En sådan där period med alldeles för mycket jobb i klump igen, i kombo med att människor varit svåra att få tag i, adderat med vad som i skrivande stund ser ut att bli en vab-fredag med febrig Ejda.
Vad jag vill ha sagt är att det inte skrivits tillräckligt på boken de senaste dagarna. Dock åtminstone lite. Romanen lever och rör på sig, även om den kanske inte direkt frodas.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Svårt att se vad det skulle vara. Eller jo, vi firade Ejdas första födelsedag, det var ju något helt nytt. Eller i och för sig, hennes egentliga födelsedag firade vi väl redan dagen då hon föddes, men ni förstår vad jag menar. Och jag besökte Key West för första gången (själva Florida hade jag varit i en gång tidigare). Det var en väldigt trevlig plats som jag gärna skulle återvända till.
Badliv på Southernmost Beach i Key West
Genomdrev du någon stor förändring? Det skulle väl vara att föräldraledigheten tog slut och att jag började jobba igen, men den förändringen kändes bra mycket mindre omvälvande denna gång jämfört med när föräldraledigheten med Tage tog slut. I praktiken kommer jag nog aldrig helt sluta vara föräldraledig med Ejda, känns det som.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, inte i de närmaste kretsarna i alla fall.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Om inget omvälvande skulle inträffa under årets sista skälvande timmar – inget.
Dog någon som stod dig nära? Nej. Tack för det.
Vilka länder besökte du? Idel gamla bekantingar – USA x 2 (semester i Florida i januari/februari, New York Marathon november), Belgien i juni (besök hos Jocke och Jasmin i Bryssel) och England i oktober (Johanna hade jobbmöten i London och vi övriga hakade på) och några korta besök på andra sidan finska gränsen. Att vi inte tog oss tillbaka till Tyskland och Berlin det här året heller ser jag som årets stora misslyckande.
Tage och Ejda på Picadilly Circus
Bästa köpet? Det bästa för min personliga karaktär är nog vad jag inte köpt. Dels valde jag efter en del vånda att för första gången sedan 2009 att inte införskaffa årets iPhone utan hålla kvar vid fjolårets modell, och trots att det vid flera tillfällen kliat så att det gjort fysiskt ont i fingrarna så skriver jag fortfarande det här på min nu mer än fyra år gamla Macbook Air. Och ja, jag vet, det är skitfånigt och ett så kallat i-landsproblem deluxe att på något patetiskt sätt känna sig duktig för att ha motstått frestelsen att lägga tusentals kronor på en ny mobil för ziljonte året i följd, men jag ursäktas väl åtminstone lite av att jag trots allt jobbar delvis som teknikjournalist och Apple är det företag jag kan överlägset mest om. När det gäller datorn så börjar åldern därtill bli ett reellt problem, datorns rapphet har sjunkit rejält på sistone och efter en smärre vattenolycka för ett par månader sedan när jag satt i badrummet och jobbade samtidigt som jag vaktade två badande, galna barn fungerar inte alla tangenter på tangentbordet längre, trots veckolång hängning på element samtidigt som jag körde luftavfuktningsfläkten på full fräs mot den. Så i samma stund som Apple släpper den snart sönderryktade tolvtumsdatorn med retinaskärm slår jag till.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Ejda och Tage gör mig ofta väldigt glad, eller – snarare överrumplas jag ofta av en kärlek till dem så överväldigande att världen vinglar till. Å andra sidan finns det inga andra som kan göra mig så arg heller.
Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Den där Berlinresan. Och kvalitetstid med Johanna. Det har varit för mycket slitsam kvantitetstid i år.
Vad önskar du att du gjort mer? Skrivit på boken. Alltid.
Vad önskar du att du gjort mindre? Satt boken så långt ner på prioriteringslistan att jag aldrig nådde fram till den.
Favoritprogram på TV? Femte säsongen av The good wife som avslutades i våras är svår att toppa. Och The walking dead har slagit till med några av sina absolut starkaste avsnitt i år. Damon Lindelofs The leftovers gjorde också ett starkt intryck på mig.
Bästa boken du läste i år? Är det tillåtet att passa på en så viktig fråga för en person i min position? Jag tror hur som helst att jag måste göra det, jag har haft ett uselt läsår med en olästlista som bara blir längre och längre. Men jag har hunnit uppåt en fjärdedel in i Hans Falladas Ensam i Berlin om vardagslivet i den tyska huvudstaden i nazismens skugga under andra världskriget, den verkar lovande.
Största musikaliska upptäckten? Jag har sorgligt nog i princip bara nött samma gamla spellistor som vanligt.
