Kategori: Litteraturvärlden

Litteraturkritik, Pogo Pedagog och Quark

På plats i Berlin igen som sagt. Träden grönskar, Tage går omkring utan mössa och det mesta känns fint.

Några saker att glädjas extra åt:

1. Har sakteliga börjat rulla igång mitt frilanseri i den mån jag hinner – är ju fortfarande föräldraledig ett bra tag till. Förutom de veckoåterkommande krönikorna om nätet och teknik för TT Spektra skriver jag nu varannan vecka om teknik i Upsala Nya Tidning, premiärtexten från i tisdags om The post-pc era kan läsas här, min första litteraturrecension för UNT publicerades i onsdags och kan läsas här, och min första recension för Norrbottens-kuriren kom också i veckan och kan läsas här. Böckerna i fråga är Kristina Ohlssons deckare ”Änglavakter” och Liza Marklunds krönikesamling ”Nya röster sjunger samma sånger”. Än så länge har jag alltså till 100 procent ägnat mig åt att recensera Piratförlagsböcker. Kanske ska det bli min nisch.

2. På tal om Piratförlaget så har de startat en rätt rolig liten Pogo Pedagog-grundkurs i förlag- och bokkunskap på Youtube. Första delen handlar om olika typer av bokbindningar, och andra delen om vad man ska tänka på när man skickar in sitt manus till ett förlag. Roligt, lättsamt och informativt. Det första inslaget har fått viss kritik i kommentarsfältet hos Breakfast Book Club, och kritiken är säkert korrekt i sak, men jag tycker ändå att inslaget är väldigt bra, för det visar hur verkligheten ser ut i dag när det gäller de olika formaten, och visar även ganska tydligt upp den förvirring som råder bland förlagen till hur man ska förhålla sig till dem.

PS. Gällande det här med bokmanus och Piratförlaget: När jag skickade in ”Dannyboy & kärleken” till förlag den första vändan (jag fick det antaget i vända två), var Piratförlaget ett av de tre förlag jag skickade det till. De returnerade manushögen oöppnad. Enligt Mattias Boström (som är den som håller låda i videoklippen) har dock deras rutiner ändrats en del sedan dess. DS.

3. Quark har släppt en 30-dagars utvärderingsversion av kommande version 9, en utvärderingsversion som går att använda utan några som helst restriktioner under den här provmånaden. Gissa om jag tänker nyttja det till att göra pocketupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” i ett riktigt kompetent program utan att det behöver kosta mig ett öre? För ja, jag vet att nästan alla jobbar i Indesign nu för tiden, men har man en gång i världen lärt sig att cykla i QuarkXpress 3.3, så hojar man gärna vidare i liknande hjulspår. Åtminstone så gör jag det.

Hålla låda

Man kan ju lugnt påstå att jag svor inombords när jag stod i tunnelbanan i går morse och insåg att mitt elva sidor långa manus som jag förberett till mitt föredrag på Biskops-Arnös skrivarlinje låg kvar hemma på soffbordet. Trots att jag hade gått upp extra tidigt för att ordna med utskriften. Trots att jag hade fixat till ett par detaljer med bläckpenna bara minutrar innan jag lämnade lägenheten. Trots att jag placerat pappershögen extra synlig när jag packade ihop väskan, så att jag bara skulle kunna placera den överst.

Men nej, på soffbordet låg det, och jag tuffade ner mot centralen.

Elva sidor!? Är jag knäpp? Möjligen, men det är så mina talmanus brukar se ut, jag skriver ner i princip exakt vad jag planerar att säga, inklusive effektfulla pauser, men sedan när jag väl är på plats använder jag bara manuset sparsamt, jag har ju hunnit gå igenom det några varv under skrivandets gång, så det brukar gå av sig själv. Dock vill jag ha det där som backup, som ryggrad. Plus att det behövs extra mycket när jag ska göra en presentation i Keynote, jag skriver ut

KLICK

i manuset där bilderna ska komma, så att jag vet när det är dags. Förekomsten av bilderna gör också att det blir svårare att tala i fri stil, att komma ihåg vad jag tänkt säga är inte så svårt på det stora hela, men det är svårt att komma ihåg exakt i vilken ordning bilderna kommer utan något sorts körschema.

