Jag sköter ju inte bara barn och åker till Polen om dagarna. Ibland skriver jag några rader i media också. Här återfinns min senaste tekniktext för Upsala Nya Tidning om gratiserans slut när det kommer till streamade musiktjänster a la Spotify, och här finns min recension av Sophia Wolf Lösnitz debutroman ”Stockholm rosé” för Norrbottens-Kuriren.
Kategori: Litteraturvärlden
En plats med utsikt
Reser till Polen, Peter håller låda i staden Poznan i kväll i samband med att han nominerats till Kapuscinskipriset för ”Pol Pots leende”, och vi tänkte att det var ju ett utmärkt tillfälle för att hänga, det blir inte så ofta i dessa småbarnstider.
Sitter på Warszawaexpressen i detta nu. Jag valde aktivt en fönsterplats när jag bokade, såg fram emot att få se det polska landskapet svischa förbi under min färd. Möts så av detta.
Får väl fokusera på den inre resan.
Het just nu
Medieintensiv dag i bloggosfären för min enkla person.
Samtidigt som jag själv strosar omkring på de pittoreska smågatorna i Mariefred och suger musten ur de sista timmarna av vår minigetaway plingar mobilen till och jag ser att @popfabriken i dag publicerat min Dannyboy-spellista med tillhörande text på Eight days a week. Blott minuter senare plingar det till igen, och jag ser att @00mathias lagt ut en liten text på Bibliofilerna om vår trevliga sammankomst i fredags eftermiddag.
Folk har fått storhetsvansinne för mindre.
Svar på tal
Hepp. Nu upptäckte jag ju att jag hade fått en kommentar till UNT-artikeln från Bokus, gällande min kritik mot hur nätbokhandlarna hanterar sina e-bokssatsningar.
Tror att jag är nåt
Hör ni! Om man är intresserad av det här med e-böcker så ska man läsa Elib-vd:n Johan Greiffs debattartikel i Svensk Bokhandel, tycker jag.
Faktum var att jag blev lite stolt när jag läste hans text, eftersom slutklämmen där han kritiserar branschen är närmast identisk med den kritik jag utdelade i min krönika i UNT i måndags. I ett utslag av megalomani kände jag mig nödgad att mejla Johan och fråga om jag agerat inspiratör, men så stort var tyvärr inte mitt inflytande, han hade lämnat sin text till tidningen innan min krönika publicerades.
Okej, slut på meddelandet.
E-boken skyndar långsamt i Sverige
Med avstamp i den där konstiga texten i Resumé för en tid sedan om Bonniers klimatpocketsatsning, skrev jag för någon vecka sedan en krönika om e-bokens utveckling i Sverige kontra USA. I går publicerades den i Upsala Nya Tidning. Den är en smula kapad från mitt original på grund av utrymmesskäl, men check it out vetja.
Bonniers, Sjöberg och sport i litteraturen
Vi ska flyga söderut mot Stockholm snart, men två korta grejer:
Svensk Bokhandel skriver i två texter om den intressanta förlagsaffären mellan Sverige och Finland, där Bonniers köper det finska förlaget WSOY:s allmänutgivning och ger dem sin utbildningsdel i stället.
Patrik Sjöbergs väldigt uppmärksammade bok ”Det du inte såg”, recenseras i dag i Göteborgs-Posten (ej hittat på nätet). Dock inte på kultursidorna, där man normalt recenserar litteratur, utan på sportsidorna, skriver Gustav Almegård på Twitter. Det här trista sättet att behandla litteratur om sport och tidigare sportutövare pratade vi om i ett tidigt avsnitt av DJtv.
Om datum för recensioner, igen.
Angående det här att Dagens Nyheter publicerade Jonas Thentes recension – minst sagt översvallande! – av Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ”Cirkeln” i går, 14 dagar före förlaget Rabén & Sjögrens utsatta första recensionsdatum.
Först så tänkte jag att det var ju på något sätt typiskt DN, lite vi är faktiskt Dagens Nyheter vi gör som vi vill, men sedan började jag tänka på det ett par varv till, och kom fram till att de gör ju faktiskt helt rätt.
De traditionella medierna av är satta under press. Deras existensberättigande ifrågasätts ständigt, de anses vara tröga, leverera gårdagens nyheter, i dag! och är helt enkelt inte särskilt sexiga i det sociala medielandskapet. Varför ska då de, som enda instans, vänta flera veckor på att skriva om böcker som redan finns ute i handeln, som det redan pratas friskt om i sociala medier, som det redan buzzas om på bloggar, på Twitter, på Facebook, ja i stort sett överallt?
För att första recensionsdatumet är heligt och att bryta mot det är kulturhäderi? Ja, det tycker tveklöst en del. Och visst, jag tycker också att det är fint med unisona recensioner en viss dag. Men i det här fallet tycker jag också att det är förlagen som är boven i dramat. Det är de som separerar första försäljningsdatum från första recensionsdatum med upp till tre veckor ibland, och jag inbillar mig att det här är ett rätt så nytt fenomen. Varför gör de det?