Vad var din största framgång på jobbet 2014? Det har mest rullat på skulle jag tro? Fast det är kul att jag har fått göra fler jobb på plats i norr, och inte behövt ha ett och ett halvt öga riktat mot Stockholm hela tiden.
Största framgång på det privata planet? Det bör väl vara att jag faktiskt tog mig runt New York Marathon, trots rätt mediokra förutsättningar i form av träning och friskhet. Har tänkt att jag ska skriva mer om det där loppet, men skjuter upp det av oklara anledningar.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag skulle inte säga att jag har varit ledsen, men i jämförelse med i fjol – något ledsnare tror jag, det är inte helt lätt med familjeliv alla gånger. Nu har det på intet sätt varit någon katastrof, men visst finns det utrymme för humörförbättring nästa år.
Vad spenderade du mest pengar på? Det är Johanna som är den ekonomiska stjärnan i vår familj, så de stora kostnaderna har en tendens att främst belasta henne. Den största enskilda kostnad som enbart drabbade mig var nog New York Marathon-äventyret, som gick loss på cirka tolvtusen kronor i form av anmälningsavgift, resa och logi.
Något du önskade dig och fick? Johannas föräldrar gav mig en liten pressobryggare i julklapp ämnad för kaffedrickare som jobbar ensamma hemma. En enkel och fin julklapp som gjorde mig glad, just eftersom jag flera gånger talat uppskattande om deras likadana.
Något du önskade dig och inte fick? Har jag överhuvudtaget önskat mig särskilt mycket det här året? Jag tror inte det.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Den inträffade under vår Floridasemester, så den firades med att jag och Johanna gick ut och åt i Key West. Vi lyckades inte få bord på något av de mer exklusiva ställena vill jag minnas, utan hamnade på en restaurang av familjekaraktär som dock var väldigt trevlig. Sedan gick vi och drack ett par drinkar på Capt Tony’s Saloon ur någon sorts memorabilia-jugs som vi fick ta med hem.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre? Jag önskar att vi hade varit lite mer i Stockholm. Inte så att jag önskar att vi flyttade tillbaka på heltid, men kanske att vi landade åtminstone någonstans runt 80/20. Jag behöver mina Stockholmsgator också.
Vad fick dig att må bra? Först och främst mina barn tror jag. Konstigt hur de små liven kan bli det jorden snurrar kring.
Vem saknade du? Jag vill skriva egentid, men samtidigt är det dubbelt, för när jag väl har den där egentiden, då saknar jag mitt sammanhang, det vill säga min familj. Men jo, ibland saknar jag det trots allt. Fast jaha, nu såg jag att det stod vem jag saknade, inte vad. Okej, då säger jag att det är tråkigt att vi mer sällan träffar mina föräldrar sedan vi flyttade hit. Men även det skulle förändras om vi fick arslet ur och åkte till Stockholm lite oftare, tror jag.
De bästa nya människorna du träffade? Förlåt mig nu om jag missat någon uppenbar men … njaej, har jag träffat några nya människor egentligen? Det har varit ett mellanår på rätt många sätt, ett år då energin har riktats inåt de närmaste och inte utåt mot nya horisonter.
Mest stolt över? Nu låter jag som en repig skiva som hakat upp sig (googla det, Spotifykids), men jag får nog säga mina barn. Jag är oerhört stolt över de två utsökta varelser vi har satt till världen.
Skepp ohoj på Torne älv
Högsta önskan just nu? Att jag ska bli klar med den här enkäten, jag vill kolla på Downton Abbeys julspecial på SVT Play.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Skriva mer på boken. Nej rättelse – skriva klar boken.
Vi plockade fram lådan med julgransattiraljer och pyntade kulor så det stod härliga till. Ejda tyckte i och för sig att de var betydligt roligare att kasta än att sätta upp, men till sist stod den ändå där, julgranen anno 2014.
Men ååh, tanken med att blogga hela december var ju inte att jag skulle skriva inlägg kvart i tolv på mobilen från sängen när jag egentligen borde sova sedan länge.
Det har varit en helg mycket byggd kring logistik, olika familjemedlemmar som ska köras åt olika håll fram och tillbaka, med instick av jobbduttande när möjlighet funnits samt för lite sömn på grund av bökiga barn.
Men. Det har också varit en fin helg då jag haft möjlighet att umgås med barnen delvis var för sig. Som gårdagens fina pulkapromenad med Ejda, och dagens eftermiddag med Tage, då vi först spelade hemmagjorda brädspel en timme och kollade Labyrint, gick på storbarnsgympa samt avslutade med kälkåkning i backe. Särskilt egentiden med Tage kändes bra, Ejda är ju i princip fäst vid min höft i vanliga fall och när vi är tillsammans alla tre blir det av förklarliga skäl nästan alltid på hennes villkor.
