tror att era barn ska göra en lampa av lillebror: Ring inte SVT. Ring BUP.

Snart 4500 delningar på Facebook. Tveklöst TVdags viktigaste text hittills.

Dags att kolla in TVdags

Om ni inte redan gjort det, så tycker jag att det är hög tid att ni lägger in TVdags i era rss-läsare eller gör den till en del av er dagliga surfrutin. Det skrivs extremt mycket bra om tv där, tre-fyra texter med högt läsvärde per dag som spottas ut. Weird Science i kubik.

Mina första två texter har publicerats den här veckan. Jag skrev i onsdags om Amazons försök att följa Netflix i spåren med egenproduktioner, och till i dag har jag skrivit en hyllningstext till ”The good wife” där jag utnämner serien till det bästa som hänt amerikansk markbunden tv sedan skivat bröd, och där skivat bröd så klart är ”Vita huset”.

God läsning på er!

Viljelösa Appleslavar

Jag har recenserat ”Jobs” för UNT den här veckan. En berättelsemässigt blek och synnerligen ofokuserad film, två kajor blev betyget.

Läste så Fredrik Strages recension i DN (bakom betalvägg, 24-timmarsfungerande länk här), och störde mig på den avslutande slängen. Scenerna där Jobs avskedar folk som inte delar hans ”entusiasm”, eller lunkar omkring med fingertopparna trummande mot varandra likt mr Burns i ”Simpsons”, är djupt obehagliga. Tyvärr skildras inte den ännu läskigare hjärntvätt som gjort en stor del av jordens befolkning till viljelösa Appleslavar.

Bortsett från att det är en rätt trött grej att hävda att de som använder Appleprodukter är viljelösa slavar som bara fastnat i någon sorts masspsykos, så tycker jag att påståendet i sig är felaktigt när det gäller ”Jobs”. Visserligen har Strage rätt i att det kanske inte skildras utan snarare visas, men redan i filmens första scen får vi se Apples kunder bete sig just så som Strage skriver – viljelösa Appleslavar. Problemet är bara att scenen inte har någon förankring i verkligheten.

Filmen startar med Steve Jobs keynotepresentation av den första iPoden i oktober 2001. Scenen är till skillnad från verklighetens presentation rätt kort, men det är ändå inte den stora differentiatorn. Det som däremot är iögonfallande är publikens reaktion när Jobs halar upp iPoden ur sin jeansficka. I filmen går publiken bananas – reser sig upp, jublar, gör visselljud, skriker woohoo, precis som viljelösa Appleslavar förväntas göra.

I verkligheten var mottagandet mycket ljumt. Visst kom det applåder, men endast kort, pliktskyldigt och reserverat, och när han en liten stund senare meddelar att tingesten ska kosta 399 dollar är tystnaden i salen kompakt. Reaktionerna efteråt var extremt försiktiga och förvirrade – varför lägga så mycket krut på en portabel musikspelare, det fanns ju redan dussintals liknande prylar? – och i vissa fall rent fientliga.

Det var först några månader senare, när iPoden kommit ut och kunderna börjat testa den i butik och se vad den kunde göra och kanske än viktigare hur den gjorde det, som framgången sakta började komma. Den ikoniska produkt iPoden med sina vita lurar skulle komma att bli låg fortfarande ett par år fram i tiden, det var först runt 2004, när iTunes släppts för Windows och marknaden för iPod tiofaldigats, som den totala succén var ett faktum.

Keynoten går att se i sin helhet här. Upphalandet ur fickan kommer efter cirka 21 minuter.

Weird Science + TVdags = Superteam!

Nu smäller det! Från och med i dag går Weird Science och tv-tjänsten TVdags samman och bildar det som brukar kallas ett superteam. Och eftersom jag sedan i somras är en del av Weird Science-kollektivet, inbegriper detta team även mig. Nedan följer pressmeddelandet som just rullat ut:

Sveriges bästa tablå-app går ihop med landets ledande tv-blogg om banbrytande tv-sajt

Iphone-appen TVdags är Sveriges mest välrenommerade tv-tablå-app, med en utmärkelse av Apple och 4.5/5 i betyg av 1200 omdömen i App Store.

Bloggen Weirdscience.se har sedan 2004 varit Sveriges mest välrenommerade för modern och nyskapande tv-kritik.

Nu går TVdags och Weird Science, via contentbyrån DG Communications, ihop och skapar en banbrytande ny tv-tjänst. Chefredaktören Kjell Häglunds redaktion av skribenter från WS (bland andra Hynek Pallas och Johanna Koljonen) utökas även med handplockade toppnamn som Sara Ödmark (Älskade dumburk), Anna Thunman Sköld (Thunmans tv-blogg), Johanna Swanberg och paret bakom specialist-podcasten Obiter Dictum, Billy Rimgard och Tobias Norström.

