I dag offentliggörs vilka som har chansen att plocka hem Norrlands litteraturpris 2019. De totalt tio nominerade är:
Vuxenlitteratur: Aednan av Linnea Axelsson (Albert Bonniers förlag) Allting växer av Lyra Koli (Modernista) Mördarens mamma av Ida Linde (Norstedts) Nordisk fauna av Andrea Lundgren (Natur & Kultur) Robert Smith och jag av Peo Rask (Black Island Books)
Barn- & ungdomslitteratur: Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark (Wibom Books) Jag heter Beata av Katarina Kieri (Lilla Piratförlaget) Vilma och skolan/Vilma ja koulu av Lina Stoltz (Barents Publisher) Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark (Natur & Kultur) Ättlingarna – Hotet av Mats Söderlund (Rabén & Sjögren)
Titlarna har tagits fram av en särskild nomineringsjury, och nu är det upp till oss i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet att läsa, bedöma och rangordna individuellt så att vi i slutänden kan nå ett gemensamt konsensus i de två kategorierna. Mottagarna, som förutom äran får 10 000 kronor vardera, tillkännages i samband med sällskapets stora sommarmöte, som i år arrangeras på Hola Folkhögskola i Ångermanland mellan 5-7 juli.
Kul att läsa ska det bli! Ett par av titlarna hade jag redan tagit mig an tidigare, och nu är det bara att gå loss på resten.
Vi har delat ut Norrlands Litteraturpris här i Dalkarlså i kväll. Följande text publicerade jag just på Norrlitts hemsida:
Årets mottagare av Norrlands litteraturpris har utsetts. Anna Jörgensdotter tilldelas priset i vuxenklassen för romanen Solidärer och Mia Öström i barn- och ungdomsklassen för romanen Vakuum.
Pristagarna Mia Öström och Anna Jörgensdotter
Utmärkelsen, som består av ett diplom samt en penningsumma om 10 000 kronor, delades ut vid en ceremoni på Dalkarlså Folkhögskola i den västerbottniska byn Dalkarlså i Robertsfors kommun i samband med Norrländska Litteratursällskapets traditionsenliga sommarmöte.
Anna Jörgensdotter tilldelas Norrlands litteraturpris 2018 i kategorin vuxenlitteratur för sin roman Solidärer (Albert Bonniers förlag) med motiveringen:
”Med behagligt växlande tempo, skilda perspektiv och väl grundat i trettiotalets politiska historia berättar Anna Jörgensdotter om arbetarstaden Gävle, den spanska revolutionen och om de spanienfrivilliga som reste söderut för att slåss på republikens sida under brinnande inbördeskrig. Solidärer är en roman om människor som bestämmer sig för att slåss för ett värdigare liv, men också en berättelse om tillfälligheter, kärlek, bristen på handlingsutrymme och maktlöshet inför sakernas tillstånd. I blickfånget finns Ingemar, Klara och Conxa, som inkarnationer av den kamp för bättre levnadsvillkor som bryter ut var än förtrycket uppstått, uppstår eller skall uppstå.”
Mia Öström tilldelas Norrlands litteraturpris 2018 i kategorin barn- och ungdomslitteratur för sin roman Vakuum (Gilla Böcker) med motiveringen:
”Med språklig säkerhet, närvaro och nära nog deckarlik spänning skildrar Mia Öström i Vacuum tio dagar av tonåringen Jonnas liv, knappt ett år efter att storebrodern Johan tagit sitt liv, hennes allt mer distanserade förhållande till omvärlden och till synes solitära kamp för att få hålla fast vid det som finns kvar av storebrodern. Genom att låta sorgen berätta om Jonna istället för att berätta om Jonnas sorg, skildrar Vacuum upplevelsen av att känna sig övergiven, men också drivkraften som kan finnas i sökandet efter svaret på frågan om varför någon man älskar tar sitt liv.”
David Väyrynen intervjuar pristagarna.