Han är så stor nu. På vissa sätt så lillgammalt vuxen att man blir rädd och undrar var ens barn tagit vägen, men så i nästa mening kommer det ett Hör du pruttpappa, vet du vad? Bajskorv! och balansen i universum är återställd.
Kom ihåg nu Daniel: Bara för att hela november nu har gått och du har fullföljt bloggutmaningen så betyder inte det att du behöver sluta blogga dagligen och återfalla i den halvslumrande tillvaro bloggen framlevt sitt liv på sistone. Snarare kan du ju bestämma dig för att hålla i det dagliga bloggandet året ut, och skriva om saker som ligger närmare den ursprungliga tanken för den här bloggen i stället för att skriva om innehållet i ditt kylskåp. Okej?
… nå, den här dagen har väl inte direkt bestått av roligheter, vi har mest varit väldigt trötta och skavt oss mot lite för energiska barn på hemmaplan.
Men man får ju ändå ge Ejda att hon livar upp med sina huvudkreationer.
… något så banalt som att nyttja det filmrum med projektor, duk och dvd- och bluraysamling jag iordningställt i källaren. Men precis som gällande arbetsrummet så hamnar jag oftast på mellanplanet, framför vardagsrummets tv, även om jag är ensam vuxen hemma och har tänkt mig en kväll av filmfrossande.
Men det är ofta där skon klämmer. Ensam vuxen. Sitter jag i källaren är de sovande barnen två våningar borta, och som den hönsmamma (tuppappa?) jag är tycker jag att det känns otryggt. Är de en våning ovan hör jag om de rumsterar omkring i sömnen eller vaknar. Och även om vi har grind för trappan som inte Ejda kan forcera (än) så … nej, jag gillar det inte.
Men i kväll, ja i detta nu till och med – jag skriver det här på mobilen i filmrummets soffa – är det jag, projektorn och en film jag ska recensera å TVdags vägnar.
Jag berättade ju om prylbordet på nedervåningen tidigare, där jag oftast brukar finna mig själv jobbandes, men de senaste dagarna har jag spenderat den mesta av tiden i arbetsrummet på övervåningen. Det är knappast alltid så här rent på skrivbordet, men det är alltid ambitionen att det är så här det ska se ut, och det gäller ju att vara ambitiös.
Att nämna självklarheter som mjölk, smör, ost, keso och GI-folköl känns fegt, så jag tar de lite mer oväntade i stället:
1. Surkål. Oklart varför, men det har stått en halvfull burk i kylskåpet väldigt länge nu.
2. Grön paprika. Av någon anledning har det i kombination med ost blivit mitt standardmackpålägg de senaste veckorna.
3. Lördagskorv. Detta är Tages standardpålägg, han skulle enkom kunna leva på detta om vi tillät det. Är egentligen finskt och heter Lauantai.
4. Morötter. Som riktigt liten kunde Tage tänka sig att äta en hel måltid bestående av rårivna morötter. Nu har väl detta mildrats något, men han är fortfarande en storätare, något jag med mina egna minnen från barndomen gällande nämnda grönsak finner extremt kuriöst.
5. Liten yogi. Alltså yoghurt i sådana där små färgglada förpackningar i sexpack som säkerligen innehåller något kilo socker och halvskumma färgämnen. Eller som Ejda säger varje gång hon dragit fram en stol till kylskåpet, klättrat upp, insett att hon inte kan öppna dörren eftersom hon har ställt sig i vägen för den, klättrat ner missnöjt gnällandes, öppnat dörren och därefter klättrat upp igen för att försöka norpa ett par av de små plastbyttorna: Nngi!
… tja, det enklaste sett till väderleken hade ju varit att säga täckjackan, den gröna som jag införskaffade i Antwerpen (av alla ställen att köpa täckjackor på) i december i fjol. Men … nej.
Månadens klädesplagg får i stället sägas vara den gröna t-shirt jag köpte dagen efter maratonloppet, det vill säga den 3 november. I princip alla som stod i kö för att köpa kläder i maratoncentret i Central Park införskaffade någon form av Finisher-tröjor, men eftersom jag är mer modest lagd valde jag en tröja som inte skriker rakt ut att jag minsann har klarat av att springa ett sketet maraton (på en därtill mycket blygsam tid).
Men vafalls, nu när jag lägger in bilden så ser jag ju att det visst står Finisher även på min tröja.