Test: E-bokstjänsten Bokon

Det har inte skrivits så mycket om Dito- och Adlibris-utmanaren Bokon tycker jag. E-bokssajten, som fick stor förhandsinfo i branschmedia när planerna presenterades i början av hösten, lanserades utan några större pukor och trumpeter ett par dagar före jul.

Mitt intryck av Bokon hittills är gott. Sajten och den tillhörande appen är lättanvänd, det går att göra e-boksköp direkt även i iPhone- och iPadappen vilket inte hör till vanligheterna – Apple tar ju 30 procent av försäljningskakan i appar vilket gör att de flesta andra bygger halvmesyrslösningar där man får sköta själva inköpen via webben och sedan ladda ner böckerna i appen i efterhand. Detta torde medföra att böckerna säljs med mindre marginal hos Bokon vilket knappast gynnar förlag och författare, men ur läsarens synvinkel är det oslagbart enkelt att kunna göra enklicksköp. (OBS! Se uppdateringar i botten av inlägget)

Den inbyggda bokläsaren i Bokons app stöder biblioteksböcker. Tidigare har man varit hänvisad till att läsa bibliotekslånade e-böcker för iPhone/iPad i appen Bluefire Reader, men nu finns alltså ett alternativ. Och det verkar fungera bra dessutom, jag har haft vissa problem med sidnumreringen i Bluefire när jag läst lånade böcker, den har inte skalats om när jag ändrat teckenstorlek på texten, men i Bokon-appen fungerar det hittills utan problem. Och det är så klart smart av Bokon att erbjuda den här möjligheten, får de sina användare att läsa alla sorters e-böcker i sin app är chansen större att man även köper titlar ur butiken som finns på samma ställe.

E-boksbutiken i appen verkar dock inte helt buggfri. Valde jag att gå in katalogens kategorier för deckare respektive skönlitteratur returnerades bara ett felmeddelande och tomma kataloger som svar. Förhoppningsvis är det bara barnsjukdomar.

Det finns även en ”skicka dina köp till Kindle”-funktion som kan vara nyttig för ägare av Amazons läsplatta – Kindle stöder ju inte epub-formatet vilket är det härskande för e-böcker i Sverige. Att då erbjuda en inbyggd konverterare är piggt. Då jag inte äger någon Kindle själv har jag inte testat funktionen, men jag såg i en kommentar hos Enligt O, som också har testat Bokon, att konverteringen tyvärr inte verkar fungera helt fläckfritt ännu. Precis som med biblioteksfunktionen i appen är dock Kindlekonverteraren ett bra mervärde för tjänsten.

Slutligen det här med Bokons premiärdatum. Jag kan inte riktigt förstå varför de valde att slå upp portarna på förmiddagen fredagen före en närmast rekordlång julhelg. Starten drunknade helt i de potentiella användarnas julstökande, och mediernas kultur- och nöjessidor var vid det laget redan färdiggjorda för hela jul- och mellandagsveckan. Visserligen hade Bokon lovat att tjänsten skulle lanseras före jul, men jag tror ändå att de hade tjänat på att svika det löftet och väntat till efter helgerna. Hade de hoppats att användarna skulle flockas framåt julaftonskvällen när alla läs- och surfplattor som legat under granarna skulle fyllas med innehåll? Kanske, men då måste de ju känna till sajtens existens också.

Men oh well. Vad gör det om hundra år.

UPPDATERING 1: På Twitter uppmärksammas jag om att Bokon lägger på 30 procent på försäljningspriset när man handlar i appen på iPhone/iPad, tvärt emot det jag skrev ovan så är det alltså inte alls särskilt bra ur läsarens synvinkel. Jag skulle till och med säga att det är riktigt dåligt, eftersom det inte ges någon information i appen om att priserna är betydligt högre där än om man gör köpet på Bokons sajt. Det finns en punkt där detta uppmärksammas på Bokons supportsidor, men supporten finns bara på webben, inte i appen. Och går man in på Bokons sajt från webbläsaren på en iPhone/iPad, får man först upp en ruta där man föreslås använda deras app i stället. Inte heller då ges någon info om att priserna stiger väsentligt om man väljer att göra detta.

UPPDATERING 2: Får nu via Twitter även höra argumentet att det inte är Bokon som agerar fult utan Apple, eftersom de i sina Appstorevillkor anger att man inte får skriva i en app att priserna är lägre någon annanstans, exempelvis på webben. Det är så klart ett fjantigt (och av många kritiserat) agerande av Apple, men jag tycker ändå att skuggan faller främst över Bokon, för den enda som straffas i det upplägg som de har valt är kunden. De har valt att ha en e-boksbutik i sin iPhoneapp, men de är inte själva villiga att ta kostnaden för det valet, utan lägger i stället kostnaden på kunderna utan att dessa får veta det. Varför de inte får veta det tycker jag är sekundärt, det hade varit ärligare att i stället göra som exempelvis Dito och strunta i en iPhonebutik helt, och hänvisa helt till webben om man vill handla. Det bästa sättet att protestera mot Apples regler måste ju vara att vägra spela enligt dem, inte att lyda och låta kunderna ovetandes ta smällen?

UPPDATERING 3: Se även mitt uppföljande inlägg, där Bokons vd svarar på min kritik.

Livet just nu

Det har inkommit önskemål om att jag ska blogga mer om hur vårt liv fortgår här uppe.