De eviga frågorna ”Vad ska jag se på tv i kväll?” och ”Tips på nya bra serier?” behöver inte längre hänga i luften. Nya TVdags.se lanseras i dag och blir den enda svenska sajten tv-älskare behöver. Den blir, med responsiv design, den perfekta tv-kompanjonen i surfplattan eller mobilen – med en funktionell symbios mellan tablåtjänsten och det redaktionella innehållet – recensioner, nyheter, klipp och tips. Allt under ledning av chefredaktören, Weird Science-grundaren Kjell Häglund. Förutom sajten existerar vi där samtalet pågår kring TV på twitter och facebook. Community manager blir Jimmy Svensson.

– Vi vill göra ”second screen” på riktigt, säger Kjell Häglund. Vårt vassa journalistiska innehåll, grundad i både nördpassion och expertkunskaper, är den perfekta utgångspunkten för en verklig, organisk community för tv-fans.

– Giftermålet mellan nyttotjänst och professionell tv-kritik skapar en helt ny typ av TV-guide Sverige inte sett, fortsätter Johan Sjöstrand, grundare av TVdags.se. Vi är otroligt uppspelta över vad vi ska åstadkomma tillsammans med Kjell och hans redaktion, och det här är bara början på samarbetet. Vi kommer att rulla ut flera ytterligare funktioner som stödjer TV-tittandet efterhand.

Se nya sajten på mobilen, surfplattan eller datorn: tvdags.se

Mina första två inlägg kommer nästa vecka. Då kör vi!

Digitalt stressad?

Nedan lite programinformation:

I dag med start klockan 14.03 sitter jag alltså med i studion och pratar om digital stress i ”Nya vågen” i P1. Orsaken är den senaste tidens debatter i ämnet i allmänhet, och Micke Darmells nyutkomna bok ”Uppkopplad eller avkopplad” i synnerhet. Jag lär komma att inta en position som någorlunda skeptisk, även om jag så klart är fullt medveten om att den digitala tid vi lever i bjuder på en hel del faror och fallgropar, som tyvärr inte är särskilt enkla att stå emot.

Ratta in vetja, tror det blir ett bra samtal! Nu dags att börja bege mig mot studion i Luleå medelst bil (i ymnigt snöfall) till Gällivare, därefter tåg till Luleå.

Mycket

Det är en smula mycket just nu. Mycket förflyttningar riket runt, mycket barn med mycket snor, mycket jobb, mycket snö (om än en smula tö i början av veckan) och jag är stundtals rätt ofta relativt konstant mycket trött.

Jag har dock  hopp om livet. Närmast ser jag fram emot att jag ska vara med i nästa veckas program av ”Nya vågen” i P1. Tune in klockan 14.03.

Samhället vi tillät ske

Så mycket tjänar du på jobbskatteavdraget. Så mycket mer ger regeringens skattesänkningar dig i plånboken.

Vad roligt det vore om vi någon gång, bortom s-färgade ledarsidor, kunde tänka längre än plånbokstabellerna och i stället spalta upp vad det är vi som samhälle drar in på, till ”nytta” för det egna saldobeskedet.

Så mycket mindre välfärd ger jobbskatteavdraget. Så mycket kallare blir samhället när vi envist stirrar ner i vår egen börs.

Ja, jag vet att artiklar av det slaget existerar. Men de får aldrig samma klickvänliga position.

IT-samhället vi tillät ske

En gång i tiden ägnade jag mycket kraft i den här spalten åt att vara arg på den svartvita nedladdningsdebatten i svallvågorna av Pirate Bay-rättegången och införandet av FRA-lagen. Jag vet inte varför, kanske var det bebisbestyren som kom emellan, men jag har legat av mig, läst i tysthet, retweetat någon gång ibland, varit lat och säkert ibland feg.

En som inte är det är dock Kjell Häglund. Hans svavelosande krönika hos M3 i dag får mig att känna mig både stridslysten och uppgiven inför det idiotsamhälle vi på så många sätt bara tyst tillåter skapas.

Jag lovar personlig bättring i fortsättningen.

Jack Werner berättar allt om sin Ryggsäck

Småbarnsföräldrar se hit!

För en tid sedan upptäckte min hustru att sociala medier-gurun Jack Werner förekom i rollistan till den mycket pedagogiska tv-serien ”Dora utforskaren”, bland annat i paradrollen som Ryggsäck. Jack bekräftade på Twitter när Johanna frågade att ja, så var fallet, och sedan dess har det här mycket underhållande faktumet dykt upp här och där i blogg- och sociala medier-världen.

