Litterärt, norrländskt sommarmöte i Dalkarlså?

Jag är ju sedan ett år tillbaka vice ordförande i Norrländska Litteratursällskapet, Norrlitt vardagligt kallat. Varje sommar arrangerar vi ett sommarmöte öppet för norrländska författare och allmänt litteraturintresserade. Årets möte går av stapeln på natursköna Dalkarlså folkhögskola i Robertsfors kommun i Västerbotten den 5-7 juli. Det bjuds bland annat på författarsamkväm, workshops i dagarna två, släppfest för Provins #2 2018 samt utdelning av den fina utmärkelsen Norrlands litteraturpris. För att inte tala om att vi även slängt in en föreläsning av mig om att skriva för ljud.

Anmälan är nu öppen. Varför inte ta och komma, vetja?

Söderfärd mot Littfest

Då bär det av igen, 60 mil söderut för Littfest i Umeå, jag backade ut från gården vid kvart i sex i morse, Tage hade redan stigit upp och låg i soffan med en iPad. Solen gnistrade ute när jag körde bilen ner till Gällivare i de -28 som mätaren visade på, och jag hade precis lagom låst Volvon och gått bort till perrongen när tåget rullade in vid fem över sju. Nu rullar jag söderut, vi stannade just i Nattavaara och plockade upp några frusna själar, nere i Luleå blir det byte till buss för vidare färd längs E4:an via Piteå, Byske och Skellefteå. Ankomst till Umeå efter halv tre, och efter incheckning på hotellet och dylikt väntar årsmöte med Norrländska Litteratursällskapet och efterföljande releasefest för nya numret av ProvinsBokcafé Pilgatan i morgon kväll, innan själva Littfest drar igång på fredag. Förutom att gå på seminarier och dylikt har Norrlitt ett bokbord som jag är med och delansvarar för.

Saknaden i bröstet efter de små då? Jodå, den finns där som ett otryggt litet buller. Men Ejda ritade en väldigt fin teckning av vår familj i går på dagis, som jag tog ett foto av. Det känns fint.

I styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet

Jag valdes in som ledamot i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet i torsdags då årsmöte hölls på Bokcafé Pilgatan. Efteråt var det samtal mellan några av sällskapets tidigare ledare – bland annat min Sandvikenkollega Bernt-Olov Andersson – och därefter släppfest för tidningen Provins nya nummer (numret som släpptes i samband med Littfest i fjol medverkade jag i och höll uppläsning från vid samma tillfälle då).

I går var det en bra artikel i Norrbottens-Kuriren om Norrländska Litteratursällskapet, som i år även fyller 60 år. Ska bli kul att dra mitt strå till Norrlandsstacken.

Sommarmötet

Jag tog bilen in till Kiruna på lördagsmorgonen, körde upp till Malmfältens Folkhögskola bara för att bli inslussad i en LKAB-buss för vidare färd ner i gruvan där mottagarna av Norrlands litteraturpris skulle presenteras, som en del i Norrländska Litteratursällskapets sommarmöte. Jag har varit medlem i sällskapet länge, men alltid misslyckats med att medverka på dess sommarmöten, trots att jag året då det var i Gysinge till och med betalade in anmälningsavgiften, men sedan aldrig åkte. Barnsjukdomsrelaterat avhopp, har jag för mig.

Nå, eftersom årets sammankomst bara var sju och en halv mil bort, hade det ju närmast varit tjänstefel att inte medverka.

Och det var såväl intressant som inspirerande! Årets mottagare av Norrlands Litteraturpris blev Ida Linde och Lina Stoltz, och Ida är jag en smula bekant med sedan tidigare, så det var extra roligt (boken hon prisades för, Norrut åker man för att dö, är därtill mycket bra och figurerade två gånger på bild i min Adlbris Letto Frontlight-recension i våras). Det var också min första visit till besöksgruvan (jag har varit ner djupare å arbetets vägnar för ett par reportage tidigare), och museet berörde mig mycket.

Efter lunch anordnade de nybakade redaktörerna för litteraturtidskriften Provins ett seminarium om tidskriftens nutid och framtid, varefter jag nyttjade en håltimme i programmet till att ta bilen till Coop Forum för att köpa storpack blöjor och välling innan det var dags för författarsamtal på Folkets Hus, först med dagens litteraturprismottagare och därefter Augustprisvinnaren Kristina Sandberg och debutanten Elin Tamm.

Allt detta tal om Norrland drabbade mig så till den grad att jag vacklade ut från Folkets Hus övertygad om att jag återigen måste skifta fokus mellan de två bokmanus jag ständigt velar mellan. Stockholmsboken – den stora undergångsromanen! – jag nu åtminstone kommit en tredjedel på väg med måste sättas på sparlåga, det är ju Norrlandsboken – den stora återvändarromanen! – som måste bli klar.

Vimmelkantig av övertygelsen gick jag bort till bilen, hämtade datorn och begav mig till Scandic Ferrums lounge för en timmes skaldande. Därefter åter till bilen, i vilken jag svidade om till skjorta, slips och kavaj (glamouren i att byta om i en solvarm bil på en öde bilparkering) för promenad upp till Folkhögskolan igen, jag lät bilen stå, kände att jag ville röra lite på mig, få distans till drömmarna om Norrland.

Middagen var trevlig och som vanligt i litterära sammanhang visade det sig vara bra att vara gift med en bokhora. För även om mitt eget författarskap gett mig blott ett uns av berömdhet i min egen rätt, brukar mitt namn ackompanjerat av mina romantitlar ofta ge reaktionen – Jamen, visst är det du som är gift med Johanna på Bokhora? – och så även denna kväll. Mycket praktisk samtalsöppnare.

Vid elvatiden bröt jag upp, promenerade ner längs stadens branta sluttning till bilen och körde hem, denna kväll för ovanlighetens skull utan att se en enda ren. Väl hemma fann jag ovan nämnda bokhora sovandes i soffan med katten på magen. Mysigt.

IMG_1739