Om någon som fattar det här bättre än jag kan komma med en bra förklaring vore jag tacksam.
——
Ja, hela det här inlägget ska alltså ses som en fortsättning på det här som jag skrev i förra veckan.
Sunt förnuft
Sjukdomar, sömnlösa nätter, allmän jävlighet och alldeles för många texter som ska produceras på för kort tid har gjort de senaste dagarna väldigt blogglösa för min del. I dag tänkte jag återigen gå iväg i ottan för att få mina texter avslutade (det är tekniktexter till UNT och TT Spektra och en kulturtext om e-böcker till UNT som är på tapeten), men efter att ha varit vaken med Tage från halv fyra kände jag mig mer än lovligt mosig – att jag är rejält förkyld gjorde väl inte saken bättre – och lade mig på nytt när Johanna övertog feberbarnansvaret vid halv sju. Nu sitter jag dock på fiket/tvättomaten Lavanderia sedan någon timme och skriver om tv-apparatens roll i våra liv ur något sorts sunt förnuft-konsumentperspektiv. Tycker nog att det blir rätt så bra, dessutom. I UNT på tisdag, om allt går väl.
I går utbröt för den delen det en rätt intressant diskussion på Twitter om det kvinnliga och manliga ögat vid läsning, som jag deltog i ett hörn på. En bokcirkel för alla har skrivit mer.
E-böcker tvingar förlag bli miljövänliga!
Men alltså, stopp ett tag nu. Resumé skriver angående Bonniers och Månpockets klimatsmarta pocketböcker (var inte det en nyhet redan för ett par veckor sedan, för den delen?) att Ipad och e-böcker har snott en stor marknadsandel från det ”vanliga” bokläsandet, och nu krävs ett motdrag från förlagen – miljövänlighet!
Eeh. Missförstå mig inte, jag tillhör verkligen e-böckernas tillskyndare, försvarare och marknadsförare här i Sverige, jag tycker så mycket om dem att jag för bövelen ger bort dem gratis, men pratar vi ens procentenheter när det gäller hur stor andel e-böckerna har på den svenska bokmarknaden? I fjol betraktades e-boksförsäljningen ännu som mindre än marginell av Förläggareföreningen, försäljningen nådde inte ens en miljon kronor.
Att satsa miljövänligt är utan tvekan bra av förlagen och jag har själv begärt in en offert om vad det kostar att trycka pocketböcker på det sättet – det är inte särskilt mycket dyrare – men jag tror att satsningen har ytterst lite att göra med e-boksmarknaden.
För att du ska ha råd att köpa två andra böcker
Olle Svalander ger i dagarna ut sin nya roman ”Pengar & sex”, som kommer på hans egna förlag Nero Förlag. Till skillnad från mig vågar Olle, som jag agerat lite lite bollplank åt under uppstartsprocessen, ge ut romanen direkt i pocket. Jag gillar hans motivering:
Den kommer i pocket eftersom jag anser att det inte är tyngden i pappret som avgör bokens kvalité utan tyngden i orden. Den kommer i pocket eftersom jag tror att du gillar pocket. Den kommer i pocket för att du ska ha råd att köpa två andra böcker.
Då jag är i Berlin för tillfället missar jag releasefesten i veckan, men Olle – jättestort lycka till!
Första datum för recension
Det där med att jag lät Tage gå omkring utan mössa, jag vet inte jag. Nu är han dunderförkyld, febrig och grinigast i världen, efter sin pappa då möjligen, som efter att ha legat vaken med sin grinige son i princip hela natten i dag inte ser många ljusglimtar på himlen, trots att det utlovats 20 grader på Berlins gator och inte ett moln så långt ögat kan nå, vad jag kan se.
Hur som helst. Det finns så mycket jag skulle vilja göra och skriva, men det får nog anstå till ett annat år.
En grej jag funderar över är dock det här med första recensionsdatum. Börjar de inte spela ut sin roll en smula? Vad är det för poäng med att sätta upp ett magiskt datum för recensioner av böcker, när de numera ofta funnits i handeln flera veckor innan dagen kommer? Jag vet att det finns olika uppfattningar om det här, men för mig är ett viktigt syfte med litteraturrecensioner att de ska vara en guidning för presumtiva läsare, det vill säga – är det värt att jag lägger tid, energi och pengar på just den här boken? Som det är nu hinner ju titlar nästan plockas bort från bokhandlarnas nyhetshyllor innan de haft första recensionsdatum. Är inte det en smula korkat?
PS. Den primära anledningen till att jag skriver det här nu, är att jag såg i Björn af Kleens blogg att hans nya bok ”PS” redan finns att tillgå i bokhandeln (enligt Bokus släpptes den 6 april), men har första recensionsdag om nästan tre veckor, den 30 april. Men det är ett rätt vanligt förekommande fenomen nu för tiden. DS.
PS2. I dag är det för den delen första recensionsdatum för min exkollega Erik Helmersons andra roman ”Den onödige mannen”. På det stora hela tycker jag att det ser fint ut recensionsmässigt. Grattis Erik! DS2.