Jo tack, det går bra. Men jag känner mig ännu lite obekväm att skriva om det, vardagsbetraktelser blir mer intima eftersom man här rör sig i ett mycket mindre sammanhang. Men jag lovar att försöka bortse från det och rapportera en del. Låt mig börja med några saker:

Jag är lite paranoid när jag möter folk, eftersom faktumet att jag inte vet vilka de är inte behöver betyda att de inte vet vem jag är. Vid åtminstone tre tillfällen den senaste veckan har det hänt att människor jag inte haft en aning om vilka de är kommit fram på exempelvis Konsum och frågat Nå, hur går det för er då? och så har det visat sig vara någon granne till oss eller vän till Johannas föräldrar eller barndomsbekant till Johanna eller någon som helt enkelt bara vet på det sätt som folk i den här typen av samhällen brukar veta vad omgivningen sysslar med. Människor som jag inte har en aning om vilka de är, men som så klart har hört allt om vår flytt hit. Och att alla är påpälsade i vinterställ, gigantiska mössor och stora halsdukar i kylan så att det knappt går att se vem som är vem ens om jag skulle råka känna dem gör det inte enklare. Men jag gör mitt bästa, och konverserar glatt tillbaka.

Johannas syster är bekymrad över min kompissituation här. Allt hopp är dock inte ute. Det finns faktiskt en kille i byn som använder cykelhjälm, honom skulle du nog gilla, meddelade hon häromdagen.

I går var vi ute och gick längs älven. Mycket vackert. Jag snor Johannas bildcollage.

Tage har gått på dagis här uppe en vecka nu. Inför flytten var detta det enda jag oroade mig för, jag och Johanna har ju gjort ett medvetet val, medan han bara tvingas haka på och fullständigt byta miljö. Men det verkar gå bra, även om han i torsdags sa att han fortfarande gillar sitt gamla dagis mer, för jag känner dem bättre, som han motiverade det och orden fick det att hugga till en smula i mitt hjärta, men i nästa andetag la han till men det här dagiset är också roligast, kanske för att lugna mig. Älskade unge.

Surf’s up

Vi har internet! Det snabbaste internet jag haft sedan jag och Johanna bodde på Döbelnsgatan, vilket tre boenden senare känns som en evighet, trots att det var mindre än tre år sedan flyttlasset gick därifrån.

Summering av våra nätproblem den senaste månaden: Kundtjänsterna hos Bredbandsbolaget och Tele 2 har förlorat all respekt hos mig (jag tar tillbaka det jag skrev senast om att jag själv delvis var att skylla gällande mina Tele 2-problem, strulandet från dem gällande den simpla uppgiften att skicka mig ett sim-kort har nu nått parodins nivå), samtidigt som Telia får med beröm godkänt. Uppgifterna som deras kundtjänst uppgett när jag ringt har visat sig stämma från dag ett, och leveransdatumet av bredbandet har förbättrats vid två tillfällen, först justerades det från 14 januari till 9 januari, och när utrustningen väl anlände i går visade det sig att det gick att kicka igång en dag tidigare. Enligt Bredbandsbolagets kundservice var detta omöjligt att få till, men uppenbarligen hade de (surprise!) fel.

Okej, nog om våra nätvåndor. Dags att börja surfa.

Sveriges bästa deckare korad

På tal om ingenting annat hade Sydsvenskan en väldigt ambitiös och matig topplista över de bästa svenska deckarna genom tiderna i mellandagarna. Tyvärr klar manlig övervikt, plus ett par sorgliga påpekanden om att böcker som skrivits av kvinnor endast fått poäng i omröstningen av just kvinnor, men listan är åtminstone inte så betyngd av samtiden som man skulle kunnat frukta. Tvärtom känns det som att det ligger lite väl många Sjöwall/Wahlöö-titlar på topp tio och trängs.

”Händelser vid vatten” av Kersin Ekman vann. Känner att det får bli en omläsning av den inom kort. Har vi något exemplar av den i någon av de ännu väldigt osorterade högarna här hemma i huset tror du, Johanna?

En timme om dagen

Det blev inga storstilade nyårslöften och årssummeringar. Flytten och faktumet att jag ändå sedan vi anlände till Vittangi varit endera mag- eller influensasjuk – lika bra att ta all skit på en och samma gång – har dragit ner mitt nätanvändande väsentligt. Ja, plus det här med avsaknaden av själva internet i sig själv också då.

Men hur som helst. 2013. På en ny plats där andra spelregler gäller. Vi skottar gården från nyfallen snö mest varje dag, eldar i öppna spisen för att hålla kylan stången, skjutsar runt Tage på styrkälke (det som söderöver kallas snowracer eller bob) och i lördags stod morfar Roger (alltså Johannas pappa) i farstun och sa hörru att nu har jag renen med mig varvid jag fick hjälpa till att bära ner en nyslaktad ren i källaren och hänga upp den i matkällaren, en ren som i går efter att ha mörat till sig styckades i vår tvättstuga. 14,2 kilo kött till oss och 12,5 till Johannas systers familj.

Och nej, jag var inte särskilt delaktig i själva styckandet. Men jag såg i alla fall på.

Jag har ett enda nyårslöfte. Under året som kommer ska jag göra mitt yttersta för att skriva åtminstone en timme per dag på romanen så att den blir klar någon gång.

Och ja, dagens timme är redan avklarad. 1 395 tecken. Inte så mycket att skriva hem om, men åtminstone något.