Nåväl. Nu gick det visserligen alldeles utmärkt ändå, när jag väl var på plats i Biskops-Arnös mediesal och lyckats koppla in iPaden i systemet (Keynotepremiär via paddan!) återstod 20 minuter tills eleverna skulle komma, så jag hann gå igenom bildspelet och utifrån det kunde jag skriva upp mina stolpar på ett stort papper som jag hittade. Jag höll låda i nästan timmarna två non stop, ämnet för dagen var Författarrollen i förändring eller Den nya författarrollen eller Så kan man också ta sig fram som författare eller något i den stilen. Kursledaren sa efteråt att hon var väldigt nöjd, och att hon tyckte att de hade fått mer matnyttig information om den svenska förlagsvärlden från mig än de fått totalt under de två studiebesök de gjort på förlag inne i Stockholm. Det gjorde mig väldigt glad att höra.

Det är en lustig plats, den där anrika folkhögskolan utslängd på en ö i norra Mälaren. Jag har bara varit där en eller två gånger tidigare, när Peter gick på skrivarlinjen för sex-sju år sedan, minns inte exakt hur många besök jag gjorde, men jag kan verkligen känna en saknad inför att jag aldrig provade på en liknande tillvaro någon gång när jag pluggade. Jag var nära att söka skrivarlinjen i Skurup en gång minns jag, men tyckte till sist att Skåne kändes för långt bort trots allt, och struntade i det. Varför sökte jag aldrig Biskops-Arnö? Mer prestigefyllt blir det ju inte när det kommer till skrivarutbildningar i Sverige, och det ligger ju rätt nära såväl Sandviken som Uppsala som Stockholm, de tre nav jag haft i mitt liv. Minns inte.

Hur som helst. Det var roligt att få komma dit, och jag hoppas på repris nästa årskull.

Extra! Nu med extramaterial.

Jag tycker det är roligt om det blir fler som börjar lägga in extramaterial i e-boksutgåvorna av sina böcker, det är ju enkelt gjort, bara några länkar som styr till andra platser egentligen, som Spotify eller nätet eller Youtube eller vad det nu månde vara. Utmaningen är inte i första hand teknisk, utan att tänka till kring vad man styr iväg till, själv var jag väl inte så där jätterevolutionerande, jag skrev ett nytt förord, skapade en spellista och (åter)publicerade den epilog som även finns med som extramaterial i pocketupplagan. Fast där är epilogen tryckt spegelvänd för att göra den lite mer oåtkomlig, här är den skriven rakt upp och ner, men i stället måste man klicka sig fram till den. För jag vill ändå att folk ska förstå att boken är slut, epilogen är inte slutet på historien, det är hur det kunde ha blivit, men inte hur det är.

Hur som helst.

Det är roligt med extramaterial. Däremot vill jag förtydliga en sak som jag tyckte kom bort i medierapporteringen tidigare i veckan. Sara Ohlssons fina debut ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag”, må visserligen vara Sveriges första ”e-bok+” (ett begrepp som Gilla Böcker själva har myntat om jag förstått det rätt), men det var inte Sveriges första e-bok med extramaterial. I e-boksversionen av romanen ”Våld” hade Karin Ström redan i höstas bifogat nyskriven musik enkom för denna utgåva. Karin Ströms variant var dessutom mer avancerad än Ohlssons (och mina) e-boksutgåvor, då den epub-fil hon säljer inte bara länkar läsaren (lyssnaren) vidare till Spotify, utan även innehåller själva musikfilen.

Dannyboy – äntligen e-bok!

I ungefär detta nu går följande pressmeddelande ut lite hit och dit:

”Dannyboy & kärleken” i ny e-boksutgåva med extramaterial

Efter fjolårets stora framgångar med de fria digitalutgivningarna av romanen ”Vi har redan sagt hej då” återpublicerar i dag Sockerförlaget Daniel Åbergs debutroman ”Dannyboy & kärleken” som e-bok med nyproducerat extramaterial. Även denna gång får läsarna ladda ner boken helt fritt.

