Författare och skribent
Vi åkte till Tromsö. Vädret var sisådär men vyerna hisnande. Nordnorge är verkligen häpnadsväckande vackert med sina ständigt snöklädda berg, slingriga vägar som klamrar sig fast längs bergväggarna och små städer belägna så djupt ner i dalar att det känns som att stå på en sjöbotten. Men så slutar ju alla de där orternas namn på -botn också.
Eftersom jag körde bil i princip hela tiden när vi såg vyerna, har jag inga bilder på detta. Men jag plåtade en del inne i Tromsö. Enjoy!
I dag drar vi iväg på en liten weekendtripp till Tromsö, jag och Johanna. Tage lämnas i sin mommo och moppas ömma vård. När jag förklarade för Tage att vi skulle åka iväg i morse meddelade han frankt Tage åker med! och när jag förklarade att nej, det är bara jag och mamma som åker så nickade han och sa ja, Tage åker med. Han är bra på det där, att bemöta information som inte passar honom genom att helt enkelt ignorera den.
Men nej, han får allt stanna i Vittangi. Det är ju traktorutställning på Hembygdens dag i Suupalo i morgon och den kan han ju inte missa, den lille pyssel- och snickarmästaren.
Min intervju med Anna von Hausswolff i TT Spektras regi gick ut till landets tidningar den här veckan för den delen. Ett trettiotal tidningar verkar ha publicerat hittills.
Jag recenserar även Michelle Willams nya film ”Take this waltz” för UNT i dag. Fin film tyckte jag.
Jaha, då har vi en ny gratis tågresa till nordligaste Lappland att vänta då. Även denna gång misslyckades SJ med att ta oss till vårt resmål mindre än två timmar försenade, tvärtom var det ännu mer försenat den här gången än i julas, först tre och en halv timme efter utsatt tid angjorde vi tågstationen i Gällivare, efter att ha fått vänta i närmare två timmar i Boden på ett nytt lok som kunde dra vagnarna vidare mot slutstationen i Narvik.
Det i kombination med ett vägarbete från helvetet mellan Svappavaara och Vittangi gjorde att vi var framme hos Tages mommo och moppa först vid tretiden på eftermiddagen i går. Eftersom vi gick hemifrån vid fem i torsdags, innebar det tjugotvå timmar från dörr till dörr. Jag har rest mellan andra sidan jordklotet och Sverige betydligt snabbare än så.
Vi har inlett nattågsfärd mot Gällivare. Efter tre och en halv mils körning, när tåget angjorde Arlanda, var vi redan 25 minuter försenade. Kan bli en kul resa det här.
Det saknas dock inte elektroniska prylar för att hålla Tage sysselsatt. I väskorna finns tre datorer (en 15-, en 13- och en 11-tums för att vara på den säkra sidan), två iPadar, tre iPhonar, en iPod touch samt en extern hårddisk. Ska väl kunna hålla oss sysselsatta till kvart över nio i morgon bitti när vi väntas anlända enligt tidtabellen.
Att vi tar tåget upp den här gången beror på resegarantin. När vi gjorde samma resa i julas blev tåget mer än två timmar försenat, vilket gjorde att vi fick ut hela beloppet som en värdecheck. De 2600 kronorna visade sig täcka en identisk resa nu.
Och nej, att vi har en så stor prylarsenal med upp hör inte till vanligheterna ens för oss. 15-tummaren är den nya retina-Macbooken, som jag har hemma på ett veckolångt test, och en av telefonerna ska Johannas pappa få.
Just nu kollar vi Pippi. Tage är rätt förtjust i henne, som synes.
Vi kom hem till fastlandet igen medelst först liten båt och sedan stor båt. Ett väldigt trevligt midsommarfirande. Väl hemma lyckades vi till och med äta frukost i trädgården innan regnet tog över våra liv.
I dag ska vi till vår föräldraboksredaktör och gå igenom slutkorret. Sedan är ”När två blev tre” redo för tryck! Hurra hurra för det.
Vi har det livat värre.
För första gången i mitt liv firar jag midsommar i skärgården. Två timmar på plats, och Tage har redan hunnit ägna sig åt ett antal livsfarliga manövrar på branta klipphällar och haft ett rejält sjå att vakta de leksaker vi tagit med åt honom från Sigge, snart ett och ett halvt.
Gud förbjude att vår son skulle dela med sig av sin traktor och ambulans.
Vilken succé! Deltog i går kväll i Medieruset, Fredrik hade dragit ihop ett litet lag kallat Team Bison där även Morgan deltog, och som vi sprang!
Eller ja, åtminstone Morgan, Hampus Brynolf och Niklas Ek, medan jag, Fredrik och Annika Lidne tog det lite lugnare. Den förstnämnda trions älgande – de hetsade varandra att springa de 3,7 kilometrarna på lite drygt 16 minuter vardera – gjorde att vi landade på en finfin femteplats i lagtävlingen, av totalt 145 lag. Själv klockade jag in på tiden 20.51, vilket gjorde att jag kom på plats 191 av totalt 530 startande, något jag är mycket nöjd med. Det bleknar ju dock rejält när kollar in resultatlistan och ser att Morgan, som i år gjorde sin tionde nionde Stockholm maraton i följd, kom på plats 31. Respekt! Start och mål skedde inne på Stockholms stadion, och Tage och Johanna hade placerat sig en bit före mållinjen och hejade friskt, jag pressade mig till att plocka sju-åtta placeringar inne på upploppet bara för att stajla för dem.
En detalj värd att notera: Jag använde Runkeeper under loppet, och enligt den var rundan vi sprang 3,97 kilometer och inte 3,7. Vem i hela världen ska man lita på?
Översta bilden, som visar delar av laget inför loppet, har jag lånat av Fredrik.
Vi är hemma igen sedan några timmar, Tage fick ta en knapp halvdag på dagis för att vi skulle hinna vispa undan några jobbgrejer. Sitter och klipper med ögonen på mitt nya stamlokus Pause vid Greta Garbos torg, att kliva upp kvart över fyra på morgonen som pricken över i efter en i övrigt rätt sömnfattig helg var inte direkt vad kroppen behövde.
Men oj vad trevligt Bryssel var! Och Tage älskar verkligen Jocke, eller Abro Oakim som han kallar honom. Han blev helt förtvivlad i morse när det visade sig att Jocke inte skulle följa med till flygbussen, utan bara vinkade hej då nere i porten.
Apple-keynote klockan 19, svensk EM-fotbollspremiär 20.45. Hade ju inte kunnat tajmas bättre ens om man försökte. Vet ärligt talat inte vilket av de två jag är mest peppad på.
Vi är i Bryssel i helgen och hälsar på Jocke. I går ägnade Tage mycket tid åt sin nya favoritgren springa fort! och i morse följde han upp med sin gamla favoritgren gå upp kvart över fem och vägra somna om!
Vilket ju så klart är extra kul när ens mamma och pappa dristat sig till att sitta uppe och dricka vin med farbror Joakim till klockan halv ett.
Hela familjen besökte en tatueringsstudio i går, nationaldagen till ära.