I går berättade så Jack Werner hela historien i kommentarsfältet hos Andreas Jennische. Väldigt underhållande för alla som förundrats av den mycket mystiska Ryggsäcksfiguren. Och det ger även en spännande inblick i den till synes rätt lukrativa dubbningsbranschen.

Tages favoritavsnitt av Dora är för övrigt ”Den superknäppa festen” och ”Glassbilen sitter fast”, som båda återfinns på dvd-skivan med just namnet ”Den superknäppa festen”. Där finns även avsnittet ”Den stora potatisen”, där Tjuren Benny, vars röst också görs av Jack Werner, råkar förvandlas till … ja just det, en stor potatis.

Grattis Ejda, Mona, Petter och Daniel!

I dag är inte bara dagen då Ejda fyller fem månader och Ejdas (och Tages) mommo fyller år, utan också dagen då Sveriges riksrappare Petter firar 15 år som artist. Det var den 26 augusti 1998 som hans debutalbum ”Mitt sjätte sinne” gavs ut, något han firar i kväll genom att framföra hela debutplattan på Tyrol i Stockholm.

Och faktum är att detta även innebär att jag fyller 15 år som journalist. Jag hade visserligen varit redaktör för Kalmar nations tidning Gyckeln och gjort lite intervjuer för den tidigare, men inför att Petter skulle spela i Uppsala någon vecka efter albumsläppet, ringde jag upp honom och gjorde min allra första ”riktiga” intervju. Enligt datummärkningen av dokumentet skrev jag den korta artikeln, som publicerades i nöjesbilagan UNT fredag, den 16 september 1998. Så okej, det är tre veckor kvar, men ändå, det är roligt att uppmärksamma. Så roligt att jag banne mig publicerar intervjun här nedan.

Du spelade på Kraftverket i Uppsala för ett par veckor sedan. Varför väljer du att komma tillbaka till stan så snart?
– Den här spelningen är mycket en kompisgrej. Jag känner de som ligger bakom Fellini. Kraftverket var ett lyckat gig, men det här är en helt annan grej, med en äldre publik och en lokal som bara rymmer ungefär 200 personer. Jag behöver spela både för unga och äldre, för jag har en så spridd publik.
Du är gammal student i Uppsala. Hur trivdes du i staden?
– Jag läste konstvetenskap i ett och ett halvt år tills musiken tog all min tid. Som studentstad är ju Uppsala oslagbart, studiemiljön är klart bäst i Sverige. Nationerna hängde jag inte så mycket på, jag var på Stockholms en del. De borde ha kört mer hiphop.
Din debutskiva har fått överlag positiv kritik. Hade du förväntat dig det?
– Tycker du det? Jag tycker att jag har fått fett mycket taskig kritik, men det kanske bara är mitt självförtroende som är dåligt. Jag tycker att det är synd att kritikerna fått för sig att jag har något slags Bronxkomplex. Jag skriver om mitt liv. Jag hade en schysst uppväxt. Det finns inget om knark och annan skit i mina texter. Jag fattar inte var de har fått det ifrån.
Hur ser du på din framtid inom hiphopbranschen?
– Jag kommer att mogna till nästa skiva, utvecklas både verbalt och tankemässigt. Jag tycker att jag har börjat få perspektiv till skivbranschen, som är ett enda rävspel. Det börjar kännas lugnare nu, jag är nästan tillfreds! Men innan jag börjar med något nytt ska jag runt hela landet på turné fram till i december.

Grattis allihopa på bemärkelsedagen!

Ömheten även som video on demand

På tal om ”Ömheten” som jag skrev om i senaste blogginlägget, så kom det ett pressmeddelande i går om att distributionsbolaget Nonstop Entertainment ingått ett avtal med Telia om att börja visa filmen via Telias video on demand-tjänst blott två veckor efter biopremiären i slutet av november.

Andreas Bratt som är ansvarig för vod-tjänsten hos Telia säger i pressmeddelandet att Ömheten blir så vitt vi vet den första svenska spelfilmen som får On Demand-premiär så här nära biopremiären, men det stämmer inte, för i fjol gick ”Hassel – Privatspanarna” upp på bio, dvd och vod helt simultant, utan ens ett par veckors eftersläpning. Redan 2010 gjorde dessutom Nonstop Entertainment ett liknande experiment när Joaquin Phoenix-mockumentären ”I’m still here” släpptes samtidigt för visning på bio och vod-tjänsten Voddler. Fast okej, den sistnämnda var inte en svensk film.

Men hur som helst – roligt initiativ! Skulle dock vara kul att se någon våga göra så här med en tippad storsuccé och inte bara smalare filmer.