Övriga nominerade till 2018 års pris:
Vuxenlitteratur: Smekmånader av Mikael Berglund (Albert Bonniers förlag) Nya Norrland av Mats Jonsson (Ordfront) Källarhundarna av Tove Mörkberg (Brombergs) Barmark av Malin Nord (Albert Bonniers förlag)
Barn- och ungdomslitteratur: Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn (Rabén & Sjögren) Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg (Mirando förlag) Flytten av Lina Stoltz (Nypon förlag) Amanda & Ila: Från och med nu av Katja Timgren (Alfabeta)
Om Norrlands litteraturpris
Norrlands litteraturpris utdelas av Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr. Priset instiftades 1973 och kallades fram till år 2008 för Rörlingstipendiet. Inledningsvis premierade priset ett lovande norrländskt författarskap, men delas numera ut till föregående års bästa bok med tydlig norrländsk koppling i vuxen- samt barn- och ungdomskategorin. Prissummorna är 10 000 kronor och delas ut vid det årliga sommarmötet. Juryn utgörs av Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norrs styrelse.
Klev upp i ottan i morse för att köra ner till Dalkarlså Folkhögskola i Robertsfors kommun, fyra mil norr om Umeå, där vi i dag sparkat igång årets sommarmöte med Norrländska Litteratursällskapet. Fint väder, fantastisk miljö och … en bok som måste skrivas klar!
Vilket den ju så klart borde ha varit för länge sedan, deadlinen har kommit och gått och nu måste det bli färdigt. Så i stället för att medverka på workshops i dagarna 2,5 får jag nöja mig med att arrangera och ägna workshoptimmarna åt eget skrivande, så ska det nog förhoppningsvis lösa sig.
Trevligt gäng på plats i alla fall även om jag avbröt kvällens samkväm (det vill säga vindrickande) efter två små glas för att dra mig tillbaka till rummet för att skriva (plus att jag ansvarar för morgondagens frukost och måste börja fixa med den klockan 07.00).
Jag är ju sedan ett år tillbaka vice ordförande i Norrländska Litteratursällskapet, Norrlitt vardagligt kallat. Varje sommar arrangerar vi ett sommarmöte öppet för norrländska författare och allmänt litteraturintresserade. Årets möte går av stapeln på natursköna Dalkarlså folkhögskola i Robertsfors kommun i Västerbotten den 5-7 juli. Det bjuds bland annat på författarsamkväm, workshops i dagarna två, släppfest för Provins #2 2018 samt utdelning av den fina utmärkelsen Norrlands litteraturpris. För att inte tala om att vi även slängt in en föreläsning av mig om att skriva för ljud.
Då bär det av igen, 60 mil söderut för Littfest i Umeå, jag backade ut från gården vid kvart i sex i morse, Tage hade redan stigit upp och låg i soffan med en iPad. Solen gnistrade ute när jag körde bilen ner till Gällivare i de -28 som mätaren visade på, och jag hade precis lagom låst Volvon och gått bort till perrongen när tåget rullade in vid fem över sju. Nu rullar jag söderut, vi stannade just i Nattavaara och plockade upp några frusna själar, nere i Luleå blir det byte till buss för vidare färd längs E4:an via Piteå, Byske och Skellefteå. Ankomst till Umeå efter halv tre, och efter incheckning på hotellet och dylikt väntar årsmöte med Norrländska Litteratursällskapet och efterföljande releasefest för nya numret av Provins på Bokcafé Pilgatan i morgon kväll, innan själva Littfest drar igång på fredag. Förutom att gå på seminarier och dylikt har Norrlitt ett bokbord som jag är med och delansvarar för.
Saknaden i bröstet efter de små då? Jodå, den finns där som ett otryggt litet buller. Men Ejda ritade en väldigt fin teckning av vår familj i går på dagis, som jag tog ett foto av. Det känns fint.