– ”Dannyboy & kärleken” finns fortfarande att köpa i pocket, men jag vill att den ska finnas digitalt också, något den inte gjort de senaste åren. Därför har jag producerat en ny e-bok med ett nyskrivet förord om musikens roll i berättelsen. Texten ackompanjeras av en Spotifylista med 65 låtar som finns med i eller har präglat romanen, säger Daniel Åberg.

Förutom förordet och låtlistan ger även den nya e-boken tillgång till en epilog som klipptes bort från ”Dannyboy & kärleken” före utgivningen 2005.

Den nya e-boksversionen av ”Dannyboy & kärleken” är precis som ”Vi har redan sagt hej då” producerad med gratisprogram och är fri att sprida vidare enligt en Creative Commons-licens.

FAKTA ”DANNYBOY & KÄRLEKEN” (e-bok)
ISBN 978-91-9761-882-3
Format: Epub (version för iPhone/iPad), epub (version för vanliga e-boksläsare), mobi (anpassad för Kindle)
Hittas via: https://www.danielaberg.se

SAGT OM ”DANNYBOY & KÄRLEKEN”:
”En generationsroman med turbointrig.” Arbetarbladet
”Nöjesguiden som roman” Dagens Nyheter
”En medelklassungdomens sorgesång över oförmågan att bli vuxen.” Helsingborgs Dagblad
”En smått fantastisk historia om två uppfuckade människor i övre tjugoåren” Situation Sthlm
”Helt oemotståndlig i sin underfundiga humor” Upsala Nya Tidning

Hurra hurra säger jag och bockar av en punkt på att göra-listan.

Korkskaft

Det kom en liten beställning på morgonen, och blev tvungen att sticka iväg till lagret och hämta hem en ny kartong ”Dannyboy”-pocketar.

Och alltså, den dag våren 2006 när jag kom på den briljanta idén att packa ner de ursprungligen 5000 exemplaren på högkant i de 45 kartongerna, det måste ha varit en av mina mest idiotiska dagar i livet. För nu, knappt fem år senare, när cirka tio kartonger återstår, hur tror ni att ungefär hälften av exemplaren i de här kartongerna ser ut? Jo, de är vinda, böjda kanske inte av väder och vind, men av vikttryck. Vilket innebär att jag måste lägga dem i press rätt lång tid innan de blir raka igen och går att skeppa iväg.

Särskilt med tanke på att det går i exakt lika många i kartongerna om de paketeras så här.

Här och där

Ett par grejer så här i mitten av veckan:

Fredrik ”Bisonblog” Wass har startat en ny podcast, som han kallar för Bison Backtrack. I det första avsnittet, där huvudfokus ligger på hur Fredrik och Joakim Nyström diskuterar varför de blivit grumpy old men när det kommer till nätet, medverkar jag med en liten radiokrönika om min historiska relation till internet från uppringt modem till sociala medier-stress i skuggan av att vara småbarnsförälder. Lyssna vetja!

Litteraturdocenten Petra Söderlund har skrivit ett svar på mitt svar på hennes krönika i UNT härförleden. Läs vetja! Vem vet, kanske återkommer jag i ämnet.

Läs en e-bok-veckan

UPPDATERAT INLÄGG.

Tydligen så inleddes på söndagen läs en e-bokveckan. Det hela meddelas på en sajt som ser väldigt … oinbjudande ut, men låt nu inte det stoppa er, vetja. Ta chansen, läs på er dator, er läsplatta, er iPhone, er Androidlur, er iPad, er Samsung Galaxy, om nu någon i den verkliga världen skulle kunna tänkas ha en sådan.

Låna böckerna på biblioteket, köp dem hos nätbokhandlarna (Adlibris har en särskild e-böcker för under hundringen-flik just nu till exempel) eller ladda ner min egen ”Vi har redan sagt hej då” helt fritt härifrån. Ta chansen!

