Kategori: Boken och framtiden

Men alltså, stopp ett tag nu. Resumé skriver angående Bonniers och Månpockets klimatsmarta pocketböcker (var inte det en nyhet redan för ett par veckor sedan, för den delen?) att Ipad och e-böcker har snott en stor marknadsandel från det ”vanliga” bokläsandet, och nu krävs ett motdrag från förlagen – miljövänlighet!

Eeh. Missförstå mig inte, jag tillhör verkligen e-böckernas tillskyndare, försvarare och marknadsförare här i Sverige, jag tycker så mycket om dem att jag för bövelen ger bort dem gratis, men pratar vi ens procentenheter när det gäller hur stor andel e-böckerna har på den svenska bokmarknaden? I fjol betraktades e-boksförsäljningen ännu som mindre än marginell av Förläggareföreningen, försäljningen nådde inte ens en miljon kronor.

Att satsa miljövänligt är utan tvekan bra av förlagen och jag har själv begärt in en offert om vad det kostar att trycka pocketböcker på det sättet – det är inte särskilt mycket dyrare – men jag tror att satsningen har ytterst lite att göra med e-boksmarknaden.

Jag tycker det är roligt om det blir fler som börjar lägga in extramaterial i e-boksutgåvorna av sina böcker, det är ju enkelt gjort, bara några länkar som styr till andra platser egentligen, som Spotify eller nätet eller Youtube eller vad det nu månde vara. Utmaningen är inte i första hand teknisk, utan att tänka till kring vad man styr iväg till, själv var jag väl inte så där jätterevolutionerande, jag skrev ett nytt förord, skapade en spellista och (åter)publicerade den epilog som även finns med som extramaterial i pocketupplagan. Fast där är epilogen tryckt spegelvänd för att göra den lite mer oåtkomlig, här är den skriven rakt upp och ner, men i stället måste man klicka sig fram till den. För jag vill ändå att folk ska förstå att boken är slut, epilogen är inte slutet på historien, det är hur det kunde ha blivit, men inte hur det är.

Hur som helst.

Det är roligt med extramaterial. Däremot vill jag förtydliga en sak som jag tyckte kom bort i medierapporteringen tidigare i veckan. Sara Ohlssons fina debut ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag”, må visserligen vara Sveriges första ”e-bok+” (ett begrepp som Gilla Böcker själva har myntat om jag förstått det rätt), men det var inte Sveriges första e-bok med extramaterial. I e-boksversionen av romanen ”Våld” hade Karin Ström redan i höstas bifogat nyskriven musik enkom för denna utgåva. Karin Ströms variant var dessutom mer avancerad än Ohlssons (och mina) e-boksutgåvor, då den epub-fil hon säljer inte bara länkar läsaren (lyssnaren) vidare till Spotify, utan även innehåller själva musikfilen.

Det finns ju utan tvekan en viss ironi i att jag i dag – samma dag som jag ska livefölja Apples presentation av iPad 2 och med stor sannolikhet äntligen göra slag i saken och köpa mig en egen – skriver en text på UNT Kultur där jag dissar iPaden som e-boksläsare. Jag! Som både gillar iPad och e-böcker! Mycket!

Fast det är visserligen inte det jag gör egentligen, dissar iPaden alltså. För personligen tycker jag att iPaden är en utmärkt e-boksläsare, textens syfte är ett annat, nämligen att slå hål på myten som säger att Apple med sin iPad leder e-boksläsarutvecklingen i USA. Jag trodde själv att Kindlen skulle stendö samma dag som iPaden presenterades, men så har verkligen inte skett. Amazons dedikerade läsplatta, och på sistone även Barnes & Nobles variant Nook, har i stället fortsatt plocka marknadsandelar från den fysiska bokförsäljningen, och går som tåget, även om Amazon visserligen på ett rätt irriterande sätt vägrar släppa konkreta försäljningssiffror. Apple verkar tvärtom rätt ointresserade av e-böcker, med all sannolikhet anser de att det finns mer pengar att tjäna på musik, film och appar.

Det här kan så klart komma att ändras, i samband med att iPad 2 presenteras finns en del som tyder på att USA:s största förlag Random House till sist börjar sälja sina e-böcker i Apples e-boksbutik iBookstore, till exempel. Men räcker det för att Apple ska ta en ledarposition? Jag tror inte det.