Jag valdes in som ledamot i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet i torsdags då årsmöte hölls på Bokcafé Pilgatan. Efteråt var det samtal mellan några av sällskapets tidigare ledare – bland annat min Sandvikenkollega Bernt-Olov Andersson – och därefter släppfest för tidningen Provins nya nummer (numret som släpptes i samband med Littfest i fjol medverkade jag i och höll uppläsning från vid samma tillfälle då).
I går var det en bra artikel i Norrbottens-Kuriren om Norrländska Litteratursällskapet, som i år även fyller 60 år. Ska bli kul att dra mitt strå till Norrlandsstacken.
Jag tog bilen in till Kiruna på lördagsmorgonen, körde upp till Malmfältens Folkhögskola bara för att bli inslussad i en LKAB-buss för vidare färd ner i gruvan där mottagarna av Norrlands litteraturpris skulle presenteras, som en del i Norrländska Litteratursällskapets sommarmöte. Jag har varit medlem i sällskapet länge, men alltid misslyckats med att medverka på dess sommarmöten, trots att jag året då det var i Gysinge till och med betalade in anmälningsavgiften, men sedan aldrig åkte. Barnsjukdomsrelaterat avhopp, har jag för mig.
Nå, eftersom årets sammankomst bara var sju och en halv mil bort, hade det ju närmast varit tjänstefel att inte medverka.
Och det var såväl intressant som inspirerande! Årets mottagare av Norrlands Litteraturpris blev Ida Linde och Lina Stoltz, och Ida är jag en smula bekant med sedan tidigare, så det var extra roligt (boken hon prisades för, Norrut åker man för att dö, är därtill mycket bra och figurerade två gånger på bild i min Adlbris Letto Frontlight-recension i våras). Det var också min första visit till besöksgruvan (jag har varit ner djupare å arbetets vägnar för ett par reportage tidigare), och museet berörde mig mycket.
Efter lunch anordnade de nybakade redaktörerna för litteraturtidskriften Provins ett seminarium om tidskriftens nutid och framtid, varefter jag nyttjade en håltimme i programmet till att ta bilen till Coop Forum för att köpa storpack blöjor och välling innan det var dags för författarsamtal på Folkets Hus, först med dagens litteraturprismottagare och därefter Augustprisvinnaren Kristina Sandberg och debutanten Elin Tamm.
Allt detta tal om Norrland drabbade mig så till den grad att jag vacklade ut från Folkets Hus övertygad om att jag återigen måste skifta fokus mellan de två bokmanus jag ständigt velar mellan. Stockholmsboken – den stora undergångsromanen! – jag nu åtminstone kommit en tredjedel på väg med måste sättas på sparlåga, det är ju Norrlandsboken – den stora återvändarromanen! – som måste bli klar.
Vimmelkantig av övertygelsen gick jag bort till bilen, hämtade datorn och begav mig till Scandic Ferrums lounge för en timmes skaldande. Därefter åter till bilen, i vilken jag svidade om till skjorta, slips och kavaj (glamouren i att byta om i en solvarm bil på en öde bilparkering) för promenad upp till Folkhögskolan igen, jag lät bilen stå, kände att jag ville röra lite på mig, få distans till drömmarna om Norrland.
Middagen var trevlig och som vanligt i litterära sammanhang visade det sig vara bra att vara gift med en bokhora. För även om mitt eget författarskap gett mig blott ett uns av berömdhet i min egen rätt, brukar mitt namn ackompanjerat av mina romantitlar ofta ge reaktionen – Jamen, visst är det du som är gift med Johanna på Bokhora? – och så även denna kväll. Mycket praktisk samtalsöppnare.
Vid elvatiden bröt jag upp, promenerade ner längs stadens branta sluttning till bilen och körde hem, denna kväll för ovanlighetens skull utan att se en enda ren. Väl hemma fann jag ovan nämnda bokhora sovandes i soffan med katten på magen. Mysigt.