Man kan ju tycka att jag, om jag varit lite mer vältajmad, skulle ha sett till att även den nya e-boksversionen av ”Dannyboy & kärleken” skulle läggas upp i samband med den här mystiska e-boksveckan. Men så är nu inte fallet. Orsaken är dock inte att jag inte är klar med den, utan mer krass än så – jag är helt enkelt förjävla trött på att lagra de cirka 1000 exemplar som återstår av ”Dannyboy”-pocketen, och säljer gärna så många som möjligt under årets bokrea först.

——

UPPDATERING: Läs en e-bokveckan eller Läs en e-bok-veckan? Dubbla bindestreck ser ju väldigt muppigt ut, men å andra sidan, vad är en e-bokvecka? En vecka med bara e-böcker? Visserligen är det väl ingen dum tanke i sammanhanget, men det är ju läs en e-bok som är grejen, inte veckan. Eller ja, alltså…

Äh, ni fattar vad jag menar. Jag låter det vara dubbelbindestreck helt enkelt, muppigt eller inte.

Köplust

Snurrig dag. Satte mig redan i morse för att skriva något om nya iPaden, jag lade ju upp för det i går, men så kom febrigt barn, lunchmöte, barnläkarmottagning, tvätt och allmänt kaos överhanden. Nu sover dock den febrige men i övrigt tydligen friske sjuklingen, och jag kan andas ut några sekunder.

Så. iPad 2. Ja, jag kommer att köpa nu. Nej, jag tror fortfarande inte att Apple är särskilt intresserade av att överta förstapositionen från Amazon när det gäller e-böcker, även om de så klart inte skulle ha något emot om det skedde. Visst, de fick in Random House i iBookstore och därmed ytterligare 17 000 titlar, men de ligger fortfarande på under 100 000 titlar totalt, att jämföra med Amazons 800 000. Och visst ser 100 miljoner nedladdade titlar ur e-boksbutiken ut som en bra siffra, men utan jämförande siffra från Amazon är det svårt att värdera den. Kom igen nu Amazon, visa era kort för en gångs skull.

Det är ju dessutom så att det inte är dåligt för Apple om det går bra för Amazon, eftersom många använder Kindle-appen för att läsa e-böcker på sin iPad. Jag skriver än så länge eftersom det ju återstår att se hur Amazon tänker hantera Apples krav på 30 procent av intäkterna, det finns ju en risk att de säger up yours och drar in appen. Alternativet är väl att de halvretirerar och satsar på den webbaserade butiken enbart, och låter appen vara enbart ett e-boksläsarprogram, utan direkt hänvisning till webbutiken (det ju det som är stötestenen).

Jaha, där vaknade han igen. Slut på rasten.

Just ja, en grej till. Det blir en vit.

iPaden och läsplattan

Det finns ju utan tvekan en viss ironi i att jag i dag – samma dag som jag ska livefölja Apples presentation av iPad 2 och med stor sannolikhet äntligen göra slag i saken och köpa mig en egen – skriver en text på UNT Kultur där jag dissar iPaden som e-boksläsare. Jag! Som både gillar iPad och e-böcker! Mycket!

Fast det är visserligen inte det jag gör egentligen, dissar iPaden alltså. För personligen tycker jag att iPaden är en utmärkt e-boksläsare, textens syfte är ett annat, nämligen att slå hål på myten som säger att Apple med sin iPad leder e-boksläsarutvecklingen i USA. Jag trodde själv att Kindlen skulle stendö samma dag som iPaden presenterades, men så har verkligen inte skett. Amazons dedikerade läsplatta, och på sistone även Barnes & Nobles variant Nook, har i stället fortsatt plocka marknadsandelar från den fysiska bokförsäljningen, och går som tåget, även om Amazon visserligen på ett rätt irriterande sätt vägrar släppa konkreta försäljningssiffror. Apple verkar tvärtom rätt ointresserade av e-böcker, med all sannolikhet anser de att det finns mer pengar att tjäna på musik, film och appar.

Det här kan så klart komma att ändras, i samband med att iPad 2 presenteras finns en del som tyder på att USA:s största förlag Random House till sist börjar sälja sina e-böcker i Apples e-boksbutik iBookstore, till exempel. Men räcker det för att Apple ska ta en ledarposition? Jag tror inte det.